torsdag 24 februari 2011

Urk på burk

Känns som jag mer eller mindre mår illa exakt hela tiden. Äter jag inte med jämna mellanrum mår jag illa. Äter jag mår jag illa, äter jag inte mår jag illa. Men, snart bör det vända, vände i v 12 med dottern så bara att hänga i fram till dess..
I morgon ska vi faktiskt åka till Göteborg och jag ska besöka butiken jag talade om tidigare. Mest för att kika på utbudet men snart behöver jag nog inhandla byxor då det gör ont med de flesta jag äger. Om det är bebben eller något annat vet jag inte men jag har ju gått ned dryga 3 kg så.. Sedan har ju dottern sportlov denna veckan så vi tänkte göra något kul sista lovdagen och då föll hennes önskan på att åka till Göteborg och gå på bio. Trassel är önskad och middag på någon go restaurang innan är planen.
Nähä, så här fixas ingen tvätt eller middag..

måndag 21 februari 2011

Midjan försvunnen?

Trots jag endast fullgått 8 veckor börjar magen komma och i morses upptäckte jag då jag duschade att jag inte har någon midja längre. Kommer bli långa 40 veckor.. Men samtidigt så njuter jag för fulla segel.
Idag ska jag jobba i klädbutiken. Har dragit på mig en tunika jag köpte sist jag jobbade, lustigt köp egentligen. Visste inte om att jag var gravid då men ändå har jag köpt en a-linjeformad tunika med snörning under bysten. Inget jag brukar köpa men.. Kommer bli så fin sen när magen tar form mer på allvar.

Helgen har varit en mardröm annars ut mående hänsyn. Mådde skit redan på fredagen, yr och riktigt illamående. Köpte lite godis som vi skulle ha att mysa med på kvällen men jag fick i mig en endast. Visst, godis är ju bra att undvika men trist när det ledde till att jag fick sitta på toa och allt jag ätit bara rann ur mig. Köpte även med mig en kebab med pommes men den åt jag endast 1/4 utav.. Vilket dock övriga familjen gladdes åt då de fick den som förrätt på kvällen sen.
Lördagen fick jag frukost på sängen för att inte må så illa. Sen behövde maken jobba extra så jag fick köra in honom och dottern tog jag hem till mina föräldrar för lek med kusinen som var där. Försökte äta små mål mellan för att inte börja må illa men då vi kom hem rann allt ur mig igen. Söndagen var inte direkt bättre. Effektiv viktminskning men på fel tillfälle i livet..
Idag mår jag inte riktigt lika illa men är yr, får bli att dricka mycket och småäta även idag.

lördag 19 februari 2011

Hemskt illamående..

Igår var en hemsk dag. Mådde mer eller mindre illa hela dagen. Försökte äta lite men allt kväljde mig. När jag väntade dottern smakade allt metaliskt men gick ändå att äta liksom.. Har gått ned dryga 2 kg på en vecka. Gick ned ca 11 kg när jag gick med dottern, så jag vet det inte är så farligt men det är ändå jobbigt. (ja, det vände sen och i slutänndan gick jag upp 8 kg från ursprungsvikten)
Igår kom maken hem med sportlovspresent till dottern, Septembers senaste skiva. Även jag fick present, Vi föräldrars Gravid-tidning samt en bukett tulpaner :-)
Just nu ligger jagmed min rosa bärbara på magen i sängen. Är grymt trött i kroppen men kan inte sova. Kanske lika bra då klockan är 18..
Snart kommer maken och dottern hem och då ska vi göra en vitlök och saffransdoftande fiskgryta. Vet inte vad min näsa kommer säga men jag vet den är grymt god så jag hoppas magen går med på att behålla den sen.. ;-)

onsdag 16 februari 2011

KUB-test

Hittade en sida där det stod lite om KUB-test. Jag vet jag inte ska grunna på sådant men det är svårt att låta bli. Jag känner det inte är rätt mot dottern att först får ha oss för sig själv i drygt 9 år för attt sen mer eller mindre förlora oss helt om bebisen där inne visar sig ha någon form av sjukdom eller missbildning. Det har ju även varit ett av argumenten till varför jag inte velat betala för att få hjälp till att möjligen få fler barn, processen där jag kommer vara påverkad och även familjen för att sedan kanske ändå inget bli utav det. Mer än en skuld på massor med pengar som jag hellre lägger på det friska goa barn jag faktiskt har.

Men! Testen kommer genomföras och vi får utgå från dem sen i bestämmelsen över hur det får bli.
Annars mår jag bra. Tyckte mig känna lite fjärilslätta rörelser därinne igårkväll. Spännande och så underbart!

söndag 13 februari 2011

Trött såå trött

Usch, jag är fortfarande otroligt trött. Och frusen! Läste att jag borde känna en värmade nu i kroppen eftersom blodet börjar öka i mängd eller vad det nu var. Men inte jag inte. Kall nästipp och kalla händer är min vardag just nu. Jag, som alltid brukar ha varma händer annars..
Hittade en spännande hemsida på nätet idag med mammakläder mm. http://www.lovelymama.se/ Bästa av allt är att de återfinnes live i Göteborg så framåt slutet på mars början på april ska jag ta mig dit för lite shopping tänkte jag.

fredag 11 februari 2011

7+0

Sju fulla veckor idag då. :-) Mår fortfarande illa om morgnarna men inte värre än att jag kan fixa frukost till dottern och ta mig ett glas vatten själv.
Var inne på mitt jobb och visade fotot på gravtestet. Chefen, som varit ett stort stöd under alla åren då vi kämpat fick en tår i ögat och blev så glad. Nu jobbar jag ju dock inte så ofta eftersom jag pluggar till lärare men vänskapen finns kvar ändå och några timmar här och där blir det allt.
Jag är fortfarande otroligt trött om dagarna, runt 14 tiden mest. Idag har det blåst som tusan och yrt snö så efter en långpromenad hem från högskolan var det extra gott att krypa ned under täcket och sova en timme. Dottern säger att liten jäser extra bra i värmen under täcket. (kan det vara att vi ha bakat mycket som hon hört det om jäsningen tro ;-) ) Enligt en sida på internet ska liten vara stor som ett hallon. Dottern frågade om det var som ett skogshallon eller som hallonen i mormors hallonland... Mycket klok fråga.

Ramlade nedför trappen

Usch vad jag blev rädd igår. Vi har en inredd vind i vårt hus och jag hade varit däruppe och var på väg ned då jag halkade till och rasade ned 4-5 trappsteg. Slog i vänster armbåge, höger hand och höger höft. Verkligen ingen trevlig upplevelse. Hoppas det gick bra för liten därinne. Själv har jag konstigt nog inga blåmärken men är fortfarande öm i huden på både armbågen och höften.

torsdag 10 februari 2011

Ringde MVC

Ringde till MVC igår och fick en tid om några veckor för ett första besök. Sköterskan talade om något som hette KUB test. Det är, om jag förstod det hela rätt, ett test man gör i första hand för att se om det föreligger en sannolikhet att barnet har någon skada. Utvisar provet det så görs, efter övervägande, ett fostervattensprov. Känns skönt att man kan göra ett sånt test före, även om tillförlitligheten inte är 100% så kan jag kanske slappna av liite.

Annars var det inte mycket ny information. Jo, på Facebook fanns det en sida från livsmedelsverket om kostråd till gravida och ammande. Dock kände jag det inte var så seriöst efter en snabb kik. Eller ja, från livsmedelsverkets sida var det det men frågorna var väldigt upp i det blå ibland kände jag. Det kan lätt gå till överdrift när det är lätt att få information på det viset.

Igår somnade jag i tre timmar mitt på dagen. Välbehövligt och supergott. Blir inte möjligt att göra varje dag men de dagar det går kommer jag se till att få vila på. Märkte jag hade mer tålamod med dottern när hon kom hem också så det gynnar nog alla :-)

onsdag 9 februari 2011

6+5

Snart sju fullgångna veckor. Vet många anser man inte påverkas av att vara gravid men jag kan bara gratulera dem som inte blir påverkade. Själv är jag konstant trött och ett lätt illamående ligger i strupen. När jag väntade dottern slapp jag kräkningar, vilket jag hoppas på även denna gången men det återstår att se. Har haft vissa dragningar i sidorna och känner i ryggen att det är något på gång. Men som jag sagt till dem som "klagat" på gravidsmärtor mm, det finns många som så gärna skulle byta så jag kommer inte gnälla. (men jag kommer skriva om dem för att folk ska förstå det faktiskt sker förändringar i ens kropp och det är inte alltid det skönaste men man tar sig igenom det med)

Nu har brösten slutat ömma vid minsta beröring vilket är gott då dottern gärna vill vara nära. Förra veckan skrek jag nästan av smärta då hon ville kramas (och då visste vi inte ens om att det var en bebis på g, även om jag anade...)
Maken läser en del på nätet om hur jag kan komma att vara och vi skrattar gott åt vissa saker. Som tex att jag kan skälla ut honom utan att för den skull efteråt veta varför jag gjorde det.. Nåväl, jag kommer nog komma undan med mycket konstigt beteende denna gången då han såg hur jag var sist och att det nu faktiskt står på många sidor det är fullt normalt.

Dottern fick uppmaningen av oss att vänta med att berätta om bebisen tills jag var i vecka 12 men igår kunde hon inte hålla sig. Hon sa flera gånger på väg till skolan igår att det är sååå svårt att vara tyst om en sån världsnyhet och vid matbordet igår eftermiddag erkände hon att hon nog sagt det till en, två tre, sju stycken. Jag förstår henne att det är svårt att vara tyst, jag vill också skrika ut det men vi talade om det igår att OM det nu händer något kan det vara jättejobbigt att förklara det för alla. Dock så är det ju bra att ha kompisar som stöttar en i såna lägen med så vi blev inte arga eller så, bara bad henne hålla sig till dessa som nu visste och försöka att inte säga till fler. "Vad är vitsen med att bli storasyster om man inte får berätta det" sa hon surt men lovade sen att försöka några veckor till.

Funderar på att ringa MVC..

Äntligen gravid!

I knappt två år kämpade vi att få storasyster. Sedan var det ett uppehåll på tre år för att sedan börja försöka igen med småsyskon. Nu har vi kämpat i fem år för att för dryga halvåret sedan mer eller mindre lägga av totalt. Insåg vi fick vara glada och lyckliga för det underverk vi trots allt lyckats få i vår dotter. Vi hade ju trots allt kämpat med allsköns hemkurer och varit på olika utredningar om varför det aldrig blev något syskon.
Men, i helgen visade stickan två streck vilket med andra ord bevisar att vi väntar en liten till! Glädjen är stor och dottern, som nu blir nio år i sommar, bubblar va lycka och vill berätta för hela världen att HON ska äntligen bli storasyster, något hon längtat efter i mååånga år.

I den här bloggen kommer jag försöka skriva ned tankar och känslor om att vänta mitt andra barn. Då jag är 35 år gammal så kommer jag erbjudas fosterdiagnostik för att kunna utesluta eventuella fosterskador mm pga min ålder. Det har väckt många tankar.
Hoppas allt går vägen och att vi får snusa på vår efterlängtade bebis i slutet på September.