tisdag 31 december 2013

2013.. Året vi åkte bergochdalbana

Ja, nu är det inte många timmar kvar på 2013 året som Ida helst vill glömma. Och vi andra med. Samtidigt har motgångarna gjort oss än mer ödmjuka och att vi tar vara på livet vad det än ger oss. Vi har haft ett riktigt tufft år, det tror jag nog ni som läser kan hålla med om. Bloggen har varit lite som en ventil men ni ska veta texten till viss del är tillrättalagd då orden ibland blir för hårda och kalla för att stämma med känslorna som gör att inläggen skapas. 
2013 har inte bara inneburit sorg och smärta utan en hel del glädje också. Bland annat så blev ju jag färdig med min utbildning, vi fick dränerat om (jo, jag anser det vara glädje då det medför mycket positivt i sitt kölvatten) jag fick jobb och Gry trivs på sin förskola. På det hela taget måste vi nog summera året som ett år vi kommer minnas. 
13/5 var en måndagsmorgon med solsken och mycket att göra, men som abrupt ändrades genom ett liitet felsteg. Ambulans, en arm som var helt av och sedan en mycket smärtpåverkad Ida. Så lätt något som ser ut att bli en kanondag kan ändras.. Tänker på det mycket och somnar nu oftast varje kväll med stor tacksamhet över att dagen fortlöpt utan liknande incidenter. 
Gott slut på 2013 önskar jag er och att 2014 blir ett år med mycket roliga händelser istället för sjukhusbesök och andra tråkigheter. 
Kraaam

torsdag 26 december 2013

Avundsjuk

Vissa dagar kan jag erkänna jag blir lätt avundsjuk på de som inte har barn/har äldre barn. Att kunna ligga i soffan en hel dag och se på film/läsa en bok. Kunna föra ett samtal utan att bli avbruten femtioelva gånger. Eller få sova ut en morgon för att sedan äta en låååång frukost. Men sedan kommer två små armar om min hals och min avundsjuka är bortblåst. Att få vara del av mina barns vardag är tufft men jag vill verkligen inte byta bort det för allt i världen. Många tror att för jag/vi har nio år mellan tjejerna så är det lugna gatan och att vi har mycket hjälp med saker och visst, Ida KAN göra mycket med sin syster men hon föredrar att jävlas med henne framför att hjälpa oss… Det är först när jag lackar ur (vilket jag gör ganska ofta då jag tycker hon kan hjälpa till istället för att bete sig) som hjälp KAN komma. Ja, jag skriver kan för jag har en tonåring i en elvaårings kropp… Ögonrullningar, suckar och gnäll är vardag. Men återigen vill jag påminna er om att jag vill INTE byta bort in vardag med dem!! (eller är det mig själv jag försöker övertyga nu tro??)

Nä, allvarligt ibland är jag avundsjuk på dem som kan ta sig tid att rå om sig själva men i nästa ögonblick kommer någon av mina bustjejer och jag glömmer min avundsjuka. Och om 8-10 år kommer jag också ligga på soffan och se på tv/film/läsa bok.. ;-P

lördag 21 december 2013

Värk i hjärtat?

Alltså, ibland får jag en obehaglig värk i hjärtat. Men det går alltid över på några minuter så jag gör inget åt det.. Jag VET jag kanske borde gå till en läkare men tänk om det är något allvarligt?! På något sätt känns ovetskapen tryggare då, fast samtidigt kanske det inte är något och då kan jag ju släppa olustkänslan… Men det kommer inte på några speciella tidpunkter eller efter några speciella aktiviteter så det känns som att när/om jag skulle träffa en läkare så skulle jag ju vara symtomfri just när jag är där och då kan ju ingen läkare göra något ändå… Äsch, jag är nog bara för frisk så jag känner hjärnspöken.. Eller så är det en otrolig kärlekskänsla som känns för min man och mina barn, "kan det verkligen vara så här underbart" liksom??

Läskigt!!

Varje gång mina barn skadar sig får jag en obehaglig känsla i magen, som när Ida bröt sin arm mådde jag ris länge i magen. Första reaktionen är att jag får stickningar i fingrarna, sedan yrsel och så magkänslan. Det är superläskigt men kanske fullt normalt eftersom jag ju burit dem i mig i 9 månader..
I varje fall så brukar jag minnas när de skadat sig, ända ned till minsta lilla skrubbsår (känns det som i varje fall..) Därför blev jag mäkta fundersam när jag i onsdags morse såg att Grys höger tumnagel var på väg att lossna. Frågade på förskolan om hon klämt sig där men personalen såg ärlig förvånade ut och sa att nej, inte vad de märkt. Till saken hör att Gry sällan gråter på förskolan, vilket personalen både påtalat och nu sa att skulle hon klämt sig så illa borde hon ju gråtit och de i så fall uppmärksammat och berättat för oss. Jag frågade mina kollegor om de visste något som kan göra att barn tappar naglar utan att ha klämt sig men ingen visste något direkt.. I går, när farmor och farfar lämnade Gry, hade farmor satt plåster på så hon inte skulle fastna och göra sig illa på tummen. Farmor, som är sjuksköterska, trodde hon klämt sig nyligen och vi glömt berätta men när jag sa nej blev även hon lite konfunderad. I morse tog jag och googlade och fann fler frågor med liknande situationer där föräldrar till barn undrade vad som stod på. Flera hade sökt hjälp på både VC och BVC men där visste de inget utan tog prover och gav olika förslag. Allt från klämt sig till torr hud och järnbrist hade föräldrarna fått som svar. Dock hade flera börjat se en sak som var gemensam nämnare och det var att nästan alla barnen hade haft höstblåsor innan. Någon hade rådfrågat en läkare om sammanbandet och fått att det var en stor sannolikhet att det fanns samband men det inte fanns någon forskning, mest för att barn ofta klämmer sig och tappar naglar så föräldrar söker sällan av den orsaken.. Läkarens tanke var att kanske fick barn blåsor under naglar, vilka ju inte då syns av naturliga skäl, och att nagelfäste liksom dör och gör att nagel lossnar några veckor/månader senare. Gry hade ju blåsor i oktober vilka vi hade svårt att fastställa vad de var i början. Och nu verkar ena nageln vara på gång att lossna och de andra ser lite annorlunda ut.
Vad jag för övrigt förstod på inläggen så får barnen naglarna tillbaka och sedan är det inte mer med det. Några barn hade tappat naglarna en andra gång också men.. Läskigt tycker jag!! Men samtidigt lugnande nu då jag KAN ha hittat en orsak, slipper fundera på om jag missat en klämd tumme ju!

söndag 8 december 2013

Första julen med en ständig följeslagare..

Ja, nu nalkas julen allt närmre.. I år blir det min första jul som diabetsmorsa. Jag är van vid diabetesen genom min far men allt sedan Ida fick sin diagnos har jag lärt mig miljoner gånger mer än som dotter till en diabetiker. Visst, det var väl bra jag slapp tänka på allt sånt här som barn men samtidigt gnager tanken jag nog många gånger skulle kunnat förhindrat känningar för min far.. Men åter till nutiden och annalkande julen.
Allt sedan Ida fick diagnosen har jag och maken kämpat hårt med kosten, vi har fått ändra vissa saker radikalt medan andra har vi smugit in. Mest för att det inte ska kännas jobbigt för Ida med att livet skulle omkullkastas totalt, vilket visserligen gjorde men, som jag säger dagligen till Ida, så länge vi håller ett jämt blodsocker så mår vi alla bra.
Som alla vet är julen en mathögtid. Och godishögtid.. Det bakas, kokas och pysslas för fullt från november och sedan ska allt ätas på några få dagar. Jag, som ni ju vet, älskar att baka. Och jag letar konstant nya recept att testa, numera med mindre socker i. Dock är det ju inte bara sockret som är det tuffa för en diabetiker.. Mina hembakade tekakor skickar upp Ida rejält i blodsocker. Visst, de mättar mer än köpetekakor men ändå. Idag bakade vi lussekatter. Jag uteslöt kesellan då den är en onödig kolhyratkälla, höll nere på sockret och körde degen extra länge för att få fina glutentrådar och hrerrejäklars vilka lussekatter det blev!! Men det är mycket mjöl i dem och därmed höjer de henne mycket….
Jag köpte världens dyraste julkalender för att hon skulle slippa de där med choklad i. (hade fått 60 chokladkalendrar för samma pris som den vi köpte nu..)
Vi dricker mycket vatten (vilket i och för sig ju är kanonbra men känns lite torftigt i bland) och mjölk har vi i princip bara i tet.
Varje gång vi sätter oss till bords mäter Ida sig och vi diskuterar vad som står på bordet. Vad det innehåller och hur det KAN höja henne. Att gå på restaurang är meckig då vi inte har full insyn i det som står framför oss. Det är mycket att tänka på. Mest för oss föräldrar, men vi försöker få Ida att förstå för att själv få en trygghet i att kunna klara sig hos kompisar/pojkvän när vi inte är med. Ida KAN äta allt (i princip) vi behöver bara tänka lite extra före.
Ida är fortfarande i något som allas för remissionsfasen och det betyder i korthet att hon fortfarande producerar lite eget insulin. Studien hon ingår i går ut på att försöka förlänga fasen så länge som möjligt då den egna producerade insulinet ger henne ett hormon som kroppen behöver för att växa mm. Det tillförda insulinet ger det också men så länge som kroppen gör det själv är det det bästa. Dock ställer denna fasen till det för oss ibland då den inte är så tillförlitlig. Det behövs inte mycket för att hon ska få höga värden. En släng av en knappt märkbar snuva, dåligt med sömn eller feltänk med långtidsinsulinet så har hon höga värden. Nu har hon visserligen "låga höga värden" mot vad många andra ungdomar har säger diabetesteamet till oss men hon svänger från 4-13 mmol och sånt tar på humöret och relationer likväl. Och nu närmar sig som sagt julen med massa onyttigheter..
Ida är kanonduktig med sin diabetes. Och även om hon givetvis hellre varit utan den så är hon glad för att hon inte fick någon annan läskig åkomma (som hon själv säger). Tillsammans kämpar vi och hon tycker hon har världens tjatigaste morsa som hela tiden är där och pickar och frågar om vad som slinker in i munnen. För visst är det lätt att ta ett (eller 10) russin när man baka lussekatter.. Men sånt höjer. Och vi kämpar på.. Tillsammans.

fredag 6 december 2013

Pepparkaksyoghurt

Ida älskar julen. Hon älskar ALLT som är så här års, snön, glögg, pepparkakor och julgodiset.. Enda som hon kan riktigt hänge sig åt numera är dock bara snön.. Men jag kom på den (enligt mig själv) genialiska iden att vi ju kan göra egen pepparkaksyoghurt. Hur då tänker du? Jo, vi tar hennes vanliga yoghurt (den naturella) och så tar vi ett kryddmått pepparkakskrydda och knappt en tsk hermesetas och så tar hon sin yoghurt på det sedan. Enligt Ida själv smakar det ÄNNU godare än köpeyoghurten så betyget är ju bra :-) Gäller att tänka till för mig så jag kan erbjuda henne alternativ nu och jag har googlat fram en glögg som jag tänkte testa att göra snart. Det är på Fun light med glöggkryddor.. Får återkomma med betyget om den om nu någon är nyfiken.

Annars går det bra med hennes diabetes just nu. Vi anar en lite ökning av insulinet men om hon nu följer normalkurvan så borde hon snart vara ur remessionsfasen vilket på sätt och vis kan vara skönt även om det bästa vore om hon fick bibehålla den så länge som möjligt..
Ringde till ortopeden igår ang hennes arm då vi ju kommer åka skidor nu när snön kommit och sköterskan sa vi kunde allt åka men det vore ju bra om hon körde med sin ortos… Ida jublade väl inte men när jag sa att alternativet var att inte få åka alls så mjuknade hon lite. Ser fram emot att få röntgat armen igen så vi vet HUR läge är men det blir ju inte förrän i mars tidigast.

Nähä, nu var snart lunchrasten slut så då får jag väl gå och busa med barnen igen. Undrar om någon vill följa med ut och busa i snön…….

söndag 1 december 2013

Skön helg

Vilken härlig helg vi haft!
Inget större planerat utan mest tagit dagarna som de kommit. Dock så är det ju, som alltid, mycket som behövs göras även om man inte vill planera in det.. Men igår tog hela familjen sig en tur till Överby, vi småshoppade lite och letade julkläder till Ida. Jobbigt med den biten nu.. Hon vill  ha bara axlar, genomskinligt och gärna mycket med glitter och paljetter medan jag tycker att på jul har man lite mer "klätt" och dämpat.. Behöver inte säga vi inte hittade något va? Sedan kom brorsan och hans båda grabbar samt mina föräldrar på besök. Mysigt, även om Ida och David som ju är jämngamla inte just nu har så jäklans kul tillsammans som de brukar ha men snart rättar väl det till sig igen.. Om ett par år eller så. ;-)
Idag fick vi sovmorgon, klockan var närmare 9 när tjejerna kom ned. Sedan försvann Ida till en kompis och då kom massa måsten fram.. Tvätta, städa och handla mat.. Men jag hann även baka lite och maken fick fixat med nya bilstereon.. I morgon kommer svärisarna hem från Mallorca där de varit en månad, behöver inte säga tjejerna toklängtat va? :)
Nu ska vi äta nybakade tekakor till kvällsmat och sedan är 2013 första advent över.. Hoppas du haft en lika mysig helg och soft första advent som vi.

Rätt begrepp

Jag är, som de flesta av er ju vet redan, förskollärare. När jag började läsa till det -09 sa jag själv dagis om den verksamheten jag skulle komma att arbeta inom. Men med min utbildning lärde jag mig att det som kallades dagis förr numera heter just FÖRSKOLA. I början tänkte jag mest "jaja.. spela roll" men visst tusan gör det skillnad! Jag är stolt över vad jag och mina kollegor gör med barnen om dagarna och är mån om att vårda det förtroendet föräldrarna lägger på oss med att lämna det värdefullaste de har i våra trygga händer. Själv lämnar jag mitt allt med STORT förtroende då jag själv vet vilken kunskap fröknarna på Grynets förskola besitter. Det handlar inte om förvaring, det handlar inte om att någon ska ta hand om mitt barn medan jag själv arbetar utan det handlar om att hon ska få en anpassad grund för att sedan i livet kunna genomgå 10 år grundskola och sedan följande gymnasietid samt högskola. Öh va? tänker du kanske nu men det är just vad vi gör på förskolan. Vi lägger grunden till barns fortsatta lärande. Vi hjälper dem tolka sociala samspel. Vi finns som trygga vuxna som, utan den känslomässiga biten man som förälder har för sitt eget barn i eventuella konflikter, hjälper dem finna lösningar och kompromisser. Vår verksamhet regleras av en läroplan som är framtagen för att just lägga en bra grund, inte för att tvinga barn att allt tidigare bli "vuxna" därför har vi verksamhetsmål istället för som man inom skolan har individuella. Vi följer Skolverkets riktlinjer och även om det ligger tonvis med krav på oss som pedagoger från dem så är vi ändå en trygg famn för barnen att krypa upp i när man ramlat eller bara saknar sin mamma/pappa.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om dagis vs förskola och som jag väntat mig så reagerade vissa med just som jag själv i början att spela roll, dagis vet alla vad det är varför krångla till det?! Dagis VAR något som fanns på 70-80 talet. När läroplanen för förskolan kom 1998 försvann det begreppet. Och om man ska vara petig så hette det inte dagis från början så varför hänga fast sig just vid det ordet? I varje fall så sa fler att det är lättare för barn att säga dagis därför tänker de fortsätta kalla det för det. Punkt. Gry är 2 år och 2 månader lite drygt och hon går på "tötola" och är väääldigt stolt över att få gå på en "tötola". Ska jag då som förälder säga Nej Gry, du går på dagis för det är lättare för dig att säga? Skulle inte tro det va?!! Personligen tycker jag det är att nedvärdera barnet med att lära dem felaktiga begrepp för att man själv.. ja varför lär man sina barn fel? Är man lat? Obildad? Eller rädd för nya saker? Men då kan jag berätta att det är lika bra du lär dig nu, för oj vad dina barn kommer lära dig mycket nytt! Och handen på hjärtat, vi lever på 2010-talet kan vi inte tillsammans bestämma vi inte behöver klamra oss fast vid det gamla? För visst lär du dina barn ord som ipad, reflexväst (även om många vuxna verkar tro de själva lyser i mörkret utan reflexer med det är ju en annan historia) bluray, google och mobilkamera. Det är begrepp som inte fanns då dagis fanns. Och visst vill du att dina barn ska ha det bästa?

onsdag 27 november 2013

Smått irriterande

Bytte bank för ett tag sedan för jag tyckte det storbankerna tog skyhöga avgifter och behandlade mig som kund värre än skit. Varit jättenöjd men blev idag riktigt irriterad. Skulle sätta in pengarna Ida tjänat ihop då hon sålt för WWF. Kassörskan sa (liksom lite förtroligt för mig) att "du vet du endast får sätta in 2000 per tillfälle va?" Ja, det sa de förra gången också men då kunde vi dela upp summan så jag fick in de pengarna jag hade som skulle in då.. Ida fick jag inte ens sätta in 2000.. Det har inte gått en månad sedan sist var svaret. Men när jag ringde huvudkontoret fick jag ju svaret det inte skulle vara några problem (just för att det gällde min dotters försäljning) Kassörskan ringde även hon till huvudkontoret och nä, det går inte att göra en insättning förrän det gått 30 dagar. Men tack för det då! Vilka signaler sänder det till Ida tror ni? Det lönar sig inte att sälja mycket för då ska banken krångla.. Okej, på fredag har det gått 30 dagar så då kan jag återigen sätta in pengarna. Men eftersom jag gjort en större (7000:-) förra månaden så kommer jag endast kunna sätta in 2000:- åt gången och det måste gå 4 dagar mellan.. Maken frågade om de inte haft nån blankett jag kunnat styrka vart pengarna kommit ifrån men icke! Är så trött på att alltid känna jag ska be om förlåtelse för att jag existerar, speciellt när jag INTE gjort något fel men andra och därför straffas alla. Nu har maken en annan bank så han får fixa detta men denna kunden kommer troligen byta bank inom kort igen!

tisdag 19 november 2013

Ladies night 2013

I maj fick jag och den andra mamman i storfamiljen varsin biljett till Ladies night. I lördags var det äntligen dags! Vet somliga tänker att det är tjafs med såna där tillställningar när män ska "behaga" kvinnor men för min del handlar det inte om ögongodis utan mer duktiga artister som råkar vara män. Allt är gjort med glimten i ögat och i år avslutades tillställningen med att de ville förmedla att vi (alla kvinnor som var närvarande, vilket var 8000 just i lördags) är fantastiska och duger just som vi är. 
Det var bra musik (även om vi tyckte Erik Saades nummer var rätt tradigt) och Tomas Järvheden är ju en grym "ledare" och komiker. Och vilken sångröst sedan..! 
Nu lever jag i ett förhållande där vi delar lika på sysslorna och kanske inte att just jag behövde ett avbrott från familjelivet men samtidigt är det inte länge sedan jag var ensam mån-fredag med en 6-månaders och en skoltjej med träningar, läxor och kompisbehov i nästan 2 månaders tid. Och ibland behöver man ju bara få roa sig.. 
I varje fall var det en kanonkväll och familjen var med på hotellet och vi åt middag allesammans tillsammans innan föreställningen. 

Flunsa?

I söndags fick jag plötsligt ont i halsen. Satt på ett fik i Göteborg och kände det gjorde mer och mer ont. Vi var ju nere hela familjen så det blev inte att jag hann med att direkt självömka mig förrän några timmar senare när vi var hemma igen och kört söndagsracet med hämtning från dansen och barnen väl var i sina sängar. Aj vad det gjorde ont att svälja! Skulle ju öppna på jobbet så jag knoppade in tidigt med förhoppningen att vakna frisk. Tyvärr blev inte det fallet men släpade mig iväg jobbet och gjorde mitt yttersta att inte smitta någon, mycket handspritande.. Fick dock gå hem vid lunch och krypa ned i ett hett bad. Hämtade hem Grynet och sov en timme med henne. 
Idag fick hon gå till förskolan och jag sov fram till 12 av och till. I morgon är jag ju ledig så då blir det ingen direkt vila, ska även till sjukhuset med Ida. Att vara mamma/förälder är verkligen ett pusslande och just nu känns det inte som bitarna passar ihop alls, jobb/sjukdom/närvarande förälder och sedan allt det andra.. Har haft huvudvärk och yrsel och sett suddigt idag förutom ond hals men försöker vila, blir nog bra snart igen. Så, färdiggnällt för idag. 

onsdag 13 november 2013

Öh?

Kom på jag måste dela mina funderingar..
I morse var vi som sagt på Uddevalla sjukhus. Där har vi varit otaliga gånger i år tack vare Idas arm men också studien då.. Ida brukar få signa in sig själv i receptionen, så även idag men jag stod bredvid. Döm av min förvåning när kvinnan vänder sig mot mig och säger "Vi har ingen notering om närstående för Ida, är du mamman?" "Ja" svarade jag och då ville hon ha legitimation. Hon förklarade att det var "ifall något händer". "Okej" sa jag, "lustigt ingen frågat om det förut på dessa typ 20 gånger vi varit hit".. "21:e gången händer det då" snäste hon tillbaka.. *ööh* Vi brukar fnissa åt dem hur olika de är i sitt bemötande men jag kan tycka den lilla detaljen borde efterfrågats typ vid första eller andra besöket!

Fullspäckad dag?!

"Ledig dag"?? Vad är det? Har ett svagt minne av att förr, innan barnen föddes, betydde en ledig dag sovmorgon och sedan göra typ ingenting.. Men det var som sagt innan barnen föddes. Nu betyder en "ledig dag" upp i ottan och iväg innan fan fått på sig paltorna. Ja, du anar rätt, vi har återigen varit på Uddevalla sjukhus för diabetesstudien. 1,5 timme tog besöket idag. Positiva är att nu är det 3 månader till nästa besök! *jublar* Fast redan nästa onsdag ska vi till "vårt" sjukhus för möte med Idas egna läkare.. (säg den lycka som varar..)
Efter besöket var det iväg till Grys förskola och hämta henne, lämna Ida och åka till köpcentrat för 1, lämna igen kläder jag ångrat mig på och köpa lite nytt till mig och 2, handla lite mat.  Därefter hem och fixa lunch. Sedan kom punkten på dagsordningen jag sett fram emot mest ända sedan de två blå slogs upp i morse LUNCHLUREN.
Dock var Gry inte alls med på de noterna utan både nappen och katten for än hit än dit.. Fick ge upp och gå upp. Tvättade köksfönstrena och startade en tvättmaskin istället.
Nu sitter jag här och grunnar på middagen… Gjorde för något år sedan en "middagstipslista" men inget på den lockar.. *suck* Och som alltid på onsdagar så är det handbollsträning för Ida och som alltid får jag vackert sitta på bänken i 35-40 minuter för att testa henne innan jag kan åka hem. Träningen är 1,5 timme lång och hon brukar sjunka mellan 5-6 mmol från början tills jag mäter, så du anar nog att det finns risk för känning.. Lustigt nog är det inte så på tisdagsträningen.. Jaja, vem säger man ska förstå allt?

I morgon är det återigen jobb men på lördag väntar hotellövernattning tillsammans med resten av storfamiljen och Ladies night för oss mammor! *tjoho*

tisdag 12 november 2013

Inte alltid som man tänkt sig men det blir bra ändå?!

I den bästa av världar blir inte vi vuxna sjuka, eller måste vabba för sjukt barn men ibland blir det så ändå att det inträffar. I går och idag var en sådan dag på mitt jobb. Och jag måste säga att jag faktiskt är lite stolt över mig själv att jag (och våra duktiga vikarier samt en av mina ordinarie kollegor) rodde detta i land.
Dock blir jag ledsen när föräldrar lämnar över sjuka och hängiga barn. Det ÄR ett högt tempo på en förskola även om de minsta erbjuds vila (alla barn FÅR vila men föräldrarna föredrar oftast de somnar i tid på kvällarna..) Även om ett barn orkar leka hemma och är på glatt humör måste man se till barnets bästa. Orkar de leka i många timmar? Aldrig kunna gå undan och aldrig få vara still någon längre stund? Visst, vi kan ringa när det inte går längre för barnet men hur mår barnet då? Innerst inne..
Men idag i varje fall så blev inte dagen som det var tänkt men det blev bra ändå, vilket det ju oftast blir bara man tar det lugnt och släpper kraven man ställer på sig själv (vilka ju jag, som ni säkerligen vet, har höga på mig själv..)

Nu ska jag strax åka till tandhygenisten och sedan väntar en myskväll med familjen. I morgon är det återigen dags för sjukhusbesök tillsammans med Ida. Sista för i år i studien, nästa blir i februari om jag räknat rätt där..
Hej hopp!!

söndag 10 november 2013

En helg går så fort...

Redan söndagkväll, känns som det inte alls varit helg än.. Eller joo, det har känts då vi kunnat göra det VI velat göra men det går så fort. Hann knappt hem i fredags innan Ida tjatat hål i huvudet på mig om kvällens disco. Maken var sen hem (pga att förskolan är stängd på måndag och han ska vara hemma med Grynet för det), Gry var fredagstrött jag likaså (hade ju haft mitt allra första utvecklingssamtal vilket jag legat vaken några nätter för..) Men på något sätt flöt kvällen på relativt smärtfritt och vips så var Ida hos kompisen för "uppladdning" inför discot, vi satt i soffan och mumsade pizza och Gry var lugn och harmonisk. Dock ville Grynet inte sova i sin säng den natten utan knödde med oss vilket ju inte gjorde några direkt under för tröttheten..
Lördagen hade jag lovat Ida vi skulle åka till Ljungskile för lite shopping. Blev även en sväng till Ikea. Vi stannade till vid Laxbutiken och köpte med oss lite mumsig lax till lunchen hemma. Passade även på att köpa laxburgare. De är himmelskt goda och nu när Ida kommer hem från träningen ska vi ha dem lite som farsdagsmiddag. (har du vägarna förbi någon av Laxbutikerna så missa inte att köpa dessa!!)
Idag har vi varit upp till Beragården och julmarknaden där innan vi åkte till mina föräldrar på middag.
Nu ska jag strax hämta Ida och hennes kompisar från dansträningen sedan är denna helgen till ända. I morgon är det som sagt stängt på Grys förskola men jag ska på utbildning med jobbet i Uddevalla så denna gången får maken vabba. (jo, man kan vabba när förskolan är stängd. Finns en kolumn för om de som normalt står för tillsynen vid arbetet är sjuk mm..)
Hoppas ni också haft en skön helg!
Välkommen vecka 46, 6 veckor kvar till julafton!

Fars dag!

Ja, då var det dags att fira alla fäder lite extra. Visst, det kan upplevas som ett kommersiellt jippo med visst köptvång men handen på hjärtat - vem vill inte få frukost på sängen och några paket inslagna av barnen? Vi överraskade maken i år med att även sätta in en bild i tidningen. En bild som förökade sig och blev två! (hoppas inte de drar dubbelt belopp nu bara..*fniss*)
Maken/fadern i detta huset fick "frukost" på sängen i varje fall och två paket av tjejerna. Sedan for vi upp på Hunneberg på lite julmarknad innan vi åkte och firade MIN far. Jag hade köpte ett paket med galgar på Ikea till dem för att de hade så tråkiga i hallen. Mest som kul grej men han blev glad, vet han inte vill ha massa saker - speciellt inte efter de kämpat med att tömma huset inför flytten.

Grattis till alla goa pappor, ni gör ett fantastiskt "jobb"!!

söndag 3 november 2013

Inte alltid så lätt..

Usch, nu stundar en tuff tid för Ida som "nybliven" diabetiker. Halloween var första utmaningen som gick åt helvete. Hon ville, och fick, gå med några kompisar på Bus eller godis för att sedan sova över. Jag hade lagt en bra grund matmässigt inför kvällen för henne så allt hon behövde göra var att följa en "snittslad" bana = gå med kompisarna, äta kvällsmat och sedan äta max 10 godisar och för att inte tvingas sitta och se på sedan hade hon popcorn med sig samt saft att dricka. Hon valde dock bort att ära kvällsmaten, åt mer godis och hela popcornpåsen själv.. Så när vi ringde och checkade läget vid 22 var hon uppe över 14.. Vi hade sagt att över 10 innebar att hon inte skulle få sova över men alla som har ett barn vet att deras tårar och argument får en att vackla och vi gjorde en kompromiss istället. Hon fick komma hem. Äta en morot och gå tillbaka sedan om hon lovade att inte äta något mer! 
Morgonen efter ringde jag vid 8.30 då hon ju måste upp och mäta sig och äta frukost. Vi skickade med henne hennes yoghurt mm så hon skulle få en bra morgonstart. Dock valde hon att äta mer godis utan att ta insulin så när hon kom hem på lunch var hon återigen hög. Jobbiga att vara förälder bredvid är att hon blånekar till att ätit något först men när vi står på oss kryper det fram.. Värdena går inte att ljuga bort! Jag försöker förstå hur hon tänker, vi pratar mycket men hon stirrar sig än så länge blind på vad hon går miste om istället för att se hur hon KAN leva. Jag fick något att argumentera med när senaste numret från diabetesförbundets tidning kom då en ung tjej berättade om hur hon ignorerat sin sjukdom och idag är helt blind pga det. Dock känns det fel att skrämma då jag ju helst vill visa på alla fördelarna som hon har.. Som vuxen att stå bredvid sitt barn är tungt. Jag känner jag har bra koll, vilket jag tycker Ida också har men väljer att göra tvärtemot som en typ av revolt (??) Vi försöker "kratta manegen", kanske curlar vi för mycket men vi vill ju bara hon ska må bra och ha rimliga värden. 

När vi fick veta vi hade lilla Grynet i magen lät vi oss genomgå flera tester för att veta hon var frisk och att Ida inte skulle få bli helt nedpetad från uppmärksamhetsplatsen då hon ju varit ensambarn så länge (9 år är lång tid) Ibland kan jag känna det blev helt tvärtom! Gry får hänga med i Idas kölvatten med sjukhusvistelser, ambulansfärder och olika träningar och uppvisningar. Och jag upplever att Gry kämpar för att få lika mycket uppmärksamhet genom att göra hyss, saker aldrig Ida gjorde då hon ju hade 100 % jämt. 
Det är inte alltid lätt.. 

torsdag 24 oktober 2013

Blyerts, tvååring och vitmålad vägg

De tre tingen (Nää,tvååringen är inget ting men du hajjar ändå va?!) är ingen bra kombo. Fyra "konstverk" hann Grynet göra på mycket kort tid när vi var och hjälpte mor och far i går.. *suck* 
Men det gick bort med.. Hårspray! Oväntad lösning men effektiv! Akta dock så sprayen löser upp färgen under! 

onsdag 9 oktober 2013

Full i skratt

Satt nyss och samtalade med Grynet. Älskar att höra hennes tankar och funderingar. Orden bubblar ur henne och meningarna blir allt längre och mer avancerade ord hela tiden. Blir full i skratt när jag hör henne ta efter vad jag säger. Ett tag sa hon "Tokigt" om allt. Eller Mmhmm, vilket jag säger när hon berättar något som jag inte vill lägga ord i munnen på henne utan bara hummar för att hon ska fortsätta. I går ringde min mor och jag satt och pratade med henne när Gry kom och frågade efter något som jag inte visste och sa "Jag har ingen aning". Som en liten papegoja sa hon "ingen aning" om och om igen. Mindre roligt är det de få gånger en svordom kommer ut ur min mun och hon återigen är som en papegoja.. Kommer ihåg när Ida var liten och hon hörde svordomar och jag förklarade för henne det är bara folk med dåligt ordförråd som säger såna ord och när hon sedan hörde mig säga en svordom la huvudet på sned och sa "Mamma, har DU dåligt ordförråd?" Kan man annat än älska barnkommentarer?!! Grys favorit uttryck just nu är "Ahaa, ja just det!"Det är inget vi säger utan är från någon fröken på förskolan :-) Det får mig att tänka på vad barnen på mitt jobb tar med sig hem och pratar med sina föräldrar hemma om...

Irrationsmoment

Jag tycker jag är en ganska enkel person att ha och göra med, i varje fall när det flyter på smärtfritt för mig ;-) Men skämt och sido så försöker jag vara ute i god tid för att alla ska hinna med, tycker ju själv inte om snabba förändringar som jag inte fått tid att smälta eller påverka.
I går var en dag då jag mest gick och surade. Det började med att Idas skola ringde när vi var på sjukhuset. De letade efter Ida. I sig en jättebra sak, speciellt efter det som hände i Göteborg för ett tag sedan när en flicka inte kom till skolan och ingen saknade henne förrän sent på eftermiddagen och hon hade blivit kidnappad, men jag hade ju meddelat att hon inte skulle komma förrän till lunch! Till den vikarierande läraren mailade jag kl 06 på måndagsmorgonen, i god tid ansåg jag, men blev varse i går hon inte läste det mailet förrän i går kväll varpå hon ringde oss. Klockan 20! 38 timmar efter jag mailat.... *djup suck*
Sedan hastade jag igenom dagen med många måsten samt ett besök hos frissan medan jag ändå var allena då Grynet ju var på sin förskola och Ida var åter på sin skola och jag tvingats ta en hel dag VAB. När jag sedan hämtade Gry (2 timmar före utsatt tid) frågade jag lite fint om det var möjligt att hon skulle kunna få vara på förskolan nästa gång vi hade besök på sjukhuset för Ida eftersom det är många sjuka barn som åker säng till operation, det är mycket provtagningar och många barn som gråter vilket jag tycker hon inte ska behöva se utan skulle ha det bättre på förskolan de ca 2 timmarna besöket skulle ta. Det är vår lediga dag därav ville jag höra och anser jag är ute i god tid med drygt en månad tillgodo. Men de skruvade på sig och jag såg på dem de ogärna såg detta genomfördes.. "Tjaa, är det bara två timmar så.. okej då.. Om ni inte kan lösa det på annat sätt.." Alltså hallå?? Vi betalar för en fulltidsplats, jag kan behöva gå in och jobba med betydligt kortare varsel och då kan det gälla en hel dag! Hade någon förälder på in förskola frågat mig liknande hade jag sagt de var varmt välkomna! Nu blir det nog så att maken får ta ledigt så får vi pussla ihop det på egen hand, svärföräldrarna är på resa och mina föräldrar har just flyttat då och alla som flyttat vet vilken pärs det är och de är ju inga ungdomar längre.... Nä, jag blev riktigt besviken. Har varit så nöjd med förskolan och Gry trivs jättebra men när såna här saker händer blir det en tagg som gnager och då kan jag inte släppa det riktigt. Kanske är för att jag själv är inom samma gebit men för mig ska barnen komma i första rummet och nu satte jag Gry i första rummet och tänkte på vilket som är bäst för henne, vilket ju även förskolan ska göra.

Nä, nu ska jag mysa med mitt älskade gosegryn innan vi ska åka och hjälpa mamma med lite lådor. Vi ska även baka något smarrigt.

torsdag 3 oktober 2013

Vård Av Barn

Då var det dags för det då.. När skolsköterskan informerade på förskolan jag jobbar påtalade hon för föräldrarna att de skulle räkna med att vabba omkring 2-3 månader om året under förskoletiden.. Och nu har Grynet fått vara hemma med feber och snuva. 3 dagar.. Bara 87 dagar kvar då.. ;) I morgon är det min "tur" att vara hemma. Enligt maken har hon varit rätt pigg idag så vi får väl hitta på något kul, typ storhandla eller dylikt ;)

söndag 29 september 2013

Liten älskling blev 2

Vad fort tiden går! Förra söndagen blev Grynet 2 år! Galet ju.. Vi firade henne först på lördagen tillsammans med morbror, moster och kusinerna samt mormor och morfar. På självaste födelsedagen kom ytterligare 14 gratulanter. Många presenter blev det och en mycket nöjd Gry. Maken gjorde grymt goda tårtor (jag bakade bottnarna så fick han styra med resten) och sedan hade jag gjort chokladrutor med sesam-, solrosfrön och pumpakärnor på, drömmar och vanliga kanelbullar. Var en utmaning att få i Ida rätt insulin men vi gissade rätt och hon hade fina värden efteråt. Gry är en riktig bulltjej, ville hellre ha bulle före pappas chokladmoussetårta med hallon t.o.m.!!!

Har i veckan tänkt tillbaka på tiden som gått sedan hon gjorde sin entre i våra liv och vilken utveckling barn gör! Från att vi kämpade med amningen och fick åka in till barnmottagningen (vilket läkaren där ansåg var löjligt krav från bvc men ändå..) till idag ha en tjej som mumsar glatt i sig det mesta "hälv". (själv är svårt att säga tycker Grynet) Eller när hon kämpade i flera timmar med att vända sig från rygg till mage för att idag klättra i berg och upp på köksbänkarna. Hon räknar obehindrat fram till 10 (15 med lite sufflörhjälp) och rabblar upp veckodagarna som ett rinnande vatten. 5-7 ordsmeningar och säger ofta till när hon anser hon ska få tala först. Barnmorskan som förlöste (ja, hon som var i bakgrunden ska jag väl säga då vi ju hade en barnmorskestudent som förlöste egentligen) hade verkligen rätt i sitt uttalande om att ingen kommer sätta sig på den ungen!
Gry älskar att sjunga, läsa böcker, måla och vara ute. Hör hon att vi säger någon ska någonstans ropar hon högt "Oschå mä!" Hon älskar när det händer något och vill gäärna vara med då. Vi var på en av gudsystranas femårskalas i fredags och farmodern där sa flera gånger att "hon är då inte blyger". Nä, verkligen inte men hon vill ändå gärna veta vart vi finns, checkar liksom av med oss.

Mammas älskade gostrollunge!

Passerade -5 igår..

Ojoj, verkar som min kropp förstått galoppen nu! Får rida på nedgången nu medan den pågår, kommer nog snart en ny topp som ska kämpas över.

torsdag 26 september 2013

Passerat -4

Var inte väntat men idag visade vågen på mer än 4 kg ned. Känns gott att vara på rätt väg igen. 4 kg till sedan är det dags för att börja omvända fett till muskler. 

Snart oktober?

Och vart tog september vägen? 
Dagarna går så fort just nu, hinner verkligen inte med allt jag vill hinna.. Får nog börja planera julen så den inte blur som förra året; genomhafsad.. Visst, julafton blev det och barnen fick paket mm men är man som jag var då mitt uppi en stor uppsats så blir både lussebulls och pepparkakabaket hafsigt.. :( I år har jag visserligen inga sådana manér för mig men istället en vild 2-åring.. ;) (vet inte vad som är mest tidskrävande ibland).

Nähä, klockan visar på dags att kliva upp så.. Ha en fin dag!!

fredag 20 september 2013

Älskade unge!!

På söndag fyller vår/min älskade gullunge 2 år! Fattar du?!?? Redan två?! 
Orden bubblar ur munnen på henne, hon "kan" allt "hälv" och jäklar i min lilla lådda vilken vilja hon har!! Ikväll körde hon loppet totalt. Snappade åt sig saker hon inte får/bör/ska ha och sprang gatlopp. Ägg, Idas kanyl, tvkontroll you name it. Varför vi har det i hennes höjd? För hon behöver lära sig samt vi andra behöver kunna leva också. Jag älskar denna ungen otroligt mycket men längtar liiite till hon lugnar ned sig några hack. Saknar att kunna ha en duk på tvbordet, kunna tända ljus lägre än axelhöjd. Jag vet ju den tiden snart är här men längtar ändå. Å jag vet jag kommer sakna hennes upptäckarglädje och uppfinningsrikedom. 
Mammas gullunge!!

söndag 8 september 2013

Och så var ännu en helg till ända..

Usch vad helgerna susar förbi kvickt! Tycker helt ärligt det inte är annat än fredagkväll och måndagmorgon.. (känns dock som det är fler måndagsmorgnar än fredagskvällar men men..) 

Helgen som varit har varit fullt upp i korta ordalag. Körde maken till bussen i fredags så han kom i väg på sin konferens. Åkte därefter till mina föräldrar en sväng och sedan hem på fredagsmys. Gjorde quesidillas vilket gick hem hos Ida men inte så mycket hos Gry. Lördagen vaknade Grynet vid 6.30 i sin säng, försökte få henne att somna om i min men icke! Väckte Ida och gjorde frukost. Sedan gick vi till Hemmakväll där Ida hört att ett "ursnyggt" mobilskal skulle finnas. Gry trodde mamma fått knäppen som INTE köpte något godis.. (hon börjar bli medveten om dagar och vilken man äter godis på..) Promenad hem och lunchtime. Efter lunchen sov Gry och jag middag. I nästan 2 timmar! Därefter gjorde jag en variant av bourgonergryta som fick stå å puttra i 2,5 timme. Lördagsgodis blev det (hade köpt redan på fredagen) och sedan sov vi gott. Till 5.20.. Hon slumrade om i min säng men då Ida sov i makens så blev det inte nån långsovning direkt. 
Idag har jag å Gry återigen varit hos mina föräldrar. Jag har plockat hem det jag vill ha kvar från min lekstuga (känns skumt att tömma sitt föräldrahem och allt kring det) Grävde även upp en krusbärsbuske och en del av en plymspirea som jag ville ha. Tog smultronrevor som jag ska plantera i morgon på jobbet med barnen. Sedan var det lunchrajset och sovdags igen. Idag ställde jag klockan så hon inte fick sova så länge, själv låg jag och grunnade på än det ena än det andra. Nu sover tjejerna och maken beräknade vara hemma runt midnatt. Mina blå går nästan i kors så jag ska avrunda nu :)
Go natt!

fredag 6 september 2013

Mycket händer på en vecka..

Tja, det är väl egentligen ingen nyhet att en vecka rusar förbi i 180 och att man hinner med en sjujäklans massa... Men denna veckan har varit helt galen för mig. Det har varit budgivning på mitt föräldrahem vilket sedan medförde att jag fick träffa de nya ägarna då de ville se huset en gång till och då gärna få tala med nuvarande ägarna (mina föräldrar då..) Pappa var upptagen på annat så mamma ville jag skulle bistå och inte kan man väl säga nej då?! Har ju hjälpt dem en hel del innan med försäljningsdelen (ja annat med givetvis) så helt plötsligt stod jag öga mot öga med de nya.. Surrealistiskt må jag säga!
Sedan var jag och Ida på sjukhuset igen med hennes arm. Läkningen var "avklarad" nu återstod bara cystorna. (vätskebubblor som är vanligt hos barn som är i växtåldern) Vi fick återbesökstid om 6 månader. Skönt att slippa ränna på röntgen och ortopeden stup i kvarten ett tag nu. Vi ska fixa tid hos sjukgymnastiken åt henne på egen hand. Läkaren sa att så länge hon är mycket försiktig så ska det inte vara någon risk pga brottet.
Ikväll körde jag och tjejerna maken till bussen som skulle ta honom iväg på helgkonferens. Skitkul att han åker fredagkväll och återkommer sent söndagkväll. Speciellt som det ska vara kanonväder och vi knappt hunnit ses i veckan då jag jobbat sent mycket. (APT på måndagen fram till 20, fixarkväll fram till 19 på tisdagen och hela onsdagskvällen gick åt mötet med nya ägarna) Men! inget att göra åt utan bara bita ihop och se fram emot nästa gång vi kan få en helg tillsammans utan massa måsten eller annat upplanerat.

Nåväl, det var min hektiska och fulla vecka. Nästa ska väl bli aningen lugnare men återigen ska jag häcka på sjukhuset med Ida men då för diabetsstudien.
Nu faller strax de blå kronblanden ihop så jag vinkar god natt!

söndag 1 september 2013

Nedmontering

För två veckor sedan ville Grynet sova i sin säng i sitt rum. Den har stått och väntat på henne och nu var hon redo. Vi lät spjälsängen i vårt sovrum stå kvar, lite som backup, men den har hon inte visat något intresse för efter första natten i sitt eget rum. I dag tog vi ut sängen i från vårt sovrum. Gry var med och hon ville hjälpa till med städningen och hon verkade helt okej med att den flyttades ut. Tills det var dags att lägga sig. Hon pekade på vår säng, mammas säng. Pappas säng. sa hon om och om igen medan hakan skrynklades ihop och mungiporna vändes nedåt och tårarna steg i ögonen på henne. Vi förklarade att hon ju nu har sitt eget rum, men alltid är välkommen till vår säng. Hon nöjde sig med det och somnade relativt snabbt i sitt eget rum. Visserligen efter att ha kallat upp mig en gång och bett mig sitta ett slag på pallen bredvid hennes säng. Sååå redig mitt älskade hjärtegryn!!

onsdag 28 augusti 2013

Tråkigt..

Igår hade Ida en kompis med sig hem från skolan. De har hängt ihop en hel del och det har inte varit något större gissel tidigare så jag var lugn. Ända tills det var mätningsdags, då hade hon över 17. Eftersom hon fortfarande är ny i sitt nya liv fick vi fråga flera gånger innan det kröp fram vad de ätit. Först var det bara ett äpple, sedan hade de även visst "råkat" äta varsin isglass.. När vi (jag och maken) stod på oss att värdet var för högt för "bara" ett äpple och en isglass kom sanningen fram att kompisen frågat om vi inte hade något godis hemma och de hade snokat igenom godisförrådet och tagit några. Inget farligt i sig men eftersom Ida än inte riktigt förstått vikten av att ALLTID ta insulin så fort något ska in i truten så lät hon bli. Behöver nog inte säga det var tårar och självömkan men samtidigt en nyttig lärdom för både oss och Ida. Kanske mest för Ida, förhoppningsvis i alla fall eftersom det är hon som mår dåligt vid slarv. Kan dock inte känna det är otroligt tråkigt att det alltid ska tjatas om kakor, glass, godis mm. Att barn inte förstår vikten av jämt blodsocker kan jag förstå men.. Det gör ont i mig iochmed att Ida upplever det som hon offrar något. Förra helgen samlades ett gäng och hängde på en lekpark och sedan hade ett gäng av gått till en pizzeria och ätit tillsammans. Ida skyllde på diabetesen att ingen ens frågat om hon ville hänga med. Kanske har hon rätt och det gör sååååååå ont i mig! Tyckte vi hade ett bra snack i skolan då jag var där och talade med dem om att hon fortfarande är samma person och att hon fortfarande kan göra samma saker som de andra, förutsett att hon tar sitt insulin.....

Besök 2

Gick hur bra som helst. Hon fick en chokladsmakande sötsliskig dryck på fastande mage att dricka. Gick helt ok att dricka tydligen men uj, vad hon blev hög! Nu har hon ju som sagt en viss egen produktion men sista mätningen var ändå över 17 mmol... Sista 45 minutrarna började hon få huvudvärk och känna sig lätt illamående. Inte konstigt i sig då klockan ju var närmare 11 och hon inte ätit något riktigt än. Var en mycket nöjd Ida som slutligen fick ta sitt insulin och avnjuta smörgåsen och yoghurten vi hade med oss. Och med intaget av insulin så sänkte vi ju henne till mer "bekväma" värden.

Nu var ju inte vara det att dricka smörjan som var testet utan hon fick även lämna blod. Många rör. Först var det 9 rör som togs. Sedan togs 2 vid varje mättillfälle, fast där var det ena ett så kallat slaskrör dvs att de tömde ut saltlösningen de spolade in i venen efter varje draget rör.
Så, blodlämning och dricka sötslisket samt mäta blodsockret var 30:e min i 2 timmar. För att fördriva tiden pillades det en hel del på mobilen men vi såg även på film, Dr Dolittle med Eddie Murphy. Först på svenska sedan började filmen gå om fast på orginal språket... Den hann vi dock inte se så mycket av. *fniss*

Efter avslutat besök for vi raskt till Ica och handlade lite och sedan unnade vi oss varsin hamburgare på Donken. Hamburgaren fick vi kastat i oss snabbt som tusan innan Grynet skulle hämtas från förskolan. Sedan gick Ida med sina klasskompisar till skolan och var med på sista lektionen för den dagen. (vilket ju var bra för då fick hon med sig veckans läxor!)

söndag 25 augusti 2013

Diabetesstudiebesök nr 2

Ida kom med i studien och kommer med jämna mellanrum få åka till Uddevalla nu för att ingå i studien. Spännande! Tycker hon är grymt modig som VILL ingå. 
I morgon ska vi dit på besök 2, första var ju förra gången då hon screenades. Återkommer med vad som skedde mm i morgon. 
Nu ska jag ta min ömmande hals och ta en kopp te innan kvällsduschen och sedan djupdykningen i sängen. 

måndag 19 augusti 2013

Förgrömmade Försäkringskassan!!

Suck pust och stön säger jag bara!  Att de ens kan med att behandla folk så som de gjort och gör! Joo, jag vet jag är varken ensam eller svårast drabbad men ändå!! Vad nu tänker du.. Jo, i somras valde ju jag att vara föräldraledig för Grynet dels med tanken det är mysigt att vara hemma med sitt barn (speciellt sommartid) men även med tanke på vår vår med Idas sjukdom och armbrott mm. 10/6 anmälde jag föräldrapenning. Och för att bespara dem arbete hade jag kontaktat min fd arbetsgivare och bett dem räkna upp min lön så jag kunde skriva in det (precis så som handläggaren jag talade med när jag skulle börja plugga igen sagt åt mig att göra). Sedan förlöpte junimånad. I juli gjorde jag ny anmälan och fick återigen ändra min inkomst då den fortfarande var den "gamla". Juli kom och gick. Sedan skrev jag de sista dagarna innan jag skulle börja och fick än en gång ändra inkomsten. Under juni juli eller augusti har jag inte hört ett knyst från fk. De har både min mail, mobil, hemadress och hemnummer men inte ett pip. Förra veckan ringde jag och ifrågasatte varför inte ett öre betalats ut på nästan 2,5 månader och ingen kontaktat mig. Handläggaren som jag talade med när jag ringde tyckte allt var märkligt och min ökning var ju fullt rimlig så hon bad att få kontakta handläggaren som handhöll just mitt ärende. I fredags ringde en mycket otrevlig herre som först skällde ut mig för jag inte svarade i torsdags när han ringde (jag var på kurs med jobbet) och sedan för att jag inte svarade på hemnumret (jag var fortfarande på kurs med jobbet). Han meddelade att de "kontrollerat" min uppgift och att min arbetsgivare sagt jag inte jobbat så många timmar senaste halvåret (tro fan det jag har ju pluggat!!) och därmed bestämt jag var arbetslös. Arbetslös frågade jag?? Jag har pluggat heltid, jobbat deltid och är tvåbarnsmor med en dotter som insjuknat i diabetes med sjukhusvistelse mm. Ja, i våra papper står du som arbetslös och har därmed inte rätt till den ökningen du angett, vi har räknat upp din inkomst med 3000 i januari och det får du vara nöjd med. (min ökning är drygt 24000 enligt mitt fd lönekontor). Måste bara säga att nu var handläggaren grymt otrevlig i sin ton, översittaraktig. Jag frågade varför ingen kontaktat mig då, jag gör ju det nu fick jag till svar! 2,5 månader utan ett pip eller skymt av några pengar. När får jag mina pengar frågade jag efter lite mer dividerande. Typ nästa vecka svarade han. Jo, visst ringer man en fredagseftermiddag så är det klart jag inte har några pengar på kontot den dagen. Men inte fan kom några pengar idag inte! Lär inte få några förrän de betalt ut vårdbidragen, barnbidragen och pensionerna! Får vara glad jag har sparat en buffert och är gift för fk är verkligen INTE pålitliga när det gäller utbetalning av något man har rätt till. (men jäkligt snabba att kräva tillbaka. Helst i förrgår gäller då)

torsdag 15 augusti 2013

Inte alltid så lätt..

Ibland är det inte alltid så lätt att bli inkastad i något. Människor som känner mig väl skulle tro jag är sjuk just nu men det är jag inte. Det är bara svårt att ta sig in i en massa bestående av 350 okända (okej, alla är inte helt okända men 335 minst är det) som alla känner några, jobbar ihop och det vet man ju hur det är på arbetstid hinner man inte samtala. Hade alla känt varann superväl (vilket många gör) hade idén med slumpad bordsplacering varit en kanonide. Men för mig var det ett bottennapp. Inte för dem jag hamnade med var otrevliga, tvärtom, utan för de kände varann och hade massor att samtala om. Inget som jag visste något om. Plus att jag fick en placering längst ut på bordet.. Nåväl, nu spelar bandet och jag har sminkat av mig och ska krypa till kojs. I morgon fortsätter min resa mot att försöka bli en i gänget och lära känna folk. Men det är inte lätt. Och den här känslan ska jag ta med mig i framtiden för det är mycket troligt att barnen känner liknande när de skolas ini verksamheten. 

måndag 12 augusti 2013

Liten sötsak

Ja, så benämnde maken vår nya (andra) bil när han la ut en bild av den på fb. 
Och visst är hon söt alltid?!! Lilla pärlan. Köpte henne privat på blocket av en familj i Ystad i går. Ystad ligger långt bort så vi delade upp resan med att i lördags fara till Malmö och bo på hotell och turista lite där för att i går styra mot Ystad och "hämta" henne. 
Idag får dock maken ta pärlan till jobbet då dels det är inskolningssamtal på förskolan med Gry och dels behöver vi storhandla. Men i morgon är det jag som fräser till jobbet i pärlan! 

fredag 9 augusti 2013

Ännu ett diabetesinlägg

Då vår vardag numera inkluderar allt kring diabetesen som Ida "fått" (elakt att ge någon en obotlig och livslång sjukdom men i varje fall..) så kommer det handla mycket om sjukdomen här framöver. Men som när jag var gravid med Gry så är min blogg just min och jag har den som en sorts ventil för att klä mina känslor med ord för att själv kunna sortera dem bättre.

I helgen som var kom jag ihåg vad en bekant till några goda vänner till oss sa på en fest här i somras om att vi kunde beställa egna blodsockermätare hos leverantörerna för att ha reserver hemma mm. Så jag började kika runt och hittade i varje fall en sida som erbjöd startkit med mätare, provstickor och "håltagare". När jag ändå surfade runt hittade jag även en annan sida som erbjöd lite andra smaker på druvsocker än vad som finns i vanliga handeln. De hade även ett smart etui som hon kan ha både mätare och allt till den samt insulinpennorna och kanylerna i samma! Det fanns även en bok som lät spännande för en tjej i 11-årsåldern att läsa så den beställde jag också. Smidigt med internethandel ibland!! 
I går kom både mätarna och de andra sakerna och jag måste bara få lovorda boken! Den är skriven av två tjejer som själva har diabetes och de har intervjuat andra barn om känslor och hur de ser på sin sjukdom och framtiden. De lyfter olika myter och slår hål på dem som inte är sanna mm. Det fick mig att tänka på att många runt oss påtalat att vi kanske skulle börja äta LCHF för den kosten innehåller ju inga kolhydrater. (ja, jag vet jag skrivit om det förr och att som barn är det viktigt att äta kolhydrater just för att det är en del av kroppens byggstenar och barn behöver byggstenarna extra mycket då de fortfarande växer!) I boken berättar de att innan insulinet upptäcktes/uppfanns lät man diabetiker bland annat ersätta kolhydraterna i kosten med fett och på så vis kunde man leva längre. Men!! På den tiden var diabetes en dödlig sjukdom oavsett just för att kroppen MÅSTE ha insulin. Insulinet behövs för att "låsa upp" cellerna och som alla som är lite pålästa vet så behöver cellerna just kolhydrater (främst hjärncellerna) för att fungera och nybildas.

I juni var vi på besök hos diabetessköterskan på sjukhuset och jag vill minnas jag skrivit om min oro över att Ida hade höga värden efter lunch i juni.. I varje fall så frågade jag hur vi skulle komma tillrätta med dem. Ida mådde ju inte bra av dem heller. ( hon blir orolig och tycker livet är skit när hon är hög) Nu har ju Ida en speciell situation med sin arm och vad den medfört i rörelsehinder. Men när sköterskan läste av hennes HBA1C (långtidsockervärde) så hade hon sååå fint värde!! Och hon snittade på en 30 dygnsperiod med 6,8. Sköterskan sa åt oss att slappna av och njuta av sommarlovet och det har vi gjort. Visst styrs vi fortfarande av mattiderna och testtiderna och ibland frågar Ida varför jag kollar så på henne då jag försöker avläsa henne i smyg hur hon mår.. Men detta är ju vår vardag och kommer alltid vara så i fortsättningen. Dock så har Gry nu börjat presentera sig som Idas syster före hon säger sitt eget namn så snart är det dags att stärka henne som egen person också! Hoppas och tror den biten kommer lösa sig lite på förskolan där ingen känner Ida sedan tidigare mm. Visst kommer vi få berätta om sjukdomen men det är ju Gry som ska stå i centrum hos dem, inte Ida.


Diabetesscreening.

I måndags var det dags, kissa i rör, sätta emla plåster i armvecken och genomgå en redig hälsoundersökning. För Idas del alltså. Hon fick "godkänt" på alla tester utom äggvita i urinen. Det ska inte en 11 ha. Frågade läkaren vad det kunde bero på. " Dåligt skött diabetes sedan 10 år" svarade han. Men, hon är ju knappt det sa jag innan jag mindes hon ju just fyllt 11. Men hon har ju bara haft diagnosen i 4 månader! Kan bero på andra saker också erfor jag sedan. Först kan hon ha urinvägsinfektion (vilket odlingen som togs visade det INTE var..) hon kan ha sportat mycket dagen före (vilket hon INTE gjort i och med den brutna armen) eller så är det bara något fel just idag (läs i måndags). I vilket fall så ville han vi lämnade ett nytt prov vilket ska tas i morgon bitti. (Undra just vart la jag det nya röret??)
Sedan får vi vänta och se om de hör av sig ang att de vill träffa oss igen för att då delta i studien. Spännande!! 

måndag 5 augusti 2013

Augusti

Hur gick det till?? Jag som skulle vara långledig och samla kraft. Visst ja, det är ju det jag varit och försökt göra ju! Men orken.. Känner ärligt talat mest ångest just nu, inte för att börja jobba eller så utan för att mitt lilla Gryn börjar bli så stor. Börja förskola, pratar och utvecklas i 180. Jag vill pausa och ha all tid i världen med henne. Bloggens titel är så sann i hur JAG ser på mitt föräldraskap, 9 månader och sedan för evigt. Kärleken till mina barn är en del av mig, underbara ungar som både fyller mitt liv och retar gallfeber på mig. Älskar dem sååå!! 

torsdag 25 juli 2013

Hej hopp!

Förlåt det går sååå långt mellan inläggen just nu men tiden räcker inte till. Det känns mest som vi flänger hit och dit men idag är vi hemma. Eller ja.. Just nu är JAG hemma. Ensam. I morse for jag å Ida till Uddevalla för återbesök på ortopeden. Äntligen fick vi lite positivitet ang hennes arm. Den har läkt på bra där inne och i och med det fick hon halvera ortosen vilket hon jublade över. Dock sa läkaren idag att sprickan hon fick i midsommars inte läkt riktigt samt att den satt under hennes "fula" brott. Sist vi var där var sprickan över men.. Läkaren sa den är under och vi måste sett fel sist men jaja, den behövde läka lite till så ytterligare 3 veckor och sedan kan vi förhoppningsvis börja trappa ned användandet av ortosen. *jubel*

Annars mår vi bara bra. Jag fick med mig en sjukäkla förkylning när jag jobbade sist på en förskola, den tom slog ut magen på mig!! Sedan fick Gry den och sist fick maken den. Även hans mage slogs ut, om än i mildare form. Men nu är vi pigga igen så när som att Gry snorar fortfarande..

Nu ska jag förbereda nästa bullplåt men ha det gott och på återseende!!

torsdag 18 juli 2013

Fantastiska försäkringar!

Redan när tjejerna var nyfödda tecknade jag försäkringar för dem. Maken opponerade sig inte mot det men han deltog heller inte aktivt i val av bolag mm. Sedan när vi köpte vårt andra (nuvarande) hus blev han varse att vi kunde få ned premierna lite i pris om vi samlade allt på samma ställe som villalånet. När vi köpte första huset hade Länsförsäkringar bäst ränta och avtal så vi fortsatte med dem även vida nr. 2. Det betyder nu att vi alla är försäkrade hos Länsförsäkringar. Förutom lite bilskador har vi (tackochlov) inte behövt lösa ut några försäkringar förrän Idas diabetesdebut. Och vi blev positivt överraskade över både bemötande och ersättningarna. När hon senare bröt armen ersatte försäkringen ALLT! Resor till/från sjukhuset, parkering, smärtstillande, ambulanskostnaden.. Kort sagt ALLT får vi tillbaka från dem. Visst, det är inga jättesummor vi "begär" men än så länge har vi fått tillbaka ca 400:- och det är ju inte klart än med läkningen.. 
Så, har du inga försäkringar -skaffa bums! Värsta är att du betalar utan att drabbas och det är ju samtidigt det bästa, att inte drabbas. 

Avslag

För några veckor sedan var jag på möte med FK ang vårdbidrag för Ida. Det är något man kan få när man har barn med vissa handikapp eller sjukdomar. Enligt min handläggare är det praxis att föräldrar till barn med diabetes får 1/4 av basbeloppet fram till barnets 16 årsdag. Dvs 2123 kr. Det är sedan skatt på det. När man ansöker om detta bidrag (som jag tycker är helt fantastiskt att vi har i vårt land!) måste man dock beskriva vad för utgifter man har till följd av sjukdomen/handikappet, merkostnader. Det är tex som i Idas fall kläder/lakan som blir nedblodade pga sprut alt provtagning. Vi läste på om vad som vi kunde ta upp (andra föräldrar som tipsade i sina bloggar mm) och i vårt fall är det mest att hon behöver sötningsmedel istället för vanligt socker. Jag bakar ju en hel del så det går ju en del.. Sedan har vi tvingats fixa ett mobilabonnemang till henne (hon hade kontantkort innan) för att det inte ska vara omöjligt att få tag på oss pga tomt kort osv. vid låg/höga värden. Hon behöver lågkalori sylt istället för vanlig. Varför man behöver ange merkostnader är för att man kan genom det få viss del av bidraget skattefritt. Det var dock inte något enkelt jobb. För varje post jag lyfte frågade handläggaren " å merkostnaden för Ida är??" Dvs mot vad hon åt/behövde INNAN hon fick diagnosen. Hur ofta köpte vi lakan åt henne INNAN. Hur mycket sylt åt hon INNAN? Hur mycket tankades hennes mobil med INNAN? Å så sedan skulle det räknas ut mellanskillnaden. Å där var det petnoga! Ören och gram räknades, och skulle vittna om hur ett helt års förbrukning ser ut. (lätt att veta då Ida haft diagnosen sen april, dvs knappa 3 månader) Kändes som jag blottade oss totalt. Förnedrande faktiskt. Allra mest som vi några dagar senare fick avslag på våra faktiska omkostnader med motiveringar som "alla borde äta lågkalorisylt, ingen merkostnad för er" "ungdomar idag behöver mobil så det är ingen merkostnad för er". Men vi fick vår fjärdedel av bidraget och varje öre är ju välkommet. Speciellt när vi insåg vilka merkostnader sjukdomen har för vår ekonomi. Ida är välunnad kostnaderna och bidraget täcker en spottstyver men jag kan inte hjälpa att jag känner mig förnedrad av hur ärendet handlades och funderar på hur familjer med sämre ekonomiskt läge än oss tacklar avslaget. 

söndag 14 juli 2013

Semester

Då vi har semester och försöker heala oss som familj och njuta så blir det snålt med inlägg *sorry*

Idag (söndag) kom vi hem efter en helg i båten. Då vi ju har den situation som vi har med en 22 månaders och diabetes samt bruten arm så blir det mest bryggsegling för oss i år. (Inte mig emot..)
Gry trivs bra i båten, även om hon ramlade i sist vi var ute. 
Idas arm blir bättre och bättre i rörlighet, får hoppas den läker som den ska därinne också.. 
När vi kom hem idag hade grävaren varit här med det lasset matjord vi blev lovade.  Bara till att sprida ut å så gräs nu då :)

Tja, det var lite kort om vårt liv just nu. Jo just det ja.. På tisdag fyller Ida 11!! Lite kalasande blir det allt och till helgen sedan är det Fallens dagar. 

Tjing!!

fredag 5 juli 2013

Spricka/skugga

Läkaren var osäker på om det var en ny spricka eller kanske en skugga bara. Ny återbesökstid om 3 veckor. Segdraget värre :-(

Tidigarelagt återbesök

Då Idas arm inte blivit bättre efter midsommarhelgens olycka kände maken och jag det nog var dags att kontakta ortopeden igen. Nytt besök redan i morgon fm blev domen. Så nu får ni gärna hålla tummar och tår att allt är ok och att det "bara" är att röra sig mer som är medicinen. 
Det är grymt frustrerande att stå vid sidan om när ens barn har ont och inte riktigt kan precisera vart det onda är.. Ida hittar gärna genvägar för att slippa smärtan men tyvärr gagnar det henne inte i detta fallet är jag rädd.. Jag tror (utan att vara minsta säker då jag ju inte är medicinutbildad) att hon sträckt sig eller liknande och genom att inte rört sig nämnvärt efter det nu fått vad som kan kallas "frozen shoulder", axeln liksom fryser till i ett läge och är därefter svår att "tina" och lea upp igen. Det är därav vår oro och anledningen till att vi ville in tidigare än den 18/7 som var sagt från början.. 
Mammas gullunge.. 

fredag 28 juni 2013

Glad mamma!

Efter vårens tuffa tid med sjukdomar, olyckor och allmänt motsträvande så kom mina två slutgiltiga Gn och jag kan nu titulera mig FÖRSKOLLÄRARE. *jublar*
Sedan började det komma ut lite tjänster att söka och i måndags ringde en förskollechef och ville träffa mig på tisdagen. I går frågade en fd kursare om jag fått jobb ännu annars sökte hennes förskola en pedagog varpå hon gav mig numret till den chefen. Det ledde till intervju idag. Medan jag var på den intervjun ringde tisdagschefen.. Kunde ju inte svara där och då men hintade om att det nog varit hon som ringde när vi höll på att runda av dagens intervju. Hann sedan bara sätta mig i bilen och åka några 100 meter innan dagens chef ringde upp och erbjöd mig tjänsten. Vägde de två tjänsterna mot varann och dagens tjänst gick "segrande" ur den matchen. Så, ett års vikariat på en friskola väntar mig om 1,5 månad. Spännande!! 

onsdag 19 juni 2013

Badungar!

Att Ida älskar att bada har väl knappast undgått någon. Dock kan jag meddela att lillasystern är lika badgalen. Igår ville Ida vi skulle åka till en närliggande sjö och bada. Ingen lätt uppgift med orthosen för henne men what the hey kände jag. Vi tog med en plastpåse för att skydda men den hjälpte föga, fick ta bort den och låta henne bada "normalt". Medan Ida och hennes kompis busade i vattnet så "boddade" Grynet. Hela hon skakade men gå upp skulle hon INTE! Bada! Sa hon med en grym bestämdhet. Dock så fick hon gå upp 2-3 gånger och värma sig under handdukarna medan de stora tjejerna lekte. Lika bra att inse, jag har två badtokiga tjejer :-) 

Idag ska jag flänga runt på massa ärenden. Först till min vfuplats för att hämta vildsvinskött (ska bli spännande att testa!) sedan till HV och hämta ut min godkända (!!!) omtenta. Därefter blir det upp till Näl och se om det går med en s.k. seal till Idas orthos. Den ska hjälpa oss att hålla orthosen torr när hon badar. Hoppas vi även kan få en ny orthos då den hon har nu är grymt smutsig och sunkig. Efter sjukhuset är det hem och fixa lunch innan sovluren för Gry. I em/kväll ska jag troligen gå och fika med en fd kursare, kul att hålla kontakten tycker jag :-)

Nä, strax dags att väcka tjejerna så ska vila liiite till före. Tjing!

torsdag 13 juni 2013

Sommarlov

Ja, då kom sommarlovet till slut. Skönsång av barnen i statskyrkan och givetvis psalmen "Den blomstertid nu kommer", ingen sommar utan den liksom.. 
Vi firade in sommarlovet med hemgjord skagenröra på rostat bröd och nybakt rulltårta med vispgrädde, tillsammans med mormor och morfar som fick passat Grynet med vi var i kyrkan. Ida var helnöjd och vi hade supermysigt. Idag regnar det dock, men vi ska till rehaben jag och Ida innan jag sedan jobbar i butiken fram t 19:15. Så det är dags att köra igång!!
Ha en skön, regnig torsdag!!

lördag 8 juni 2013

Omdränering!

Då var arbetet slutfört och jag får faktiskt be vår käre grävare om ursäkt! Visst, han tog tid på sig förra veckan och hade han lagt den tiden här hade vi/han blivit klar fortare. Men denna veckan hämtade han upp det och som i ett trollslag var han faktiskt klar på dagen han lovat från när han väl börjat gräva sagt! Vi hann få fixat med täckduk, singel och så hjälpte han oss bära altanerna på plats innan han for. Sedan följde ett digert arbete för maken att skruva ihop delarna igen. Men 12.30 på festdagen var altanen helt på plats igen (om än en aning provisoriskt) och kl 14 var allt fixat inför min fest! Så jag ber verkligen förövaren om ursäkt och kan verkligen rekommenderar honom. 

tisdag 4 juni 2013

Glad

Fick igår ett mail som värmde hjärteroten! Min söta v-didaktiker skrev så fint om mig och min utveckling som pedagog. Stolt och rörd vart jag! 

fredag 31 maj 2013

11:e

Nu har 11:e tanden kommit igenom för Grynet!! Hon är om möjligt ännu sötare nu :-)

Kära hantverkare..

Hej, kul att du tog dig tid att kika in. Tid verkar ju vara något som du styr över så som det passar dig.. Är din tid viktigare än min? Är ditt liv och levene viktigare än mitt? Har du tänkt på att utan mig skulle du inte tjäna några pengar? Du skulle inte kunna ge dina barn den där dyra leksaken, du skulle inte kunna skämma bort din fru/make. Du skulle heller inte kunna åka på den där utomlandsresan varje år, eller köpa den där coola bilen du sett. När jag anlitar dig så gör jag ett aktivt val förvisso men samtidigt som jag anlitar dig är det just ovannämnda saker jag får åsidosätta för min familj. Att anlita en hantverkare blir alltid dyrare än man själv kalkylerat. Men samtidigt tänker man (jag i varje fall) att dels slipper jag lägga tiden det tar och kan istället umgås med familjen. Sedan är det en liten detalj med att du faktiskt är mer kunnig på området.

För tillfället har jag och min familj som du nog förstår anlitat en hantverkare. När vi i februari hade kontakt första gångerna lovade du att arbetet skulle ta max 2 veckor. Troligen dock så skulle det gå mycket kvickare än så. Visst, när något låter för bra för att vara sant så är det oftast det men du lovade ju. Vi kom överens om att arbetet skulle börja i april. April kom och gick.. Maj kom.. Vi sökte dig många gånger, ibland svarade du ibland inte. Du skyllde på tjälen, den gjorde så ni inte kunnat börja med huset som var före oss. Vi är inte dummare än att vi förstod att givetvis kan man inte gräva i frusen mark. Maken som räknat med att få detta gjort medan han var föräldraledig samt innan sommaren då vi spenderar mycket tid utomhus, speciellt på våra stora altaner fick se sin tid rinna iväg.
I fredags, för en vecka sedan, så sa du att nu kommer vi på måndag! Vi förberedde så gott vi kunde. På söndagen ringde du igen och sa du skulle komma men troligen bara på eftermiddagen på måndagen och då för att lämna grävmaskinen. Söndagen och måndagen gick åt för oss att montera ned våra två stora altaner, koppla bort vår värmepump och plocka undan allt vi var rädda om. Tisdagen kom. Jag och vår 20 månader gamla dotter gick och väntade. Vågade inte gå ut ifall vi skulle vara i vägen. Trots att du inte kommit ännu. Vid 11 tänkte jag att nu går vi ut ändå. Halv tolv kom du. Halv ett åkte du igen. På privata angelägenheter. Skulle gå fort sa du. Tog tre timmar drygt. Jag förstår du har ett privatliv, det har vi alla. Skillnaden är att mitt/vårt ligger i dina händer. Onsdagen kom du inte förrän vid 13.. Privata angelägenheter igen. Undra hur du skulle tycka om att om du behövde mig för att få ihop din vardag och jag hela tiden var frånvarande?

Nästa vecka ska jag fira att jag tar examen från en 3,5 år lång utbildning. Ända sedan jag kom in på den har jag planerat för att när jag slutfört den FIRA det. Jag skulle egentligen varit klar i januari men så fick vi ju vårt underbara lilla Gryn och när mina kursare firade sina tänkte jag att visst är det roligare att fira när man är klar "på riktigt" samt att det är ju alltid mysigare att kunna vara utomhus. Vi har ju så fina altaner.. Eller hade. Just nu har vi bara jordhögar, två meter djupa gravar, altanerna i småbitar och det är mindre än 7 dagar kvar till examen. Och vart är du?? Inte här i varje fall. Du sa till maken igår du skulle hänga på låset till någon butik som har material du behöver och normal körtid därifrån är ca en timme. Butiken öppnade 8 i morse. Jag FÖRSTÅR du har ett privatliv samt att du är ansvarig för firman men JAG är ansvarig för MIN familj. För tillfället kan jag inte ens erbjuda min dotter som har en bruten arm en dusch, då vårt varmvatten ju inte fungerar så länge pumpen är bortkopplad... Jag kan inte öppna dörrarna för min minsta dotter så hon kan gå ut och upptäcka världen, 2 meters fall är inget jag tycker hon ska behöva utforska. I går körde du dock i väg med grävmaskinen (trots du har drygt 1/3 kvar att gräva) vilket medförde att vi slipper klättra i jordhögarna för att komma ut ur huset och av tomten. Tack för det!

Men är din tid viktigare än min? Är pengarna vi betalar för dig inget värda i dina ögon? Du behöver inte vara orolig för att få för många jobb efter slutfört här då vi verkligen inte kommer att rekommendera dig. Det borde ju ge dig mer tid. Dock blir det ju inga pengar på det men du kanske värdesätter tid framför pengar?

Nu ska jag klä på oss för att gå ut, som tur är finns ju lekparker i närheten och ikväll ska vi återigen gå några km för att ta en dusch hos svärföräldrarna. Hur det blir med min fest vet jag inte ännu men examen tar jag och maken sa för någon dag sedan.. Vi kommer nog skratta åt detta om ett tag. Men just nu är jag bara sååå besviken på dig. Bara så du vet!

onsdag 29 maj 2013

Gråtfärdig

Varför kan livet aldrig vara lite enkelt?? Efter denna våren hoppades jag på en lugn avslutningscermoni i goda vänners lag (och släkt så klart) Om 8 dagar ska festen hållas och status just nu är vallgrav runt huset, altanen i bitar under jordmassor och en grävare som sagt han ska vara klar till min festdag och att altanen ska vara på plats kommer och jobbar 2 timmar och sticker iväg igen.

Jag blir gråtfärdig för jag inser det inte alls kommer finnas en altan på plats på MIN dag. Det kommer vara lervälling över HELA trädgården och troligen står vi utan värme och varmvatten fortfarande. Nu tänker du säkert hur illa har ni planerat egentligen? Nu är det som så att planeringen var att de skulle börjat gräva den 2/4 och då ta två veckor på sig. Maken skulle vara hemma (pappaledig) och jag skulle inte behöva bry mig nämnvärt utan köra skolarbete. Okej, 5/4 upptäcktes Idas diabetes så visst var det skönt det inte grävdes då. Å sedan kom ju den brutna armen. Men nu är det inte vi som skjutit upp starten utan grävarna. De har skyllt på tjälen och när den släppte så var ett hus före oss och där hade ägarna en 8 meter lång altan som de skulle gräva under. Och körde fast med någon maskin.....

Vi har aldrig haft tur med NÅGON av de hantverkare vi anlitat. I vårt förra hus var det några klåpare som höll på att slå sönder hela vårt nyinstallerade kök med en slagborr för de inte kunde mäta rätt då de skulle ta upp ett hål i skorstenen för att installera kaminen. Här bytte vi fönster med arbetet kring det för 100.000 och fick nytapetserade väggar förstörda, fasaden rasade ned och buckliga foder. Å nu dessa.. Än så länge så har han tagit ned lite av vår fasad med grävmaskinen, krossat stenmuren till rododendronen och så kommer troligen min fest bli ett gyttjeparty då.. Nästan så jag ångrar mig idag att jag valde vänta tills jag var helt klar med att fira, men i vintras när snön låg djup och kall lockade jordgubbar på altanen med bubbel mer..

Så nu har gnällfian av dagen gnällt klart. För idag i varje fall...

söndag 26 maj 2013

En helg på tu man hand..

Så kom då helgen som maken och jag sett fram emot sedan i december, en helg på tu man hand - bara vi två. Efter vårens alla händelser var denna helgen både viktigare och mer efterlängtad än vad vi trodde när vi bokade biljetterna. Att få sitta i bilen och prata, utan ständiga avbrott. Bara vara i varandras närhet. Strosa genom Gamla stan, hand i hand och mumsa lite jordgubbar i solskenet.. Såå underbart har vi haft. Och såå välbehövligt. Det är inte lätt att vara småbarnsföräldrar, tiden räcker sällan till och energin lägger man på att vårda och ge barnen sina föräldrar så gott man kan på. Nu har vi ju inte haft någon normal vår, det vill jag påpeka. Jag vill inte säga vi haft värre än andra men annorlunda. För jag känner ingen som haft en sån här tid, även om jag vet fler som haft tuffa tider med allergier och sjukdomar. Man får ta en dag i taget och att ha såna här stunder som vi haft i helgen gör att man orkar. Vi älskar våra barn, över allt annat, men ibland behöver man få rå om varandra också. Det är lätt att tappa bort varandra i vardagens alla bestyr.

Svärföräldrarna var de som fick styra skutan medan vi var borta. Jag har förstått på dem efteråt nu att det var rejäl sjögång många gånger på dessa två dygn vi var iväg. Så är en vardag i våra liv för tillfället. En riktig bergochdalbana. Det är ingen lätt skuta att styra med alla tider som ska hållas och passas, kompisar som behövs och en liten vilde som vill vara i centrum 24/7. Olyckor sker och man får dra lärdom av dem för framtiden. Men jag hoppas de inte blev allt för skrämda utan vågar ha tjejerna hos sig snart igen. Men jag förstår de behöver få vila upp sig ett tag före. ;-)

Vår helg bestod i varje fall av en massa bilåkande, ca 50 mil enkel resa. En konsert med Bon Jovi och traskande genom Stockholms gator. Lördagen blev det ännu mer traskande, gick säkerligen över milen. Lite shopping och mysande i solskenet. Vid 16,30 for vi söderut igen och mellanlandade hos storfamiljen för lite kvällsmat. Landade sedan på hemadressen vid 23. Packade upp och fixade lite innan en kopp te fick avsluta dagen. Vakande vid 9 idag (söndag). Maken fot till affären och köpte färskt bröd medan jag låg och slappade. Sedan intogs frukost i lugn och ro innan vi for att hämtade hem tjejerna. Nu vilar Grynet middag i vagnen medan maken och Ida går med den. Jag har pluggat lite, hängt tvätt och ska strax återgå till pluggandet. Om en vecka så här dags är det en enda uppgift kvar att göra innan jag kan titulera mig Förskollärare. Den uppgiften är så gott som gjord men ska läsas igenom och sedan sändas in. Sedan tar jag sommarlov med tjejerna. Ett långt, välbehövligt lov innan höstens alla måsten och vardag väntar oss.

måndag 20 maj 2013

Nosen över vattenytan..

Hmm, jaa, joo.. Det får jag nog ändå säga. Något som man lätt slänger ur sig är " det finns alltid de som har det värre" och visst finns det det! Men samtidigt måste man ju få tycka synd om sig själv också. Inte för vi tycker synd om oss, absolut inte! Men det har varit aningen tärande. Milt sagt..

Men vi hankar oss fram. När Ida fick sin diabetesdiagnos upplevde jag folk drog sig undan. "I nöden prövas vännen" typ. Men samtidigt har andra klivit fram! (Tack!) Nu när olyckan var framme kom några kommentarer som satt sig på hjärnan och vissa "vänner" har försvunnit. (Your lost! )
Som familj står vi starka, vi älskar varann och står med enad kraft. Jag planerar inför min examen och hade hoppats på mina vänner skulle ville fira med mig. Det är med spänning jag inväntar sista osadag.

G'natt

onsdag 15 maj 2013

Tar det aldrig slut??????

Alltså, jag orkar snart inte mer! Det räcker nu! Hör ni det?!?!!

Just som vi börjar få in rutiner, känna en viss trygghet och glädje igen i vardagen kommer nästa käftsmäll.
Tänk er, måndagmorgon. Du är liiite sen men inte värre än att du tar dig tid att leta upp tröjan tioåringen bara mååååste ha. Du går ned till köket, ropar upp att klockan tickar. Lillskruttan är runt benen på dig, maken har börjat med frukosten. Och du hör stora tjejen äntligen masar sig ned. För att sedan höra hur hon istället rasar ned. Maken kastar vad han har för händerna, dotter skriker i ohygglig smärta. Skriker så du själv får skrika hon måste lugna sig då hon skrämmer lillan. Hon skriker "Den är bruten!!" om och om igen. Maken försöker lugna, bär henne in i sovrummet och lägger ned henne i fotändan. Du letar upp Grynet som är blek, rädd och gråter. Bär in henne i famnen till sovrummet. Ser Idas skräckslagna ögon, anar smärtan och har själv en puls på 230. Lämnar över Grynet till maken och känner försiktigt om axeln gått ur led eller vad som hänt. Allt medan Ida skriker i smärta. Axeln känns okej. Rör handen nedåt hennes arm och känner en så hård "klump" att du instinktivt drar åt dig handen. "Var det där en benpipa?" Försöker med lugn röst säga "Mamma ringer 112, ingen fara hjärtat"

Ja, armen var helt av. Rakt av. På ett ögonblick kullkastades vår värld igen. Ambulans in till Uddevalla. En mycket smärtpåverkad kämpe, genomled röntgen, att doktorn drog i armen så benpiporna möttes igen och så röntgen igen. Sedan kom illamåendet. Som höll i sig till 23 på kvällen. På 27 timmar åt hon inget som hon fick behålla. Hon försökte om och om igen men allt kom upp. Det ledde till att hon fick ketoner i blodet. (Farligt för diabetiker att få) Dock fick vi i henne lite godis och hon somnade till slut i en halvsittande ställning. Maken fick mäta ketoner och blodsocker varannan timme under natten, och tack och lov så sjönk ketonerna och blodsockret höll dig stabilt.

Nu sover maken och jag återigen åtskilda. Han uppe i Idas rum för att kunna assistera vid behov. (Typ resa upp om hon kanat ned i sömnen..) jag i vår säng med Grynet bredvid. Vi hoppas snart få en vardag igen. Men med de behov Ida nu har med diabetesen får vi ge henne sprutorna och ta alla teststicken i fingrarna och tårna. (innan olyckan var hon relativt självgående med allt det där..) 2-3 månader sa doktorn om läkningsprocessen. Mitt i sommaren. Stackars mammas hjärta!!

lördag 11 maj 2013

Livet rusar på

Ojoj, vad tiden går fort! Just nu är jag ute på min allra sista VFU. (verksamhetsförlagda utbildning, vilket man kan jämställa med praktik) Vi ska vara ute i tre veckor och första veckan är avklarad. Var sååå mysigt att komma ut till juvelerna igen. Möttes av glada tillrop, pussar och kramar. Kommande vecka brukar bli veckan då de testar mig som mest, undersöker vart mina gränser går och om jag står för mitt ord mm. Sista veckan brukar bli ett mellanting, det är mycket kramande men även en hel del testande. Sötnötarna!!

På hemfronten är det full rulle också. 20/5 kommer grävarna som ska dränera om runt huset. Det har lett till att vi fått ta tag i flyttandet av lekstugan. Den ställdes lite provisoriskt när vi flyttade in, för 5,5 år sedan.. Men igår kom maken hem med ett gäng arbetskompisar samt några till och så bars den upp i berget till den tilltänkta platsen. Grynet var bra konfunderad kan jag berätta när hon kvällen innan skulle gå in i stugan och golvet var borta (maken hade pallat upp stugan och så lyfte han och jag upp golvet på plats). För att inte tala om att hon gick med farmor till lekparken och när hon sedan kom hem var stugan "botta". Lyckan var dock stor när hon såg den i berget. Kommer bli ett passande nu i början tills hon lärt sig behärska de få trappstegen samt lutningen för att ta sig till platån den står på, men hon tycker det är så kul med stugan att hon nog lär sig kvickt för att slippa ha oss i hasorna hela tiden..

Ida mår bra men för tillfället ligger hon aningens högt i blodsockret så vi kommer nog öka insulinet för att få ned blodsockret. Ringde till diabetesmottagningen igår men tyvärr var de lediga pga klämdagen.. Skönt för dem, otur för oss ;-) Har haft en informationsträff med hennes kompisars föräldrar om vad som hänt och hur de kan underlätta och hjälpa henne om något sker. Det är svårt just nu med vanor, hon vill fika och ta en glass medan jag helst såg att hon bara åt sina mål och vi fick en fin kurva samt vetskap om hur stor hennes egen produktion är. Dock vet jag ju den ändras samt att hon ju givetvis ska få mysa när alla kring henne gör det. Men det är svårt!

Nä, nu ska jag skriva några rader till på min skriftliga inlämningsuppgift innan jag låter den vila för idag och istället blir mamma på 100%. I varje fall till i morgon då jag återigen behöver skriva några rader.. Och läsa inför den (dumma) omtentan som är om 3 veckor. Men förhoppningsvis kan jag pusta ut om 4 veckor och vara mamma på 100% hela långa, sköna sommaren.....

fredag 3 maj 2013

Återbesök

Förra fredagen var det dags för återbesök hos doktorn för Idas del. Gick bra och nu skulle vi tillbaka i sommar nästa gång, om inget händer. Gry fick stanna hemma med mormor och morfar. Och då det var över lunchen vi var där så fick gyllene måsen stå för matlagningen.

I måndags var det besök hos tandläkaren för Ida. En uslig tand vägrar släppa taget men allt såg bra ut. Dock så kommer hon få en kallelse till grannstadens sjukhus för kontroll och information pga diabetesen.

I tisdags var jag på Idas skola och pratade med 50 barn, 2 skolsköterskor och 3 lärare om diabetes. Gick bra, barn har ju så skön inställning och sunda funderingar. Lite nervöst var det men, Ida var nöjd efter så då så :)

I helgen firas mina föräldrars guldbröllopsdag. Och på måndag ska jag ut på min sista vfu. Snart färdig förskollärare!! Wiiie!!

onsdag 24 april 2013

Upp och ned

Likt Idas blodsockerkurvor går livet upp och ned. Efter att ha haft låga värden och hela tiden fått småäta för att få upp henne över 4 så slog hon till idag och drog upp över 16! *suck* Vi har sänkt doserna rejält och idag var de på studiebesök där de bjöds på fika. En bulle och banan. Ena eller andra hade funkat men båda blev för mycket för henne. (tydligen hade de sagt något om att om de åt en bulle behövde tarmen smörjas med bananen så barnen lydde och åt..)
Jag höjde ändå hennes lunchdos då hon låg på 11 inför maten. Jaja, vi lär oss nog snart. Alla minor (höjande som sänkande) är sätt att lära oss på så, bara kämpa på.

Gry är inne i en gosperiod. Hon vill gärna ligga i sängen och mysa. Och det är inte mycket som slår att få ligga bredvid så jag hänger gärna på :-D

Annars mår vi alla bra och det känns som vi börjat få vardag igen i våra liv.

torsdag 18 april 2013

Pust!!

I fredags blev vi som sagt hemsläppta på permission. Frid och fröjd. Ida fick bada sitt bubbelbad, äta sin taco (som varje fredag i princip) och nästan somna till i soffan till något ominnesbart tvprogram. Lördagen var det lek med en bästis och myskväll. I varje fall fram till Grynet kräktes. Tänkte först hon nog bara klökt sig på ett potatisskal då vi åt ugnsrostade klyftpotatis och kött. Men andra gången låg hon i sin säng och sov så då var magsjukan ett faktum. Spontant kände jag att "vilken dag som helst på året men inte första helgen hemma efter vår helvetesvecka!" Magsjuka är ett gissel för friska människor, och ett helvete för diabetiker. Men nog fan fick Ida det. Gry kräktes fram till 1.30 och 3.30 började Ida... "Ge söt saft" sa de på avdelningen när jag ringde in smått nervös. Tack och lov lyckades vi hålla henne relativt bra i värden och slapp åka in.
Det var en pärs och vi klarade av den men nu hoppas jag vi får hålla oss friska så att vi lyckas få balans och en lugn vardag igen.

fredag 12 april 2013

Det handlar inte om en välfärdssjukdom i vårt fall

Diabetes.. Många har hört folk som drabbas av det som vuxna. Dessa människor har ofta en övervikt som de dragits med i många år. Det sägs att det kryper ned i åldrarna med typ 2 diabetes. För att förstå frågade jag diabetssköterskorna på barnmottagningen och så här tolkar jag deras svar.

Visst kan barn få typ 2 diabetes men den form som Ida fått har INGET med hur vi levt våra liv. Det handlar INTE om att hon fått äta godis någon gång mitt i veckan eller fått ta två portioner efterrätt. Hon har inte kunnat röra på sig mer för att undvika sjukdomen och hon skulle inte kunnat undvikt utbrottet nu genom att inte blivit sjuk i sin halsinfektion som hon hade veckorna före utbrottet. Idas diabetes är "den rätta" formen av diabetes. I hennes fall handlar det om att hennes egna immunförsvar gått till angrepp mot hennes bukspottkörtels produktion av insulin. Immunförsvaret har sett det som ett virus som ska bekämpas och tagit död på hennes egen produktion. För tillfället har hon en liten egen produktion men den kommer att successivt avta helt, det kan ta upp till ett år. Enda likheten mellan typ 1 och typ 2 är i princip namnet diabetes. Det är två skilda sjukdomar!

Många vill förklara diabetes som en sorts allergi mot socker, förr kallades sjukdomen t.o.m sockersjuka. Till viss del har man rätt i det men även en diabetiker måste ha i sig kolhydrater. Speciellt barn. Ida kommer kunna äta ganska likadant som sina kompisar men måste alltid inför en måltid ta insulin. Går vi på kalas så kommer hon kunna få äta tårta, men en mindre bit och med en lite högre dos insulin. Givetvis går det inte att äta tårta varje dag och möta med mer insulin men man äter ju sällan tårta varje dag som "frisk" heller så..
Det är en hel vetenskap om vad hon ska äta dagligen eller som "sällanmat", mängd mat, mängd insulin mm. Det är inte bara antalet kolhydrater vi måste ha lite koll på, det är även fettet i maten. Som utbildad hälsovägledare har jag ett hum men det är verkligen något helt annat när det gäller ens egna barn och hennes väl och ve.
Kort sagt, Idas kropp kan inte bryta ned kolhydraterna i kosten och behöver därmed få hjälp genom insulinet. Men hon måste få i sig kolhydrater för att överleva.

Typ 1 diabetes är en genetisk sjukdom som till viss del är ärftlig men behöver inte vara det.
Typ 2 diabetes är vad vi kan kalla en välfärdssjukdom som kommer av felaktig kost som lett till övervikt och kan vi vissa fall botas genom viktnedgång. Om jag förstått allt rätt så dör inte den egna produktionen av insulin i typ 2 diabetes så som den gör i typ 1. Alltså, kroppen stänger ned den och det är inte det egna immunförsvaret som går till angrepp.

Hur man som förälder mår och upplever beskedet är givetvis väldigt personligt och det spelar ingen roll vilken typ barnet fått sett utifrån det faktumet. Det är dock viktigt att komma ihåg att ibland hålla tand för tunga i sina uttalanden, för det är en traumatisk situation! Oavsett vilken typ.
Så, det är inte min bakning som gett Ida diabetes ;-) Det är inte heller vår matlagning. Eller våra sovmorgnar eller att vi tagit bilen någon gång när vi kunnat gå. Det är en gen som triggat immunförsvaret att ta död på insulinproduktionen.

Sånt bemötande!

För en vecka sedan uppdagades min stora dotter Idas diabetes. En känsla av overklighet kom över mig trots att jag på något vis var inställd på ATT det kunde ske. På VC fick vi först ett relativt svalt mottagande, "Vad fick dig att tro detta och varför mätte ni hemma?" Först när hon själv tagit test och sett värdet blev det lite fart på henne.. (läkaren)
Vi kom upp till barnmottagningen och möttes av omsorg, både om Ida och mig som förälder. Allt gick lugnt till. Sedan fick vi ett eget rum på en avdelning. Lugnt och fint hela tiden. Enda lilla kaoset som jag och Ida upplevde var att de hade svårt att få satt pkverna (ett ord jag inte kunde för en vecka sedan!) När maken kom for jag hem och packade väskorna och när jag kom tillbaka hade hon en pump inkopplad. Lugnt och fint. Sedan var det provtagningar, vi såg på Lets dance, lugnt och fint. Många provtagningar och sedan sov vi lite där emellan.. Så vida inte insulinpumpen tjöt för Ida rört sig eller dyl i sömnen. Vi har hela tiden mötts av ett lugn och en omsorgsfullt bemötande. Enda vi tyckt varit lite meckigt var i typ onsdags när det var många patienter som opererat bort sina mandlar och det blev väldigt livat på avdelningen. Så idag när Ida skulle äta lunch och vi insåg vi var de enda där kändes det konstigt. Jag pratade med personalen och de uttryckte att förra fredagen varit bland de värsta arbetsdagarna de upplevt och jag sa vi som tyckt det varit så lugnt! Snacka om professionalitet! Nu KAN vi ha varit i någon form av bubbla och liksom inte tagit in allt som hände runt oss så där men vi kände oss i trygga händer!! (visst, jag såg att några ambulanspersonal var inne och hämtade ett barn och hörde sedan helikoptern åka men det var ingen stress för oss och inget vi märkte av på personalen).

Som servicepersonal som både mitt butiksjobb och inom förskolan innebär vet jag det är viktigt hur man bemöter folk men jag är såå glad vi fått möta dessa underbara människor som alla gett oss en bra omvårdnad. (även om jag hellre sluppit träffa dem om det gått att undvika).

torsdag 11 april 2013

Liten uppdatering

Oj, vart ska jag börja? Hmm...

Allt går kanonbra med Ida, hon fixar sina blodsockermätningar galant. Hon tar sina doser insulin och hon äter på bra och håller fina värden. (även om hon ibland blir hög och i bland låg.)
Igår hade hon dagpermis och var i skolan. Och idag hade hon permission efter lunch till över kvällsmaten. Funkar kanon. Hoppas det håller i sig även när det blir mer vardag...
I morgon kommer hon få komma hem och sova hemma över helgen. Vet ärligt inte vem som längtar mest. Hon hem till oss och kompisarna. Vi efter henne och att få sova bredvid varandra igen, maken och jag. Visst, vi kommer få vakna vid 4 på morgonen för mätning men vi sover i våra sängar!!

Börjar märka på Gry det inte är riktigt så här hon vill ha det. Inte att hon inte trivs med att få busa och vara med farföräldrarna stor del av sin vakna tid, för det gör hon! Men hon visar tydligt hon saknar oss samt vill ha ett slut på flängandet hit och dit hela tiden. Å så ha sin älskade syster hemma!
Ja, lite kort "catching up"..

G'natt

tisdag 9 april 2013

I nöden prövas vännen

Jag har alltid tyckt det varit en (rent ut sagt förbannad) klyscha, att i nöden prövas vännen. Men tyvärr är det nog jäkligt sant. Jag räcker sällan ut min hand för att få hjälp, är van vid att klara mig på egen hand liksom. Men när jag nu gjort det (kanske inte bokstavligt men..) har somliga valt att vända ryggen till, inte svara på sms mm. Trist men sånt är ju livet.
Dock är jag oerhört rörd över alla vänners stöd som vi får. Hejarrop, mess som frågar hur det går, hur vi mår mm. Vänner som säger "Är det något så tveka inte att be oss om hjälp". Det värmer! För ni ska veta att även om jag verkar lugn så är jag som en tromb inombords. Det är ett väldigt pussel som läggs dagligen, timme för timme. Logistiken med barnpassning åt Gry, bilar, mat till den förälder som är på sjukhuset, det kommer en uppsjö av folk som vill prata med oss (psykolog, kurator, diabetessköterskor, läkare, tandvårdspersonal, lärare som jobbar på sjukhuset så inlagda barn inte kommer efter, lekterapipersonal, sköterskorna på avdelningen..) Och på det är det omvårdnaden om Ida, som visserligen är otroligt duktig men samtidigt 10,5 år och som har fått hela sin värld vänd uppochner samt ut och in. Vi har en otrolig hjälp av makens föräldrar som kan ta Gry, ge henne 100 % medan vi försöker ge Ida det. Lägg sedan till min utbildning som inte är någon "walk in the park" direkt. Dåligt samvete har alla föräldrar någon gång men just nu har jag det dubbelt, dels mot mina barn, dels mot mig själv och mina studier. Jag mailade kursansvarige för denna sista kurs och hon är helt underbar. Hon ringde upp mig, talade om för mig att i första hand vara förälder (vilket jag skrev själv med i brevet) och att hon kommer hjälpa mig om jag behöver omtentera något. Jag kommer (på inrådan från maken) försöka få kursen godkänd för att kunna ge barnen 110 % i sommar.
Men det jag vill få sagt är att vänner växer inte på träd, speciellt inte sanna vänner. Men jag är inte bitter! Jag vet att jag och min familj kommer komma igenom detta, stärkta. Men med några vänner som fallit bort, fast säkert med nya som ser förbi sjukdomen och allt i dess kölvatten.

God natt!

söndag 7 april 2013

För första gången

Efter omständigheterna blir det för första gången i morgon som jag inte väcks av skönsång på min födelsedag. Visserligen fyller jag inte jämt och jag ser hellre familjen frisk och kry men jag måste erkänna det känns.. Vemodigt, tomt, ledsamt.. Många ord passar in..
Men jag hoppas jag kommer få sova en skön sömn och väckas av en solstråle till dotter i Gry. Får pussa på Ida och maken när jag får träffa dem på eftermiddagen istället. Först är det ju heldag i skolan.. 😜

Jaja, grattis till mig själv lite i förskott då.

lördag 6 april 2013

Inte riktigt vad vi önskade..

Förra helgen när vi var i stugan upptäckte jag att Ida drack väldigt mycket. Hon har alltid druckit mycket men detta var mer på något vis. Hon behövde även gå på toaletten mycket och då min far varit diabetiker i över 50 år (54 om någon är intresserad av exakta antalet) började mina kugghjul snurra. Ida skulle ju vara kvar i stugan hos farmor och farfar men jag talade ändå med henne om det. Sedan kom de hem på torsdagen och jag var inte hemma och inget hände. Men på fredagen skulle Ida leka med sin kusin som var på besök hos sin farmor och farfar, Idas morfar och mormor. Och som jag sa så har ju morfar diabetes (även mormor men hon har typ 2/åldersdiabetiker) och därmed en egen mätare hemma så vi tog ett prov. Det har vi gjort någon gång innan så Ida visste vad som skulle ske. Dock blev vi lättchockade då maskinen började blinka och visa siffrorna 21,2. Normalt är 5-7 men under 10 är okej. Jag skickade ut Ida att vara med kusinen ute och ringde maken, vi bestämde jag skulle ringa vårdcentralen för rådgivning. Ringde svärmor som sa jag måste ringa 1177 och där var det ju givetvis kö. När jag väl kom fram så sa sköterskan åt mig att åka in bums och säga till vc att jag inte vågar ha henne hemma och skulle hon bli påverkad skulle jag åka till akuten. Ringde farfar och ordnade så Gry kunde vara där medan jag och Ida var på vc. I bilen på väg till farfar ringde vc upp och vi fick komma med en gång.
På vc träffade vi en läkare som jag först kände inte riktigt trodde vårt mätresultat var korrekt men när de tog eget så insåg hon det var för högt. Då hade Ida 15,8 och inte ätit på 5 timmar. Remiss skrev till barnmottagningen och vi for dit utan att passera gå. Vi var i viss chock och flamsade rätt mycket men efter vi fått lite mat så blev vi vid bättre mod. Då kom en läkare och berättade att vi skulle få komma in på avdelningen för att stanna över helgen. Ida insåg då det faktiskt var allvar och började gråta.En kanyl sattes i armen och vi fick rum och återigen togs blodprov. Sedan skulle en kanyl till sättas för att ha en de kunde ta blodprov från och en som insulinpumpen skulle sitta i. Dock gick det inte riktigt som de ville och de fick ge sig efter 4:e försöket. (nytt försök gjordes och då gick det på andra försöket) Ida fick lagad mat och när hon testades igen visade provet på 22,8.. Pumpen sattes in efter och maken kom. Jag fick åka hem för att fixa lite kläder mm inför natten och helgen. Väl i bilen rasade jag.. Trots att jag VET det inte är "end of the world" kom tårarna.
Hem och packa ihop saker, glömde givetvis en del. Hämtade Grynet hos farmor och farfar och tog med farmor också. Kvällen gick och sedan skulle vi sova. 1 gång i timmen kommer en sköterska och mäter blodsockret och kommer åter för att ställa om. Dygnet runt. 4 gånger under natten vaknade jag av att maskinhelvetet började pipa som en tok. 3 av gångerna sov Ida sig genom.
Hon är så grymt tapper och kämpar som tusan. Har stenkoll och frågar massor.

Själv är jag i en fas att jag måste ha något konkret att företa mig annars vill jag bara börja gråta. Det är en mardröm även om det inte som sagt är end of the world... Jag vet vi kommer fixa detta och livet kommer bli som vanligt (till viss del) igen men just nu ÄR det tungt. Det är så mycket som måste klaffa som det redan var. Jag går sista kursen på en 3,5 års lång utbildning och den kursen går för sista gången. Jag kan med andra ord inte missa för mycket med risken att bli underkänd och inte få ut min examen. Mor och fars hus ska säljas och det är inte bara att packa ihop ett hem efter 46 år.... Jag måste börja söka jobb och så är det barnen. Och nu detta då.. Men som min moster sa, jag är stark och tillsammans med maken kommer vi ro ihop detta och allt kommer bli bra i slutändan.

Så, då har jag vrängt ut och in på mig igen med massor med ord.. Tack för du läst..

tisdag 2 april 2013

Utveckling i full fart!

Mammas lillskrutta kör racet. Nu börjar talet lossna mer och mer. Varje dag nya ord :)
Hon har en otrolig vilja men går oftast att tala till rätta. Tex kan hon få ett utbrott för att hon inte får på sig skorna själv, ställer jag dem upp igen och säger åt henne att försöka igen så gör hon det :)

söndag 31 mars 2013

Fullt ös..

Ja, livet går i 180 och jag försöker hänga med så gott jag kan. Tyvärr hinns inte bloggen med i samma utsträckning som jag önskar.. Men alla mår bra och vi har mycket kul både framför och bakom oss. Kommer (förhoppningsvis) berätta mer inom kort. Tills vidare får ni njuta av lite bilder på gullungar.