fredag 31 maj 2013
Kära hantverkare..
Hej, kul att du tog dig tid att kika in. Tid verkar ju vara något som du styr över så som det passar dig.. Är din tid viktigare än min? Är ditt liv och levene viktigare än mitt? Har du tänkt på att utan mig skulle du inte tjäna några pengar? Du skulle inte kunna ge dina barn den där dyra leksaken, du skulle inte kunna skämma bort din fru/make. Du skulle heller inte kunna åka på den där utomlandsresan varje år, eller köpa den där coola bilen du sett. När jag anlitar dig så gör jag ett aktivt val förvisso men samtidigt som jag anlitar dig är det just ovannämnda saker jag får åsidosätta för min familj. Att anlita en hantverkare blir alltid dyrare än man själv kalkylerat. Men samtidigt tänker man (jag i varje fall) att dels slipper jag lägga tiden det tar och kan istället umgås med familjen. Sedan är det en liten detalj med att du faktiskt är mer kunnig på området.
För tillfället har jag och min familj som du nog förstår anlitat en hantverkare. När vi i februari hade kontakt första gångerna lovade du att arbetet skulle ta max 2 veckor. Troligen dock så skulle det gå mycket kvickare än så. Visst, när något låter för bra för att vara sant så är det oftast det men du lovade ju. Vi kom överens om att arbetet skulle börja i april. April kom och gick.. Maj kom.. Vi sökte dig många gånger, ibland svarade du ibland inte. Du skyllde på tjälen, den gjorde så ni inte kunnat börja med huset som var före oss. Vi är inte dummare än att vi förstod att givetvis kan man inte gräva i frusen mark. Maken som räknat med att få detta gjort medan han var föräldraledig samt innan sommaren då vi spenderar mycket tid utomhus, speciellt på våra stora altaner fick se sin tid rinna iväg.
I fredags, för en vecka sedan, så sa du att nu kommer vi på måndag! Vi förberedde så gott vi kunde. På söndagen ringde du igen och sa du skulle komma men troligen bara på eftermiddagen på måndagen och då för att lämna grävmaskinen. Söndagen och måndagen gick åt för oss att montera ned våra två stora altaner, koppla bort vår värmepump och plocka undan allt vi var rädda om. Tisdagen kom. Jag och vår 20 månader gamla dotter gick och väntade. Vågade inte gå ut ifall vi skulle vara i vägen. Trots att du inte kommit ännu. Vid 11 tänkte jag att nu går vi ut ändå. Halv tolv kom du. Halv ett åkte du igen. På privata angelägenheter. Skulle gå fort sa du. Tog tre timmar drygt. Jag förstår du har ett privatliv, det har vi alla. Skillnaden är att mitt/vårt ligger i dina händer. Onsdagen kom du inte förrän vid 13.. Privata angelägenheter igen. Undra hur du skulle tycka om att om du behövde mig för att få ihop din vardag och jag hela tiden var frånvarande?
Nästa vecka ska jag fira att jag tar examen från en 3,5 år lång utbildning. Ända sedan jag kom in på den har jag planerat för att när jag slutfört den FIRA det. Jag skulle egentligen varit klar i januari men så fick vi ju vårt underbara lilla Gryn och när mina kursare firade sina tänkte jag att visst är det roligare att fira när man är klar "på riktigt" samt att det är ju alltid mysigare att kunna vara utomhus. Vi har ju så fina altaner.. Eller hade. Just nu har vi bara jordhögar, två meter djupa gravar, altanerna i småbitar och det är mindre än 7 dagar kvar till examen. Och vart är du?? Inte här i varje fall. Du sa till maken igår du skulle hänga på låset till någon butik som har material du behöver och normal körtid därifrån är ca en timme. Butiken öppnade 8 i morse. Jag FÖRSTÅR du har ett privatliv samt att du är ansvarig för firman men JAG är ansvarig för MIN familj. För tillfället kan jag inte ens erbjuda min dotter som har en bruten arm en dusch, då vårt varmvatten ju inte fungerar så länge pumpen är bortkopplad... Jag kan inte öppna dörrarna för min minsta dotter så hon kan gå ut och upptäcka världen, 2 meters fall är inget jag tycker hon ska behöva utforska. I går körde du dock i väg med grävmaskinen (trots du har drygt 1/3 kvar att gräva) vilket medförde att vi slipper klättra i jordhögarna för att komma ut ur huset och av tomten. Tack för det!
Men är din tid viktigare än min? Är pengarna vi betalar för dig inget värda i dina ögon? Du behöver inte vara orolig för att få för många jobb efter slutfört här då vi verkligen inte kommer att rekommendera dig. Det borde ju ge dig mer tid. Dock blir det ju inga pengar på det men du kanske värdesätter tid framför pengar?
Nu ska jag klä på oss för att gå ut, som tur är finns ju lekparker i närheten och ikväll ska vi återigen gå några km för att ta en dusch hos svärföräldrarna. Hur det blir med min fest vet jag inte ännu men examen tar jag och maken sa för någon dag sedan.. Vi kommer nog skratta åt detta om ett tag. Men just nu är jag bara sååå besviken på dig. Bara så du vet!
För tillfället har jag och min familj som du nog förstår anlitat en hantverkare. När vi i februari hade kontakt första gångerna lovade du att arbetet skulle ta max 2 veckor. Troligen dock så skulle det gå mycket kvickare än så. Visst, när något låter för bra för att vara sant så är det oftast det men du lovade ju. Vi kom överens om att arbetet skulle börja i april. April kom och gick.. Maj kom.. Vi sökte dig många gånger, ibland svarade du ibland inte. Du skyllde på tjälen, den gjorde så ni inte kunnat börja med huset som var före oss. Vi är inte dummare än att vi förstod att givetvis kan man inte gräva i frusen mark. Maken som räknat med att få detta gjort medan han var föräldraledig samt innan sommaren då vi spenderar mycket tid utomhus, speciellt på våra stora altaner fick se sin tid rinna iväg.
I fredags, för en vecka sedan, så sa du att nu kommer vi på måndag! Vi förberedde så gott vi kunde. På söndagen ringde du igen och sa du skulle komma men troligen bara på eftermiddagen på måndagen och då för att lämna grävmaskinen. Söndagen och måndagen gick åt för oss att montera ned våra två stora altaner, koppla bort vår värmepump och plocka undan allt vi var rädda om. Tisdagen kom. Jag och vår 20 månader gamla dotter gick och väntade. Vågade inte gå ut ifall vi skulle vara i vägen. Trots att du inte kommit ännu. Vid 11 tänkte jag att nu går vi ut ändå. Halv tolv kom du. Halv ett åkte du igen. På privata angelägenheter. Skulle gå fort sa du. Tog tre timmar drygt. Jag förstår du har ett privatliv, det har vi alla. Skillnaden är att mitt/vårt ligger i dina händer. Onsdagen kom du inte förrän vid 13.. Privata angelägenheter igen. Undra hur du skulle tycka om att om du behövde mig för att få ihop din vardag och jag hela tiden var frånvarande?
Nästa vecka ska jag fira att jag tar examen från en 3,5 år lång utbildning. Ända sedan jag kom in på den har jag planerat för att när jag slutfört den FIRA det. Jag skulle egentligen varit klar i januari men så fick vi ju vårt underbara lilla Gryn och när mina kursare firade sina tänkte jag att visst är det roligare att fira när man är klar "på riktigt" samt att det är ju alltid mysigare att kunna vara utomhus. Vi har ju så fina altaner.. Eller hade. Just nu har vi bara jordhögar, två meter djupa gravar, altanerna i småbitar och det är mindre än 7 dagar kvar till examen. Och vart är du?? Inte här i varje fall. Du sa till maken igår du skulle hänga på låset till någon butik som har material du behöver och normal körtid därifrån är ca en timme. Butiken öppnade 8 i morse. Jag FÖRSTÅR du har ett privatliv samt att du är ansvarig för firman men JAG är ansvarig för MIN familj. För tillfället kan jag inte ens erbjuda min dotter som har en bruten arm en dusch, då vårt varmvatten ju inte fungerar så länge pumpen är bortkopplad... Jag kan inte öppna dörrarna för min minsta dotter så hon kan gå ut och upptäcka världen, 2 meters fall är inget jag tycker hon ska behöva utforska. I går körde du dock i väg med grävmaskinen (trots du har drygt 1/3 kvar att gräva) vilket medförde att vi slipper klättra i jordhögarna för att komma ut ur huset och av tomten. Tack för det!
Men är din tid viktigare än min? Är pengarna vi betalar för dig inget värda i dina ögon? Du behöver inte vara orolig för att få för många jobb efter slutfört här då vi verkligen inte kommer att rekommendera dig. Det borde ju ge dig mer tid. Dock blir det ju inga pengar på det men du kanske värdesätter tid framför pengar?
Nu ska jag klä på oss för att gå ut, som tur är finns ju lekparker i närheten och ikväll ska vi återigen gå några km för att ta en dusch hos svärföräldrarna. Hur det blir med min fest vet jag inte ännu men examen tar jag och maken sa för någon dag sedan.. Vi kommer nog skratta åt detta om ett tag. Men just nu är jag bara sååå besviken på dig. Bara så du vet!
onsdag 29 maj 2013
Gråtfärdig
Varför kan livet aldrig vara lite enkelt?? Efter denna våren hoppades jag på en lugn avslutningscermoni i goda vänners lag (och släkt så klart) Om 8 dagar ska festen hållas och status just nu är vallgrav runt huset, altanen i bitar under jordmassor och en grävare som sagt han ska vara klar till min festdag och att altanen ska vara på plats kommer och jobbar 2 timmar och sticker iväg igen.
Jag blir gråtfärdig för jag inser det inte alls kommer finnas en altan på plats på MIN dag. Det kommer vara lervälling över HELA trädgården och troligen står vi utan värme och varmvatten fortfarande. Nu tänker du säkert hur illa har ni planerat egentligen? Nu är det som så att planeringen var att de skulle börjat gräva den 2/4 och då ta två veckor på sig. Maken skulle vara hemma (pappaledig) och jag skulle inte behöva bry mig nämnvärt utan köra skolarbete. Okej, 5/4 upptäcktes Idas diabetes så visst var det skönt det inte grävdes då. Å sedan kom ju den brutna armen. Men nu är det inte vi som skjutit upp starten utan grävarna. De har skyllt på tjälen och när den släppte så var ett hus före oss och där hade ägarna en 8 meter lång altan som de skulle gräva under. Och körde fast med någon maskin.....
Vi har aldrig haft tur med NÅGON av de hantverkare vi anlitat. I vårt förra hus var det några klåpare som höll på att slå sönder hela vårt nyinstallerade kök med en slagborr för de inte kunde mäta rätt då de skulle ta upp ett hål i skorstenen för att installera kaminen. Här bytte vi fönster med arbetet kring det för 100.000 och fick nytapetserade väggar förstörda, fasaden rasade ned och buckliga foder. Å nu dessa.. Än så länge så har han tagit ned lite av vår fasad med grävmaskinen, krossat stenmuren till rododendronen och så kommer troligen min fest bli ett gyttjeparty då.. Nästan så jag ångrar mig idag att jag valde vänta tills jag var helt klar med att fira, men i vintras när snön låg djup och kall lockade jordgubbar på altanen med bubbel mer..
Så nu har gnällfian av dagen gnällt klart. För idag i varje fall...
Jag blir gråtfärdig för jag inser det inte alls kommer finnas en altan på plats på MIN dag. Det kommer vara lervälling över HELA trädgården och troligen står vi utan värme och varmvatten fortfarande. Nu tänker du säkert hur illa har ni planerat egentligen? Nu är det som så att planeringen var att de skulle börjat gräva den 2/4 och då ta två veckor på sig. Maken skulle vara hemma (pappaledig) och jag skulle inte behöva bry mig nämnvärt utan köra skolarbete. Okej, 5/4 upptäcktes Idas diabetes så visst var det skönt det inte grävdes då. Å sedan kom ju den brutna armen. Men nu är det inte vi som skjutit upp starten utan grävarna. De har skyllt på tjälen och när den släppte så var ett hus före oss och där hade ägarna en 8 meter lång altan som de skulle gräva under. Och körde fast med någon maskin.....
Vi har aldrig haft tur med NÅGON av de hantverkare vi anlitat. I vårt förra hus var det några klåpare som höll på att slå sönder hela vårt nyinstallerade kök med en slagborr för de inte kunde mäta rätt då de skulle ta upp ett hål i skorstenen för att installera kaminen. Här bytte vi fönster med arbetet kring det för 100.000 och fick nytapetserade väggar förstörda, fasaden rasade ned och buckliga foder. Å nu dessa.. Än så länge så har han tagit ned lite av vår fasad med grävmaskinen, krossat stenmuren till rododendronen och så kommer troligen min fest bli ett gyttjeparty då.. Nästan så jag ångrar mig idag att jag valde vänta tills jag var helt klar med att fira, men i vintras när snön låg djup och kall lockade jordgubbar på altanen med bubbel mer..
Så nu har gnällfian av dagen gnällt klart. För idag i varje fall...
söndag 26 maj 2013
En helg på tu man hand..
Så kom då helgen som maken och jag sett fram emot sedan i december, en helg på tu man hand - bara vi två. Efter vårens alla händelser var denna helgen både viktigare och mer efterlängtad än vad vi trodde när vi bokade biljetterna. Att få sitta i bilen och prata, utan ständiga avbrott. Bara vara i varandras närhet. Strosa genom Gamla stan, hand i hand och mumsa lite jordgubbar i solskenet.. Såå underbart har vi haft. Och såå välbehövligt. Det är inte lätt att vara småbarnsföräldrar, tiden räcker sällan till och energin lägger man på att vårda och ge barnen sina föräldrar så gott man kan på. Nu har vi ju inte haft någon normal vår, det vill jag påpeka. Jag vill inte säga vi haft värre än andra men annorlunda. För jag känner ingen som haft en sån här tid, även om jag vet fler som haft tuffa tider med allergier och sjukdomar. Man får ta en dag i taget och att ha såna här stunder som vi haft i helgen gör att man orkar. Vi älskar våra barn, över allt annat, men ibland behöver man få rå om varandra också. Det är lätt att tappa bort varandra i vardagens alla bestyr.
Svärföräldrarna var de som fick styra skutan medan vi var borta. Jag har förstått på dem efteråt nu att det var rejäl sjögång många gånger på dessa två dygn vi var iväg. Så är en vardag i våra liv för tillfället. En riktig bergochdalbana. Det är ingen lätt skuta att styra med alla tider som ska hållas och passas, kompisar som behövs och en liten vilde som vill vara i centrum 24/7. Olyckor sker och man får dra lärdom av dem för framtiden. Men jag hoppas de inte blev allt för skrämda utan vågar ha tjejerna hos sig snart igen. Men jag förstår de behöver få vila upp sig ett tag före. ;-)
Vår helg bestod i varje fall av en massa bilåkande, ca 50 mil enkel resa. En konsert med Bon Jovi och traskande genom Stockholms gator. Lördagen blev det ännu mer traskande, gick säkerligen över milen. Lite shopping och mysande i solskenet. Vid 16,30 for vi söderut igen och mellanlandade hos storfamiljen för lite kvällsmat. Landade sedan på hemadressen vid 23. Packade upp och fixade lite innan en kopp te fick avsluta dagen. Vakande vid 9 idag (söndag). Maken fot till affären och köpte färskt bröd medan jag låg och slappade. Sedan intogs frukost i lugn och ro innan vi for att hämtade hem tjejerna. Nu vilar Grynet middag i vagnen medan maken och Ida går med den. Jag har pluggat lite, hängt tvätt och ska strax återgå till pluggandet. Om en vecka så här dags är det en enda uppgift kvar att göra innan jag kan titulera mig Förskollärare. Den uppgiften är så gott som gjord men ska läsas igenom och sedan sändas in. Sedan tar jag sommarlov med tjejerna. Ett långt, välbehövligt lov innan höstens alla måsten och vardag väntar oss.
Svärföräldrarna var de som fick styra skutan medan vi var borta. Jag har förstått på dem efteråt nu att det var rejäl sjögång många gånger på dessa två dygn vi var iväg. Så är en vardag i våra liv för tillfället. En riktig bergochdalbana. Det är ingen lätt skuta att styra med alla tider som ska hållas och passas, kompisar som behövs och en liten vilde som vill vara i centrum 24/7. Olyckor sker och man får dra lärdom av dem för framtiden. Men jag hoppas de inte blev allt för skrämda utan vågar ha tjejerna hos sig snart igen. Men jag förstår de behöver få vila upp sig ett tag före. ;-)
Vår helg bestod i varje fall av en massa bilåkande, ca 50 mil enkel resa. En konsert med Bon Jovi och traskande genom Stockholms gator. Lördagen blev det ännu mer traskande, gick säkerligen över milen. Lite shopping och mysande i solskenet. Vid 16,30 for vi söderut igen och mellanlandade hos storfamiljen för lite kvällsmat. Landade sedan på hemadressen vid 23. Packade upp och fixade lite innan en kopp te fick avsluta dagen. Vakande vid 9 idag (söndag). Maken fot till affären och köpte färskt bröd medan jag låg och slappade. Sedan intogs frukost i lugn och ro innan vi for att hämtade hem tjejerna. Nu vilar Grynet middag i vagnen medan maken och Ida går med den. Jag har pluggat lite, hängt tvätt och ska strax återgå till pluggandet. Om en vecka så här dags är det en enda uppgift kvar att göra innan jag kan titulera mig Förskollärare. Den uppgiften är så gott som gjord men ska läsas igenom och sedan sändas in. Sedan tar jag sommarlov med tjejerna. Ett långt, välbehövligt lov innan höstens alla måsten och vardag väntar oss.
måndag 20 maj 2013
Nosen över vattenytan..
Hmm, jaa, joo.. Det får jag nog ändå säga. Något som man lätt slänger ur sig är " det finns alltid de som har det värre" och visst finns det det! Men samtidigt måste man ju få tycka synd om sig själv också. Inte för vi tycker synd om oss, absolut inte! Men det har varit aningen tärande. Milt sagt..
Men vi hankar oss fram. När Ida fick sin diabetesdiagnos upplevde jag folk drog sig undan. "I nöden prövas vännen" typ. Men samtidigt har andra klivit fram! (Tack!) Nu när olyckan var framme kom några kommentarer som satt sig på hjärnan och vissa "vänner" har försvunnit. (Your lost! )
Som familj står vi starka, vi älskar varann och står med enad kraft. Jag planerar inför min examen och hade hoppats på mina vänner skulle ville fira med mig. Det är med spänning jag inväntar sista osadag.
G'natt
Men vi hankar oss fram. När Ida fick sin diabetesdiagnos upplevde jag folk drog sig undan. "I nöden prövas vännen" typ. Men samtidigt har andra klivit fram! (Tack!) Nu när olyckan var framme kom några kommentarer som satt sig på hjärnan och vissa "vänner" har försvunnit. (Your lost! )
Som familj står vi starka, vi älskar varann och står med enad kraft. Jag planerar inför min examen och hade hoppats på mina vänner skulle ville fira med mig. Det är med spänning jag inväntar sista osadag.
G'natt
onsdag 15 maj 2013
Tar det aldrig slut??????
Alltså, jag orkar snart inte mer! Det räcker nu! Hör ni det?!?!!
Just som vi börjar få in rutiner, känna en viss trygghet och glädje igen i vardagen kommer nästa käftsmäll.
Tänk er, måndagmorgon. Du är liiite sen men inte värre än att du tar dig tid att leta upp tröjan tioåringen bara mååååste ha. Du går ned till köket, ropar upp att klockan tickar. Lillskruttan är runt benen på dig, maken har börjat med frukosten. Och du hör stora tjejen äntligen masar sig ned. För att sedan höra hur hon istället rasar ned. Maken kastar vad han har för händerna, dotter skriker i ohygglig smärta. Skriker så du själv får skrika hon måste lugna sig då hon skrämmer lillan. Hon skriker "Den är bruten!!" om och om igen. Maken försöker lugna, bär henne in i sovrummet och lägger ned henne i fotändan. Du letar upp Grynet som är blek, rädd och gråter. Bär in henne i famnen till sovrummet. Ser Idas skräckslagna ögon, anar smärtan och har själv en puls på 230. Lämnar över Grynet till maken och känner försiktigt om axeln gått ur led eller vad som hänt. Allt medan Ida skriker i smärta. Axeln känns okej. Rör handen nedåt hennes arm och känner en så hård "klump" att du instinktivt drar åt dig handen. "Var det där en benpipa?" Försöker med lugn röst säga "Mamma ringer 112, ingen fara hjärtat"
Ja, armen var helt av. Rakt av. På ett ögonblick kullkastades vår värld igen. Ambulans in till Uddevalla. En mycket smärtpåverkad kämpe, genomled röntgen, att doktorn drog i armen så benpiporna möttes igen och så röntgen igen. Sedan kom illamåendet. Som höll i sig till 23 på kvällen. På 27 timmar åt hon inget som hon fick behålla. Hon försökte om och om igen men allt kom upp. Det ledde till att hon fick ketoner i blodet. (Farligt för diabetiker att få) Dock fick vi i henne lite godis och hon somnade till slut i en halvsittande ställning. Maken fick mäta ketoner och blodsocker varannan timme under natten, och tack och lov så sjönk ketonerna och blodsockret höll dig stabilt.
Nu sover maken och jag återigen åtskilda. Han uppe i Idas rum för att kunna assistera vid behov. (Typ resa upp om hon kanat ned i sömnen..) jag i vår säng med Grynet bredvid. Vi hoppas snart få en vardag igen. Men med de behov Ida nu har med diabetesen får vi ge henne sprutorna och ta alla teststicken i fingrarna och tårna. (innan olyckan var hon relativt självgående med allt det där..) 2-3 månader sa doktorn om läkningsprocessen. Mitt i sommaren. Stackars mammas hjärta!!
Just som vi börjar få in rutiner, känna en viss trygghet och glädje igen i vardagen kommer nästa käftsmäll.
Tänk er, måndagmorgon. Du är liiite sen men inte värre än att du tar dig tid att leta upp tröjan tioåringen bara mååååste ha. Du går ned till köket, ropar upp att klockan tickar. Lillskruttan är runt benen på dig, maken har börjat med frukosten. Och du hör stora tjejen äntligen masar sig ned. För att sedan höra hur hon istället rasar ned. Maken kastar vad han har för händerna, dotter skriker i ohygglig smärta. Skriker så du själv får skrika hon måste lugna sig då hon skrämmer lillan. Hon skriker "Den är bruten!!" om och om igen. Maken försöker lugna, bär henne in i sovrummet och lägger ned henne i fotändan. Du letar upp Grynet som är blek, rädd och gråter. Bär in henne i famnen till sovrummet. Ser Idas skräckslagna ögon, anar smärtan och har själv en puls på 230. Lämnar över Grynet till maken och känner försiktigt om axeln gått ur led eller vad som hänt. Allt medan Ida skriker i smärta. Axeln känns okej. Rör handen nedåt hennes arm och känner en så hård "klump" att du instinktivt drar åt dig handen. "Var det där en benpipa?" Försöker med lugn röst säga "Mamma ringer 112, ingen fara hjärtat"
Ja, armen var helt av. Rakt av. På ett ögonblick kullkastades vår värld igen. Ambulans in till Uddevalla. En mycket smärtpåverkad kämpe, genomled röntgen, att doktorn drog i armen så benpiporna möttes igen och så röntgen igen. Sedan kom illamåendet. Som höll i sig till 23 på kvällen. På 27 timmar åt hon inget som hon fick behålla. Hon försökte om och om igen men allt kom upp. Det ledde till att hon fick ketoner i blodet. (Farligt för diabetiker att få) Dock fick vi i henne lite godis och hon somnade till slut i en halvsittande ställning. Maken fick mäta ketoner och blodsocker varannan timme under natten, och tack och lov så sjönk ketonerna och blodsockret höll dig stabilt.
Nu sover maken och jag återigen åtskilda. Han uppe i Idas rum för att kunna assistera vid behov. (Typ resa upp om hon kanat ned i sömnen..) jag i vår säng med Grynet bredvid. Vi hoppas snart få en vardag igen. Men med de behov Ida nu har med diabetesen får vi ge henne sprutorna och ta alla teststicken i fingrarna och tårna. (innan olyckan var hon relativt självgående med allt det där..) 2-3 månader sa doktorn om läkningsprocessen. Mitt i sommaren. Stackars mammas hjärta!!
lördag 11 maj 2013
Livet rusar på
Ojoj, vad tiden går fort! Just nu är jag ute på min allra sista VFU. (verksamhetsförlagda utbildning, vilket man kan jämställa med praktik) Vi ska vara ute i tre veckor och första veckan är avklarad. Var sååå mysigt att komma ut till juvelerna igen. Möttes av glada tillrop, pussar och kramar. Kommande vecka brukar bli veckan då de testar mig som mest, undersöker vart mina gränser går och om jag står för mitt ord mm. Sista veckan brukar bli ett mellanting, det är mycket kramande men även en hel del testande. Sötnötarna!!
På hemfronten är det full rulle också. 20/5 kommer grävarna som ska dränera om runt huset. Det har lett till att vi fått ta tag i flyttandet av lekstugan. Den ställdes lite provisoriskt när vi flyttade in, för 5,5 år sedan.. Men igår kom maken hem med ett gäng arbetskompisar samt några till och så bars den upp i berget till den tilltänkta platsen. Grynet var bra konfunderad kan jag berätta när hon kvällen innan skulle gå in i stugan och golvet var borta (maken hade pallat upp stugan och så lyfte han och jag upp golvet på plats). För att inte tala om att hon gick med farmor till lekparken och när hon sedan kom hem var stugan "botta". Lyckan var dock stor när hon såg den i berget. Kommer bli ett passande nu i början tills hon lärt sig behärska de få trappstegen samt lutningen för att ta sig till platån den står på, men hon tycker det är så kul med stugan att hon nog lär sig kvickt för att slippa ha oss i hasorna hela tiden..
Ida mår bra men för tillfället ligger hon aningens högt i blodsockret så vi kommer nog öka insulinet för att få ned blodsockret. Ringde till diabetesmottagningen igår men tyvärr var de lediga pga klämdagen.. Skönt för dem, otur för oss ;-) Har haft en informationsträff med hennes kompisars föräldrar om vad som hänt och hur de kan underlätta och hjälpa henne om något sker. Det är svårt just nu med vanor, hon vill fika och ta en glass medan jag helst såg att hon bara åt sina mål och vi fick en fin kurva samt vetskap om hur stor hennes egen produktion är. Dock vet jag ju den ändras samt att hon ju givetvis ska få mysa när alla kring henne gör det. Men det är svårt!
Nä, nu ska jag skriva några rader till på min skriftliga inlämningsuppgift innan jag låter den vila för idag och istället blir mamma på 100%. I varje fall till i morgon då jag återigen behöver skriva några rader.. Och läsa inför den (dumma) omtentan som är om 3 veckor. Men förhoppningsvis kan jag pusta ut om 4 veckor och vara mamma på 100% hela långa, sköna sommaren.....
På hemfronten är det full rulle också. 20/5 kommer grävarna som ska dränera om runt huset. Det har lett till att vi fått ta tag i flyttandet av lekstugan. Den ställdes lite provisoriskt när vi flyttade in, för 5,5 år sedan.. Men igår kom maken hem med ett gäng arbetskompisar samt några till och så bars den upp i berget till den tilltänkta platsen. Grynet var bra konfunderad kan jag berätta när hon kvällen innan skulle gå in i stugan och golvet var borta (maken hade pallat upp stugan och så lyfte han och jag upp golvet på plats). För att inte tala om att hon gick med farmor till lekparken och när hon sedan kom hem var stugan "botta". Lyckan var dock stor när hon såg den i berget. Kommer bli ett passande nu i början tills hon lärt sig behärska de få trappstegen samt lutningen för att ta sig till platån den står på, men hon tycker det är så kul med stugan att hon nog lär sig kvickt för att slippa ha oss i hasorna hela tiden..
Ida mår bra men för tillfället ligger hon aningens högt i blodsockret så vi kommer nog öka insulinet för att få ned blodsockret. Ringde till diabetesmottagningen igår men tyvärr var de lediga pga klämdagen.. Skönt för dem, otur för oss ;-) Har haft en informationsträff med hennes kompisars föräldrar om vad som hänt och hur de kan underlätta och hjälpa henne om något sker. Det är svårt just nu med vanor, hon vill fika och ta en glass medan jag helst såg att hon bara åt sina mål och vi fick en fin kurva samt vetskap om hur stor hennes egen produktion är. Dock vet jag ju den ändras samt att hon ju givetvis ska få mysa när alla kring henne gör det. Men det är svårt!
Nä, nu ska jag skriva några rader till på min skriftliga inlämningsuppgift innan jag låter den vila för idag och istället blir mamma på 100%. I varje fall till i morgon då jag återigen behöver skriva några rader.. Och läsa inför den (dumma) omtentan som är om 3 veckor. Men förhoppningsvis kan jag pusta ut om 4 veckor och vara mamma på 100% hela långa, sköna sommaren.....
fredag 3 maj 2013
Återbesök
Förra fredagen var det dags för återbesök hos doktorn för Idas del. Gick bra och nu skulle vi tillbaka i sommar nästa gång, om inget händer. Gry fick stanna hemma med mormor och morfar. Och då det var över lunchen vi var där så fick gyllene måsen stå för matlagningen.
I måndags var det besök hos tandläkaren för Ida. En uslig tand vägrar släppa taget men allt såg bra ut. Dock så kommer hon få en kallelse till grannstadens sjukhus för kontroll och information pga diabetesen.
I tisdags var jag på Idas skola och pratade med 50 barn, 2 skolsköterskor och 3 lärare om diabetes. Gick bra, barn har ju så skön inställning och sunda funderingar. Lite nervöst var det men, Ida var nöjd efter så då så :)
I helgen firas mina föräldrars guldbröllopsdag. Och på måndag ska jag ut på min sista vfu. Snart färdig förskollärare!! Wiiie!!
I måndags var det besök hos tandläkaren för Ida. En uslig tand vägrar släppa taget men allt såg bra ut. Dock så kommer hon få en kallelse till grannstadens sjukhus för kontroll och information pga diabetesen.
I tisdags var jag på Idas skola och pratade med 50 barn, 2 skolsköterskor och 3 lärare om diabetes. Gick bra, barn har ju så skön inställning och sunda funderingar. Lite nervöst var det men, Ida var nöjd efter så då så :)
I helgen firas mina föräldrars guldbröllopsdag. Och på måndag ska jag ut på min sista vfu. Snart färdig förskollärare!! Wiiie!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)