Breaking up with god

Ja, det lovar jag dyrt och heligt att jag kommer göra om Liten på något vis är skadad där inne i min mage. Så lång och jobbig väg att bli med Liten och om det nu skulle föreligga skador, kromosom förändringar så skulle jag bli galen. Jag VET det är vanligt med såna här tankar när man är gravid och speciellt när man varit gravid innan och som jag börjar komma upp i åren en aning. Och jag kan väl villigt erkänna jag både längtar och bådar inför torsdagen då KUB-testet ska göras. Var hos goda vänner i fredags och hon berättade om hur de gjort då hon tog testet för ca 6 månader sedan. Lite tryggande att höra hur det går till men ändå oroande för hur MITT resultat kommer se ut.
Vi är helt överens jag och maken om att ta bort ett ev skadat foster, trots vår längtan och långa väntan. Vi anser det inte vara rätt mot dottern, hon har fått ha oss för sig själv i 9 år och med ett sjukt syskon förlorar hon oss ganska så mycket. Nu menar jag inte sjukdomar som allergier, diabetes, astma eller dylikt för det är sjukdomar man kan leva ganska så normalt med men en funktionsnedsättning kommer kräva oerhört mycket av både mig och maken i många år framöver och det anser vi inte vara rätt mot dottern att tvingas offra.

Annars mår jag rätt så bra. Har avstannat i viktnedgången och börjat kunna äta hela måltider utan illamåenden. Apelsinjuice står högt i kurs just nu :-) Försöker dock att hålla mig till max två glas om dagen då det både är sött och på något vis ökar begäret. Än så länge funkar inte kolsyrade drycker.. Tog en mun cola i helgen men det vänder sig i munnen så det är bara att låta bli helt enkelt.
Har en svag förhoppning om att börja simma lite grann, känner jag behöver röra mig mer. Är dock rädd för många av gruppträningarna som mitt träningsställe erbjuder så jag avvaktar lite. Men simma är ju skonsamt och bra träning så jag ska försöka ta tag i det. Sen börjar ju isen försvinna så det kommer bli mer promenerande snart igen med. En av fördelarna att bo på ett högt berg är ju backarna ;-)