Smått irriterande

Bytte bank för ett tag sedan för jag tyckte det storbankerna tog skyhöga avgifter och behandlade mig som kund värre än skit. Varit jättenöjd men blev idag riktigt irriterad. Skulle sätta in pengarna Ida tjänat ihop då hon sålt för WWF. Kassörskan sa (liksom lite förtroligt för mig) att "du vet du endast får sätta in 2000 per tillfälle va?" Ja, det sa de förra gången också men då kunde vi dela upp summan så jag fick in de pengarna jag hade som skulle in då.. Ida fick jag inte ens sätta in 2000.. Det har inte gått en månad sedan sist var svaret. Men när jag ringde huvudkontoret fick jag ju svaret det inte skulle vara några problem (just för att det gällde min dotters försäljning) Kassörskan ringde även hon till huvudkontoret och nä, det går inte att göra en insättning förrän det gått 30 dagar. Men tack för det då! Vilka signaler sänder det till Ida tror ni? Det lönar sig inte att sälja mycket för då ska banken krångla.. Okej, på fredag har det gått 30 dagar så då kan jag återigen sätta in pengarna. Men eftersom jag gjort en större (7000:-) förra månaden så kommer jag endast kunna sätta in 2000:- åt gången och det måste gå 4 dagar mellan.. Maken frågade om de inte haft nån blankett jag kunnat styrka vart pengarna kommit ifrån men icke! Är så trött på att alltid känna jag ska be om förlåtelse för att jag existerar, speciellt när jag INTE gjort något fel men andra och därför straffas alla. Nu har maken en annan bank så han får fixa detta men denna kunden kommer troligen byta bank inom kort igen!

Ladies night 2013

I maj fick jag och den andra mamman i storfamiljen varsin biljett till Ladies night. I lördags var det äntligen dags! Vet somliga tänker att det är tjafs med såna där tillställningar när män ska "behaga" kvinnor men för min del handlar det inte om ögongodis utan mer duktiga artister som råkar vara män. Allt är gjort med glimten i ögat och i år avslutades tillställningen med att de ville förmedla att vi (alla kvinnor som var närvarande, vilket var 8000 just i lördags) är fantastiska och duger just som vi är. 

Det var bra musik (även om vi tyckte Erik Saades nummer var rätt tradigt) och Tomas Järvheden är ju en grym "ledare" och komiker. Och vilken sångröst sedan..! 

Nu lever jag i ett förhållande där vi delar lika på sysslorna och kanske inte att just jag behövde ett avbrott från familjelivet men samtidigt är det inte länge sedan jag var ensam mån-fredag med en 6-månaders och en skoltjej med träningar, läxor och kompisbehov i nästan 2 månaders tid. Och ibland behöver man ju bara få roa sig.. 

I varje fall var det en kanonkväll och familjen var med på hotellet och vi åt middag allesammans tillsammans innan föreställningen. 

Flunsa?

I söndags fick jag plötsligt ont i halsen. Satt på ett fik i Göteborg och kände det gjorde mer och mer ont. Vi var ju nere hela familjen så det blev inte att jag hann med att direkt självömka mig förrän några timmar senare när vi var hemma igen och kört söndagsracet med hämtning från dansen och barnen väl var i sina sängar. Aj vad det gjorde ont att svälja! Skulle ju öppna på jobbet så jag knoppade in tidigt med förhoppningen att vakna frisk. Tyvärr blev inte det fallet men släpade mig iväg jobbet och gjorde mitt yttersta att inte smitta någon, mycket handspritande.. Fick dock gå hem vid lunch och krypa ned i ett hett bad. Hämtade hem Grynet och sov en timme med henne. 

Idag fick hon gå till förskolan och jag sov fram till 12 av och till. I morgon är jag ju ledig så då blir det ingen direkt vila, ska även till sjukhuset med Ida. Att vara mamma/förälder är verkligen ett pusslande och just nu känns det inte som bitarna passar ihop alls, jobb/sjukdom/närvarande förälder och sedan allt det andra.. Har haft huvudvärk och yrsel och sett suddigt idag förutom ond hals men försöker vila, blir nog bra snart igen. Så, färdiggnällt för idag. 

Öh?

Kom på jag måste dela mina funderingar..
I morse var vi som sagt på Uddevalla sjukhus. Där har vi varit otaliga gånger i år tack vare Idas arm men också studien då.. Ida brukar få signa in sig själv i receptionen, så även idag men jag stod bredvid. Döm av min förvåning när kvinnan vänder sig mot mig och säger "Vi har ingen notering om närstående för Ida, är du mamman?" "Ja" svarade jag och då ville hon ha legitimation. Hon förklarade att det var "ifall något händer". "Okej" sa jag, "lustigt ingen frågat om det förut på dessa typ 20 gånger vi varit hit".. "21:e gången händer det då" snäste hon tillbaka.. *ööh* Vi brukar fnissa åt dem hur olika de är i sitt bemötande men jag kan tycka den lilla detaljen borde efterfrågats typ vid första eller andra besöket!

Fullspäckad dag?!

"Ledig dag"?? Vad är det? Har ett svagt minne av att förr, innan barnen föddes, betydde en ledig dag sovmorgon och sedan göra typ ingenting.. Men det var som sagt innan barnen föddes. Nu betyder en "ledig dag" upp i ottan och iväg innan fan fått på sig paltorna. Ja, du anar rätt, vi har återigen varit på Uddevalla sjukhus för diabetesstudien. 1,5 timme tog besöket idag. Positiva är att nu är det 3 månader till nästa besök! *jublar* Fast redan nästa onsdag ska vi till "vårt" sjukhus för möte med Idas egna läkare.. (säg den lycka som varar..)
Efter besöket var det iväg till Grys förskola och hämta henne, lämna Ida och åka till köpcentrat för 1, lämna igen kläder jag ångrat mig på och köpa lite nytt till mig och 2, handla lite mat.  Därefter hem och fixa lunch. Sedan kom punkten på dagsordningen jag sett fram emot mest ända sedan de två blå slogs upp i morse LUNCHLUREN.
Dock var Gry inte alls med på de noterna utan både nappen och katten for än hit än dit.. Fick ge upp och gå upp. Tvättade köksfönstrena och startade en tvättmaskin istället.
Nu sitter jag här och grunnar på middagen… Gjorde för något år sedan en "middagstipslista" men inget på den lockar.. *suck* Och som alltid på onsdagar så är det handbollsträning för Ida och som alltid får jag vackert sitta på bänken i 35-40 minuter för att testa henne innan jag kan åka hem. Träningen är 1,5 timme lång och hon brukar sjunka mellan 5-6 mmol från början tills jag mäter, så du anar nog att det finns risk för känning.. Lustigt nog är det inte så på tisdagsträningen.. Jaja, vem säger man ska förstå allt?

I morgon är det återigen jobb men på lördag väntar hotellövernattning tillsammans med resten av storfamiljen och Ladies night för oss mammor! *tjoho*

Inte alltid som man tänkt sig men det blir bra ändå?!

I den bästa av världar blir inte vi vuxna sjuka, eller måste vabba för sjukt barn men ibland blir det så ändå att det inträffar. I går och idag var en sådan dag på mitt jobb. Och jag måste säga att jag faktiskt är lite stolt över mig själv att jag (och våra duktiga vikarier samt en av mina ordinarie kollegor) rodde detta i land.
Dock blir jag ledsen när föräldrar lämnar över sjuka och hängiga barn. Det ÄR ett högt tempo på en förskola även om de minsta erbjuds vila (alla barn FÅR vila men föräldrarna föredrar oftast de somnar i tid på kvällarna..) Även om ett barn orkar leka hemma och är på glatt humör måste man se till barnets bästa. Orkar de leka i många timmar? Aldrig kunna gå undan och aldrig få vara still någon längre stund? Visst, vi kan ringa när det inte går längre för barnet men hur mår barnet då? Innerst inne..
Men idag i varje fall så blev inte dagen som det var tänkt men det blev bra ändå, vilket det ju oftast blir bara man tar det lugnt och släpper kraven man ställer på sig själv (vilka ju jag, som ni säkerligen vet, har höga på mig själv..)

Nu ska jag strax åka till tandhygenisten och sedan väntar en myskväll med familjen. I morgon är det återigen dags för sjukhusbesök tillsammans med Ida. Sista för i år i studien, nästa blir i februari om jag räknat rätt där..
Hej hopp!!

En helg går så fort...

Redan söndagkväll, känns som det inte alls varit helg än.. Eller joo, det har känts då vi kunnat göra det VI velat göra men det går så fort. Hann knappt hem i fredags innan Ida tjatat hål i huvudet på mig om kvällens disco. Maken var sen hem (pga att förskolan är stängd på måndag och han ska vara hemma med Grynet för det), Gry var fredagstrött jag likaså (hade ju haft mitt allra första utvecklingssamtal vilket jag legat vaken några nätter för..) Men på något sätt flöt kvällen på relativt smärtfritt och vips så var Ida hos kompisen för "uppladdning" inför discot, vi satt i soffan och mumsade pizza och Gry var lugn och harmonisk. Dock ville Grynet inte sova i sin säng den natten utan knödde med oss vilket ju inte gjorde några direkt under för tröttheten..
Lördagen hade jag lovat Ida vi skulle åka till Ljungskile för lite shopping. Blev även en sväng till Ikea. Vi stannade till vid Laxbutiken och köpte med oss lite mumsig lax till lunchen hemma. Passade även på att köpa laxburgare. De är himmelskt goda och nu när Ida kommer hem från träningen ska vi ha dem lite som farsdagsmiddag. (har du vägarna förbi någon av Laxbutikerna så missa inte att köpa dessa!!)
Idag har vi varit upp till Beragården och julmarknaden där innan vi åkte till mina föräldrar på middag.
Nu ska jag strax hämta Ida och hennes kompisar från dansträningen sedan är denna helgen till ända. I morgon är det som sagt stängt på Grys förskola men jag ska på utbildning med jobbet i Uddevalla så denna gången får maken vabba. (jo, man kan vabba när förskolan är stängd. Finns en kolumn för om de som normalt står för tillsynen vid arbetet är sjuk mm..)
Hoppas ni också haft en skön helg!
Välkommen vecka 46, 6 veckor kvar till julafton!

Fars dag!

Ja, då var det dags att fira alla fäder lite extra. Visst, det kan upplevas som ett kommersiellt jippo med visst köptvång men handen på hjärtat - vem vill inte få frukost på sängen och några paket inslagna av barnen? Vi överraskade maken i år med att även sätta in en bild i tidningen. En bild som förökade sig och blev två! (hoppas inte de drar dubbelt belopp nu bara..*fniss*)
Maken/fadern i detta huset fick "frukost" på sängen i varje fall och två paket av tjejerna. Sedan for vi upp på Hunneberg på lite julmarknad innan vi åkte och firade MIN far. Jag hade köpte ett paket med galgar på Ikea till dem för att de hade så tråkiga i hallen. Mest som kul grej men han blev glad, vet han inte vill ha massa saker - speciellt inte efter de kämpat med att tömma huset inför flytten.

Grattis till alla goa pappor, ni gör ett fantastiskt "jobb"!!

Inte alltid så lätt..

Usch, nu stundar en tuff tid för Ida som "nybliven" diabetiker. Halloween var första utmaningen som gick åt helvete. Hon ville, och fick, gå med några kompisar på Bus eller godis för att sedan sova över. Jag hade lagt en bra grund matmässigt inför kvällen för henne så allt hon behövde göra var att följa en "snittslad" bana = gå med kompisarna, äta kvällsmat och sedan äta max 10 godisar och för att inte tvingas sitta och se på sedan hade hon popcorn med sig samt saft att dricka. Hon valde dock bort att ära kvällsmaten, åt mer godis och hela popcornpåsen själv.. Så när vi ringde och checkade läget vid 22 var hon uppe över 14.. Vi hade sagt att över 10 innebar att hon inte skulle få sova över men alla som har ett barn vet att deras tårar och argument får en att vackla och vi gjorde en kompromiss istället. Hon fick komma hem. Äta en morot och gå tillbaka sedan om hon lovade att inte äta något mer! 

Morgonen efter ringde jag vid 8.30 då hon ju måste upp och mäta sig och äta frukost. Vi skickade med henne hennes yoghurt mm så hon skulle få en bra morgonstart. Dock valde hon att äta mer godis utan att ta insulin så när hon kom hem på lunch var hon återigen hög. Jobbiga att vara förälder bredvid är att hon blånekar till att ätit något först men när vi står på oss kryper det fram.. Värdena går inte att ljuga bort! Jag försöker förstå hur hon tänker, vi pratar mycket men hon stirrar sig än så länge blind på vad hon går miste om istället för att se hur hon KAN leva. Jag fick något att argumentera med när senaste numret från diabetesförbundets tidning kom då en ung tjej berättade om hur hon ignorerat sin sjukdom och idag är helt blind pga det. Dock känns det fel att skrämma då jag ju helst vill visa på alla fördelarna som hon har.. Som vuxen att stå bredvid sitt barn är tungt. Jag känner jag har bra koll, vilket jag tycker Ida också har men väljer att göra tvärtemot som en typ av revolt (??) Vi försöker "kratta manegen", kanske curlar vi för mycket men vi vill ju bara hon ska må bra och ha rimliga värden. 

När vi fick veta vi hade lilla Grynet i magen lät vi oss genomgå flera tester för att veta hon var frisk och att Ida inte skulle få bli helt nedpetad från uppmärksamhetsplatsen då hon ju varit ensambarn så länge (9 år är lång tid) Ibland kan jag känna det blev helt tvärtom! Gry får hänga med i Idas kölvatten med sjukhusvistelser, ambulansfärder och olika träningar och uppvisningar. Och jag upplever att Gry kämpar för att få lika mycket uppmärksamhet genom att göra hyss, saker aldrig Ida gjorde då hon ju hade 100 % jämt. 

Det är inte alltid lätt..