onsdag 31 augusti 2011

Ingen allmän egendom

Personligen har jag inga problem med när vänner eller släkt kommer och klappar på magen. Efter solsidan (tvprogrammet) har dock många insett inte alla uppskattar klappar mm på magen bara för man är gravid. Å jag kan väl säga att inte ALLA är så roliga när de kommer och ska klappa och påpeka form, storlek utseende mm. Denna graviditeten har jag ju bara en mage rakt fram, vilket många gärna påpekar. Magstarkaste kommentaren kom från en "vän" som högljutt påpekade jag hade ju haft en "röv utav bara fan med Ida, men nu syntes det ju inget alls bakifrån". Som sagt; högljutt och med de orden.. Jag som tyckte jag var det vackraste med Ida, så även nu.. Nåväl.
För någon vecka sedan mötte jag en bekant på Ica Maxi som var helt åt andra hållet. Hon berörde inte för en sekund faktumet jag var höggravid. Tittade inte på magen, talade om heeeelt andra saker och frågade inte hur jag mådde eller något. Det var nästan lika jobbigt då vi ju längtat så efter Liten, i många år.
En gravid mage är ingen allmän egendom, lika lite som en bebis i en vagn inte behöver ha en stor skalle intryckt. Däremot behöver alla få en viss bekräftelse på att man finns som person. För inte är jag väl bara Idas höggravida mamma? ;-)

I natt drömde Ida

I morse kom Ida in till mig och la sig bredvid och sa hon drömt hon ställt sig upp inför klassen och berättat hon fått en lillebror. Vi får väl se om hennes dröm slår in eller om Liten är en flicka. :-)
Hur som är Liten efterlängtad. Läste på nätet att om mamman har mycket halsbränna så kan det tyda på att bebisen i magen har mycket hår på huvudet.. Ska bli intressant å se om den skrönan stämmer :-)

tisdag 30 augusti 2011

Älskade lilla busfrö!

31 dagar kvar sägs det.. Kan vara plusminus 14 dagar. Jag vill du kommer ut snart :-) Hur mysigt det än är att känna dig röra på dig därinne så börjar det bli trångt och du är rätt "hårdhänt".
Sedan är jag ju även så grymt nyfiken på vad du är för en krabat. Liknar du syrran? Har du pappas ögonfärg? Kommer du trivas tillsammans med oss övriga galningar i denna familjen?
Din storasyster längtar rejält mycket hon med. Varje morgon ska det pussas på magen och sägas godmorgon mm. Hon frågar ofta vad du gör därinne, undrar om du rör på dig eller ligger still. Om jag tror du ligger med huvudet nedåt eller sitter gott som hon gjorde. När du sparkar så jag tappar andan eller ropar till så bannar hon dig, Var snäll mot mamma!! :-)
Älskade lilla busfrö. Låt tiden gå fort tills vi ses! Älskar dig!!

måndag 29 augusti 2011

"Det är helt naturligt"

Läser man lite om humör, mående, sömn mm så är allt "normalt". På Liberos app står det t.o.m man blir anfådd för inget, svettas mer och har ont. You tell me! Ändå piggar det inte upp att läsa det. Barnmorskan frågade en gång om jag hade några "krämpor" och jag som inte gillar att gnälla nu då jag äntligen är gravid erkände att joo, det förekom. "Det är helt naturligt" var svaret jag fick. Ingen sympati där inte. Och om jag "led" av något av krämporna så så fick jag söka hjälp hos läkare. Slutklagat!

Så klart det anses normalt, men för det betyder det inte det är normalt för vad är normalt??

Kursstart

Åh, vad det var kul att se några kursare efter sommaren. Alla börja ju tyvärr inte idag så det blev inte riktigt som jag hoppats på men dem jag såg var kul att se :-)
Å kursen verkade ju både rolig, givande och spännande. Inte utan att jag nästan ångrar mitt beslut men.. Nä, jag behöver vila mig inför vad som komma skall. Får följa dem på bloggen tror jag i varje fall :-) Sedan skrivs väl en del på fejjan med.
Efter jag varit där och sagt hej knatade jag bort till butiken, fortfarande inga termobyxor dock. Lika bra kanske med tanke på ekonomin men vore såå gott att ha fixat innan Liten gör sin entré. For sedan till Överby för matshopping. Roligare kan man ju ha det men så gott när det är gjort och jag har det jag behöver för veckomenyn hemma. Det funkar jättebra med menyn men det börjar bli svårt att komma på rätter. Visst kan man göra, säg 3-4, veckor som rullar men jag har ju varit så redig att jag slängt föregående veckors.. Och så vill jag bara ha färsrätter max 2 dagar i veckan och med Idas "krav" på taco på fredagar lämnar det ju endast en färsdag till... I-landsproblem kanske? ;-)

Nä, nu kommer straxt Ida hem från skolan. Någon timme sedan blir det till att laga middag för idag börjar badmintonträningen igen. Måndagar är stressdagar..

söndag 28 augusti 2011

Usch fy och blää

Vaknade vid 7, somnade om och vaknade vid 8.30 för att somna om igen. Vid 10.30 slog jag slutligen upp ögonen, motvilligt.. Vi åt lite frukost och sedan drog någon ned rullgardinen för mig. Började må illa, blev yr och kände det som jag fick kämpa med att hålla mig vaken. Hade tänkt tömma poolen och skura ur den men då jag mådde så där och att det kom två täta rejäla regnskurar sköt vi på det. Maken tog med sig Ida ut och jag la mig en stund. Slocknade omedelbart. Har inte orkat göra något direkt på hela dagen, enda jag gjort är att starta en tvättmaskin som maken fick ta hand om sedan.. Är rätt nöjd med att ha tagit beslutet om att inte läsa samtidigt som Liten ska göra entré. Även om det känns trist att inte vara med i höst.. Vi har ju en väldigt go sammanhållning och det kommer så klart bli tomt utan våra stunder ihop.. Men! Jag kommer ju ha en guldklimp och känner jag vännerna rätt så kommer allt några att besöka oss på höga berget. Eller? :-)

fredag 26 augusti 2011

Sista natten

Sista natten i båten blir det nog i natt. Har inte riktigt till 100% bestämt oss men allt lutar mot det. Behöver börja ta hem sakerna i tex skafferiet, sängkläder mm. Känns jätteknepigt att göra det redan i augusti, vi som brukar ta upp i oktober men, i år är ju inget "som vanligt" Det ska dessutom vara åska i morgon fm.. Så, jag har lite att fundera på. :-) Samtidigt ÄR det supermysigt att vara därute. Nu råder nog lugnet dessutom, folk har kört hem sina båtar då kanalen här i stan stänger en månad för översyn och lagning. Ida har beställt taco så jag ska steka köttfärsen här hemma så behöver vi bara värma på den därute sedan. Tänkte göra en äpplepaj och ha med som fredagsmys sedan..
Det är ju inte utan jag funderar på hur nästa sommar blir.. Kommer Liten gilla båtlivet? Kommer vi komma ut något alls? Ida är ju nästan född i båten, alltid älskat vara därute men hur kommer Liten vara?
Nåväl, nu tar vi denna helgen först, båtliv ikväll.

torsdag 25 augusti 2011

Bye bye bygel

Kära hjärtanes vad en bygelbh kan göra ont! Speciellt om en liten Liten verkar känna den och promt ska trycka emot den mest hela tiden. Hittade mina gamla amningsbhar bland mammakläderna jag hade när jag väntade Ida så nu får vi köra med dem tills Liten kommit till världen. Då kommer jag ju ändå inte kunna ha bygel, när jag ammar menar jag :-)
Idag har Liten stått på huvudet därinne och fotat mig i revbenen. Den som inte upplevt den känslan.. Ja, jag vet inte om jag ska säga ska skatta sig lycklig eller inte men skönt är det INTE. Igårkväll var det återigen kraftiga förvärkar. Pinvärkar som visserligen är bra att ha för att lära sig andas rätt men shitpommfritt va de gör ont.
Längtar väldans mycket efter att få ha Liten på utsidan just nu. Pussa de små fötterna, sätta näsan i nacken och nosa och höra de goa ljuden de små avger... Kommer ihåg Idas blick när hon ammade första gångerna. Ena ögat stängt andra spände hon i mig och höll kvar, tills mjölken kom och hon åt med glupande aptit... Mysigt minne :-)

Avbokad tid.

Så, då har jag samtalat med personalen på kemlab och förklarat hur det låg till. Hon sa hon förstått mödravården sänder iväg gravida lite för lättvindigt ibland upp till dem. När jag berättade om vad vi ätit 45 min- 1 timme innan och att jag nekats omprov trots det är just så dags efter man ligger som högst sa hon att hon ställde sig bakom mitt beslut om att inte besöka dem och uppta deras tid i onödan. Hon skulle sända tillbaka remissen till BM och säga jag tagit kontakt med dem och inte ville utföra provet. Lär väl få skit för det nästa vecka på kontrollen men jag är för fan vuxen och med tanke på frukosten vi ätit som sagt borde hon själv insett orimligheten.
Hade det nu varit så jag påvisat några andra symtom, tex högt blodtryck, kraftig viktökning eller att Liten växt onormalt hade det inte varit samma situation. Men nu har jag gått upp 4 kg, har finfint blodtryck och Liten följer sin kurva till punkt och pricka.
Jag har ca 5 veckor kvar till BF, låt mig få njuta av dem istället för och tvingas upp i ottan fastandes och utföra ett onödigt test. Jag har ju för böveln haft en kanongraviditet, sådan som många drömmer om och avundas.

onsdag 24 augusti 2011

Studieuppehåll

Igår fattade jag slutligen beslutet att ta studieuppehåll redan från kursstart denna hösten. Det har suttit långt in och det är verkligen inget lätt beslut jag fattat. Men, när det väl var uttalat och sagt så kändes det mycket bättre i både hjärta och hjärna.
Nu ska jag njuta sista tiden innan Liten gör sin entre och det är ju inte utan att det finns en del att göra innan dess. Igår fick vi burit ned skötbordet till sovrummet. Idag ska jag fylla det med kläder, badcape, skötlappar, filtar, och annat smått och gott som behövs till en Liten goding. Blöjor har jag inga köpt ännu utan tänkte att Ida och maken ska få göra det när vi ska komma hem sedan. Vissa saker tror jag är viktiga att Ida får "ansvara" för, däribland blöjorna.
Vi har verkligen inget stort sovrum jag och maken. I vanliga fall tycker vi det är trångt som det är med dubbelsängen, två garderober, två pottskåp bredvid sängen, en stol och tvättkorgen. Nu har stolen fått flytta ut, tvättkorgen står framför makens garderobsdörr (som visserligen är en skjutdörr men ändå) In har skötbordet flyttat in och innan eller straxt efter Litens födelse ska pottskåpet på ena sidan bort och en spjälsäng in. Tur man inte ska göra mycket mer än sova och byta blöja då där inne.. :-) Och som maken sa igår.. "det handlar ju "bara" om 2-3 år"....

fredag 19 augusti 2011

Jobbdag

Lagom till när man egentligen bör sluta jobba hoppar jag in och jobbar :-) Visserligen bara för en dag men ändå. Blev såå glad i går när de ringde från butiken och ville ha hjälp. Blev sedan så ledsen för jag inte hade barnvakt då mina föräldrar skulle på begravning. Men maken kirrade det hela så jag fick hoppa in :-) Å det var sååå kul!! Men det var inte helt utan nervositet jag klev in i butiken. Mycket med kassan, hur var det nu man gjorde? Sedan hade det ändrats en hel del. + att det var kampanjer att hålla koll på, kuponger och så hade vi ett erbjudande att handlade man över 400:- fick man ett presentkort på 100:- att handla för vid ett annat tillfälle. Och så var det reasänkningar som inte låg i kassan mm... Men!! Mina 2 timmar i kassan flöt på fiint och jag tror inte jag gjorde några större fel ;-) Vid 13.52 (min kassatid skulle vara slut 14) gjorde dock Liten sig påmind. Från att inte varit minsta lilla kissnödig, blev jag toknödig! Och vi har en ganska bra bit att gå från kassan till personalutrymmet, men det gick bra :-)
Det enda som är jobbigt när man hoppar in, speciellt så pass sällan som det blivit nu det sista är att man har ju noll koll. Minsta lilla fråga (nästan i varje fall) står jag som handfallen inför. Jag vet inte om den eller den tröjan kommit i fler färger, jag har ingen aning om vi haft den eller den byxan och i så fall vilka färger. Men, jag lyckades i varje fall plocka fram ur minnet en del om både strumpbyxor och bhar när jag var där för att hjälpa en kund.
Sa till chefen att de gärna fick ringa snart igen om de behövdes hjälp och hon sa att de kommer gärna göra det för det gick ju jättebra idag :-) Det går ju inte att komma i från att jag är gravid i 35:e veckan men jag har förhoppningsvis de veckorna kvar och då kan jag ju hoppa in någon dag här och där :-)
Nu nattar maken Ida efter vår tacokväll som vi idag avslutade med hemmagjord basilikaglass med jordgubbar. Mumsigt värre. Då det regnat mer eller mindre hela dagen så har vi tänt i kaminen och jag tror jag ska lägga in lite till innan vi ska lägga oss också för kvällen. Mys på hög nivå :-)

torsdag 18 augusti 2011

För högt blodsocker

Idag var det återigen dags för ett besök hos barnmorskan. Då det är Idas sista sommarlovsvecka så har vi både ätit sent och inte direkt nyttiga frukostar. Idag blev det mannagrynsgröt med lite jordgubbssylt, en macka med räkost och ett glas apelsinjuice. En knapp timme senare mätte barnmorskan mitt blodsocker och då låg jag på 9,1. Högt men ändå inte konstigt med tanke på frukosten. Det ledde till att bm ville remitera mig till kemlab för att göra en glykospåfrestningstest. Då båda mina föräldrar har diabetes vet jag ju en del om det. Jag ställde lite frågor ang när jag skulle dit. Det visste hon inte, det beror lite på deras arbetsbelastning samt att det går via snigelpost och posten hade gått för dagen (kl 10.30..) så remissen skulle tidigast gå i morgon. Hon trodde jag skulle få en kallelse via posten framåt slutet på veckan. Så tidigast framåt mitten/slutet på veckan därefter borde jag få komma in... Alltså ska det ta nästan två veckor att kolla så jag inte har graviditetsdiabetes vilket kan göra att Liten växer otroligt mycket och jag kan få svårt att föda naturligt..
Däremot så talar allt emot jag ska ha det. Mitt blodtryck är strålande bra (glömmer siffrorna lika fort som jag hört dem men på frågan vad som är bra värden svarade hon samma siffror som jag hade..) jag har gått upp lite knappa 4 kg sedan jag skrevs in i mars, Liten följer sin SFkurva på milimetern och jag är varken onormalt törstig eller trött.
När jag frågade om hon inte kanske skulle ta om provet så fick jag svaret att det var ju över en timme sedan jag ätit så det vore onödigt.. Så nu "måste" jag åka in på fastande mage till sjukhuset, ta ett blodprov för att sedan dricka en sockerlösning och sedan mätas under två timmar. En tjej i föräldragruppen sa hon gjort mätning hon med och tänkt att det inte borde varit så farligt, man är ju grymt hungrig men det hade smakat apa och hon hade mått illa av det. Allt detta bara för jag åt en kass frukost. Surt!

tisdag 16 augusti 2011

Andnöd

Å nu menar jag inte en and i nöd.. ;-)

Svårt att få luft av olika anledningar. Ibland ligger Liten på något vis fel och klämmer ihop mina lungor. Ibland är näsan igensvullen och jag får ingen luft för det. Båda har med graviditeten att göra och är fullt normala. Ingen ide att gnälla för det. Men det tänker jag göra nu. För även om det är "normalt" (vem nu som bestämmer vad som är normalt och inte) så är det både jobbigt och ibland skrämmande.
Min barnmorska frågade mig sist jag var där om jag hade några komplikationer. Inte värre än dommningar i händer och ben, halsbränna eller så sa jag. Det är fullt normalt sa hon och känns det bättre så får du gå till VC för att få hjälp. Varför frågade hon när hon uppenbarligen inte tänkte ge råd eller stöd?? Dumt! Ibland saknar jag min förra bm, hon var urgullig. Ångrar jag inte bad att få henne igen, men snart är det över och då spelar det ju ingen större roll.
Men åter till min andnöd. Att gå upp till övervåningen är som att bestiga ett HÖGT berg. Gå upp för att hämta något och gå ned ganska omgående och jag måste ofta sätta mig och pusta ut..
Men jag älskar att vara gravid ändå :-)
I morse låg jag och kikade på magen när Liten bökade runt. Att det är trångt betvivlar jag inte, är mer faccinerad över att Liten envisas med att sno runt på detta viset. Såg på min navel att magen sjunkit ned en aning. Förhoppningsvis lägger sig Liten snart med huvudet nedåt och då sägs det ju bli lättare att andas igen. Längtar, längtar LÄNGTAR!!

söndag 14 augusti 2011

På en skala

Igår, när vi var på bröllopsfest, frågade en vän till mig "Hur skönt på en skala är det att vara gravid?" Och så höll hon upp sina tio fingrar. En klar tia svarade jag, i och med vi kämpat och längtat så länge.. "På en skala hur gärna skulle du göra om det då?" Frågade hon istället. Återigen en klar tia svara jag :-) Hon tänkte ett tag och så sa hon "Låt mig formulera om mig.. Hur BEKVÄMT är det att vara gravid just nu?" En klar nolla, eller minus tio blev mitt svar.
Hur underbart det än är att äntligen vara gravid så går det inte att komma ifrån det sliter på kroppen och tär på sinnet när man varken kan sitta, ligga eller stå i någon bekväm ställning. Nu var festen igår i en väldigt skön stämning men Liten är inte så liten längre därinne. Trycket både nedåt och runtom är ibland väldigt massivt. Igår domnade mitt ena ben bort medan jag stod och samtalade. Revbenen ömmar stundom efter hårda sparkar eller knuffar och ibland funderar jag på om jag har en osynlig boll mellan knäna då det inte går att gå riktigt. Mecket med att vakna om nätterna och nästan tro det bubblar över för att när jag väl kommer till toan blir 3-5 droppar endast. Halsbrännan, ryggsmärtorna och svårigheterna att få på sig skor på egen hand. MEN!! Jag klagar inte, jag är överlycklig och längtar som en tok efter Liten. (fast som min vän sa igår.. "hade det varit männen som varit gravida så hade det varit en helt annan ton i skällan om gravidbesvär!") ;-)

Så, på en skala hur underbart det är att vara gravid = 10 poäng!
På en skala hur mycket jag längtar efter Liten = 10!
Resten placerar vi inte in på någon skala då det hör samman med de två tiopoängarna ;-)

onsdag 10 augusti 2011

Kläder

Jag som person älskar kläder. Så visst trivdes jag som fisken i vattnet när jag jobbade i klädbutik och kunde köpa mycket fint både till mig och Ida. Ida, hon vande sig ju vid att allt som ofta ha välfyllda lådor och garderob.
När jag sedan efter 15 år inom handeln dels kände jag var ganska trött på arbetet i sig och företaget jag jobbade tvingades skära ned på personal och jag fick gå tänkte jag inte så mycket på det. (jag jobbade inte 15 på samma ställe dock utan var rätt less på klimatet som råder mot personal, hotbilden med rånrisk mm) Inte förrän Ida en dag tittade på mig med sina bruna stora ögon och sa Mamma, kan du inte jobba i klädbutiken igen, jag vill ha lite nya kläder... Jag har hoppat in lite extra här och där. Köpt lite nytt till henne både i "min" butik men även i andra butiker, så någon brist har hon egentligen inte lidit av. Men så förra veckan började jag kika på vad som fanns i bebisklädesväg. Storleksorterade alla sparade kläder. La i olika lådor och kassar. Tvättade upp allt som var i stl 50-56. Sorterade sedan det i könsneutralt och flickhögar. Insåg jag behövde införskaffa några pyjamaser och mössor till Liten. Kläd och shoppingsugna Ida har följt med mig i min jakt på pyjamaser och varje gång passat på att kika om det kanske skulle finnas något till henne. Då jag ändå höll på med alla de där lådorna så tog jag även och röjde ur hennes garderob på sådant jag visste var urväxt och med dåligt samvete insett hon nästan inte hade några kläder kvar. Så idag tog vi en raid och köpte kläder åt henne. Tre tröjor, ett par shorts, ett par byxor och tre par strumpbyxor (att ha under shortsen i höst bla) och så var i princip månadens barnbidrag slut. Att hitta byxor till henne som inte är trådsmal är inte det lättaste så vi var båda jättenöjda med att funnit två par!
Summasumarum, Liten har fått lite nytt och storasyster med. Mamma får väl vänta tills hon är färdig med studierna och fått jobb, men jag har ju kvar mycket fint ännu från min tid i butik så jag ska nog klara mig ;-) Och som Ida sa idag; Kläder måste man ju ha! Kläder och mat.

Blixtar och dunder

Ja, är det inte det ena så är det andra.. I natt var det lugnt i magen. I varje fall fram till klockan straxt efter 02 då jag vaknade utav att det mullrade. Låg en stund och lyssnade, räknade hur långt det var mellan blixt och muller. Ett par- tre kilometer bort. Tänkte att jag går väl upp och drar ur antennsladden och passar på att kissa medan jag ändå är vaken. Är något härligt med blixtrar. Även om jag är grymt åskrädd så gillar jag samtidigt skådespelet. Så när jag gick genom vårt för övrigt nedsläckta hus som då och då lystes upp av en blixt var det med skräckblandad förtjusning.
Väl tillbaka i sängen drog jag även ur iphonen som låg på laddning och sedan la jag mig tillrätta och var på väg att somna in när en blixt lyste upp sovrummet. rullgardinen till trots, och jag hann räkna ettusenett, ettusen.. KABRAAK! Ojdå, den är nära nu hann jag tänka innan ett smått hysteriskt skrik hördes från övervåningen, PAAAAPPAAA!! Maken som skulle kunna sova genom ett världskrig satte sig yrvaket upp. Återigen ropade Ida PAAAAAPPPPPPAAAAA! Han studsar ur sängen och iväg till trappen och säger med sammetslen röst; Ja Ida?
Hon lyckas övertyga honom om att hon ska få sova i vår säng och han kommer ned och suckar; Jag lägger mig på soffan.. Åskrädd som jag som sagt är så vill jag verkligen INTE att han ska ligga på soffan. Hon får ligga i fotändan säger jag. Hon är nöjd att få sova i vår säng och kryper tacksamt ned i fotändan med sitt täcke och får en kudde av pappa och sen säger vi god natt igen. En blixt på ganska nära håll hörs till när hon väl ligger hos oss och utanför fönstret fullkomligt VRÄKER regnet ned, sedan drar ovädret bort och alla tre somnar. Märk väl, tre somnar. Den fjärde, ännu ej födda somnar inte. Vilket resulterar i att jag snart är vaken igen. Två vuxna och ett halvstort barn i en 180 säng är trångt. Två vuxna varav den ena höggravid är trångt. Två vuxna varar den ena höggravid PLUS ett halvstort barn är JÄTTETRÅNGT. Det är inte en gång jag vaknar av att jag känner Idas hår mot min fot. En gång känner jag hennes andetag mot hålfoten. Stackars barn!
Hur maken sov vet jag inte men han tog sig upp och iväg till jobbet och när jag märkte hans halva var tom bredde jag ut mig åt det hållet, allt för att slippa stoppa tårna i stackars Idas ansikte, öra eller hår.... Allt detta för lite ynklig åska.

tisdag 9 augusti 2011

Förvärkar, sammandragningar och ett allmänt liv

I natt var det ett herrans liv därinne. Det började med sammandragningar som blev allt kraftigare och övergick i förvärkar. Låg ett tag och tänkte att jag kanske borde väcka maken, eller ringa förlossningen. Hade det varit första barnet hade jag ringt bums, nu vet jag ju det kan vara så här.. Efter en stund klingade det av och då bröttla Liten runt som en tok. Jag slumrade till och sedan körde det igång igen. Varje tillfälle höll i sig 35-45 minuter och jag hade väl fyra-fem körare.. Vid 6.45 började det lugna sig på allvar. Liten verkade sova och värkarna var avklingade. Då vakna maken till liv på övervåningen. Även om han smög så knarrar trappen, golven och jag sov ju som sagt inte så där låg jag och lyssnade. Vid 7.45 föll jag slutligen in i sömn för att vakna av Ida vid 8.45. Tror inte jag behöver säga jag längtar tills jag får lägga mig och vila middag idag va?! ;-)
Samtidigt så är jag inte alls så trött som jag tänkte jag borde vara. Är nog som de säger, man har hormoner som gör att man orkar med vaknätter och dyl.

Igår föddes första barnet i "nya" föräldragruppen. En kille. Ska bli kul och se hur många av vart kön det blir denna gången. Förra gruppen dominerade tjejerna..
Nähä, dags att fara för en fika med mammorna.