Hej mitt vinterland..

Jaha, då kom så årets första riktiga snöfall som la sig. Ida jublade, Gry tittade förundrat ut på det och jag svor inombords. Eller ja, jag svor nog högt, så högt att Ida i varje fall gav mig en uppläxning i snöns glädje. Å visst minns jag hur lycklig man var så fort det låg några snökorn på backen så man kunde kasa ned för någon kulle om och om igen.. Minns när Ida fick sina första längdskidor av farföräldrarna och hur de SKULLE prövas så fort det singlade ned några snökorn. På vår dåvarande gård gjordes det en bana som kasades runt runt. Backen var i varje fall frusen annars hade nog nuvarande ägarna fortfarande sätt spåret..

Å visst, det ÄR vackert. Jag kan bara hålla med om den biten men det är inget kul att skotta, röja bilen fri från snö och att sedan i vår inse vi glömt ta in något som då när de kommer fram under snön är förstört. Och om det som idag har varit runt nollan så blir det mest slabbigt och blött och då är det heller inget kul att som vi ha en minihall. Fast vi har i varje fall värmegolv så det torkar :-) Nä, snö ska vara torr och det ska vara runt -5 till -10 ute, då kan jag också tycka om det. Lite grann i varje fall. Positiva idag har varit att jag kunnat elda i kaminen. Älskar sprakandet och värmen som sprider sig.

Nu kommer familjen hem från en tur ute då jag har passat på att plugga inför min dumma omtenta. Tack vare den har jag både fått tacka nej till att jobba och vår uppsats får ligga på lite väntläge.

Nä, nu ska jag svänga ihop en god saffranskaka som vi kan fika på innan barnen ska i säng.
Här får ni en bild på Grynet idag när vi var ute och skottade och röjde bilen ren från snö.

 Det är roligt med snö men den är hal och här har hon just rest sig efter en vurpa. Så fort en kamera riktas mot henne flinar hon upp sig. Sötnöten!