onsdag 28 augusti 2013

Tråkigt..

Igår hade Ida en kompis med sig hem från skolan. De har hängt ihop en hel del och det har inte varit något större gissel tidigare så jag var lugn. Ända tills det var mätningsdags, då hade hon över 17. Eftersom hon fortfarande är ny i sitt nya liv fick vi fråga flera gånger innan det kröp fram vad de ätit. Först var det bara ett äpple, sedan hade de även visst "råkat" äta varsin isglass.. När vi (jag och maken) stod på oss att värdet var för högt för "bara" ett äpple och en isglass kom sanningen fram att kompisen frågat om vi inte hade något godis hemma och de hade snokat igenom godisförrådet och tagit några. Inget farligt i sig men eftersom Ida än inte riktigt förstått vikten av att ALLTID ta insulin så fort något ska in i truten så lät hon bli. Behöver nog inte säga det var tårar och självömkan men samtidigt en nyttig lärdom för både oss och Ida. Kanske mest för Ida, förhoppningsvis i alla fall eftersom det är hon som mår dåligt vid slarv. Kan dock inte känna det är otroligt tråkigt att det alltid ska tjatas om kakor, glass, godis mm. Att barn inte förstår vikten av jämt blodsocker kan jag förstå men.. Det gör ont i mig iochmed att Ida upplever det som hon offrar något. Förra helgen samlades ett gäng och hängde på en lekpark och sedan hade ett gäng av gått till en pizzeria och ätit tillsammans. Ida skyllde på diabetesen att ingen ens frågat om hon ville hänga med. Kanske har hon rätt och det gör sååååååå ont i mig! Tyckte vi hade ett bra snack i skolan då jag var där och talade med dem om att hon fortfarande är samma person och att hon fortfarande kan göra samma saker som de andra, förutsett att hon tar sitt insulin.....

Besök 2

Gick hur bra som helst. Hon fick en chokladsmakande sötsliskig dryck på fastande mage att dricka. Gick helt ok att dricka tydligen men uj, vad hon blev hög! Nu har hon ju som sagt en viss egen produktion men sista mätningen var ändå över 17 mmol... Sista 45 minutrarna började hon få huvudvärk och känna sig lätt illamående. Inte konstigt i sig då klockan ju var närmare 11 och hon inte ätit något riktigt än. Var en mycket nöjd Ida som slutligen fick ta sitt insulin och avnjuta smörgåsen och yoghurten vi hade med oss. Och med intaget av insulin så sänkte vi ju henne till mer "bekväma" värden.

Nu var ju inte vara det att dricka smörjan som var testet utan hon fick även lämna blod. Många rör. Först var det 9 rör som togs. Sedan togs 2 vid varje mättillfälle, fast där var det ena ett så kallat slaskrör dvs att de tömde ut saltlösningen de spolade in i venen efter varje draget rör.
Så, blodlämning och dricka sötslisket samt mäta blodsockret var 30:e min i 2 timmar. För att fördriva tiden pillades det en hel del på mobilen men vi såg även på film, Dr Dolittle med Eddie Murphy. Först på svenska sedan började filmen gå om fast på orginal språket... Den hann vi dock inte se så mycket av. *fniss*

Efter avslutat besök for vi raskt till Ica och handlade lite och sedan unnade vi oss varsin hamburgare på Donken. Hamburgaren fick vi kastat i oss snabbt som tusan innan Grynet skulle hämtas från förskolan. Sedan gick Ida med sina klasskompisar till skolan och var med på sista lektionen för den dagen. (vilket ju var bra för då fick hon med sig veckans läxor!)

söndag 25 augusti 2013

Diabetesstudiebesök nr 2

Ida kom med i studien och kommer med jämna mellanrum få åka till Uddevalla nu för att ingå i studien. Spännande! Tycker hon är grymt modig som VILL ingå. 
I morgon ska vi dit på besök 2, första var ju förra gången då hon screenades. Återkommer med vad som skedde mm i morgon. 
Nu ska jag ta min ömmande hals och ta en kopp te innan kvällsduschen och sedan djupdykningen i sängen. 

måndag 19 augusti 2013

Förgrömmade Försäkringskassan!!

Suck pust och stön säger jag bara!  Att de ens kan med att behandla folk så som de gjort och gör! Joo, jag vet jag är varken ensam eller svårast drabbad men ändå!! Vad nu tänker du.. Jo, i somras valde ju jag att vara föräldraledig för Grynet dels med tanken det är mysigt att vara hemma med sitt barn (speciellt sommartid) men även med tanke på vår vår med Idas sjukdom och armbrott mm. 10/6 anmälde jag föräldrapenning. Och för att bespara dem arbete hade jag kontaktat min fd arbetsgivare och bett dem räkna upp min lön så jag kunde skriva in det (precis så som handläggaren jag talade med när jag skulle börja plugga igen sagt åt mig att göra). Sedan förlöpte junimånad. I juli gjorde jag ny anmälan och fick återigen ändra min inkomst då den fortfarande var den "gamla". Juli kom och gick. Sedan skrev jag de sista dagarna innan jag skulle börja och fick än en gång ändra inkomsten. Under juni juli eller augusti har jag inte hört ett knyst från fk. De har både min mail, mobil, hemadress och hemnummer men inte ett pip. Förra veckan ringde jag och ifrågasatte varför inte ett öre betalats ut på nästan 2,5 månader och ingen kontaktat mig. Handläggaren som jag talade med när jag ringde tyckte allt var märkligt och min ökning var ju fullt rimlig så hon bad att få kontakta handläggaren som handhöll just mitt ärende. I fredags ringde en mycket otrevlig herre som först skällde ut mig för jag inte svarade i torsdags när han ringde (jag var på kurs med jobbet) och sedan för att jag inte svarade på hemnumret (jag var fortfarande på kurs med jobbet). Han meddelade att de "kontrollerat" min uppgift och att min arbetsgivare sagt jag inte jobbat så många timmar senaste halvåret (tro fan det jag har ju pluggat!!) och därmed bestämt jag var arbetslös. Arbetslös frågade jag?? Jag har pluggat heltid, jobbat deltid och är tvåbarnsmor med en dotter som insjuknat i diabetes med sjukhusvistelse mm. Ja, i våra papper står du som arbetslös och har därmed inte rätt till den ökningen du angett, vi har räknat upp din inkomst med 3000 i januari och det får du vara nöjd med. (min ökning är drygt 24000 enligt mitt fd lönekontor). Måste bara säga att nu var handläggaren grymt otrevlig i sin ton, översittaraktig. Jag frågade varför ingen kontaktat mig då, jag gör ju det nu fick jag till svar! 2,5 månader utan ett pip eller skymt av några pengar. När får jag mina pengar frågade jag efter lite mer dividerande. Typ nästa vecka svarade han. Jo, visst ringer man en fredagseftermiddag så är det klart jag inte har några pengar på kontot den dagen. Men inte fan kom några pengar idag inte! Lär inte få några förrän de betalt ut vårdbidragen, barnbidragen och pensionerna! Får vara glad jag har sparat en buffert och är gift för fk är verkligen INTE pålitliga när det gäller utbetalning av något man har rätt till. (men jäkligt snabba att kräva tillbaka. Helst i förrgår gäller då)

torsdag 15 augusti 2013

Inte alltid så lätt..

Ibland är det inte alltid så lätt att bli inkastad i något. Människor som känner mig väl skulle tro jag är sjuk just nu men det är jag inte. Det är bara svårt att ta sig in i en massa bestående av 350 okända (okej, alla är inte helt okända men 335 minst är det) som alla känner några, jobbar ihop och det vet man ju hur det är på arbetstid hinner man inte samtala. Hade alla känt varann superväl (vilket många gör) hade idén med slumpad bordsplacering varit en kanonide. Men för mig var det ett bottennapp. Inte för dem jag hamnade med var otrevliga, tvärtom, utan för de kände varann och hade massor att samtala om. Inget som jag visste något om. Plus att jag fick en placering längst ut på bordet.. Nåväl, nu spelar bandet och jag har sminkat av mig och ska krypa till kojs. I morgon fortsätter min resa mot att försöka bli en i gänget och lära känna folk. Men det är inte lätt. Och den här känslan ska jag ta med mig i framtiden för det är mycket troligt att barnen känner liknande när de skolas ini verksamheten. 

måndag 12 augusti 2013

Liten sötsak

Ja, så benämnde maken vår nya (andra) bil när han la ut en bild av den på fb. 
Och visst är hon söt alltid?!! Lilla pärlan. Köpte henne privat på blocket av en familj i Ystad i går. Ystad ligger långt bort så vi delade upp resan med att i lördags fara till Malmö och bo på hotell och turista lite där för att i går styra mot Ystad och "hämta" henne. 
Idag får dock maken ta pärlan till jobbet då dels det är inskolningssamtal på förskolan med Gry och dels behöver vi storhandla. Men i morgon är det jag som fräser till jobbet i pärlan! 

fredag 9 augusti 2013

Ännu ett diabetesinlägg

Då vår vardag numera inkluderar allt kring diabetesen som Ida "fått" (elakt att ge någon en obotlig och livslång sjukdom men i varje fall..) så kommer det handla mycket om sjukdomen här framöver. Men som när jag var gravid med Gry så är min blogg just min och jag har den som en sorts ventil för att klä mina känslor med ord för att själv kunna sortera dem bättre.

I helgen som var kom jag ihåg vad en bekant till några goda vänner till oss sa på en fest här i somras om att vi kunde beställa egna blodsockermätare hos leverantörerna för att ha reserver hemma mm. Så jag började kika runt och hittade i varje fall en sida som erbjöd startkit med mätare, provstickor och "håltagare". När jag ändå surfade runt hittade jag även en annan sida som erbjöd lite andra smaker på druvsocker än vad som finns i vanliga handeln. De hade även ett smart etui som hon kan ha både mätare och allt till den samt insulinpennorna och kanylerna i samma! Det fanns även en bok som lät spännande för en tjej i 11-årsåldern att läsa så den beställde jag också. Smidigt med internethandel ibland!! 
I går kom både mätarna och de andra sakerna och jag måste bara få lovorda boken! Den är skriven av två tjejer som själva har diabetes och de har intervjuat andra barn om känslor och hur de ser på sin sjukdom och framtiden. De lyfter olika myter och slår hål på dem som inte är sanna mm. Det fick mig att tänka på att många runt oss påtalat att vi kanske skulle börja äta LCHF för den kosten innehåller ju inga kolhydrater. (ja, jag vet jag skrivit om det förr och att som barn är det viktigt att äta kolhydrater just för att det är en del av kroppens byggstenar och barn behöver byggstenarna extra mycket då de fortfarande växer!) I boken berättar de att innan insulinet upptäcktes/uppfanns lät man diabetiker bland annat ersätta kolhydraterna i kosten med fett och på så vis kunde man leva längre. Men!! På den tiden var diabetes en dödlig sjukdom oavsett just för att kroppen MÅSTE ha insulin. Insulinet behövs för att "låsa upp" cellerna och som alla som är lite pålästa vet så behöver cellerna just kolhydrater (främst hjärncellerna) för att fungera och nybildas.

I juni var vi på besök hos diabetessköterskan på sjukhuset och jag vill minnas jag skrivit om min oro över att Ida hade höga värden efter lunch i juni.. I varje fall så frågade jag hur vi skulle komma tillrätta med dem. Ida mådde ju inte bra av dem heller. ( hon blir orolig och tycker livet är skit när hon är hög) Nu har ju Ida en speciell situation med sin arm och vad den medfört i rörelsehinder. Men när sköterskan läste av hennes HBA1C (långtidsockervärde) så hade hon sååå fint värde!! Och hon snittade på en 30 dygnsperiod med 6,8. Sköterskan sa åt oss att slappna av och njuta av sommarlovet och det har vi gjort. Visst styrs vi fortfarande av mattiderna och testtiderna och ibland frågar Ida varför jag kollar så på henne då jag försöker avläsa henne i smyg hur hon mår.. Men detta är ju vår vardag och kommer alltid vara så i fortsättningen. Dock så har Gry nu börjat presentera sig som Idas syster före hon säger sitt eget namn så snart är det dags att stärka henne som egen person också! Hoppas och tror den biten kommer lösa sig lite på förskolan där ingen känner Ida sedan tidigare mm. Visst kommer vi få berätta om sjukdomen men det är ju Gry som ska stå i centrum hos dem, inte Ida.


Diabetesscreening.

I måndags var det dags, kissa i rör, sätta emla plåster i armvecken och genomgå en redig hälsoundersökning. För Idas del alltså. Hon fick "godkänt" på alla tester utom äggvita i urinen. Det ska inte en 11 ha. Frågade läkaren vad det kunde bero på. " Dåligt skött diabetes sedan 10 år" svarade han. Men, hon är ju knappt det sa jag innan jag mindes hon ju just fyllt 11. Men hon har ju bara haft diagnosen i 4 månader! Kan bero på andra saker också erfor jag sedan. Först kan hon ha urinvägsinfektion (vilket odlingen som togs visade det INTE var..) hon kan ha sportat mycket dagen före (vilket hon INTE gjort i och med den brutna armen) eller så är det bara något fel just idag (läs i måndags). I vilket fall så ville han vi lämnade ett nytt prov vilket ska tas i morgon bitti. (Undra just vart la jag det nya röret??)
Sedan får vi vänta och se om de hör av sig ang att de vill träffa oss igen för att då delta i studien. Spännande!! 

måndag 5 augusti 2013

Augusti

Hur gick det till?? Jag som skulle vara långledig och samla kraft. Visst ja, det är ju det jag varit och försökt göra ju! Men orken.. Känner ärligt talat mest ångest just nu, inte för att börja jobba eller så utan för att mitt lilla Gryn börjar bli så stor. Börja förskola, pratar och utvecklas i 180. Jag vill pausa och ha all tid i världen med henne. Bloggens titel är så sann i hur JAG ser på mitt föräldraskap, 9 månader och sedan för evigt. Kärleken till mina barn är en del av mig, underbara ungar som både fyller mitt liv och retar gallfeber på mig. Älskar dem sååå!!