Stolligt!

Hahaha.. Igår var en dag som gick till historien med ett leende. Inte hela dagen, eller många delar av den men en viss sekvens kommer leva kvar som otroligt rolig. I varje fall skrattade jag och min kära kompanjon i c-uppsatsskrivning gott.

Vi har fått en snurrig handledare som säkerligen är jättebra på mycket men handleda.. Njaaee.. Vi hade handledning förra torsdagen, vi fick kritik på vissa saker som vi satte oss och rättade efter vad vi förstått skulle vara rätt. Vi mailade på fredagen och bad henne kolla så vi var rätt ute nu så vi kunde jobba mer under helgen och inte tappa 2 dagar där. (hon sa på torsdagen att vi kunde göra det om det var något litet, vilket vi ju tyckte det kunde varit om hon kollat på det och sagt ja eller nej..) Vi hörde ingenting, vi såg inte till henne i dokumentet (jobbar man i googels så ser man varandra) Linda och jag blev väl aningen sura men beslöt oss för att jobba vidare just för att inte tappa dagar och tid. På söndagen satt jag och skrev, flyttade om och fixade när jag plötsligt fick syn på henne. :-O I ca 40 minuter markerade hon ord som vi kunde byta ut mm sedan försvann hon igen. Skrev att hon skulle återkomma på måndagfm. På måndagen markerade hon 1 ord (!!!) som vi kunde ändra. Inget om hurvida vi var på rätt väg eller inte med den stora ändringen hon sagt åt oss att göra.

Vi jobbade på och på tisdagen (igår alltså) gick vi för att prata med henne. Vi ansåg oss behöva hjälp nu, inte om några dagar. Hon var givetvis inte på sitt rum. (visade sig sedan att hon haft examinationer) Linda skrev ett litet brev som hon besvarade med ett mail där hon skrev hon antecknat vi skulle ha handledning på torsdagen och undrade om det inte var rätt. De som känner mig anar nog tonen i svaret vi skrev ihop tillbaka.  5 minuter efter vi sänt iväg mailet ringde Lindas telefon. Vår handledare ville träffas, Linda sa vart vi satt och fick orden, "jasså, ni är på skolan?!" Ööh, jaaa svarade Linda -Varje dag för att bli klara i tid. Jag kommer svarade handledaren och Linda och jag kände äntligen!! (och när kommer den roliga biten tänker du som läser nu kanske.. Lugn den kommer strax! ;-) )

In kommer vår handledare, halvt förvirrade då hon aldrig behövt vara i den delen av skolan innan. (några kursare kallar de små rummen för cellar) Hon hade hafsat med sig sin dator och kom med kläderna fladdrande efter sig. Bokstavligt talat! (några knappar fram i blusen trilskades och ville inte hålla ihop blusen så den gled konstant isär..) Har någon av er suttit och försökt ha ett allvarligt samtal med någon vars blus konstant glidit isär och personen inte alla gånger märkt det själv? Ingen lätt match ska jag be att få tala om. Speciellt när hon inte gav oss någon positiv kritik och vi inte alls förstod hur hon menade.

Till slut lyckades hon dock få oss att fatta och vi kastade oss över hen.. Nej, jag menar uppsatsen. ;-) Vi arbetade på och slet som djur. När man sitter i cellerna så får man räkna med besök av andra studenter. Kan vara ett kärt avbrott ibland men ibland vill man bara kunna låsa och dra för fönstren så man får arbeta ifred. Så när vi var som mest inne i arbetet hör jag hur dörren öppnas och sträcker bara upp handen och skriker NEJ!! (de flesta kursare som kommer in kan man skoja med på det viset..) Linda som dock kollat vem som kom skrattade och sa kom du in. Jäkla tur det för det var ju handledaren.. *pinsamt!!*  (nu kan man skämta rätt bra med henne med men så anser jag inte man bemöter folk av högre "auktoritet") Dock så kom hon ju återigen in med den där blusen fladdrandes runt sig. Och jag kan bara föreställa mig hur hon måste sett ut när hon jagade sina kollegor för att få litteratur som skulle hjälpa oss... Eller när hon jagade runt hyllorna i biblioteket. (hon beskrev det faktiskt ganska bildligt för oss så hon såg allt det komiska i det hela också..)

Ja, så kan en dag på HV se ut.. När man skriver c-uppsats och suttit där i nästan 9 timmar behövs inte mycket för att reta skrattmusklerna.
Jag ber vår handledare om ursäkt för jag berättar denna historien men jag är övertygad om att du/hon bjuder på den. ;-)

Snö och tö

Alltså, jag tyckte det räckte gott med den snön vi fått innan så jag blev väl inte jublande glad när det kom mer igår. Även om det medförde en viss fysisk ansträngning för mig då jag skottade.. (haha, datorn ville ändra ordet skotta till spotta..*fniss*) Blev väl också lite trött på snön då den började töa. Okej, kul att barnen kan göra snögubbar, snöbollslyktor mm men plask och slask är inget för mig.

I stället för att blöta ned mig mer efter jag skottat (vilket jag blev sjöblöt av på mer än ett sätt av) och duschat så blev det att göra lite julgodis. Maken kokade sin lakritskola som han sedan doppar i choklad och strör flingsalt på medan jag gjorde både Rocky roads och tranbärsnougat med nötblandning i. Hade tänkt att klä granen också men tiden tog liksom slut och så fick vi ett extrabarn över natten så det får göras i morgon istället. Ska bli kul att se Grys reaktion på en stor gran med lampor och färgglada kulor i.. Har sagt till maken att i år får min glaskatt bo kvar i lådan. (det är en glaskulkatt som jag fick av min dagmamma då jag var typ 5 år och som varje år sitter strax under spiran)

Jag garnerade förresten våra pepparkakshjärtan som vi bakade i onsdags i går med. På tjejernas skrev jag deras namn och gjorde en grön gran. På min och maken skrev jag namnen och gjorde ett rött hjärta på varje. Nu ska dessa bara hängas upp med på något ställe som Gry kan se men inte nå..

Nä, nu har jag en öm "behind" efter att ha suttit vid datorn i några timmar med c-uppsatsen så nu ska jag rör på mig lite. Tror det vankas fika.. ;-)

Tjingeling och Pissenisse på er!

Ojojoj.. Vad tiden rullar på i 180 då! Länge sedan jag skrev sist nu. Får se vad som hänt sedan sist.. Hmmm..
Tentan är omskriven och jag tror inte jag ens var så nervös innan jag fick svar på KUBtestet vi gjorde då jag väntade Gry som jag var denna gången. Men känslan efteråt var att jag nog fick till det rätt bra denna gången. (fast, den känslan har ju fallerat förr så jag tar absolut inte ut något i förskott!!)
Nifhelgen. Ja den flöt på rätt bra tack vare goa barn och föräldrar som hjälptes åt att få ihop logistiken. Idas dansgrupp var riktigt duktiga även om jag som oerhört partisk mamma anser just mitt barn vara allra bäst.. ;-) Även gympagruppen var duktiga, är så kul att se utvecklingen de gör för varje år.
Svärföräldrarna har återkommit hem efter sin 6 veckor långa Thailandsvistelse. Gry var lite avvaktande de första 2-3 minutrarna sedan var det som de aldrig varit borta.

Så det var lite om vad som hänt sedan sist. Annars flyter vårt c-uppsatsskrivande på. Hade handledarträff igår och stärkta utav vad min vdidaktiker sa åt mig tidigare i veckan så lät vi oss inte nedslås utav vår handledares alla åsikter. Visst, vi lyssnar till hennes råd men samtidigt.. Det är vår uppsats och vi som sitter på materialet. Sedan har jag och Linda (eller kanske mest jag enligt Linda) tendensen att se det positiva i det mesta så det löser sig nog.

Att det snart är jul och jag inte gjort hälften ens av det jag brukar göra påtalar Ida dagligen. Å det trots att vi både redan gjort julköttbullarna och att jag bakade lussekatter och pepparkakor med henne den 12e. (alltså dagen före lucia) Fast jag förstår henne, inte lätt att tvingas först dela mamma (och pappa så klart) med lillsyrran och sedan inte få den julen hon är van att få. Men, jag gör så gott jag kan och mer än så funkar inte i år. Får hoppas på ändring nästa år då jag (förhoppningsvis) jobbar dagtid och kan göra massa kul på eftermiddagarna/kvällarna med barnen.

Å så Pissenisse tänker ni nu kanske?! Ja, jag ska ju ta examen från 3,5 års studier tillsammans med alla goa kursare. Den 18/1 är det stor ceremoni i aulan och då ska det hållas tal av både studenter och lärare och kanske rektorn. (De brukar ju ha en vana att poppa upp vid såna tillfällen..) Så idag när jag drog på lite musik så kom Nannes "Pissenisse" i högtalarna och jag fick lite text i huvudet. Har väl skrivit om knappt halva låten med text om oss studenter, lärarna och skolan i sig. Men jag kan varken spela något instrument så den går att framföra eller sjunga inför en fullsatt aula med något "eget". La upp det på FB för att se om någon av mina mer musikaliska vänner kan ta över rodret. Blir vi fler som sjunger sjunger jag gärna men solo.. Nä tack!

Nåväl, det var lite för denna gången. Ska passa på att ta en kopp te i min ensamhet medan maken och tjejerna är och köper nya termobyxor till Ida (då hennes blivit stulna i skolan *morr*)

Det är lite mycket nu..

Alltså.. Det är mycket nu! Lite för mycket kan jag tycka.
Först denna dumma omtentan. Förstör en hel lördag. En lördag som jag redan hade massor att göra på då det ju är Nif uppvisningshelg. (Nif är gymnastikorganisationen Ida går i, för er som inte vet) Vilket leder till;
Nif uppvisningshelg med allt från extraträningar, defileringsträningar, köp av klubbkläder och en massa körande fram och tillbaka. Sedan tar den i sig ca 2 timmar och på det kommer förflyttandet av en själv så det blir dryga 3 timmar då det är lönlöst att tro man får parkering utan vi får gå helt enkelt.
I morgon skulle vi ha träffat vår handledare för c-uppsatsen men då snön har vräkt ned (och gör fortfarande) ansåg jag inte att Linda (min skrivpartner) skulle sitta och köra för ett möte på ca 1 timme utan hon fick i uppdrag att ändra tiden. Vilket visade sig inte vara det lättaste men vi får vara nöjda med lösningen som blev. Viktigaste var att Linda slapp köra hit anser jag.
Snön ja, den tar ju sin tid med. Skottar och sopar trappan för att en kort stund efter se den ser likadan ut igen. Sedan vill ju barnen givetvis ut och leka i den. Och så är det ju lucia nästa vecka, när ska lussebullarna bakas i år tro?
Sedan ringer några förskolor och ber mig komma och jobba. Jag får lov att tacka nej då som ni nog anar tiden inte räcker till, men jag måste ändå få säga det gör så ont i mig för jag VILL ju ut och jobba med alla goa, mysiga barn. Idag sa hon som ringde något som värmde mig riktigt mycket. "Jag fick order om att ringa dig för du ska vara så duktig och go med barnen och att du var bäst." *stolt*
Äta bör man ju också göra och nu har maken ropat det är mat så jag får rusa ned så jag får lite i mig.
Ska bara... ;-)