Dalarna

Just nu befinner vi oss i Dalarna och stugan. "Vår" stuga är egentligen svärföräldrarnas stuga som svärmor ärvt efter sin far som bodde i den som barn. När Ida var mindre kallade hon stugan för "det ruttna huset". Inte för att stuga är ofräsch eller så på något vis utan endast för den inte är målad i falurödfärg som de flesta andra. Nej, stugan är brunsvart med faluröd och blå fönster och förstukvist.

Innan vi for hit var vi hos våra vänner i deras stuga utanför Avesta. En urcharmig stuga med en härlig altan. Ida har frågat några gånger varför inte vi också har egen stuga men vi hoppas vi inom snar framtid får ärva släktstugan, något som hon nu väntar på då hon vill få det lika fint som hennes kompis har det och slippa släpa allt fram och tillbaka varje gång. :-)
Hos våra vänner var det mys, bad och lite loppisbesök som stod på agendan. De stora tjejerna lekte och Gry var med oss. Hon somnade relativt sent på kvällarna vilket gjorde att de stora kunde umgås på kompisens rum och vi andra fick lite lugn och ro.
Våra vänner kommer komma hit och mysa med oss om någon dag och då ska vi bla besöka Dalahästfabriken och Våmhus där det finns mycket fin hemslöjd. Ev ska vi besöka Orsa Grönklitts Björnpark men vi kikade på deras hemsida och priserna var rätt höga.....

Vädret här just idag är halvroligt men i morgon lovar de bättring och då blir det troligen bad i Orsasjön som ligger ett stenkast härifrån. Idag har vi varit inne i Mora och köpt lite dalafint. Ida har genom åren fått röda Dalahästar så nu får Gry få blå så de kan hålla i sär vems som är vems i framtiden. Såg en otroligt fin Dalahäst i en butik med det nätta priset 2200:- *pust* Men som maken sa, med material, arbete och tiden det tar så är det nog rätt billigt för skulle man göra en själv skulle det ta många veckor.. (de är ju handtäljda och handmålade..)

Nåväl, vi mår allesammans bra och har det gott tillsammans. Skönt med lite semester och att bara få umgås utan "kravet" på att greja en massa.

Egoistisk och rent ut sagt korkat.

I vår lilla stad pågår just nu en festival och i går spelade Loreen. Hade hemskt gärna gått och sett/lyssnat på henne men då vi ju har lila Grynet så valde jag att vara den som blev hemma med henne medan övriga for iväg och kikade på henne. För aldrig i livet att jag skulle gå dit med henne. Varför inte? Jo, dels är det på tok för hög volym. Alldeles för sent och sedan är det absolut ingen miljö för en så liten krabat sett ur både nykterhetstanken hos andra som var där och mängden folk. Sunda förnuftet enligt mig.Tydligen tänker inte alla så...

När familjen och våra vänner kom hem fick jag höra hur många små bebisar (både i Grys ålder och plus/minus några månader) som varit där. Värsta var sa min kompis var att många stått och haft barnen i famnen helt utan hörselskydd och bland allt folk. Hur f*n tänker folk? Hur lätt är det inte att någon som fått några glas för många råkar komma mot en och kanske med en cigg i näven vifta runt barnet?? Eller som sagt hörseln, vara på en sån konsert utan att skydda hörseln? Jag har själv en hörselnedsättning (inte pga förhögt ljud visserligen) så jag vet smärtan och problematiken det medför.
Nä, medan barnen är så här små, vilket ju är en väldigt kort tid egentligen, så får man sätta sig själv och ens egna behov/önskningar åt sidan ibland. Jag anser det är grymt egoistiskt och rent ut sagt korkat att släpa med sig små barn på såna evenemang. Lika korkat som de dårarna som släpar med sig hundar på söndagskvällen då hela festivalen avslutas med ett jättefyrverkeri..

10-årskalas

Idag har vi haft kalas för Ida ihop med närmsta släkten och "storfamiljen" (storfamiljen är våra vänner och deras dotter, som är Idas bästa kompis.) Ida fick jättefina presenter och maten som vi förberett var jättegod, likväl fikan och tårtan. När jag frågade Ida vad hon tyckt om dagen så svarade hon att den varit över förväntan. *gott betyg* Frågade då vad som varit bäst, "att alla kunde komma och vi hade så roligt tillsammans" *högsta betyg*

Som "vanligt" så hade vi tur med vädret. Strålande sol och vi kunde därmed sitta ute. Då vi inte har lyckats hitta några nya utemöbler som vi gillar så fick köksbordet helt sonika bäras ut. Mor och far tog med sig sina utestolar och så skramlade vi ihop så alla 14 fick bekväma sittplatser.
Det märks barnen börjar bli äldre, de kunde liksom inte leka något utan satt mest på gungorna på lekplatsen och hängde.. De är i "gränslandet" mellan barn och tonåringar liksom.

Nu är jag grymt trött efter några hektiska dagar så jag har lovat Ida att sova med henne i hennes nya bäddsoffa då storfamiljen åkt hem. Ska bli spännande att se hur den är att sova i. God natt på er!

Härliga dagar

Ja, vi har haft ett gäng härliga dagar nu på kusten. Ida och hennes bästa kompis har lekt och badat och vi andra har fått sol på oss och myst.
Idas födelsedag flöt på i en hiskans blåst. Men Ida hade valt dagen och det blev både räkbaguette, glass och fin middag. Samt en hel del bus och hyss.
Idag kom Grys tredje tand igenom och stackarn har haft rätt så ont nu på kvällen. *skittänder*
Annars mår vi bra och njuter av att vara lediga tillsammans. Tar dagarna lite som de kommer. Fast i morgon ska jag gå in och jobba i butiken några timmar. Ska bli kul. Både att få lite lön och göra något annat. Älskar ju det jobbet så.. :-)
Nähä, insåg just klockan strax är halv ett så bäst å sova innan Grynet vaknar.

10 år..

Idag är det 10 år sedan Ida började sin entre. Föga anade jag då vem det var därinne som busat och härjat runt i nio månader. Vem som två veckor före sin planerade födelse satt i säte..
Klockan 5.02 tisdagen den 16 juli 2002 fick vi veta. Världens underbaraste Ida! 16 juli tänker du, det är ju 15:e idag.. Ja, jag vet. Men Ida drog ut ploppen i badbaljan den 15:e. Vilket var tur hon gjorde den dagen och inte dagen innan, den 14:e, för då var vi ute och seglade...

Ja, i morgon blir då min goa Ida 10 år. Helt galet vad tiden gått fort! Men under de här åren har en självständig och bestämd tjej utvecklats. Från att ha varit aningen försiktig har en mer våghalsig tjej tagit sig för mer av livet. Vi har ganska ofta hamnat på kollisionskurs med varandra, vi är väldigt lika på många vis, och nu för tiden är hon tuff i diskussionerna och har ett hetl arsenal med argument när hon vill få sin vilja igenom.

Grattis i förskott min älskade unge! I morgon förväntar du dig nog som vanligt frukost på sängen och lite paket. Tyvärr blir det kanske inga så galna paket som du fått tidigare år, tex skattjakten som ledde fram till din tv eller när mamma och pappa satt tysta medan du öppnade paketen i väntan på att du skulle se din cykel som vi släpat upp på ditt rum. Eller den gången du bara fick ett kort på en kanin. Din min innan du förstod din önskan om husdjur gått i uppfyllelse...
Nä, i morgon blir det inga galna paket men jag tror nog du kommer bli nöjd.. ;-)

Fullt ös!

Ja, då har makens semester börjat. Vilket gör att vi har fullt upp mest hela tiden. Vi har gjort klart Idas rum och idag var vi på Ikea och köpte lite nya möbler till henne. Mycket utav hennes leksaker har hon valt att lägga undan och vi satsade på lite tuffare stil. Hon vill gärna ha kompisar övernattandes och en bäddsoffa var då självklara valet då hon behövde en myshörna för att kunna kika på film mm på sitt rum. Vi köpte även en bokhylla som vi la på golvet som en typ tvmöbel. Blev jättemysigt.
Även Gry fick samma bokhylla. Hon fick också nytt sänglinne. Hittade dessutom en låda på hjul som kommer bli bra att samla leksakerna i på hennes rum.
Till oss själva blev det bestick. Inte för vi behöver till vardags men nu då Ida fyller år blir vi fler än 12 personer och då räcker inte våra vi hade till.. Herr Kamprad fick dryga 6000 av oss och vi har nu monterat det som ska vara på Idas rum, Grys får vi ta när Ida är helt utflyttad från hennes rum.

Annars blir det mycket pysslande inför kalasen. Det ska bakas och fixas. Ida hade en önskelista med vad som ska finnas att bjuda på. (bara för mamma att fixa då..;-) )
Några dagar ska vi försöka lägga i båten också. Väder-förstå-sig-påarna säger regn mest varje dag men vi tar dagarna som de kommer. Personligen försöker jag njuta då det ju snart är slut på mammaledigheten. (fast jag ska vara ledig hela nästa sommar också)

MDNA Ullevi 4/7 2012 (enligt mig)

Japp, äntligen fick jag tummen ur och gå på en konsert med en av mina stora idoler som barn, tonåring och även i vuxen ålder. (även om jag kan tycka hon kan bli lite väl mycket ibland nu för tiden..)
När vi bokade våra biljetter i februari kändes det som en eeeevighet tills det var dags å helt plötsligt så var det dags.
Ida tyckte jag var glömsk som hela tiden glömde jag skulle på konsert, men säg den småbarnsmamma som kommer ihåg något som rör henne själv.. Sen blev man ju varse ganska kvickt genom media att hon inte var direkt bra.....
Vi hade ordnat som så att farmor och farfar skulle ta hand om Grynet medan Ida for med en kompis till hennes båt för bus och bad. Att lämna ifrån mig Grynet är inget jag gör direkt lättvindigt så det var noggrann planering med listor på rutiner mm. (kanske var det därför jag liksom förträngde ankommande konsert..?)
Ida åkte iväg, Gry åt middag och somnade en sväng och när maken kom hem hade jag inte ens börjat klä om mig... Tur jag är snabb när det behövs.. ;-)
Gry lämnades och vi styrde söderut på E45an. Inte många platser kvar för dem innan vägen är klar, men igår kändes det som värsta bergochdalbanan stundtals. Vi parkerade och småskyndade oss till Ullevi. Det hade vi verkligen inte behövt. "Förbandskillen" kom på nån timme efter vi hittat våra platser och Madonna, hon dröjde 1,5 timme efter "förbandskillen".
Martin Solveig var förband. Säkerligen jätteduktig som dj men på Madonnas gigantiska scen såg det aningen patetiskt ut om du frågar mig. Tyvärr dröjde som sagt Madonna vilket ledde till en del bråk på planen samt att strax innan konserten börja så kom flera poliser upp på läktarna. (läste idag de hade haft tekniska problem, vilket inte vi informerades om. *kasst*)
Men så började konserten. En av öppningslåtarna var Gang Bang i vilken Madonna sprang runt och sköt folk och på tvskärmarna rann det blod.. Aningen osmakligt och kanske inte bästa låten att öppna med. I Girl gone wild ringde jag upp Ida så hon fick höra lite från konserten. (hon surade rejält då vi beställde biljetterna och det var åldersgräns över hennes ålder..)
Då vi satt uppe på läktaren så tyckte jag basen vid fler tillfällen tog överhand och Madonnas röst försvann. Även en del av vad som visades på den stora bakgrundsskärmen tog bart upplevelsen att se Madonna. Jag förstår mycket väl hon behöver byta om, dricka och fixa hår mm men att då spela upp inspelat halvbra material impade föga..
Jag är som sagt ett Madonnafan från 80-talet och det skar i hjärtat hur hon hackade sönder godbitar som Holiday och Material Girl. Återigen förstår jag att hon vill utvecklas men vi som fans gillade låtarna som de var från början. En enda låt var bra i ny tappning och det var Like a Virgin. Dock måste jag hålla med kritikern på aftonbladet att rösten höll inte alla gånger, men grymt bra ändå! (fast inte bättre än originalet)

Detta är hur JAG upplevde konserten. Visst, jag är nog lite extra hård då jag gärna drar på nån gamla skiva före hennes nyare och för att hon lät oss vänta i 1,5 timme utan minsta respons. (även om Ullevi mycket väl borde stå för största delen av den biten så är det ju henne vi ville se!)
Maken som var med tyckte dock helt annorlunda. Men han är mycket för hennes nyare album och han gillar scenografi och mycket bas så...

Smärta

Jag tycker det är härligt med att få lite tankeverksamhet kring saker man lätt kan anse vara viktigt. Idag ska man helst göra karriär innan man skaffar barn. Min svägerska sa något ( i varje fall för mig) skrämmande. Hennes yngre kollegor tyckte hon var ung då hon och brorsan (min alltså) skaffade barn då hon var 28.
När jag gick med Gry i vagnen idag så lyssnade jag på Klara Zimmergrens sommarprat. Hon pratade om barnlöshet. Längtan efter barn. Samhällets syn på barnlösa och ibland taktlösheten hos folk som med sina ord kan förstöra så himla mycket.

Alla som fått kämpa för att eventuellt kanske få barn vet alla fallgroparna. Vilka kommentarer som sårar så jävla djupt att man hellre fått en kniv i benet än fått höra just de där orden.
Klaras ord var av stor igen kännande potential för min del. Alla råden, snacket på olika sajter om längtan efter det sk plusset, skillnaden var och är att jag hade ju Ida. Samtidigt som jag längtade mig nästan sjuk efter ett barn till så hade jag underbara Ida. Pga det kunde jag ibland få höra ganska hårda kommentarer vilka till slut blev som ett mantra för mig själv. "Du har i varje fall Ida", "Du har ju ett friskt barn" Ingen kan förstå hur djupt det skar i mig. Jag kan förstå folk sa det i välmening men ibland är det bättre att tiga än att försöka "släta över".

Något som många gärna frågar folk som lyckats få ett barn som börjar bli några år är "Är det inte dags för syskon snart?" Gärna levereras den frågan med ett mjukt leende och en menande blick. Hade jag fått en krona för varje gång jag har fått den frågan hade jag varit rejält rik idag.
Vad är det som ger andra människor rätt i att ens ifrågasätta folks familjekonstilationer?? När jag var som mest nedstämd kunde jag svara "Tja, om man kunnat köpa dem på Ica så.."
Till slut började jag nästan alla nya relationer med nya männsikor/vänner med att redan från början säga vi inte kunde få fler barn. Bara för att folk skulle slippa fundera och jag slippa höra kommentarerna. Klara sa något om att när hon fick frågan så kunde hon aldrig bara säga nej utan kände sig nästan tvingad till att förklara varför. Varför ska det vara så?

Jag kan än idag nästan skämmas för hur jag flög ut mot en kompis den där dagen i slutet på januari för 1,5 å sedan. Jag hade förklara för henne att vi inte kunde få fler barn så som jag nästan rutinmässigt börjat göra nästan ett år tidigare och när jag började känna mig sjuk ville jag bara få lite medlidande. Istället sa hon halvt på skoj, halvt på allvar "Du kanske är gravid!" Jag minns inte riktigt hur jag sa, eller vad. Vet bara jag blev arg, ledsen och sur för hon sa så. Lätt röd om kinderna sa hon förlåt och sedan sa vi inget mer om den saken.
Veckan efter mådde jag fortfarande kymigt. Tänkte mest hela tiden att det var då en skitinfluensa som lurade i min kropp men aldrig bröt ut riktigt. Av nån anledning som jag inte minns nu så var jag på toaletten på övervåningen och där hade jag ägglossningstest som blivit över efter en intensiv period med dem som vägledare för när vi hade störst chans att bli gravida. Tänkte jag kan ju alltid kissa på en sådan (hade läst på nätet nån gång att de visade när man hade störst chans att bli gravid samt att om man var gravid visade de också positivt) Jag vet inte hur många gravidtest jag tagit genom åren men de har ju för de flesta gångerna varit negativa så jag hade inga större förhoppningar.
Testet visade positivt. Va? Fick läsa bruksanvisningen. Allvarligt? När jag en stund senare mötte min vän inför en föreläsning så tog jag henne lite åt sidan och förklarade vad jag gjort och att jag nog var gravid. Hon tyckte vi skulle gå å köpa gravidtest på lunchen för att veta men jag ville göra det tillsammans med maken.
När även ett "riktigt" gravidtest visade positivt bad jag om ursäkt för min reaktion då hon sagt så där. (än en gång FÖRLÅT Sari för min rekation!)

I varje fall Klara sa något som jag önskar fler tänker på.
Har en kvinna passerat 35, skippa frågan om hon har barn. Har hon barn kommer hon säkerligen leda in samtalet inom ganska snar framtid på just sina barn på ett eller annat vis. Har hon inga kommer hon när hon själv är redo berätta om det också. Jag vill bara tillägga att har hon ett barn, fråga inte om det inte skulle vara hög tid med syskon. Även den biten kommer hon berätta om när tiden är rätt.

Har du en timme över? Lyssna på Klaras sommarprat på podcast, du kommer få en insikt du har nytta av i många lägen.

Egentid

Smakar på ordet. Vad betyder det egentligen? Egentid. Egen. Tid. Idag har det stått på fler av mina vänners statusar på fb att de vill ha eller har sk egentid. Från vad undrar jag då. Oftast verkar det som det är barnen de har egentid ifrån. Jag lägger verkligen ingen värdering i hur folk lever sina liv och givetvis ska/kan man behov av att vara för sig själv ibland.
När Ida var runt 1,5 år hade jag ett jättebehov av att vara min egen person. Så stort behov att det slutade med att jag och maken (som då var sambon) flyttade isär. Men aldrig under den tiden ville jag vara ifrån Ida. Som väl var så blev saknaden efter maken för stor och vi hittade vägen tillbaka till varandra.
Nu för tiden har jag inget jättebehov av sk egentid, dock behöver jag och Ida tid ifrån varandra. ;-) (förpuberteten är ljuuuuvlig..)
För mig kan sk egentid vara då jag får gå på toaletten med stängd dörr. Jo, jag vet jag är i den fasen av livet men ibland behöver man sätta saker i perspektiv för att inse behovet. Jag har en väninna som ofta "klagar" på att hon aldrig får tid över för "egen tid". Att hon tränar 3-4 gånger i veckan, jobbar i butik vilket gör att hon ofta är ledig på fm då barnen är i skolan/förskolan, ofta har barnen hos sina föräldrar och sedan har barnen varannan vecka då hon och pappan är skilda.. Perspektiv var det ja.