Japp, då känner jag att jag kommit så pass långt i graviditeten att jag "vågar" komma ut med vem jag är. Bakom denna blogg sitter jag, Åza som väntar mitt andra barn. Maken som allt som oftast kommer nämnas vid just maken heter Tom och även han väntar på vårt gemensamma andra barn. Syrran heter Ida och ibland tror jag det är hon som väntar mest. Hon blir nio år nu till sommaren och är väl insatt i allt vad graviditet, graviditetshormoner och humör innebär.
Hittills har jag skrivit ganska korta inlägg om känslor mm. Kanske kommer det att ändras nu, i vilket fall så hoppas jag du/ni hänger med oss genom resten av tiden fram tills evigheten träder in. Den eviga kärleken som man som förälder känner till sina barn börjar ju inte från den dagen man för första gången har dem i sin famn. Inte för mig i varje fall. Den lilla krabaten som bor där inne är oerhört älskad redan. Däremot är den något diffus jämfört med när det blir något att hålla i, ta på, snuffa på. Ja, att vi längtar efter krabaten går nog inte att ta miste på. Det kommer bli en låång sommar för oss helt enkelt.
Välkommen "ombord" på min/vår resa till evigheten :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar