Varje dag kämpar jag och mina kollegor med att få barn att ifrågasätta, utforska och tänka själva. Varje dag funderar JAG på vart deras funderingar kommer ifrån och vem som eventuellt lärt dem vissa fördomar (tex att killar inte kan ha rosa eller att tjejer inte kan slåss)
Idag satte jag ned min fot i mot en bild som spridits under en tid på bl.a. Facebook. På bilden ställs en fråga typ (fri översättning ur minnet) Bob har 36 godisbars. Om han äter upp 29, vad har han då. Då har något skrivit Diabetes, Bob har diabetes.
Man får INTE diabetes av att äta godis. Typ 1 diabetes är en sjukdom där bäraren inte kunnat gjort ett skit annorlunda. Somliga tycker bilden är rolig. Det gör inte vi som har en/flera nära anhöriga med diabetes. Jag vet inte om pedagogen i mig eller min (brist på) humor men jag anser det är OKUNSKAP att ens säga nåt sånt. Några menade på att det är felställningen i frågan som är det roliga "vad har han" när det borde stå "hur många har han" Å visst, felsägningar eller särskrivningar KAN vara kul men när man som förälder inte påvisar bristen i felet i svaret så blir det lätt en "sanning" En sanning som efter ett tag smärtar den det berör.
Min Ida blev oerhört ledsen och genuint upprörd när hon såg bilden på instagram (jag la den där och några av hennes klasskompisar såg den och skrattade) Texten sårar och blir någon sårad är skämtet inte roligt. Punkt slut. Jag och mina kollegor lär dagligen barnen att säga ifrån när de inte tycker leken är rolig. De får lära sig att säga STOP! Och det var vad jag själv sa idag.
Jag hoppas innerligt att INGEN ska behöva känna sig kränkt eller utpekad så som bilden gör. Ingen ska komma och säga åt mig att det är ett skämt, skratta med eller så är du (med andra ord JAG) konstig. Vem äger rätten att säga något sånt? Givetvis är skratt ett bra botemedel men jag skrattar hellre MED någon än OM någon.
Peace and out från en mamma som vägrar skratta åt något JAG inte tycker är roligt utan istället smaklöst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar