Jag ber såå mycket om ursäkt

Jag tar på mig skulden för det blåsiga och regniga vädret.

Varför?

Jo för jag fick en sådan där fönstervattensugare i julklapp och vill nu testa den vilket ju inte går när det blåser storm och regnar på diagonalen.
Ska försöka sluta vilja testa den så slutar nog vädret bråka.. ;-)

Nyfiken

Varför ligga ned när man kan gny sig till att få "sitta" upp?? Det verkar vara Grynets filosofi för tillfället. Nu när hon håller huvudet så bra själv vill hon gärna se sig omkring med. Maken hade henne idag i Baby Björnen vänd framåt och uj vad hon kollade runt. På allt. Med ena handen i munnen, det är tryggt. Liksom Ida är Gry måttligt intresserad utav att använda napp, denna gången har jag försökt flera gånger i tron om att jag gjorde fel med Ida då den for ut fortare än kvickt för henne. Till skillnad från Ida så har dock Gry gärna fingrar/knogen/tummen i munnen.
Nähä, nu har pappa lagt Grynet på fällen framför kaminen och som sagt, ligga ned är inte Grys melodi så jag får nog ta upp henne.. :-)

God fortsättning

.. på den lugna julen på er!
Här har vi haft en urmysig jul. Bortsett ifrån bristen på snö (vilket ju alltid är önskvärt att ha just på julen) så har allt varit i det närmaste perfekt. En lugn förmiddag med grötfrukost och strumppakets öppnande. Vid 13-tiden åkte maken och hämtade mina föräldrar och vid 15 kom hans föräldrar. Ungefär samtidigt blev Gry trött och vi (hon och jag) la oss i sängen och hon somnade på någon minut. Jag tassade upp och gick ut i köket där maken, jag och svärfar gjorde klart allt för julbordet, underbart med knytkalas :-) Vi han t.o.m äta i lugn och ro innan Grynet vaknade lagom till avdukningen. Paketöppning och därefter glöggstund så var i princip julafton över. Svärföräldrarna gick hem och vi satt kvar och pratade med mina föräldrar. Inte för någon egentligen var hungrig men på julaftonskvällen äter vi alltid ris ala malta, så även i år. Sedan ammade jag Gry innan jag och Ida körde hem dem till sig. Vi var åter hemma vid 22.30 och lite mys innan vi alla knoppade in. Riktigt lång och skönt lugn jul med andra ord :-)
Gry fick några paket men var lite otrygg med så mycket folk så hon ville mest hänga vid bröstet. Ida fick som vanligt massor med klappar och var väl mest nöjd med sin touch mobil.. Bortskämda unge :-)

3 månader

Ja, idag blir Gry 3 månader! Helt galet måste jag säga det är att tiden gått så fort. Gry firar sin tremånadersdag med att vara förkyld. Hon har en hemsk slemhosta och feber. Men på något vis verkar det inte störa henne nämnvärt för hon smilar och är söt ändå. Visst, hon gråter kanske en aning mer och hon sover mer. Just nu knoppar hon i sitt babygym.. Minns Ida ofta somnade på samma ställe så det är tydligen gott att sova där.
Insåg häromdagen att hon hon(Gry alltså) nu börjar sträcka sig medvetet mot leksaker mm. Och igår när jag bara skulle gå och hämta minifomen så rullade hon runt i soffan. (tur jag bullat upp med kuddar runt så hon inte ramlade ned) Svärfar är så fascinerad över hur hon länge nu vänt blicken mot vart röster kommer ifrån och hur hon följer tex pappa med blicken när han kommer och går förbi henne på golvet.
Hon har nu några nätter somnat på egen hand i sin säng. VI ligger visserligen bredvid i våran säng och pratar med henne och ibland får vi ta upp henne för att avbryta en gråtspiral men att hon redan somnar själv tycker jag är underbart! Ja, nu somnade hon ju själv i babygymmet som sagt så hon börjar nog förstå att sova är gott.
Jag ska passa på att ta en dusch för jag ska återigen hoppa in och jobba några timmar. Är så glad för att få möjligheten om än det bara gäller 4 timmar. Chefen ville egentligen att jag skulle jobbat både i går 12-18 och idag 12-20 men igår var jag ju sjuk (vilket jag egentligen är idag med..) samt att Ida hade avslutning på skolgården igår. Och längre pass än 4 timmar fixar jag inte ännu.
Nähä, dusch var det. Ha en riktigt skön dan före dan före dopparedan på er!!

Hoppade in

I fredags fick jag ett sms av min chef i klädbutiken. Hon frågade om jag var intresserad av att jobba några timmar på söndag. 4 timmar och med handels avtal innebär det 8 timmars lön. Tack gärna svarade jag (efter att ha pratat med maken lite snabbt) Och precis som i augusti var det superkul att gå in. Lite förvirrat med alla "knappar" att trycka på på pekskärmen. Som många som ammat vet är man ju aningen disträ, så även jag.. ;-)
Skulle amma Grynet innan jag åkte tänkte jag men hon somnade så när jag slutade vid 16 var det med två ömma bröst som längtade efter snuttfian. Och när jag fick se henne då jag kom hem till svärföräldrarna (där maken och barnen var) kände jag hur det rann till. Så mycket tydligen att Gry fick en ganska kraftig retur..
Vi fick middag, lutfisk, och sedan for vi hemåt.
Underbart att få möjligheten att jobba några timmar, härligt att hålla igång skallen med rutinerna. Men givetvis helt underbart att få komma hem och mötas av en leende bebis. (och storasyster och maken med givetvis..)

Sorg

Ja, idag råder det sorg i Saabstaden. Personligen är jag riktigt ledsen över konkursens faktum. Det är ett slag under bältet när folk häver ur sig tanklösa åsikter. Åsikter/"fakta" så som att de inte sålde några bilar, dyra bilar, det borde varit väntat eller att personalen är lata som inte sökt sig jobb under tiden fabriken stått still. Att personalen inte sökt sig därifrån är lögn, men arbetslösheten är hög och få har kompetens. Dessutom går nu framtiden gå miste om en otroligt grym bil som var på väg ut på marknaden. Och personalen vet vad som var på gång OM de fått fortsätta därför har tjänstemännen arbetat på för fullt. Alltså INTE legat hemma på sofflocket som somliga verkar trott.
Nåväl, jag ska inte gå på mer om detta men jag säger som en kompis skrev. "Våga vägra GM" De behöver verkligen inte vara oroliga för att få mig som kund av deras framtida produkter!

Hög feber

Usch! Hela eftermiddagen gick igår utan någon reaktion på vaccinet för Grys del. Ida var aldrig påverkad av några av sina vaccinationer. Inte förrän klockan 01. Då vaknade vi utav en jätteledsen Gry. Tog över henne till oss och hon slumrade till för att vid 2 vara helt utom all tröst. Då gick vi upp och bytte blöja och tog temp, 39,2.. Alvedon och så somnade hon igen. Vid 6 vaknade hon igen ledsen. Då ammade jag och hon somnade om och sov till strax efter 10. Då hade hon 38,4 i temp. Tänkte att kroppen får arbeta med "sjukdomen" och inte förrän vid 15-tiden tog vi alvedon igen. Då var tempen uppe i 39,6. Mammas lilla skrutta. Men hon är pigg, i förhållande till temperaturen. Och hon både ammar och tar flaskan så jag är inte direkt orolig. Och vid 19-tiden var febern nere 37,5 utan alvedon. I och med att febern verkar ha gått ned så är jag relativt övertygad att det är vaccinet som spökat med henne. Bra att veta inför nästa vaccinationer..

Ont

Ajajaj! Min hals ömmar. Gör ont när jag sväljer, inget kul alls. Känner även att jag har feber på gång, brukar få ont i skinnet då och det har jag nu. Får krypa till kojs och kurera mig tror jag.

Grynet fick sina två sprutor idag och skulle kunna bli smågnällig och kanske få lite feber. Än så länge har vi dock inget märkt, kanske liiite gnälligare än vanligt men om det beror på sprutorna eller att sömnrutinerna var ändrade idag vet jag inte.

I morgon kommer jag och Gry vara ensamma mer eller mindre hela dagen. Först går Ida i skolan och maken jobbar. Sedan ska Ida på kalas och maken på avskedsfest. Vi får busa och sova mycket och så kanske det är något bra på tvn...

Tanken var att vi skulle klätt granen idag men jag fick åka och köpa present till kalastjejen inför morgondagen och Ida ville pynta pepparkashuset så det fick vänta. Men det är ju lite drygt en vecka till julafton så vi ska nog hinna..

Nä, sova bort förkylningen var det!
God Natt!!

Ibland bara måste man

Nu ska vi snart bege oss mot BVC. Inför det var jag tvungen att gå på toaletten och byta kläder. Grynet fick sitta i sin babysitter. Hon var väl inte helt nöjd med det så att säga men ibland bara måste man ju..

Hon hojtade lite och som varje småbarns mamma så gjorde jag allt för att skynda på. (det går ju bra att kissa och ta på mascara samtidigt bara man vill.....) Pratade lite med henne och sa att jag skyndade mig mm.. Hon satt i köket och jag rusade runt. Just som jag drog på mig sista sockan tystnade hon och när jag minuten senare kom in i köket sov hon. Snart har hon sovit i 20 minuter och om ca 20 ska jag börja klä på henne för avfärd.

Är bra hon får sova innan vi ska iväg, idag är det 3-månaders sprutans dags.. Hoppas hon liknar syrran där med och inte får någon reaktion.

Fikabesök

Idag fick jag och Gry morgonbesök av en god vän och hennes 8 månaders dotter. Vi passade på att ses medan Ida är i skolan och hennes dotter på förskolan. Tiden har verkligen rusat iväg och vi har inte setts på allt för länge. Mycket att snacka om och igenom, idag blev bara en snabb resume ;-) Vi sa vi ska spika en dag i veckan som vi ses medan de stora är iväg för att ses. Dels för att få tala om sådant som inte vissa öron behöver höra, dels för att få tala till punkt. Är riktigt kul vi har två tjejer så nära i ålder, blir bra om sommrarna då vi är ute med båtarna :-)

Nöjd

Idag har jag varit riktigt redig om jag själv får säga det. Jag har kört två tvättmaskiner, en diskmaskin, bakat ca 45 lussekatter, bäddat, och hunnit äta mat. Allt innan maken och Ida kommit hem. Joråseru, nu börjar jag få kläm på livet igen.
Har även varit iväg och fikat med min brudtärna :-) 5,5 år sedan nu hon följde med oss fram till altaret. Tiden flyyyger.

I morgon kommer en kursare på fika vid 11. Föga anade hon att hon skulle få nybakat ;-) Hon lovade ha med sig frukostfrallor *mumma*

Nähä, klockan är strax 23, kanske dags att sova.

Ojoj..

Vad det händer saker fort med bebisar :-)

Gry började i morse streta emot när jag ville lägga ned henne. Hon vill sitta upp. Starka magmuskler hon har! Hon vill gärna se över min axel när vi rapar. Tar spjärn med fötterna mot magen på mig för att komma upp och vaggar med huvudet (som ännu är aningens för tungt men hon börjar orka längre stunder) Nu i kväll började hon vinkla upp benen och "kasta" sig åt sidan och kämpar för att rulla över på mage. Jag lade henne i lite medlut för att hon liksom skulle få kläm på att om jag gör så här så kommer jag runt. Problemet är bara armen.. Den är svår att rulla över, men OJ vad hon kämpar.

Äter som en häst gör hon också. Och med det intaget så kommer även ett gäng uttag.. Typiskt nog oftast på förmiddagarna, när maken är och jobbar... ;-)

Nyfiken

Gry är så nyfiken av sig att hon längre stunder nu kan hålla sitt huvud för att se något spännande. Redig kicka!!

Nervöst

Jag har inte velat skriva om det tidigare men idag är en rätt nervös dag i vår familj. Idag ska svärmor operera bort en cancertumör i sitt ena bröst.. I min värld finns det ingen annan utgång än att det kommer gå superbra, men realisten påpekar det även kan bli snett. Läkaren som undersökte inför operationen sa det troligen var en isolerad tumör och därmed skulle bli en bröstbevarande operation.

Vi håller tummarna här hemma och väntar på att få höra svärmor/farmors röst framåt kvällen.

Vad är det som ständigt fylls på??

Ja, vad är det som ständigt fylls på? Trots idogt tömmande.. Ja, tvättunnan. I torsdags tömde jag den och idag var den full igen. Nu är den tom igen och maskinen kör på nere i källaren.

Igår kväll, precis efter att Ida gått upp och lagt sig började det snöa. Så just nu ligger det ett vitt täcke överallt. Jag är tudelad till faktumet. Visst är det fint med snö, blir ljust i vintermörkret. Samtidigt gör snön allt lite meckigare. Tex måste vinterdäcken på. Under snön kan förrädiska isfläckar gömma sig. Som vår hall ser ut idag blir det lätt söligt som dras in/upp i huset. Och då är vi åter vid tvättunnan, söligt golv smutsiga strumpor = mer tvätt... *suck*

Gry verkar vända, eller rättare sagt driva fram sömncykeln. Somnar sent på kvällen/natten och sover fram till 9-10. Vi får se vart det bär hän..

Sömntuta

*peppar peppar* Ska inte säga hon sover för mycket, absolut inte! Men i morse så blev det nästan så..

Jag vaknade vid 6.45 då Idas klocka ringde på övervåningen. Gry sov vidare så jag vände på mig och gjorde detsamma. 7.15 hörde jag hur Ida satte på adventskalendern på tvn. Gry stökade runt lite i sin säng. Såg hon sparkat av sig täcket så jag la över henne det. Några minuter senare stoppade maken i huvudet i sovrummet för att säga hej då och åka till jobbet. Då hade gumman fått det andra täcket över huvudet. (hon har ett täcke på sig och ett ligger runt henne då jag tycker sängen är så stor för lilla henne) Vek undan det och hon sov vidare. Sedan gick jag upp och på toa, pratade med Ida som gick till skolan och så satte jag mig igen på sängen. Gry sov vidare. Dock så gnydde hon till ibland vilket jag tog som att hon var på väg att vakna, då hon brukar göra så innan hon vaknar. Så höll hon på av och till fram till klockan 9.30! Då tog jag till slut upp henne även om hon inte helt hundra var vaken. Men oj vilken glad unge jag fick upp. :-)

Dock så var mina bröst allt annat än glada.. Från att ha ammat varannan timme första veckan till att nu fått upp produktionen till en god nivå så sover hon över nästan två matpass?! Men!! Jag börjar se ett mönster med sovandet som jag gillar. Ida var ungefär två månader då hon började sova hela nätterna.

Två stycken blöjor med nummer två och två amningstillfällen senare slocknade snäckan igen och har nu sovit i drygt 2,5 timme. Jag ska laga till lite rester till middagen här och sedan ska skruttan få sig ett bad framför kaminen innan det är dags för att börja med kvällsritualerna igen. Känns som vi kanske ska kunna få till sov och matrutiner som funkar för oss alla snart. Gott!

Härligt!

Som jag tror jag skrivit har vi haft lite trubbel med våra vitvaror här i höst. Frysen först och när den var fixad började diskmaskinen krångla. Givetvis med massor med disk i. Och jag skulle ha en god vän över på fika. Hur kul är det att få främmande med hela diskbänken fylld med disk?? Att mitt hem ser ut som kaos i och med att jag lägger mesta tiden på att njuta av gullungen kan jag ta men.. Tror jag bad om ursäkt 3-4 gånger för oredan. Gissa vad min goa vän gjorde då? Underbara människa! Hon erbjöd sig diska upp åt mig. Kan ni fatta vilken underbar vän jag har?!! Nu sa jag nej tack men bara tanken att erbjuda sig så?! Härligt att veta man har sådana underbara vänner. *kärlek*

2:a advent

Ja, då var det andra advent redan. Nu ligger visserligen julen, eller rättare sagt advent tokigt i år. Andra advent brukar betyda lussebak. Nu är lucia inte förrens nästa tisdag men jag bakade ändå lussekatter i går. Gry sov nästan 11 timmar på raken vilket gjorde att även jag fick sova gott och länge. (fast brösten höll på att explodera..)

Ida hade dubbel förträning inför dagens uppvisning i går så vi bakade på förmiddagen, lussekatter och cupcakes. Till middag gjorde vi kokt potatis, ugnstekt lax och en kall sås till. Allt åts innan hon for på träningen. Efter blev det sushi till tvn. (så mycket bättre) Idag har Ida flängt fram och tillbaka på olika förträningar innan själva uppvisningen. Tyvärr missade jag allt i år. Vägrar ta ut Gry på ett sådant arrangemang så här års med alla sjukdomar. Tom fick order att filma så i morgon ska även jag få se, blev försent ikväll.

Ja, det var vår helg lite kort :-)

Obehagligt.

I morse när jag låg och ammade läste jag som vanligt lokalblaskan i iphonen. Så kom artikeln som jag absolut inte ville läsa just som Ida knatat iväg mot skolan. Denna. Jag har haft många samtal med Ida om just detta med att följa med okända människor, män eller kvinnor spelar ingen roll. Som förälder är det nog för alla samma hemska mardröm. Vi bor precis bredvid en lekpark och jag vet inte hur många gånger jag sagt jag ALDRIG kommer skicka någon för henne okänd person för att hämta henne därifrån. Om någon skulle komma och be henne följa med har jag sagt skrik och gapa och spring hem.

I artikeln står det att mannen sprungit efter flickorna. Alltså jag mår illa när jag läser om sådant. Jag blir förbannad, rädd, ledsen och känner en ofantlig maktlöshet. Jag vill ju att hon ska få vara barn. Skrota runt och inte behöva vara på sin vakt, känna en rädsla så fort en okänd vuxen/äldre än henne person tilltalar henne på hennes väg till/från skolan eller någon kompis. Den här årstiden är extra jobbig ur föräldrasynpunkt. Folk är inte ute, det är mörkt när barnen går till skolan så de syns knappt. Om någon skulle få för sig att göra något skulle det ju antagligen inte finnas några/många vittnen.

Jag tycker detta är obehagligt och jag skulle helst vilja ha mina barn så jag kan se dem hela tiden. Jag älskar dem så ofantligt mycket ju!

10 veckor

Japp idag blir snäckan 10 veckor! Grattis älsklingen min.

Vi firade det med att åka till bvc för kontroll. Hon hade gått upp till 4950 och vuxit 1 cm. Följer viktkurvan på pricken men stannat av lite i växten. Men, som jag påpekat förr, det beror helt på hur man mäter. Jag ser på kläderna att hon växer.

Annars är det grått och trist väder ute. Det regnar vågrätt idag tack vare att det blåser uppemot 15 m/sek. Men det är varmt, ca 8 grader. Lillgumman sover i bilstolen, slocknade efter bvc så jag ska göra mig en kopp te och njuta av tystnaden en sväng.

Negativt

I samband med min graviditet blev vissa saker fel, helt fel. Redan första mötet med barnmorskan var fel. Vi klickade inte med varandra. Jag kände mig liksom liten i hennes närhet, som jag tog hennes tid. Fick även känslan av att sitta hos en psykolog "å hur känner du inför detta?" Droppen blev den gången när hon tyckte mitt blodsocker var för högt och istället för att låta mig komma tillbaka sände en remiss till kemlabb. Gick inte att kommunicera med henne. Eller när hon frågade om något var jobbigt och jag svarade på frågan och fick då kastat i ansiktet, ja så är det att vara gravid. Hon ville jag skulle svara men när jag gjorde det var det fel.. *suck*

Nästa dåliga bemötande var när jag ringde in till förlossningen då vattnet gått. Barnmorskan frågade 3-4 gånger om vattnet verkligen hade gått. Hur kunde jag vara säker frågade hon. Kanske för det nu är en mindre sjö på badrumsgolvet och något som kunde liknas med göta älv syntes från sängen in till badrummet?! När hon slutligen var övertygad fick jag en tid att komma in, klockan 17. 7 timmar senare. Vid klockan 13 ringde jag in för jag hade lite blod i vattnet. Då svarade en surkart att det inte var något att ringa för. Okej sa jag då ber jag om ursäkt.. Säger då jag ska vara inne vid 17 varpå hon säger det ska jag visst inte vara, räcker jag kommer in vid 19-20 tiden. Så tillvida inga värkar startar. Dock ska jag ringa innan! Säger hon med bestämd stämma. Vid 18.30 ringer jag in för att vara i god tid. Då får jag skäll för jag skulle ju varit inne klockan 17! Vi åker in och jag skäms trots jag förklarat jag fått det ändrat utav en kollega till dem. När vi ringt på kommer två barnmorsker och möter oss, den ena går förbi oss och kommer liksom bakifrån. Den som är framför oss säger något som jag uppfattar ska vara något till kollegan bakom varpå jag får en blick från damen framför som om jag är knäpp.

Sedan blev vi ju kvar där så jäkla länge, de borde väl ha mött barn förr som inte gillar att mamma ligger på rygg med CTGn. Fast tydligen inte..

Efter själva förlossningen blev vi kvar i förlossningssalen i flera timmar. En barnmorska som skulle städa upp kommer in och utbrister, är ni kvar ännu??

Sedan visan på bb.. Mardrömmen jag verkligen inte önskar någon.

Och så har vi bvcresan..

Man kan tycka jag gnäller nu och är negativ men mina känslor är just mina och jag har verkligen upplevt detta som negativt. Det är saker jag INTE upplevde när jag fick Ida. Hade jag det så hade jag nog trott det skulle vara så.

Som gravid har man sina känslor mer eller mindre utanpå kroppen. Därför är bemötandet oerhört viktigt.

Himla tur det hela ledde till en sådan underbar unge. :-)

Av egen erfarenhet..

Jag älskar barn. Speciellt mina egna två :-) Är verkligen lyckligt lottad och oerhört stolt över dem båda. Men som ni vet så fick vi kämpa länge för att gullGry skulle komma till vår familj.

Varför detta inlägg nu då? Jo, vi närmar oss jul och då sänder många fina julkort till när och kära. Vi som har barn sänder gärna en bild på dem, ofta i någon söt tomteluva eller liknande. För vi är ju stolta över våra vackra barn.

Vi gjorde det med Ida några år. Första året satt hon framför vår julgran och vi sände istället "god fortsättning på det nya året". Andra året satt hon på soffan i köket med tomteluvan i en urgullig röd dress tillsammans med vår grantomte och hela fönstret riktigt skrek ut vår lycka över vårt vackra barn. (grantomte är en tomte som vi har bredvid vår gran..)

Inte hade jag en tanke på hur mottagarna kunde tänkas ta emot vårt julkort. Men att efter år efter år kämpat med att få syskon till Ida blev de senare året extra jobbiga då vänner gjorde likadant. Sände ljuvliga barnkort med en önskan om att vi ska få en god jul. Ja, det blev jobbigt att se även om jag är lycklig över min stora underbara tjej! Längtan efter syskon genomsyrade allt och att se bebiskort liksom åt upp mig.

Jag har i ärlighetens namn inte sänt julkort de senaste 5 åren utan skänkt en summa till olika fonder istället. Jag har istället försökt att ringa mina vänner kring julen, känns mer personligt. Även om jag själv älskar att få korten så sänder jag alltså inga egna.... ;-)

Känns som jag vecklat in mig i något jag inte kan reda ut riktigt men det jag vill säga är att ibland kan den välvilligaste tanken bli tokig..

2 månader.

Idag är det två månader sedan Grynet började sin entre. Under dessa två månader som vi hittills fått tillsammans har jag lärt känna en envis själ. Maken brukar säga det är synd om Gry som har en envisare mamma dock.. Varje morgon börjar hon stöka runt men när jag säger God morgon Grynet så möts jag av ett stort leende.

I morgon är Grynet två månader. Enligt babycenter.se ska bebisen börja le. Hon ska börja sova längre perioder och ha mer kontrollerade rörelser. Grynet älskar sina clowner vid skötbordet och när de snurrar gurglar hon glatt. Hon försöker slå mot dem när de är still. Hon har börjat upptäcka att hon kan göra läten. Första gångerna såg hon förskräckt ut, nu börjar hon göra dem mer och mer på egen vilja. Hon börjar hålla huvudet mer och mer, riktigt stark i nacken. Hon är precis som normalbebisen med andra ord :-)

Jag kollade vikt och längd på Ida i samma ålder. (8 veckor)

Ida vägde 5160 och var 58,5 cm

Gry väger 4600 och är 58 cm.

Från att ha varit kopior av varandra börjar Gry bli en egen person. Redan efter någon dag insåg jag de hade väldigt olika personligheter, men nu börjar även utseendet skilja sig. Otroligt söta och fina tjejer har jag, ändå svårt att förstå de är så olika. Samtidigt är jag glad för det. Älskar dem otroligt mycket!

Grått och trist väder

Ute har det nu i två dagar varit grått och trist väder. Men inne har jag haft solsken. Gry lyser upp vardagen. Visst, ibland gråter hon och jag står rådvill. Kan inse jag missat att äta för jag försökt göra sådant som jag vill få gjort under en stund som hon är nöjd så som städa, förbereda mat, fixa tvätt mm. (ja, jag tycker om att göra sådant. Gillar att pyssla om i vårt hem)
Men när jag lägger mig bredvid henne med mitt ansikte och hon fångar min blick och ger mig ett stort tandlöst leende, då smälter mitt hjärta och allt blir så underbart. Min älskade goa tösabit!

Jag tänker varje kväll att i morgon ska vi gå ut och gå med vagnen. Men varje eftermiddag inser jag att vi inte kommit ut. Allt tar sån tid. När jag var hemma med Ida hann jag göra mängder. Men i efterhand har jag kommit fram till att jag inte låg/satt bredvid henne i timmar och bara myste. Jag gjorde det väl, men inte lika länge som denna gången. Nu njuter jag i fulla drag. Kanske är det för vi denna gången fick en tuffare start, insikten i att inget är att ta förgivet.

Så för mig gör det inget att det är grått och trist väder ute, för jag har solsken och värme i form utav mys med världens underbaraste gullunge.

Bvc återigen

Så var det dags för bvc igen för grynet. 4600 gr och 56 cm lång kicka. Sin vana troget snålade hon med leenden även om hon bjöd på några. Allt såg bra ut och hon följer sina kurvor fint. Läkaren kollade över henne och gav utlåtandet "ser perfekt ut".

Tragedi

Igår skrev en av mina vänner på FB "Vila i frid lilla ängel". Mitt hjärta slutade slå och jag blev helt kall. Idag läste jag hennes blogg och där länkade hon vidare till en annans blogg och där förstod jag hennes vän förlorat sitt barn i magen just innan (eller under/efter) förlossningen.

Något liknande hände en barndomsvän till maken. En ohygglig tragedi och svår att varken greppa eller förstå. Deras tragedi var något som gnagde i mitt huvud nästan hela min graviditet. Och det blev inte mycket bättre när min kusins fru drabbades av havandeskapsförgiftning och födde sin son i 32a graviditetsveckan. Det är en urjobbig tid ur hänseendet att inte kunna se hur det är med det lilla livet därinne. På det viset är det skönt när de väl är födda och allt gick bra. Fast då börjar en ny orostid. Den tiden präglas av att konstant lyssna om barnet andas, är än det ena än det andra normalt?

Som tvåbarnsmamma kanske jag är mer lugn denna gången än förra med nojjor men likväl stressar jag upp mig för småsaker. Speciellt andningen. När Ida var bebis tänkte jag inte mycket på hennes kroppsform direkt. Hon åt och växte samt ökade i vikt. Nu med Gry har kroppen varit mycket i fokus. Jag är väldigt känslig för kommentarer om henne. Som idag, när vi var på BVC. Det var dags för läkaren och hon "påpekade" hon är lång och smäcker.. Bums var mina känselsprött ute och när hon skojade om att hon kanske skulle bli fotomodell högg jag tillbaka att det är hon redan! Hemmavid!

Idag har jag inte velat lägga Grynet ifrån mig efter jag läst bloggen. En ofantlig tragedi och mitt hjärta blöder för de inblandade.

Liten växer..

Idag skulle jag börja klä på Grynet lite kläder insåg jag hon växer! 56 börjar sitta lite tight. Det går fortfarande men.. :-) Men det är inte utan lite sorg jag märker detta faktum. Dels för jag inte hittar några fina kläder med fot, inte i mina gömmor och inte i affärerna. Dels för min lilla bebis inte är liten längre. Ska spara något/några plagg men sedan skänka/sälja för nu blir det inga fler barn i vår familj.

Just nu hänger gullungen i babybjörnen, sovandes. Enda stället som duger verkar det som. Det eller att jag ligger bredvid henne med tutten i munnen.. :-) Själv ska jag göra mig lite lunch innan Ida kommer hem från skolan. Har funderingar på att ta med mina båda tjejer på promenad ned till stan för lite fredagsmysgodis från Hemmakväll. Måste bara känna efter hur höften/ryggen är idag och om den pallar med en så pass lång och påfrestande promenad. Nedför går ju bra men vi ska hem också å då är det ju uppför....

Ont! Det gör ONT!

Hel***e vad det gör ont i mitt högerben. Låret. Började igår vid lunchtid. Kändes inte såå farligt då. Tog sedan en långpromenad med Gry i vagnen tillsammans med en kompis och när jag kom hem så gjorde det svinont.. Bara att sätta sig i soffan var en kamp. Sedan blev det liksom bara värre och vid sänggåendet gjorde det så ont att det nästan svartnade för ögonen. Somnade i varje fall men vaknade så fort jag skulle röra mig i sängen. (=upphuggen sömn)

Nämnde det på fejjan och en kompis sa det kunde vara ischias.. Läst lite online och tja.. Kanske. Väldigt inte roligt är det i varje fall. Och Ont gör det!
Det gör ont och med sån här smärta är det svårt att sköta vardagslivet, speciellt när man ska bära runt på en liten gullunge. Det gör ont att gå, sitta, ligga och stå. Men jag kämpar på. Får se om det håller i sig eller ger med sig inom några dagar. Gör det ont i helgen får jag söka läkare i början på nästa vecka. Helt klart. (de som känner mig vet hur långt in det sitter att söka läkarhjälp för min del..)

Rymlingar..

I gårdagens lokalblaska stod det om två förskollebarn som rymt från sin förskola. I sig inget ovanligt, även om det inte ska ske. Anledningen till att jag blev upprörd är att artikeln innehöll en stor bild och sedan även en stor bild på första sidan av tidningen. På bilden står en av rymlingarna på just den stenen som sägs hjälpt henne att rymma. Bredvid står mamman, pappan och mamman till den andra rymlingen. Alltså, vilka signaler sänds till dem? Gör du så här kommer du på både första sidan och en artikelbild i tidningen. Fyra år och med i tidningen, där är STORT! Blir mer som en belöning för barnet ju. Att det sedan kan lyftas många bra och viktiga frågor utifrån artikeln så som personaltäthet, farliga gårdar och brist på föräldraansvar tänker jag inte gå djupare in på.

Eller jo, delen med vikten av god uppfostran hemifrån kan vi faktiskt nämna. Jag bor precis vid en lekplats. Bredvid den lekplatsen finns ett berg som barnen älskar att klättra upp på. Går man sedan en bit kommer föst en ganska lågväxande tall som är urkul att klättra upp i. Går man ytterligare längre bort finns en normalväxande tall där någon börjat bygga en koja som barn varje sommar snickrar lite på och donar. (det trädet kräver lite mer klättringsvana så där brukar inte de allra yngsta klättra dock)

Det är väldigt vanligt att barn och föräldrar är längre stund på "vår" lekplats. Det finns ett picknickbord som det brukar stå fika på och föräldrarna sitter medan barnen leker. Oftast brukar barnen leka på själva lekplatsen först men efter en stund utvidgas deras lekarea och de är helt plötsligt vid den där lågväxta tallen... Dit ser man inte från själva lekplatsen. Men från mitt köksfönster ser jag VÄLDIGT bra. Jag ser även bergskanten som sluttar ned mot asfaltsvägen och jag ser stenarna/bergsknallarna som sticker upp under trädet. Men där är det helt okej för barn att leka. Är även vanligt att barnen får leka med sina cykelhjälmar på sig även när de klättrar i träden.. (förra veckans kalla fakta handlade om en pojke som haft cykelhjälm på sig och blivit hängande och strypts till döds i ett träd. Trots det gröna spännet..) Det är sällan några föräldrar som kommer och kollar till barnen. Jag önskar bland jag hade persiener att dra ned men skulle något då hända skulle jag känna mig usel som inte sett. Som förälder har man oftast sina egna barn endast att "övervaka". Det kan röra sig om 1-4 barn max. När förskolorna runt omkring här är på besök i lekparken finns ALLTID minst en pedagog med barnen där vid tallarna. Men så fort en olycka sker på en förskola så gormar föräldrarna om dålig uppsikt från pedagogerna, trots att de (föräldrarna) själva sällan ser till sina egna barn.

Barn är barn. De älskar att utforska och är ofta sk ögontjänare. Inte tusan hade de där 4-åringarna klättrat över staketet och rymt om det funnits en personal i hasorna på dem. Inte hade heller några barn stoppat indianpärlor i näsan, provsmakat masindiskmedel, skurit sig på kökskniven, ramlat ur sängen och slagit huvudet i elementet, vält en stor tung blomkruka över sig, nästan drunknat i poolen/fontänen/fågelbadet om föräldrarna varit den exakt hack i häl. När saker sker på förskolor ska rutinerna ses över, när det händer i hemmet är man glad ingen sett och så talar man inte mer om det. Punkt. Givetvis är det viktigt barnen är trygga på förskolan. Men man får komma ihåg dels att det är människor som jobbar där, dels att man som förälder har ett enormt ansvar att lära barnen rätt och fel. Styrdokumenten kräver att personalen lär barnen pedagogiska och skolinriktade saker. Uppfostran ligger hos föräldrarna. (även om vi inom förskolan givetvis uppfostrar barnen i mångt och mycket också..) Förskolan är ingen förvarningsplats längre så som det var för 40-50 år sedan.

Kommer ni ihåg en reklamsnutt för ett tvättmedel som sa att smutsiga barn är lyckliga barn? Visst gör det ont i föräldrahjärtat när man kommer till förskolan och älsklingen har plåster på något sår, men tänk på att troligen har barnet lekt något otroligt rolig lek och därmed fått utforska/lära sig något nytt, som ledde till en skada som kommer vara som en påminnelse om vad som sker om man gör si eller så.

Jag vill bara så här i slutet på detta inlägget säga att jag inte alls tycker det var bra barnen rymde och därmed blev utsatta för vissa faror så som korsa stora trafikerade vägar mm. Däremot tycker jag det är otroligt fel att belöna dem med bild och allt i tidningen samt att peka ut förskolan som dålig.

Så skönt med sömn

Inatt somnade Grynet vid 12-tiden och vi strax efter. Hörde makens klocka ringa vid 6.30 väldigt långt bort och vaknade utav honom och Ida vid 7-tiden. 7 timmars sammanhängande sömn! Lyx på HÖG nivå.

Dock så känner jag mig lite risig i halsen (kanske passat på att snarka gott då jag fått sova??) och ett envis tryck över pannan har förföljt mig några dagar (skyller på att jag slarvar med glasögonen när jag läser..) Gry vaknade med att nysa 3 gånger men hon varken verkar eller låter förkyld? Ida har ju hela sin höstlovsvecka varit sjuk i både feber, hosta och snuva så det är ju ett mirakel om vi slipper undan.

För någon vecka sedan fick vi en fin lax helsida av svärisarna och igår tillagades den. Trots att vi åt massor blev det tre matlådor. Maken tog en idag med sig och sa åt mig att äta en idag jag med så lunch funderingarna idag är avklarade. :-)

Idag har jag inga större planer planerade. Ida har extra träning med Nif, om hon nu inte kommer hem och hostan har blommat ut igen i skolan.. Maken kommer hem tidigast efter 17 så en enklare middag får planeras och så ska veckomatsinhandlingen göras, vilket kräver jag skriver inköpslista.. Igår körde jag tvättmaskinen och tumlaren så idag blir det även lite tvättvikande. Låter som jag nog ska få dagen att gå va? :-) Ska även få in massa gosande med Gry så klart, om hon bara kunde vakna efter sin frukostvila.....

Hmm

Har många tankar och funderingar men än är det mest frågetecken..

Vad är viktigast när man ganska nyss fått barn? För mig är det att njuta av barnet och få ihop en vardag med min familj. För vissa andra verkar det inte vara detsamma. Efter en kurs vi läste i våras tänker jag mycket på hur vissa barn kan tänkas ha det hemma och givetvis går tankarna extra då jag anar barnen inte kommer i första hand. Läste en blogg om en tjej som lämnade bort sitt barn som var 3-4 veckor för att gå ut och festa? Givetvis ska man fortsätta leva även efter man fått barn men.. Ja, jag får inte ihop det riktigt. Kanske efter att ha gjort den där screeningen på bvc och fått fundera på hur allt är.

Nä, nu vill jag bara gosa med mina två sötnosar. Dem och maken älskar jag oerhört mycket.

Hoppsan..

I morse frågade maken vad mina planer var för dagen. Rabblade lite sysslor som skulle behövas göras. Maken hade lite han ville göra vilket inkluderade en tur till köpcentrat. Så när han och Ida åkte dit tänkte jag bara somna lillan och sedan greja lite. Vaknade sedan, 3 timmar senare... Men gott var det och nu har jag lite energi att göra sådant som jag skjutit framför mig några dagar.

Vardags"lunk"

Jaha, redan onsdag igen. Tycker inte jag knappt hinner vakna förrän det är dags att lägga sig igen. Dagarna bara rusar förbi. Den vakna tid jag har går åt till amning, matning, tvätt och det stora trollet. Och så måste jag ju äta själv. Den biten är jag kass med.. Tyvärr.. Börjar även känna av att kroppen skulle behövas stärkas. Nacken, ryggen och armarna börjar ta lite stryk. Försöker tänka på att slappna av för att avlasta spänningarna.

Idag tog jag och maken en riktig långpromenad. Riktigt gott att komma ut men det känns att bäckenet inte är helt hundra efter graviditeten. Känner även av det som syddes.. I morgon är det återigen dags för bvc. Förhoppningsvis har gullungen knatat upp tillfredställande i vikt så vi kan få lite längre mellan gångerna. Det blir första gången jag går själv, eller ja.. Ida kommer vara med men maken jobbar.. :-/ Och på fredag ska vi till tandläkaren med Ida, även det innan maken slutat jobba. Men supermamman löser väl det också.. ;-)

Nähä, nu är det återigen dags att strax lägga sig. "Ska bara" tömma tumlaren, kolla upp att skötväskan är packad inför morgondagen och göra kvällsrutinerna. Grynet ska få ersättning av maken medan jag irrar med det andra. :-) Tja, lite vardagsrutiner har vi allt inarbetat redan :-)

Ond mage

Lilla skrutthönan har haft ont i magen idag. Lagom som jag fått henne att somna har det gjort ont och hon har vaknat och varit nästintill otröstlig. Aningen ömma bröst kan jag erkänna.. Och hon har dessutom kräks upp en hel del. Behövs inte mycket för att man ska känna sig maktlös som mamma.

Samtidigt så har hon varit väldigt gosig idag, när det inte gjort ont. Flera leenden har jag fått och några goa skratt åt hennes förehavanden. Så sött när hon försöker förflytta sig och faktiskt kommer iväg rätt långt för att inte använda varken armar eller ben.

Just nu sover hon sött i sin vagninsats men snart ska vi amma igen och så är det en slatt ersättning och sedan hoppas vi på en lugn natt. Mammas gullunge!

Lite mycket nu..

Hej och hopp vad mycket det blev helt plötsligt. Idag ska äntligen Miss Priss upp ur plurret. Det medför att maken är borta. Det medför att ALLT ligger på mig. Jag som inte fått en chans att landa eller fixa några rutiner. Men som den supermamma man är så flyter vi ganska bra än så länge.. ;-) Läxan är gjord, middagen ligger i magen och så har vi fixat så hon har någon att gå med till gympan och så ska farmor komma och möta henne där och följa med hem. Ska bara fixa så hon packar väskan inför i morgon så får vi göra resten när hon kommer hem.

I morgon ska en reparatör komma och fixa vår frys och sedan väntar återigen bvc. Får hoppas han kommer mellan amningarna..

Men! Det börjar kännas som vi har lite koll på läget igen. Gry har börjat "prata" med clownerna vid skötbordet och med hundarna på amningskudden. :-) Annars har hon haft en riktig mammig dag. Men nu har hon fått gjort några rediga blöjor så nu ligger hon och sover.

Nu börjar också vännerna våga sig på att fråga om de får komma på besök. Givetvis är alla välkomna, så länge de inte är snuviga eller har snoriga barn hemmavid. Bara jag vet någon dag i förväg... :-)

Försäkring och dop

Kom i går på att jag helt glömt av att fixa försäkring åt Grynet. Ringde vårt bolag och ska få papper i morgon. Har ju haft liiite annat att tänka på men det är ju bra att det går att ordna.

Och så är det detta med dop. Har ju en underbar präst i vänskapskretsen så nu ska vi bara hitta kyrka eller liknande. Ringde till en församling men deras tfntid var slut för dagen.. Dessutom så bor vi ju nästan granne med kyrkans gård så visst vore det det bästa att vara där.. Vi tänkte försöka hinna ha dopet när min kusin och hennes två döttrar är i Sverige på besök. Vore så kul för både dem och oss känner jag.

Nu hör jag att en lite tjeja börjar vakna i sin spjälsäng efter middagsluren, men ha en go dag på er!

Grattis på 1- månadsdagen!

Kors i taket, redan en månad sedan Grynet kom ut till oss. Känns som igår (låter klyschigt jag vet men det gör det faktiskt) Mycket som gör att det känns så är för att det ju varit hemskt stressigt med allt kämpande och det ständiga funderandet. Idag kan jag dock säga jag är nöjd med att jag kämpat på. Gry visar tydligt hon får tillräckligt ifrån mig genom att ibland vägra ta flaskan och ofta kräkas efter hon ätit från flaskan. Hon vill ofta dessutom heller inte ha allt ur flaskan.

Gry har firat sin dag med att få åka med pappa då han stack ut och sprang. Hon hade somnat som vanligt innan han lämna gården. Medan de var ute och sprang tog jag med mig Ida till köpcentrat och letade vidare efter jacka, kommer aaaaaldrig hitta en bra vinterjacka till mig. *surar*

Nu sover lillkickan och stortjejen har gått till en kompis för att sova över. (får väl se hur det blir i slutändan, är första gången hon sover borta utan oss i närheten..) Snart dags för amning igen sedan ska maken och jag ta en promenad med gullGrynet i vagnen, vädret är inget roligt men det är iaf uppehåll.. Älskar verkligen min underbara familj!

ÄNTLIGEN!

Mammas rediga gullunge! Äntligen har vi passerat födelsevikten. På dryga 2 dagar tog hon ett bamseskutt i vikten så idag stod vågen på 3905 gram! En ökning på hela 255 gram.

Bvcsköterskan erkände hon aldrig varit med om att det tagit så lång tid vilket oroat henne. Jag sa att Ida också tagit relativt lång på sig innan hon passerade och troligen är det att mina barn inte skuttar upp efter några kurvor utan när de själva "vill". (är ju inget de själva kan styra men ni förstår nog min tanke)

Så, i efterhand kan jag, med viss stolthet, säga att mitt kämpande var det rätta. Jag lägger inga bilder här i bloggen för tillfället men ni som är vän med mig på fb har sett idag mitt älskade sockerGryn. Där ser ni ett par pigga, nyfikna ögon och ett par runda goa kinder. Mitt älskade hjärta!

Ikväll blir det go mat för att fira att det äntligen släppt, önskar er en skön kväll likaså.

Tack!

Tack alla underbara goa vänner som stöttar, ger råd och tips. Det är jobbigt just nu att inte kunna dela glädjen över underbaraste goa Gry med er, men snart hoppas jag vi kan ses. Er omtanke via både mail, sms, fejjan och här i bloggen värmer mycket.
Igår fick jag en vass kommentar av någon som valde att vara anonym varpå jag fick några mail från andra vänner om att inte ta åt mig. Givetvis tar jag åt mig! Dock kämpar jag inte med amningen bara av egoistiska själ. Och givetvis får Gry ersättning, det har hon fått ända sedan hon var två dagar och det efter JAG och maken valt det. Alla barn rusar inte upp i vikt, alla barn är olika på många sätt och vis. Fokus har legat på viktuppgången, endast en gång har Gry blivit mätt på längden. Läkaren som igår sa hon MÅSTE ha ersättning har aldrig träffat Gry utan rekommendationen är helt utifrån bvcsköterskans ord. Det kan låta som jag skyller ifrån mig på bvc, ersättningen mm men givetvis ger jag Gry mat! Igår när jag såg att Ida inte heller passerade sin födelsevikt (samt fick mail av vänner som sa deras barn vänt i vikt allt ifrån dag 4 till dag 30) så kände jag att jag absolut INTE ska behöva känna någon stress. Bvcsköterksan sa hon KAN bli sjuk, inte att hon var det. Det skulle ju synts på alla prover som togs förra veckan. Däremot lägger jag en skuld på STRESSEN som har blivit utav all fokus på viktuppgången.
Som nybliven mamma är man skör, det behövs inte mycket för man ska börja oroa sig. RSvirus, plötslig spädbarnsdöd, vikt, matning, blåst, regn, kläder, bilstol, vagnen.. Listan är lång för allt som KAN vara farligt. (ja, RS och spädbarnsdöd ÄR farligt men ALLT kan kännas farligt)
Jag älskar mina barn. Både jag och maken gör det. Vi ger dem kärlek, trygghet, närhet och ömhet. Jag är övertygad om att Gry kommer kliva upp i vikt, men hon gör det i sin takt.
Nåväl, jag ville bara göra ett kollektivt tackande för ni finns där och stöttar mig/oss. Nu sover Gry och jag ska göra detsamma.
Han en kanonbra dag go vänner! <3

Dagens första

Dagens första bajsblöja är gjord. Vi har ammat, gett ersättning och nu ligger en pratglad tjeja här brevid mig i sängen. Med lite tur håller hon sig vaken till nästa mål mat, men gäspningarna är stooora. :-)
I dag var första gången som tajmingen med amningen och Ida gå till skolan stämde. Det var härligt att se tjejerna ta farväl av varandra. Ida vill ogärna gå när Grynet är vaken, vill vara med sin lillasyster. Gry blundar och njuter när syrran pussar hennes kinder, underbart att se!
Idag utlovas fint väder utav vädertjänsterna så jag tänkte och hoppas på att vi kommer ut på en lite längre promenad idag, jag och Grynet. Hon sover så gott i sin vagn, brukar sällan hinna av gården ens innan hon gosat ned sig och slocknat.
Oj, nu kom dagens första retur också :-) Det verkar som det var den som skulle komma innan John Blund, för nu är det inga stora skottgluggar och benen ligger still och jollrandet har tystnat.. :-) Älskade gullunge! Ska passa på att sova med henne, är ju något av det mysigaste som finns att stoppa näsan i nacken på ett sovande barn och bara njuta.

Rätt eller fel?

Jaha, då är jag tillbaka på ruta ett.
Bvcsöterskan ringde i morse och hon var oroad för Grynet. Hon är farligt nära att kunna bli sjuk pga den dåliga viktuppgången. Hon hade talat med barnläkaren på mottagningen, ringt till barnmorskan vi träffade på ammningsmottagningen i torsdags och alla var rörande eniga om att Gry MÅSTE upp i vikt. ( som om jag inte förstått det innan typ..) Läkaren sa vi MÅSTE ge 40 ml i ersättning efter varje amningstillfälle. Barnmorskan sa jag MÅSTE pumpa mellan målen (vilka tar ca 1-1,5 timme i sig plus att ge ersättning ca 20 min och så ska vi amma igen en timme senare, känn ingen stress..)

Det är ju inte utan att jag själv undrar om jag är helt dum i skallen som envisas med att amma. Bvcsköterskan sa idag att de vet ju hur gärna jag vill amma och givetvis ska jag få allt stöd som finns. Än så kan jag dock känna jag bara får dåligt samvete från alla håll. Kollade i Idas viktuppgångsjournal. Hon var inte över sin födelsevikt förrän hon var 20 dagar, Gry är snart 30 dagar. Visst, Gry har långt kvar till sin födelsevikt men förra gången fick jag lugn och ro. Givetvis är det kanonbra de har koll men stressen de lägger på mig sänker mig långt under vattenytan.

Det har fått mig att fundera på om jag verkligen gör rätt. Eller är jag egoistisk? Som läget är nu är allt bara ett stort stressmoment. Varje gång jag lägger henne till bröstet känner jag att jag måste "övervaka" henne så hon verkligen äter. Slumrar hon till måste jag väcka henne. Det mysiga med att amma är lååångt borta. Sedan att sätta sig och pumpa mellan amningarna, det är ett annat stressmoment. Det visar ju hur tydligt lite mjölk jag har. Dock vet jag att jag kan ha mer mjölk än den som kommer i flaskan då stressen kan göra att jag inte släpper i från mig mjölken... Och så detta med att ge ersättning. Jag vill inget hellre än att ha en mätt och go unge, men jag mår skit över att ge henne ersättningen. Varför kan jag inte svara på, det bara är så. Jag får ont i magen när jag sitter och ger henne den.

Mitt upp i allt detta ska jag försöka hinna njuta av den underbara lilla varelsen. Låta andra komma intill och få nosa bebisdoft. Sedan ska jag vara mamma åt Ida, ge henne tid och kärlek. Sedan har jag mig själv att försöka se till också. Göra sådant som JAG gillar och mår bra av är viktigt för att vara harmonisk nog för att producera mat. Och så har jag en underbar make som faktiskt också behöver ha min tid. Jomenvisst, jag har ju all tid i världen.. Eller vänta nu, dygnet har bara 24 timmar.. Någon som kan få ihop tidsekvationen?

Nähä, nu är det dags att väcka Grynet så vi kan amma och ge ersättning. För tydligen ska man kunna väcka bebisar för att äta.. Funkade inte med Ida och Gry är lagom road när jag försöker men hon lär sig väl..

Fritt fall..

Idag var det då dags för BVC igen. Kände mig stolt då vi åkte dit, enligt vår våg hemma så skulle vi ju endast ha ca 50 g kvar så skulle födelsevikten passeras. Därför kändes det som golvet försvann en aning när BVCsköterskan sa 30 gram upp sen förra veckan. VA?!?? 3660 gram. I går visade ju vår våg 3806?? Visst, en köksvåg men ändå med digitala siffror och gramvägning.... Nu gjorde visserligen Grynet en megablöja precis innan vi åkte till BVC men ändå. Vi tog amningsvikt och så ammades hon där. Jodå, hon får käka. När vi kom hem vägde vi henne igen på hushållsvågen och tyvärr diffar den 95 gram ca.. Och så med den blöjan hon gjorde så blev det nästan plusminusnoll. Skit! Jaha, då kör vi med mer ersättning igen. Å min självkänsla föll som en sten mot botten igen. Men, det viktigaste är ju att Grynet mår bra och går upp. Ny BVCtid på fredag.

50 gram

50 gram kvar tills Gry passerar sin födelsevikt :-) Japp, vi har kommit upp över 3800 gram nu. Mammas rediga kicka. Vi har en lång väg kvar tills vi är helt i mål men just idag njuter vi av uppgången från 3595 gr förra måndagen till 3806 idag! 211 gram på en vecka.

Uppåt även idag :-)

Japp, även idag ökar Grynet i vikt. Å det trots vi drog ned på ersättningen igår då. Igår fick hon totalt 75 ml ersättning mot att hon ska ha ungefär 600 ml på ett dygn. Idag har hon fått en slurk (knappa 20 ml)

Känns (som ni nog förstår) lite som en seger att vinna över alla låsningarna som kom i samband med viktnedgången förra veckan. Vi har ännu en rätt lång väg tills vi är helt på banan men det känns verkligen som vi ser upploppsrakan.

Tyvärr har Ida hamnat lite i skymundan vilket resulterade i ett "gräl" i morse. :-( Dock kändes det efteråt som vi fick rett ut "problemet" och hon verkade förstå det inte är så här det kommer vara för all framtid. Vi fick även påpekat för henne att hon faktiskt fått mer koncentrerad tid med oss nu efter än innan. Förklarade att hon även får försöka förstå att hon får "passa på" att vara med oss när vi kan, inte när hon känner för det för då kan det krocka med vad vi själva vill och behöver. Vi har talat tidigare, innan Gry ens var påtänkt, vikten av att ge varandra egentid. Ibland behöver hon få vara för sig själv, ibland behöver vi vuxna få vara ensamma. Idag är hon iväg på kalas och därefter ska hon träna dans. Förklarade hon då inte bara kan komma hem och "kräva" vi ska ha 100% tid att ge henne. Det höll hon med om och förstod. Mammas gullunge!! <3

Nu ska jag strax väcka Grynet så hon även i morgon har plus på vågen :-)

Helt okej lördag

Ja, bortsett från att Ida sov borta så började dagen mysigt. Grynet väckte oss vid 7-tiden, dock så sov hon vidare en sväng. Slutligen vakna även hon och det blev amning. Maken gav lite ersättning och sedan försökte vi söva om henne. Det gick inte så jag gav bröstet igen och hon slumrade till. Vaknade och var pigg, då överlät jag henne med varm hand åt maken och somnade om. Någon timme senare kom några förbi på besök så då fick jag ta mig upp kvickt och så var det amning igen. Grynet somnade och maken och jag fick en lugn frukost tillsammans. Jag hoppade genom duschen och då kom svärföräldrarna förbi med lite lammkotletter och en laxsida. Maken fick hjälp att lyfta in våra stora uteväxter för säsongen medan jag fick rivit ur sängkläderna för byte. Grynet sov och sov. Maken tog och dammsög medan jag fixade lite annat. Sedan fick jag väcka stumpan för att kunna åka till mina föräldrar för att hämta hem stortjejen.

Maken passade på att byta däck på min fars bil, jag och Gry tog en sväng med vagnen medan de andra käkade middag. Även vi fick lite mat sedan. :-)
Hem och fixa lite och sedan åkte jag och Ida till en av mina goa kursare på vinkväll. (nej, jag dricker inget men umgås kan man ju ändå göra :-) )

På vägen hem sedan så köpte vi med oss pizza och så kikade vi på tvn medan Gry sov (igen) Jag fick återigen väcka henne för amning. Ida la sig och Gry åt. Nu sover våra söta tjejer och alldeles strax så även vi föräldrar.

För att vara mamma till en 9-åring och en tre veckors så måste jag nog säga det har varit en helt okej lördag. Eller rättare sagt, underbar lördag :-)

Besöket på amningsmottagningen

Torsdagen blev det så besök på amningsmottagningen. Fick väl inte så jättemycket nytt men ändå en hel del som rättade ut lite av frågeteckna vi hade. Var på sätt och vis skönt att få bekräftat på att hon hade rätt tag och att vi gjorde rätt som kämpade på. Barnmorskan vi hade sa hon ansåg nog det var amningstutan i vårt fall som var "boven i dramat". Jag hade lyckats få bort den även om det kan göra rätt ont ibland på höger, det blir i varje fall inga sår och den är inte missformad efteråt.

Hon hade gått upp 30 gram på 2 dagar vilket ju var bra. Vi fick rådet att fortsätta ge 40 i ersättning efter varje mål och att jag skulle pumpa in emellan. Dock insåg jag att pumpen blev på något vis en spärr så istället la jag Grynet till bröstet oftare. Och i morse (lördag) tog vi en nakenvikt och då hade hon gått upp 90 gram på två dagar!! Så vid konsultationen idag med mottagningen så fick vi rådet att endast amma och se hur hon blev, märkte vi hon blev missnöjd/verkade hungrig så kunde vi ge lite ersättning. Ska bli spännande i morgonbitti å väga henne för att se om hon ökat något. Hon har gett oss några returer vilket ju kan tolkas som det är fullt och överflödet kommer tillbaka...

Barnmottagningen

Idag fick vi åka upp till barnmottagningen för att se över Grynets viktnedgång/utebliven uppgång. BVC sköterskan var orolig men väl på Näl var läkaren lugn och tyckte vi gjorde helt rätt. Dock fick vi rådet att ge ersättning efter varje mål för att få upp vikten hos gullgrynet. De tog blodprov, tempen och såg över henne och där fick hon godkänt på alla plan. Mer käk å snart ska snäckan vara som vilken bebis som helst. (även om hon är helt unik.. ;-) )

Via facebook har jag fått många tips, råd och kommentarer (tack alla goa vänner för era värmande tankar och lyckönskningar) Något som de flesta säger är att ersättning är bra och att jag gott kan ge henne det. Nu ger vi henne just det, har gjort ända sedan vi kom hem. Vi har även tagit matvikt på henne vid något tillfälle och just den gången hade hon fått i sig mycket mjölk från mig varpå vi inte gett ersättning vid varje mål. I måndags när hon gått ned i fick vi rådet att matväga mellan varje bröst och amma varannan timme. När man som vi har en tjej som gärna snuttar länge vid bröstet kan ett amningstillfälle ta allt mellan 30-90 minuter. Och i och med att hon inte får i sig så mycket somnar hon gärna vilket leder till att hon inte just får i sig mycket. (moment 22) Och så ska jag då amma igen strax efter hon slutat. Tror inte jag behöver säga det låste sig BIG TIME! Jag bröt helt enkelt ihop rejält. Vanmakten att inte kunna ge sitt barn mat är fruktansvärd. (så jag förstår verkligen allas omtanke med tipsen att ge ersättning) Jag hade pumpat ut mjölk på morgonen innan vi åkte till BVC som hon fick samt att vi gav henne ersättning. Vi fick veta hon skulle ha ca 500 ml på hela dygnet. Och givetvis stöttade vi upp med ersättning när vi insåg hon inte fick tillräckligt från mig.

Nu kan man tycka att det är väl bara att ge ersättning och vara nöjd med att det är så. Men jag VILL amma. Jag vet jag KAN amma. Problemet är att Gry och jag fick en urusel start. Jag var helt slutkörd i och med natten med förvärkar, stressen över att det bara slutade. Den lugna dagen var en dag med mycket känslor och sedan gick ju vattnet dagen efter och sedan följde nästan 3,5 dygn där jag inte fick någon sömn mer än ca 10 min åt gången. Rumsgrannen från helvetet gjorde inte saken bättre och sedan kämpandet med pumpning, matning och att må så dåligt som jag gjorde på bb gav som sagt en urusel start.

Maken köpte en matningskopp till Gry istället för att flaska henne. Det har lett till att hon faktiskt tar bröstena, även utan amningstutan. Matvikterna idag visade även på att hon får mer från mig för varje amningsgång. Läkaren sa som sagt att vi ska ge ersättning efter varje mål nu några dagar, allt för att hon ska nå över sin födelsevikt och orka suga mer från mig.

Ja, jag är väl knäpp som inte ger mig men jag VET ju som sagt jag KAN amma och jag ger mig inte. BVC ligger inte på mig om att amma, där ser de bara till att Grynet inte går upp i vikt och fokus ligger där. Jag kan än idag tycka det var fel att ge ersättning från första början hemma men i relation till hur trött och slutkörd jag var efter veckan innan hon föddes så var det nog bra för Gry att iaf få den. Med Ida var jag inte alls lika trött samt jag fick sova på bb trots vi var tre som delade rum. Hon låg mer eller mindre vid bröstet 24/7 men det drev ju även igång oss.

Men nu blickar vi framåt och visst ska det gå vägen.

Gry äter, sover och jag ska försöka göra detsamma. Jag kanske inte kommer vara så social personligt några veckor framöver men är väldigt glad för alla sms, mail mess på fejjan mm och jag svarar så fort ork finns.

Bamsekramar till er go vänner!

Fan!

Usch, just nu mår jag verkligen SKIT! Har kämpat med amningen, lagt henne till bröstet men hon somnar ju bara. Har väckt och känt mig urusel som mamma men kämpat på. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att hon skulle GÅTT NED i vikt denna veckan. Hon har ätit, sovit och verkar må bra å så går hon ned. Trodde inte på någon hög ökning men som sagt absolut inte på en minskning.

Fick nya direktiv; amma varannan timme dagtid och så var tredje nattid. Redan vid andra amningstillfället börja jag krackelera för att bryta ihop totalt efter samma tillfälle. På drygt en timme vid bröstet hade hon fått i sig knappt 20. På ett dygn ska hon få i sig ungefär 500 så ni förstår vi ligger väldigt lågt. Klockan 18.30 gav jag upp och gav henne utpumpad mjölk från i morse och en dos ersättning.

Det som gör att jag mår skit är inte att det inte funkar utan att JAG inte funkar. Med Ida var jag värsta arlakossan. Jag vet det finns ersättning och att barnen inte blir på något vis sämre för att de får ersättning men JAG ska kunna amma. Jag är sönder. Å det trasar sönder mig ännu mer. Känner mig totalt värdelös som mamma.

Tanken var att vi skulle endast amma idag och i morgon för att ha ett nytt BVC-besök på onsdagmorgon kl 9 för att se om produktionen kommit igång. Nu avbröt jag tokamningen med utpumpad mjölk och ersättning men ska försöka amma igen vid 19.30. Tom säger många skulle gett upp för länge sedan men jag är väl för dum i skallen för att ge upp "så lätt".

Fan!

Amma, sova, äta och försöka ha en vanlig vardag..

Ja, i natt fick vi väl vår riktigt första störda nattsömn. Grynet är 2,5 vecka ungefär så vi ska verkligen inte klaga egentligen.. Å det gör jag inte heller men idag ska vi återigen till BVC å då hade det ju varit kul att vara något sånär pigg. Blir ju lätt vresig när jag är trött.. ;-)

Vi har matvägt Grynet i veckan samt att vi har vägt henne med pyjamas och blöja som vi sedan vägt för sig för å se ungefärlig vikt. Personligen tycker jag hon ökar stadigt i vikt men hon har lång väg kvar till födelsevikten. Å då har vi ju gett ersättning. Jag jämförde med Idas viktuppgång där vi inte gav ersättning och den var ju kraftigare än nu med ersättning. Jag har svårt att se att ersättningen är så bra mer än att Gry somnar gott på den och sover mellan 6-8 timmar om natten på den. Jo, jag vet hon missar ett nattmål och det mycket väl kan vara därför viktökningen inte är lika markant men ungen är ju nöjd, sover gott och gör bajsblöjor så vad är problemet?

För egen del så försöker jag äta regelbundet. En stor skillnad från när Ida var bebis är att jag oftast får äta själv, maken och Ida äter när maten är klar - jag får äta när Gry ätit klart. (för givetvis sammanfaller de tillfällena..) Jag har gått ned drygt 3 kg under inskrivningsvikten på MVC vilket ju är ett plus. Kommer i mina kläder igen men än är mina fingrar svullna så vigselringen hänger ännu om halsen :-( Fast, lika bra det för då blir det ju ingen bakteriehärd som kan göra Grynet sjuk :-)

Nä, nu kommer snart maken hem för BVC-besöket kl 11.30 så jag får väl göra mig klar och sedan klä på en sovande Gry en overall och sätta henne i bilstolen lagom tills det är dags att åka.

Ha en skön måndag på er!!

Upp 80 gram

På fyra dagar hade Grynet gått upp 80 gram. Redig kicka! Dock var det inte riktigt lika positivt från BVC, de hade hellre sett en rivstart upp då hon gått ned så pass mycket. Okej, hon väger nu 3600 nu mot 3855 som nyfödd men jag är inte direkt stressad. Hon går upp, äter bra, sover bra och mår bra. Hon är knappt två veckor och jag är övertygad om att i slutändan kommer hon bli helt perfekt :-)

Var sak har sin tid..

Igår tog jag ett svårt beslut. Dels ur ekonomisk synvinkel, dels ur mitt intresse. Och så avslutade jag min prenumeration på Allt i hemmet. Å det när nästa nummer ska handla om julen! Men, var sak har sin tid. Just nu hinner jag inte läsa eller försjunka mig i inredningen hos främlingar. Men det bästa är att när jag börjar få tid igen så är det bara att börja prenumerera igen :-)

En vecka hemma

Ja, då har vår första vecka hemma som en familj gått. Hur den har gått? Jaaa.... Den har flutit på rätt bra måste jag nog säga. Ett orosmoln jag har är att Gry alltid somnar vid bröstet varpå hon inte får i sig så mycket mat utan vi får flaska. Pumpa och flaska känns sååå fel, även om jag är glad hon tar flaskan i varje fall. Är även aningen bekymrad över att hon har svårt att ta bröstet utan amningstutan. Den kräver ju mer arbete av henne än om hon tagit bröstet, önskar jag kunde förklara det för henne ;-) Dock så har vi matvägt henne och hon får allt i sig en hel del och hon är ju trots allt bara dryga veckan. Jag ska försöka att inte stressa upp mig för detta.

Annars har väl veckan flutit hyffsat för alla inblandade tror jag. Att sömnen skulle bli annorlunda visste vi ju, som väl är verkar Ida inte vakna när Gry hojtar i. Fredagen när vi var ensamma en hel dag innan maken kom gick bra. Solen sken och vi kunde vara ute. I morgon startar en ny vecka och vi inleder den med BVC besök igen. (eller ja, vi var ju inte på BVC sist men iaf..) Får hoppas hon ökat mer än 10 gram. ;-) Tisdagen hoppas jag några goingar kommer på besök och Ida är ledig från skolan. Onsdagen blir nog en vilodag ;-)

Nåväl, vi ska nog få ännu en vecka att rulla förbi. Gry förgyller varje stund, Ida likaså. Älskar båda mina fina goa tjejer.

Första hela dagen själv med barnen

Ja, jag vet.. Jag har haft det lyxigt som fått ha maken nära och att han kunnat jobba förmiddagen så jag fått avlastning. Idag är första dagen jag är ensam hela dagen. Maken kommer hem framåt 18-19 tiden.. Än så länge har det gått jättebra. Gry har ätit och gjort en fin blöja. Jag/vi har gått och mött Ida på väg hem från skolan. Nu sover Gry i sin vagn ute på altanen där jag sitter och har just ätit lunch. Ida leker med en go kompis. Ska nog få kläm på livet som tvåbarnsmamma med :-)

RS-viruset

Igår när BVC var här frågade vi om detta. När vi fick Ida var det inget vi behövde tänka på eftersom sommartid är det nästintill obefintligt. Nu sa hon att än hade de inte hört något om bekräftade fall men det dröjer nog inte länge. Minst två månader skulle vi undvika folksamlingar och vara extra noga med handhygienen både på oss själva och eventuella besökare. Jag frågade om Ida skulle behöva byta kläder och så när hon kommer hem från skolan men det tyckte hon inte var nödvändigt. (endast om hon varit i kontakt med någon som har magsjuka)

God handhygien är ju rätt lätt att efterfölja för egen del, svårare är det att be vuxna att tvätta sig.. ;-)

Jag räknade lite på två månader framåt och sa till Tom att vi nog får ta nån extra månad, decembermånad är verkligen ingen månad att börja vara ute i offentliga miljöer för en bebis :-) Personligen tycker jag nog dessutom att så liten har man ingen direkt behållning av att vara ute bland folk så Gry kommer allt slippa det så länge det är möjligt. (är ju fördelen när man är två föräldrar)

BVC på hembesök och höftultraljudskontroll

Efter en lite stökig natt somnade vi vid 5-tiden ordentligt. Ida kom ned vid sju och maken fixade frukost åt henne och fick iväg henne till skolan. Jag och Gry sov vidare :-) Maken återkom till sängen när Ida gått och vid 9-tiden vaknade jag, vilket var tur för kl 10 skulle ju BVC komma på hembesök. (är ju trevligare att få besök när man är påklädd och har ätit lite frukost.. )

En go BVC sköterska kom och hade mycket information att delge, viss ny för oss annat lite av repetition. Hon kollade över Grys kropp och så vägdes hon. Tyvärr hade hon inte gått upp direkt i vikt, endast 10 gram, vilket "var på tok för lite" som sköterskan sa.. Nu är jag dock inte direkt orolig eftersom hon äter, sover och gör ordentliga böljor. En av fördelarna att vara andragångsmamma kanske.. Inte lyssna på allt som om det vore den enda sanningen. Men hon tyckte vi skulle ge lite extra mat efter varje måltid, antingen utpumpad bröstmjölk eller ersättning. Jag har sett en ökning när jag pumpar så det rör sig nog bara om nån-två veckor innan jag är i mitt "arlako producerande".

När hon åkt var det dags för amning och därefter hade vi tänkt åka till sjukhuset för höftultraljudskontroll. Sagt och gjort. Förra gången låg jag inne på vardagar så då fick maken fixat det innan hemfärd, denna gången blev det ju över helgen så nu fick vi åka tillbaka. Sist var det kö så maken löste biljett för en timme. Vi knatade upp och fick gå rätt in och det hela tog 1 minut. Lite snopet var vi tillbaka vid bilen efter typ 15 minuter.

Vi tog en sväng förbi Maxi och så var det raka vägen hem för nästa matningsdags närmade sig. Ida kom hem och vi åt lite mat och nu är läxorna gjorda så nu ska vi nog passa på att ta oss en promenad i höstsolen.

Tjing!!

Premiärtur med vagnen

Igår sken solen och det var relativt varmt ute, 16 grader. Maken handlade på vägen hem från jobbet och Ida kom hem. Efter gjorda läxor och en lite mellis tog vi oss en promenad med barnvagnen. Givetvis körde Ida :-) Det blåste lite men Gry låg så bra nedbäddad att hon sov i 4 timmar där i. (nej vi gick inte i fyra timmar men vi tog inte upp henne) Jag kände dock i brösten jag måste klä mig bättre.
Gry sov som sagt gott och när Ida skulle gå på sin gymnastik träning så gick vi allesammans med vagnen dit. Väl där fick Ida chansen att visa upp sin lillasyster för klasskompisarna som kom som flugor till en sockerbit. Gissa hur stolt hon var på en skala ;-)

Idag blåser det mer och ser inte alls lika mysigt ut att gå med vagnen men vi får väl se, frisk luft är ju underbart och kläder efter väder har vi ju...

Spricka i fasaden

Alltså.. Att föda barn har sina följder. Vissa helt underbara, som att få sniffa nyfödd bebis doft. Andra mindre roliga text avslaget eller sömnad. Å då menar jag inte sov sömnad utan stygnen som följer efter ett snabbt förlopp. Jag kom ihåg från ett av förra gångens föräldraträffar så talade ledaren där om att vi inte skulle trycka på utan liksom låta det komma ut av sig självt. Lätt att säga om man har en gråtande bebis som vill att mamma ska komma NU! Som laktosintolerant har jag dock ett lite knep ;-) Jag dricker vanlig mjölk vilket leder till att det, ja jag ska inte säga sköter sig självt men i allafall kommer lättare.

Förra förlossningen blev det inte en spricka i fasaden utan många små. Var inga problem direkt då. Denna gången tog jag igen det med råge. Fick en bäckenbottsbedövning som satt i nästan ett dygn och utan att ha kollat efter känns det som jag nog blev rätt mycket sydd.

Men!! Återigen, det positiva överväger många gånger om! Gry får alla smärtminnen att blekna och snart kommer ju sömnaden vara läkt och då har jag ju fortfarande dessa två underbara barn kvar.

Välkommen Gry!

Klockan 07.57 den 22/9 2011 kom vår andra dotter till världen. 52 cm lång 3855 gram och med massor med hår på huvudet. Starka lungor och en vilja av stål.

Allt gick jättebra, hann vara inne på förlossningen nästan 2 timmar innan det var över..... Ska berätta mer om själva förloppet inom kort.

Gry är en kopia (till utseendet) av sin storasyster. Och Ida är den absolut stoltaste storasystern jag har sett någonsin!

Varmt välkommen till oss älskade Gry!!

Höga hjärtljud

Ojoj.. Vilken kväll det blev då. När jag ringde vid 18.30 så skulle vi visst varit inne kl 17.. Förklarade varför vi ej kommit och fick ny tid - 19.30. Kom dit och CTG kurva togs. Litens hjärtljud var höga, 170-180. Vi fick lämna undersökningsrummet dels för det är grymt varmt därinne samt för att ett annat par skulle undersökas. Vid 21.40 var jag återigen kopplad till CTGn och nu fick vi ligga där i 70 minuter. Då behövde jag gå på toa och blev losskopplad. Sa att Liten alltid ogillat när jag legat på rygg varpå bm föreslog jag kunde ligga på sidan. Efter 15-20 minuter kom bm in igen och sa att nu var kurvan myyycket bättre och vi fick lov att åka hem. Doktorn hade clearat oss :-)
Dock så kommer vi få åka in till 8.30, så till vida Liten inte arbetar på själv nu, och bli igångsatta. Därmed inser jag att jag nu borde ligga till sängs och försöka sova, mellan värkarna :-)

Surtant!

När jag ringde i morse talade jag med en supergo barnmorska som sa vi var välkomna upp vid 17, om inte värkarna kommit igång. Sen fick jag en mängd förmaningar om att kolla så det inte ändrades i färg, vila, röra mig mm. Mitt på dagen tyckte jag det var lite väl mycket rosa så jag ringde för att vara på säkra sidan. Då svarade en riktig surtant. Nej, det var inget farligt med rosa. Och när jag sa vi skulle komma vid 17 sa hon snorkigt att det stod det inget om i papprena så det var bättre jag kom inom 12 timmar från vattnet gått. Jaa, sa jag.. 21.30 är väl rätt sent att komma för en sån kontroll... Men kom 19 då fräste surtanten.. Hej hopp vad välkommen jag kände mig plötsligt. NOT!

Nu har jag och maken bestämt vi åker och lämnar Ida hos farföräldrarna och så ringer vi upp och åker in. Jag har inga regelbundna värkar men vi vill veta vart vi är i processen samt så är jag ju nojig med att Liten KAN ha vänt sig, så som syrran gjorde. Det upptäcktes ju 14 dagar före BF. Vilket det är idag om man går på ULs BF.

Annars är jag lugn :-) Liten rör på sig, det kommer värkar då och då och vi fick i oss middag så nu ska jag klara mig till i morgonbitti. :-)

PLOPP!!

Är riktigt synd jag varit själv nu båda gångerna vattnet gått för jag är övertygad om att PLOPPET måste höras lika mycket utanför kroppen som inuti. Ja, vattnet gick nu på förmiddagen. :-D Och det med besked. Kära nån vad vatten jag burit runt på, gick nog ned 1 kg bara där ;-)
Ringde förlossningen och fick tid kl 17 idag. Förhoppningsvis har du kommit innan sa hon med värkar. Har haft två sammandragningar men inte värre än jag kunnat andats vidare lugnt. Liten rör lite på sig så det sipprar vatten mest hela tiden. Fick order att hålla koll så det inte blev gulgrönt. Lite ljusrosa är det men bara pyttelite så jag går här och vankar.
Svärmor ringde och var stressad, mamma blev stressad men jag är kolugn :-) Låter kroppen få arbeta i sin takt nu. Grunnar på om jag ska fixa i ordning så maten bara är att värma på sen eller hur jag ska göra. Det kan ju ta fart, men mat måste vi ju ha..

Nattsömn

Ja, inatt fick vi sova. Eller i varje fall maken, jag har ju mina toalettbesök vid 2 och 4.. Är egentligen fascinerade hur man innan jag blev gravid kunde känna sig halvt död om man vaknat en natt vid ett tillfälle och nu kan gå upp 2-4 gånger och vakna utvilad ändå? Kroppen är då bra smart på det viset.

Ida fick sova kvar hemma i natt, även det är ju lugnande för oss alla. Inte för det går någon som helst nöd på henne när hon sover hos mor eller farföräldrarna men vardagsrutiner är ändå tryggast och lugnast. Ida själv hade nog gärna sett att fått sova borta tills Liten är född, men det KAN ju ta upp till en månad till så vi spar det tills det är "skarpt läge" igen ;-)

Tänkte bara uppmärksamma dig som läser att jag inte lägger in varje inlägg på FB, utan du är varmt välkommen att kika in själv också :-) Ser en ökning då jag lägger in på FB men jag skriver nästan dagligen så..

9 timmar..

Efter ca 9 timmars värkande lade sig lugnet i magen igen. Liten som varit väldigt aktiv mellan värkarna verkade lägga sig till rätta och somna. Någon halvtimme senare somnade även jag. Då var klockan halv sex ungefär. Vi hade lovat Ida att ringa henne kl 7 om vi inte åkt in. 7.02 ringde hon, farfar hade läst på FB att värkarna avstannat. Grymt frustrerande när jag kämpat hela natten men skam den som ger sig. (har haft en värk nu medan jag skrivit så det händer allt något igen.. :-) )

Lider lite med stackars maken som fått sin nattsömn totalt sönderhackad, han sa dock han fått sova många gånger under natten. (gäller att se det positiva)

Förra förlossningen startade med vattenavgång, denna inte. Inte utan jag tycker det alltid borde starta med vattenavgång för nu känner jag inte igen mig alls.. På förlossningen frågar de varje gång om jag sett blod eller slemproppen, tror de på fullaste allvar jag tänder lampan och kollar efter?

Nåväl, jag ska väl göra som alla säger - lägga mig ned och vila inför vad som komma skall.

Rätt skön helg

Trots jag sovit uruselt på nätterna har vi haft en rätt go helg i familjen. Maken var i väg i torsdags och tog av masten på båten och fixade lite inför upptagningen.

I fredags hade Ida ledigt från skolan så maken passade även han på att ta lite ledigt och vi vek dagen åt att hjälpa mina föräldrar att klippa deras lönn. (den klipps varje år för att inte bli gigantisk och det tar ungefär 3 timmar att göra, om alla hjälps åt) Efter det for vi hem och fixade fredagsmys, taco.. Ida somnade i soffan och när maken bar upp henne var hon som en säck potatis och helt okontaktbar :-)

Lördagen drog vi oss i sängen rätt länge. Det är ju så mysigt att bara vara och få prata om allt och inget. Sedan lekte Ida med några vänner, maken for iväg till några av sina vänner en sväng och jag försökte sova. Ja, försökte.. Telefonen ringde 5-6 gånger så till slut gav jag upp. Lördagsmyset blev grillade hamburgare och pepsi max :-) Istället för att Ida skulle somna i soffan gick maken och hon upp varpå de båda somnade ganska omgående så där satt jag ensam i soffan och glodde på dumburken tills maken kom nedskuttandes och påstod han var vaken.

Jag vaknade någon timme efter jag somnat av illamående, tät näsa och ett livligt barn i magen. Slumrade till för att väckas av Ida som inte kunde sova i sin säng. Hon kröp ned i vår och sen fick jag inte direkt någon mer nattsömn. Vid 6.30 började hon vakna till liv igen och då gled jag iväg på drömexpressen. Vaknade till ett par gånger för att slutligen vakna vid 10. Då fick jag för mig att scones vore ju gott till frukost, upp och baka. Körde igång en tvättmaskin och plockade undan lite medan maken styrde i ordning med resten av frukosten. Usel nattsömn ledde till att jag efter avslutad frukost däckade i sängen igen. Familjen passade på att greja lite ute inför hösten och sedan var det dags att äta igen. Ida hade dansträning och medan hon var iväg på den gick jag och maken en promenad. Var riktigt härligt ute men uj vad kondisen har försvunnit... :-/

Väl hemma igen så diskuterade vi lite trädgården, en ev utbyggnad och hur vi kan lösa lekstugefrågan smidigast. Sedan kom svärföräldrarna förbi och de hade varit ute i skogen en sväng och hade därför med sig en hel kasse med trattisar. *jublar* Visserligen är själva plockandet nästan roligast men uj vad gott med svamp!! Hela familjen rensade och Ida påpekade flera gånger hur kul och mysigt det var att göra det tillsammans. (jepp, jag brukar göra det själv annars...)

I säng med Ida och lite dumburkstittande innan vi knoppade in för kvällen. Tog nässpray strax innan tandborstningen och fick sova i nästan 3 timmar innan första toalettbesöket. Sedan 2,5 timme till nästa besök och slutligen 2,5 innan makens alarm ljöd. Nu är maken på jobbet, Ida i skolan och jag ska strax krypa ned under täcket för en lite sovstund igen. I eftermiddag är det fullt ös med läxor, träning och matfixande innan jag får paus igen. Ja, inte jag som ska träna men som mamma får man ju nästan sig ett pass bara att se till allt är klart i tid och det som ska med är med.

Många säger måndagen är rätt skön att komma tillbaka till jobbet på för att då kan man vila lite efter en hektiskt helg. Jag ska vila hemma inför en fullspäckad vecka. Å vem vet? Kanske Liten kommer på tanken att vilja komma ut snart.. *hoppas*

Livet som gravid

Livet som gravid börjar lida mot sitt slut. Och alla som varit i slutskedet av en graviditet vet man både längtar halvt ihjäl sig efter det ofödda barnet och småfasas över vad som komma skall. The end is near of the life as we know it så att säga. Igår såg jag en framsida på någon gravidtidning på Ica där någon av Graafsystrarna (lär mig aldrig vem som är vem) sa hon längtade efter att bli smal igen. Nåväl, smal var jag inte direkt men jag saknar allt att ha min kropp för mig själv ibland. Jag längtar däremot oerhört efter att få sova på mage. (vilket jag vet inte kommer funka än på några månader då jag kommer amma..) Eller jag längtar efter att nå mina fötter utan att någon sparkar mig hårt i revbenen i protest mot att bli ihopknölad. Eller kunna sitta vid matbordet och nå fram med huvudet över tallriken för att slippa se ut som jag egentligen borde haft en haklapp. Charmiga småsaker som man som ogravid ler åt och inte ser som några som helst problem.

Ja, snart är min andra graviditet till ända och som alla i samma sits gör jag små försök att få ut Liten. Något man glömmer ganska fort efter barnet är ute är tyngden och kämpandet slutspurten ändå är. Det är inte utan man blir smått irriterad på folks hurtfriska kommentarer, för visst vet även vi gravida att barnet kommer när de är redo. Vi är gravida, inte idioter. Det jag tycker är härligt nu är lite av den vetskapen att bara några dagar efter Liten är ute kommer även jag glömt alla de här "besvären". Dels för det kommer vara andra besvär och dels för att det som är jobbigt nu bleknar i minnet så fort man ser sitt barn. Jag är ju omföderska, jag vet allt det där. Likväl vill jag bara påminna mig själv och andra om några tänkbara "problem" som man kan uppleva.

Sömnen- För min del störd redan från innan jag vet om jag är gravid pga illamående och ryggsmärtor. Ju längre graviditeten framskrider dessto mer störd för att nu i slutet vara 1-2 timmars sömn åt gången. (det sägs det är kroppens egna sätt att ställa in sig på vad som komma skall med ett hungrigt barn 24/7)

Kroppen- Minns en kollega som sa hon aaaaldrig skulle säga till någon gravid efter hon själv varit det att denna är vacker som gravid. Jag har sista tiden känt mig som en padda. Eller som en av de där superöverfeta man sett på tv där det liksom sticker ut två ben med svullna fötter under en gigantisk mage. Redan i 3-4 månaden började jag oroa mig lite för hur jag skulle fixa duschandet i vår dusch. Duschväggens ingång är ganska smal, inga problem för normala människor men med en bebismage är det supertrångt. (jodå, jag kommer allt in men maken får sig ett gott skratt varje gång..)

Toalettbestyr- Jag vet inte hur andra har det men jag har nog väldigt korta armar. Och jag är en vanemänniska utan dess like. Fast jag är även en problemlösare så jag får ihop det men uj vad jag längtar efter att få gå på toan på "mitt" sätt igen när magen är borta.

Humöret- Ja, förlåt älskade make och dotter för mitt humör. Jag har dock världens bäste man som förstår att innerst inne är det inte jag som säger eller få såna utbrott som kan komma. Sedan förstår nog de flesta människor att med störd sömn i flera månader påverkar humöret en del också. Är man sedan som jag är en person som är van vid att ha full kontroll på det mesta och ganska många järn i elden samtidigt så påverkas humöret utav att inte orka/ha möjligheten till det.

Ja, det är några av de sakerna jag tycker har varit påfrestande i denna graviditeten. Jag sa att jag aldrig skulle klaga om jag någonsin blev gravid igen. Det var minnesförlusten som lovade något sådant. Att vara gravid ÄR påfrestande. Men som väl är så glömmer man som sagt bort det när man har sitt barn i sin famn. :-)

Livet som gravid har för min del varit underbar denna gången, det är slutspurten som tar energin ur mig. Men snart är även det ett minne blott :-)

En halv skog..

För tillfället är denna blivande mamman rejält förkyld. Kanske lika bra att vara det nu än sedan när Liten väl kommit ut men det är ju den där lilla biten med att få luft. Som höggravid har man ju svårt att få luft då lungorna är någon helt annanstans än de brukar vara plus att de dessutom är ihoptryckta till minsta möjliga yta. Lägg då till en näsa som antingen rinner eller toktät. De som känner mig vet jag väldigt sällan tar någon form av läkemedel och hellre går med dubbelsidig öroninflammation än söker läkarhjälp förstår att det nu är med viss oro jag tar nässpray.

Näsan ser ut som ett stoppljus nästan efter allt snytandes. Jag har lock för öronen då jag snyter mig så hårt jag kan utan att kissa på mig. (ja, riktigt bra knipövning är det att vara höggravid som nyser/snyter sig..) Och snart är nog mina händer snustorra eftersom jag tvättar dem och tar handsprit för att inte smitta övriga familjen efter varje gång jag snutit mig.

Till detta går det ju en hel del papper. Typ en halv skog.. :-/

Romantik på hög nivå..

I går satt maken och jag i soffan kikandes på dumburken. Maken snosade lite i min nacke och sa jag luktade gott. Introvert som jag är svarade jag "önskar jag kunde säga detsamma" Varpå jag snabbt fick förklara att jag inte har något luktsinne för tillfället och därmed inte kunde säga detsamma, det var inte så att han luktade illa.

Bara hundägare

Vanliga dagar är vår gata ganska så "trafikerad" med fotgängare och barn som cyklar till div träningar mm. Men idag är de enda jag sett gå förbi här hundägare. De kan ju inte välja så de går oavsett. Ida gick till skolan och kom hem gåendes. En fd klasskompis gick förbi på väg till förskolan för att hämta sin store son, annars är det som sagt hundägare endast. Jag saknar min hund något otroligt, fast idag hade jag nog inte fått ut henne ens med lockande av korv. Hon var klok min lilla Olivia.

Oväder

Idag har en storm dragit in över vår del av landet. SMHI har utfärdat klass 1 varning. Dock tycker jag inte det blåser så kraftigt, även om det blåser. Men troligen upplever jag inte blåsten lika kraftig då vi bor mellan två berg.

Jag tände i kaminen förut för att få bort lite av den råa luften som blir så här års. Tänkte dock inte på att jag själv är så varm så nu sitter jag här i värmen och nästan svettas :-) Mysigt är det dock att sitta och kika in i elden och höra dess sprakande samtidigt som regnet slår mot rutan.

Ikväll kör Idas gymnastikträning igång. Fick ett underbart erbjudande från en av Idas kompisars mamma, hon erbjöd sig köra hem Ida. Jättetack! Maken ska iväg och jag har ju en aning svårt att gå, trots det inte är långt.

Liten har kämpat därinne idag. Dock inte så mycket nedåt som igår, vilket på sitt sätt är ganska skönt. Jag har ont i halsen och efter ca 2 veckor verkar snoret lossna istället för att bara täppa igen snoken. Nåväl, allt löser sig nog till det bästa. Har grävt fram amningskopparna jag hade förra gången, ska koka dem så de är klara inför uppdraget igen snart. Tror jag har koll på det mesta inför ankomsten. Längtar!

På rätt köl

Vis från förra gången var jag aningen orolig för att Liten skulle köra en repris utav syrrans rumpsittande vid kontrollen idag. Men gullungen låg allt med huvudet ned och rumpan uppkörd i revbenen. Från att ha legat i rörligt läge sist låg hen nu fixerad.

Barnmorskan tyckte jag skulle vänta 3 dagar till så Liten inte räknas som prematur. Hon utgår ju från UL som säger BF 5/10. Själv räknar jag från sista mensdagen och då är det 29/9 som gäller. Nu tror jag inte Liten är så liten att hen kommer se ut som en prematurbebis även om hen föds idag. Min föga viktuppgång till trots. Liten ligger på SFkurvan över "normal" vilket ju påvisar aningen större än "normal". Jag har nu gått upp dryga 7 kg.

Idag hann maken med att vara med. Vilket var skönt. Han fick även några frågor :-) Tror han dock ogillade att se hur "hårdhänt" bm är vid undersökningen. Idag gjorde det ont rejält vilket verkade förvåna henne för hon sa något i stil med "ja, du har nog haft värkar alltid.." Vi får väl se om jag träffar henne om två veckor eller inte. :-) Innan vi gick påpekade hon att jag inte skulle vänta ut värkarna för länge denna gången i och med jag fött tidigare, brukar som regel gå fortare andra gången. Längtar!!

Morgonurin

I morgon är det återigen dags att träffa barnmorskan på mödravården. Något som är nytt från förra gången jag var gravid är att man nu får ett rör att ta med sig morgonurin i. Förra gången fick man kissa i mugg på plats, vilket inte alltid var så lätt för man kissar ju ganska ofta som gravid och ibland glömde man bort sig och kissade innan man for dit. (iaf jag) Jättesmidigt att kunna ta med sig morgonurin, om man nu kommer ihåg att kissa i det där lilla röret..

Jag har dock funderingar på när är det morgon? Jag menar, jag är ju uppe på toa 2-3 gånger per natt/tidig morgon. Ska jag kissa i röret första gången jag vaknar? Andra? Eller tredje, då även övriga i familjen vaknat just för det är morgon.

Jag har gjort lite olika. Tror egentligen inte det är så väldans viktigt det är morgonurin men ibland blir jag så petig och ordmärkande... Är mest nöjd att jag kommer ihåg att ta fram det däringa röret kvällen innan jag ska till mvc. OCH att jag kommit ihåg att få med det till mvc. Förra gången var det en lunta med papper som skulle släpas med, dem slipper man denna gången. Nu är det bara att komma ihåg tiden och urinröret. (kanske det är för att öva in blivande mödrar på att komma ihåg sina barn då de ska till bvc.. ;-) )

Men är det någon som har ett vettigt svar på min undran? När ÄR det morgon? Första, andra eller tredje gången?

Dop och lugn helg.

I torsdags for jag iväg och mötte goa Elin för lite quiz i grannstaden. Brukar vara musicquiz men i torsdags var det mer en allmänbildningsquiz. Var kul att se en del fastnat under åren ;-)

Medan jag var iväg cyklade familjen ned till centrum och köpte lösgodis inför Idas bioafton dagen efter. När jag kom hem sov Ida så maken och jag kikade lite på dumburken innan även vi knoppade in.

Fredagen var det upp och iväg med Ida till skolan. Fixa lite och så kom hon hem. Lite mellanmål i magen på henne innan en av hennes klasskompisars mamma kom och hämtade upp henne inför bion. En påse micropopcorn, en festis och en påse med 10 godisar i fick hon med sig. Maken hann hem innan hon for och vi åkte sedan tillsammans till köpcentrat för lite matinköp. Väl hemma så körde maken igång med att klippa gräset, tvätta bilen och greja. Precis som han gjorde den dagen vattnet gått inför Idas födsel. Dock så gick inget vatten i fredags... Tyvärr.

Fredagsmys och i säng inför lördagens event, dop.

Lördagen vaknade vi relativt sent. En grötfrukost och så börja kika på vad vi kunde tänkas ha för kläder. Maken skulle ju vara fadder så han fick ha kostym. Trots att vi hade gott om tid så kom vi iväg för sent och kom insusandes på kyrkoparkeringen 3 minuter innan det skulle börja. 4 barn skulle döpas. 30 minuter senare och ett sovande dopbarn var det hela över. Japp, makens famn är trygg varpå Sarah somnade sött strax innan det var hennes tur. Fotografering och sedan italiensk buffe innan hemfärd igen. Nu hade vi med oss några goda vänner hem. Maken tog barnen i vår bil medan jag och min vän for förbi köpcentrat igen för lite annan matshopping. Tacomys stod på menyn. Vid 21 for de hemåt och 21.30 såg vi på en dokumentär om 11/9. Ida somnade i soffan varpå maken fick bära upp henne. Vi somnade runt 23 tiden och vid 7 kom Ida ned för då började det åska.

Söndagen hade vi planerat att antingen klippa mina föräldrars lönn (gör vi varje höst) eller åka till båten för att ta ned masten. Pga regnet blev det ingen lönn klippt. Masten fick också vänta pga regn och blåst. (och lite orkesbrist) Istället så kom min barndomsvän förbi på en fika medan maken och Ida var i väg på lite badmintonträning. Idag gjorde jag Leilas pepparkaksmuffins med lingonsylt. Grymt goda!

Nu är det söndagkväll och Ida ska strax i säng. Typiska kvällsrutiner och det eviga tjatet ;-)

Förvärkar och sammandragningar samt ett ständigt tryckande ned i bäckenet. I morgon är det dags för MVC igen. 18 dagar kvar till BF.

Aktiv natt

Efter en ganska molande dag igår så blev natten dessto aktivare. Ett rejält tryckande i bäckenet och många kraftiga sammandragningar vilka en del tog andan ur mig helt. Illamående och en viss oro.

Vid 5-tiden vaknade jag och gjorde nattens sista toabesök (för visst är det tidig morgon så dags egentligen?) Efteråt var Liten väldigt aktiv i sina rörelser därinne. När klockan ringde 6.55 kom nya sammandragningar. Märks väl det drar ihop sig. Förtillfället är det lugnt men jag anar det kommer vara av och på med aktivitet fram tills Liten bestämt sig för entré. Ida har gått till skolan och jag tänker göra som jag gjort de andra morgnarna när hon gått, lägga mig och sova nån/några timmar till. (man ska aldrig säga det är lugnt, nu kom nya sammandragningar *pust*)

Idag har jag bara planerat att åka och stödhandla lite av sådant som tar slut och man inte kan köpa för en hel vecka vid samma inköp. Såg en reklambild igår på en snygg kofta som skulle vara bra vid amningen sedan som jag tänkte kika på också. Ida ska åka på bio med sin klass. Två mammor i klassen har styrt upp så att i princip alla ska åka med :-) Roligt för barnen! Smurfilmen i 3D blev det :-) Maken erbjöd sig att köra men gulliga som de är styrde de upp så han slapp, utifall Liten får för sig något.. *tack!* Får även kika över vilka kläder vi ska ha i morgon när vi ska på dop. Maken ska vara en av två faddrar.

Nä, sova lite till var det!

4 av 6

4 av 6 föräldrapar har nu fått sina bebisar. Grattis till er som får snuffa bebisdoft och njuta av era små! Jag och en tjej till går fortfarande med våra magar. Vi är beräknade nästan samtidigt så vi får väl se vem som blir först :-)

Denna väntan..

Tänk vad vi människor hela tiden går och väntar på något. Som liten väntar man på att få bli större för att få göra vissa saker tex åka någon viss attraktion på något nöjesfält, börja övningsköra eller kanske ta hål i öronen. Sedan börjar väntan på att få flytta hemifrån, träffa kärleken och bilda familj. Någonstans där emellan går man ofta och väntar på att få svar från antingen intagningen från tex en högskola eller något jobb man sökt.

Många väntar på att det ska bli någon speciell årstid och andra längtar tillbaka till det som nyss varit. Väntan på att middagen ska bli klar, eller tvättmaskinen, favoritprogrammet på tvn ska börja, barnen ska somna, färgen ska torka, såren läka eller att lönen ska komma. Just den där sista där.. Lönen ska komma, den har varit sommarens tyngsta. I varje fall i vår familj. Alla vet ju att någonstans mellan den 25-27 i varje månad kommer lönen i på kontot. Ibland önskar man den varit högre än vad den blev men det har i varje fall alltid kommit in lön, om man har jobbat.

I våras tog vi beslutet att jag inte skulle jobba, vi skulle klara oss bra på makens lön. Jag skulle vara med Ida och ge henne ett skönt långt, härligt sommarlov. Sista sommarlovet som ensambarn. För att inte ha en stor utgift varje månad som fritids är (även om det, när man jobbar, är en väl investerad utgift) så sades fritidsplatsen upp. Då vi ska få en Liten söktes ingen ny inför hösten, annars måste ju det göras minst 3 månader i förväg. Jag gick på sommarlov från högskolan, Ida slutade sitt andra skolår och maken körde på med lite dryg heltidstjänst. Junimånad flöt på som vanligt. Tills lönen skulle betalas ut för maken. Ingen lön kom. Den dröjde några dagar. Ingen större skada skedd men lite olustigt kändes det. På företaget han arbetar får man lönen olika dagar beroende på vilket fackförbund man tillhör. Julimånad var makens semestermånad. Han åkte in några gånger för att ha lite koll på läget. Ena fackförbundets medlemmar, de som får lön den 25e fick sin lön. Maken tillhör de som får 27e och de fick ingen lön i juli. Det dröjde flera dagar den gången. Det blev månadsskifte. Till slut kom lönen. (det sura i kråksången är att de som fick lön inte varit inne och arbetat sedan i april medan de som jobbat på i full fart inte fick någon..) Augustimånad flöt på efter lönen kommit. Maken jobbar heltid och när nu lönen skulle komma den 25-27 hände återigen inget. Idag har vi den 8 september, 12-14 dagar efter lönen skulle funnits på kontot men ännu syns inga pengar till. För vår personliga del klarar vi några månader då vi varit förutseende och sparat undan pengar, inte för att ta av istället för att få lön men som nu får gå till de löpande utgifterna.

Idag väntar nog de flesta med hopp om att företaget ska få respit, även om somliga anser det är fel. Många anser det vore bättre företaget gick i konkurs för att folk ska få chansen att gå vidare. Vad man då inte tänker på är att ingen vinner på en konkurs. Underleverantörerna får inga pengar vid konkurs. Fodringsägarna för inga pengar vid en konkurs. Staten får inga pengar vid konkurs. De anställda kommer få lönegaranti upp till ett maxbelopp som inte ens täcker en normal uppsägningstid för att sedan stå helt utan arbete och därmed kosta samhället mer än en rekonstruktion nu kan kosta. (vilken företaget sedan kommer att få betala tillbaka när man börjar om. Om man nu får chansen)

Olyckskorparna gormar högt om att ingen vill köpa företagets produkter. Snålsvensken väljer att köpa utländska produkter ja, företaget har trots stillastående lina haft en orderingång från övriga världen på ca 100 produkter om dagen. I varje fall fram till semestern. Alla vet att i varje fall en rysk medborgare ser stora investeringsmöjligheter i företaget, men just pga sitt medborgarskap i landet i öst nekas han möjligheten. Rädslan för "maffian" som han borde tillhöra då han så pass ung skapat sig en så stor förmögenhet måste ha bakom sig gör att staten väljer att göra bortåt 20.000 svenskar arbetslösa. (siffran är uppskattad utav en ekonom på handelshögskolan i Gbg för något år sedan och utgår inte bara på de direkt anställda i fabriken utan även underleverantörer, butiks-, restaurangpersonal samt hur det med största trolighet kommer att slå mot den andra fabriken i Sverige som har samma inriktning)

Idag kommer dock beskedet om företaget får genomgå en rekonstruktion. För de anställda skulle det betyda att lönen kommer inom kort. Företagets ledning får en tidsfrist att få fram pengar som är på gång men inte ännu hunnit hela vägen fram.

Så idag är det verkligen väntans dag.

För mig skulle ett ja betyda lite lugn inför den närmsta framtiden. Framtiden då barnafödande står högst upp på listan. Vore skönt att få ha en närvarande make vid min sida då.

Han som liknar Mario??

Förut satt vi och pratade om ett program jag och maken såg i går där socialdemokraternas ledare Håkan Juholt intervjuades. Försökte beskriva honom för Ida och efter en liten stund sa hon "Han som är lik super Mario Bros?" :-)

Såna kommentarer ääälskar jag!

Mäklarbesök.

Inte för att vi ska sälja utan för vi blev så goda vänner då vi sålde vårt förra och köpte detta huset. Kan tro det nog är roligt för en mäklare att sälja ett riktigt renoveringsobjekt för att sedan återkomma några år senare och mötas av ett relativit ändrat hus.

Tyvärr blir det ju för sällan man ses, speciellt då man har barn och får barn mm. Vi hade en stadig träffpunkt ett tag där vi sågs varje vecka på ett träningspass men det kom barnafödande mellan och lagom till vardagen ordnat sig för henne igen så är jag i samma sits. Men vi bestämde vi kör igång i februari!

Vi insåg vi hade ett annat stort gemensamt intresse idag med, bakning, matlagning och allmänt husmorspysslande så som safta och sylta. :-)

Tiden flög verkligen iväg. Och värderingen? Jodå, låg ungefär där vi räknat med så vem vet.. ;-)

Klia, klia. Riv, riv

Kärajisstaness vad magen kliar nu! Skinnet är dessutom så tunt att det gör lite ont att klia på det. Smörjer med en kakaosmörskräm från The Body shop. Den sägs vara bra just för gravida, växande magar. Inte för min växer så mycket mer just nu men den sjunker ju som sagt och då flyttas den mest uttöjda ytan nedåt och kliar.

Jag har även fått ett myggbett på min högra fot. Vid ankeln, den knölen man har på insidan liksom. Å det kliar. Å gör ont. I hela foten! Foten är dessutom svullen. Sånt där ödem som gravida får i slutet. Vätskefyllda fötter. Berättade för Ida om hur mina fötter sett ut sommaren jag väntade henne. Hur maken då tryckte och det blev stora gropar på fötterna. Hon har alltsedan dess gått och tryckt på mina fötter för att få se dessa gropar men de har kommit först nu. Till hennes glädje, min sorg.

23 dagar kvar till BF.

Going dooooooown

Å nu talar vi om magen. Den sjunker mer och mer. Är lite kul att träffa folk en dag och sedan någon/några dagar senare som utbrister "Nämen vad magen har sjunkit!!" Speciellt efter mer eller mindre de senaste månaderna när folk sagt "men du är ju inte så stor".. Har svårt att höra just den kommentaren då jag själv tycker magen är stor men efter att ha funderat så har jag kommit fram till att en trolig orsak till att de inte upplever mig som stor är för att jag inte blivit större som person. Alltså, jag har ju inte direkt gått upp i vikt inte lagt ut som många gravid tenderar att göra. För magen, den är stoor och nu på väg nedåt :-)

Idag har jag haft en riktigt lugn dag. Vaknade vid 6.30 och efter jag fått i väg Ida så åt jag lite frukost och tänkte sedan läsa tidningen i sängen men råkade visst somna ;-) 2 sköna timmar senare vakande jag och gick upp för att pyssla lite. EN tvättmaskin startades och sedan hamnade jag i soffan framför CSImaraton. Vid 14 tiden börja jag fixa inför en go vän som skulle komma på besök och inför middagen. Vännen kom och sedan Ida och middagen puttrade på spisen. Idag blev det nötstek med potatis och sås. Ida och maken for iväg på badmintonträning och vid 18.20 åkte min vän hem. Samtidigt kom svärföräldrarna förbi med färska lingon, lingonsylt och Bonäspotatis :-) De for hemåt och då kom mina föräldrar. Sedan kom familjen hem och nu sitter jag här i soffan och är helt slut :-) Älskar att få besök även om det tar på krafterna. (kan ju alltid sova igen en annan dag, än så länge..)