Goes public

Japp, då känner jag att jag kommit så pass långt i graviditeten att jag "vågar" komma ut med vem jag är. Bakom denna blogg sitter jag, Åza som väntar mitt andra barn. Maken som allt som oftast kommer nämnas vid just maken heter Tom och även han väntar på vårt gemensamma andra barn. Syrran heter Ida och ibland tror jag det är hon som väntar mest. Hon blir nio år nu till sommaren och är väl insatt i allt vad graviditet, graviditetshormoner och humör innebär.
Hittills har jag skrivit ganska korta inlägg om känslor mm. Kanske kommer det att ändras nu, i vilket fall så hoppas jag du/ni hänger med oss genom resten av tiden fram tills evigheten träder in. Den eviga kärleken som man som förälder känner till sina barn börjar ju inte från den dagen man för första gången har dem i sin famn. Inte för mig i varje fall. Den lilla krabaten som bor där inne är oerhört älskad redan. Däremot är den något diffus jämfört med när det blir något att hålla i, ta på, snuffa på. Ja, att vi längtar efter krabaten går nog inte att ta miste på. Det kommer bli en låång sommar för oss helt enkelt.
Välkommen "ombord" på min/vår resa till evigheten :-)

Satt igår..

I går så var vi och firade min lilla mor på morsdag. Satt då och sa att denna lilla krabaten inte alls beter sig som syrran gjorde i magen. Hon var väldigt livlig och ofta fick jag en fot eller armbåge i sida eller ett huvud som kom utkörandes. Har tänkt det nog berott på att denna gången sa hon på ultraljudet att min livmoder låg mellan fostersäcken och min magvägg. Dock i fredags/lördags så kände jag mycket aktivitet liksom glidande längs magväggen. (finns säkert inget som heter magvägg men jag tror nog ni förstår hur/vad jag menar..) Och i gårkväll så började en fot/hand liksom knacka. Jag fick fatt på makens hand så han fick sig en rejäl puff han med. Så jag får nog omvärdera den lilla krabaten, den är rätt lik syrran trots allt ;-)

Från skratt till gråt

Steget mellan de två olika känsloyttringarna är inte så långt. Speciellt inte hos mig som gravid. Minns från när jag väntade dottern att jag kunde skratta hjärtligt åt något för att någon sekund senare storgråta.
Igår hände det igen. Maken och jag letade efter fjärren till tvn som visade sig ligga under mitt ena ben (satt på divandelen men tyckte jag lyft benen men tydligen inte..) Vi skrattade hjärtligt båda två åt tokigheten men mitt i sa jag bryt annars kommer jag börja gråta. Maken, som höll på att göra varsin kopp te i köket gick dit, varpå jag bröt ut i en enorm gråtattack.
Visst kan det vara skönt att få gråta ut någon gång ibland men den förvirrade hjärnan som jag som gravid har blir om möjligt ännu mer förvirrad. Det är jättejobbigt. Ska jag inte våga mig på att skratta gott åt något roligt under resten av tiden? Tror även maken tycker det är lite jobbigt att jag blir så förtvivlat ledsen av att gråta?! Även om han vet det är så jag fungerar...

Smärta i höger sida.

Idag har det liksom dragit i min högra sida mest hela dagen. Antagligen är det en ordentlig tillväxtperiod på Liten på gång därav förberedelserna i magen men ONT gör det.
Igårkväll när jag lagt mig vände sig Liten om i magen med hela ryggen längs magen på mig. H*n är ungefär lika stor som en squash i längd och det var en härlig känsla att känna denna kraftiga rörelse. Undrar om livmodern fortfarande ligger framför eller om Liten flyttat bort den nu? I varje fall så var det kraftig rörelse jämfört med de små puffarna som känts förut. Utvändigt alltså, inne i magen känns det alltid ganska mycket ju :-)

Ömtålig näsa

Stackars stackars min lilla näsa. Varje morgon kommer det massor med blod med då jag snyter mig. Inte i flytande form utan i torkad version men ändå! Slemhinnorna i näsan är verkligen inte vad de brukar vara. Har inhandlat koksaltlösning istället för den vanliga nässprayen men hur bra är den på en skala att vara avsvullnande?? Nåväl, det är inte ens halva tiden kvar så bara att bita ihop och gilla läget. (vilket jag gör oerhört mycket :-) )

21 fulla veckor

19 kvar. Om jag utgår från min kropp och så i varje fall. Enligt UL är det 20 veckor idag. Nåväl, vi får väl se vem som har mest rätt sen ;-)

Liten bökar runt därinne. Igår kändes det som hen hoppade hopprep med mina tarmar eller något, en grym smärta i höger delen av magen. Fast, det gick över relativit snabbt så jag klagar inte ;-)
Annars är allt bara fint. Börjar förstå vad alla menar med att man inte hinner med nummer två lika mycket som nummer ett i graviditeten. Visserligen lever jag livet i 180 just nu känns det som men ändå... Ska bli grymt skönt att gå på sommarlov om två veckor. Hoppas på en lagom varm sommar och att stora tjejen inte kommer kräva massor. Hon är ju trots allt van vid att få göra mycket samt alltid vara i centrum så..

Ultraljud, halsbränna och kramp i vaderna v 20+

Ultraljudet, det som "alla" gör i vecka 17-19 är gjort. Liten ligger bakom min livmoder, därav svaga känningar utanpå magen för andra att känna. Själv känner jag dessto mer tycker jag.
Har haft några gymma dagar med halsbränna och nätter med kramp i vaderna. Detta till trots skulle jag inte vilja byta :-) Längtar så efter den lilla krabaten.

Två veckor kvar på terminen, ska bli gott med sommarlov och lite lata dagar. Längtar efter att få ta det lugnt med den stora tjejen. Bara hon och jag medan maken jobbar. Längtar givetvis efter ledighet tillsammans med maken med men med honom får jag ju bara 4 veckor, med dottern 10 ;-) Är även lite tungt nu att vara ute på VFU med en mage som jag är så rädd om.