tisdag 28 augusti 2012

Stolt morfar..

Sist vi kom ned till morfar och mormor kröp Gry genast fram till morfar och sträckte upp armarna till honom och ville upp. En väldigt stolt morfar lyfte kvickt upp henne :-)

I dag var det mormors tur att få bli mallig då Gry sa hej till mormor i telefonen när hon hörde hennes röst :-)

Panik!

Usch, igår hände det som inte får hända.
Gry och jag var ute i trädgården och vi satt vid blåbärsbusken och åt blåbär. Hon skulle givetvis plocka själv och hon tog omogna bär och åt. Jag tänkte hon får väl känna smakskillnaden och inse själv de blå som jag ger är godare. Men hon lyckades få med en liiiten grenbit som hon sedan satte i halsen! Att se paniken i hennes ögon att inte få luft samtidigt som den nog skavde.... USCH! Men jag gjorde som jag lärt mig och när hon skrek till så slutade jag och så kom det ut igen. *pust* Så lätt det sker och så fort det går!


fredag 24 augusti 2012

Knyttet går!

Herreguuuuuuuud!!! Tänk att mitt lilla knytte redan är 11 månader! Och i tisdags började hon ta något steg på egen hand för att i går (torsdag) gå flera steg utan stöd. Älskade lilla busunge! Är väldigt glad hon gör detta nu, så jag får vara med om det innan jag börjar plugga och kommer missa massa framsteg hon gör/tar. (lider givetvis med maken som får höra om framstegen via sms men är lycklig JAG får vara med!)

Kanske måste förtydliga att hon (än så länge) inte går längre sträckor men hon tar 3-4 steg i sin takt med fokus på att hitta balans och ta sig dit hon vill.


onsdag 22 augusti 2012

Livet rullar på..

Ja, vardagen har kommit igång igen här hemma. Maken har ju jobbat några veckor efter semestern och i måndags började skolan igen för Ida. Nya klasskompisar varvat med några "gamla" (kan man säga 10 åringar är gamla??)
Denna veckan har det varit mycket lappar från skolan som ska fyllas i och lämnas åter. Idag kom första boken som skulle slås in. Jäkla påfund! Borde ingå i föräldrautbildningen hur man gör det snyggt. Men, Ida blev nöjd och jag behövde inte ta nytt papper eller göra av med en hel tejprulle...
I dag fyllde även svärfar pensionär. På riktigt. Som han längtat. Bara svärmor kvar men hon har inte alltför många veckor kvar hon heller, fast hon går ett år i förtid. Jag och barnen firade farfar med en toscakaka, "riktiga" kalaset blir vid ett senare tillfälle. Inte lätt att fylla mitt i veckan liksom..
Sedan är ju maken återigen i Linköping för några dagars jobbande. Återigen måste jag säga jag är grymt imponerad över folk som ror skutan med barn, och allt vad det innebär att vara ensam i hamn. Å då gör ju jag det bara för några dagar! Denna veckan tog han dessutom våran bil så ska jag någonstans blir det apostlahästarna. Men, i morgon kommer han hem igen. :-) Vet inte vem som längtar mest men jag tror det är Ida.. Mamma är ju rätt hård och tråkig då det gäller läggdags mm.
Ja, snart är min mammaledighet till ända. En vecka till efter denna sedan börjar allvaret igen.. Återigen kom en våg med tvekan om jag verkligen kommer bli en bra pedagog. Då var det skönt att ha ett långt samtal med min LUVa som försäkrade mig om att jag visst kommer bli det och att allt kommer ordna sig i höst. För det är inte utan en viss oro jag ska lämna hemmets trygga vrå. Gry gör framsteg varje dag och snart kommer jag inte vara här och få se allt. DET känns konstigt!

Nåväl, klockan tickar och sängen kallar. Hoppas på att få en lugn natt, Gry sover bra men är väldigt lik sin mor i att prata i sömnen och fara omkring... Nog för att jag tycker det är kanonbra hon har napp när vi är ute i tex sandlådan men att leta napp i ett yrvaket tillstånd är nästintill straffarbete!

onsdag 15 augusti 2012

Anar jag ett ljus i tunneln?

Usch! Vad det är jobbigt när ens mage krånglar. I går vaknade jag dock utsövd efter en hel natts sömn (tack gode gud för att Grynet sover nätterna igenom) Jag gjorde en lugn morgon med frukost för Gry och sedan för mig och Ida. Allt var frid och fröjd. Magen kändes men mest som om den var tom (vilket den ju givetvis var dels efter en hel natt och dels för den inte fått något på nästan 20 timmar) Jag kokade havregrynsgröt och tog på lite äpplemos och en liiiiten slatt låglaktosmjölk. Tog en liiiten macka med kaviar och ett halvt glas juice. Från första tuggan slunkit ned till jag satt på porslinsstolen gick det ganska exakt 15 minuter.. *djup suck*
Kroppen hann inte ens reagera på att den kanske skulle utvinna något utav det som den erbjöds förrän det var ute igen. Jag kände mig nästan svimfärdig. Där kom dock mina år inom serviceyrke till hjälp, ni vet clownen ler men ingen ser dess tårar typ. Lyckades få in oss (det var ju sovdags för Grynet) i sängen och slocknade på några minuter efter jag förvissat mig om att Gry sov. Ida är ju så pass stor så hon fixade för sig själv en lekkompis.
Då vi skulle i väg och klippa oss (nästan enda chansen att bli klippt innan skolstart för Idas del) så hade jag sagt till Ida att kl 14 måste hon vara hemma. Jag vaknade 13.30 och gav Gry lunch, fixade några tortellinis till Ida och så åt vi. Aningen matt men med liiite kraft från det lilla jag åt gick sedan resten av dagen. Vågade mig inte på att äta något förrän jag var hemma på kvällen sedan. (tur jag är överviktig så kroppen har att ta av..)
Idag har jag endast ätit en del av en höhökaka och druckit en kopp te än så länge. Vågar inte ta några större portioner, inte heller äta för ofta. Enda positiva i det hela är att det inte verkar smittsamt då ingen i familjen insjuknat.
Men anar jag ljuset i tunneln tro?? Har än så länge inte behövt rusa till toan. Magen rumlar lite men inte så som den gjort.. Håller tummarna !! :-)

söndag 12 augusti 2012

Krasch, boom och bang!

Att som jag lida utav en bråkande mage är ett riktigt helvete. I natt vaknade jag i fruktansvärda plågor och ett starkt behov av en toalett. Ca 2,5 timme senare vågade jag krypa ned bredvid maken i förpiken. Ja, vi var givetvis ute i båten..
Idag har gått åt mest till att häcka på porslinsstolen och ännu har jag en smärta i magen som är rent sagt helvetisk. Önskar INGEN denna skit men vet många med mig lider i samma problem. I morgon åker maken och jobbar igen och jag blir själv med tjejerna. Och denna magen. *suck* Och så ska Ida till tandläkaren. Men allt löser sig.. (hihi, vad lustig jag var nu då..)

måndag 6 augusti 2012

Tiden går så fort

Ja, då var makens fyra veckors semester över för i år. Visserligen ska han bara jobba augusti ut nu och sedan vara föräldraledig hela september då jag ska ut på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) men vår tid tillsammans längre än en helg är härmed slut. Och idag är det riktigt höstväder ute, mulet och kommer regnstänk.

I går kom en herre och köpte bandsågen och svarven som stod kvar här i huset när vi tog över. Vi är grymt nöjda att vara av med dessa och nu väntar en slitsam tid att tömma det rummet på övriga ting. Förre ägaren var otroligt intresserad av just hantverk och hade byggt upp en fin verkstad i det rummet. Varken jag eller maken är intresserade så nu ska rummet som sagt tömmas och sedan ska det fixas i ordning för sånt VI behöver och är intresserade utav. Dvs, båtgrejor, diverse trädgårdsattiraljer mm. När sedan det rummet är hyfsat i ordning väntar det som ska bli spa. Bubbelbadkar, relax och ev en liten bastu. Men nu talar vi år framåt..

I går när den där herren var här strosade jag och Grynet runt lite i trädgården och mumsade smultron och hallon. Gry står väldigt bra nu själv och i går stod hon länge endast hållande i ett grässtrå. Men att gå med hjälp av att hålla handen lockar föga då det går fortare att krypa.
Hon har förresten fått sin fjärde tand. Så nu har hon 3 uppe och en nere. Har jag sagt det förr att hon inte gör som alla andra eller? ;-)

Nä, Grynet sover förmiddag just nu och min tekopp är strax tom så jag får ta tag i tvätten.

fredag 3 augusti 2012

Dags att börja tänka på MIG

Som småbarnsmamma är det lätt att glömma bort sig själv. Just det har jag gjort nu i snart ett år och nio månader.. Som gravid är det lätt att gå upp i vikt, vilket jag inte gjorde direkt mycket men jag bar ju redan innan på ett gäng kilon för mycket. Men nu är det dags att börja tänka på MIG. Jag vill inte ändra massor, jag vet vad som behövs göras och jag vet hur lätt jag tappar sugen om jag går ut för hårt. I onsdags tog jag en joggingtur med Ida. En "nära-döden-upplevelse" men även en ringklocka på hur kass min kondis är trots mina alla promenader.
I morgon ska jag på ett spinningpass är tanken. Med min övervikt är spinning skonsammare mot knäna än löpning. Men, jag hoppas jag får rätsida på "problemet" och jag har världens underbaraste make som stöttar till 100%. :-)