Hej och hå vad det går.. Upp och ned. Vaknade på finfina 6,8 i morse för att till lunch (efter en promenad på 4,6 km) vara på 10,3.. Extrados med insulin sparsam lunch. Till mellanmålet låg hon på 11,6. Ännu en extrados med insulin för att en timme senare vara nere på 2,2..?!
Jag förstår henne att hon inte riktigt orkar med att vara i klassrummet med 27 andra stojande tonåringar när hon är hög och att på det sedan ha en rinnande snok och lätt huvudvärk gör det ju inte direkt bättre. Varför ska hon behöva bli insulinresistent när hon är förkyld för?? Så urbota dumt ju.. Vad gnäller hon för kanske du tänker nu men det är inte bara att höja doserna för då blir det just ett sånt bakslag som vi såg idag. Men Ida hon är tapper och kämpar på. Och som lite plåster på såren kom idag bekräftelsen att hon kommit med på diabeteslägret för de som går i mellanstadiet. 32 ungar varav hon iaf känner en tjej. Tror att hon kommer växa mycket efter lägret både i sin egen förståelse men även som person då hon är så jäkla duktig. Känns i mammahjärtat att skicka iväg sitt barn med en sån här allvarlig sjukdom, men låter så kul och lärorikt med bla glasstester och lite lugnande med att det finns både läkare och sjuksköterskor med! Nästa år tror jag att jag ska anmäla mig själv som hjälpförälder, man kommer inte i samma grupp som sitt eget barn och även vi kommer få lära oss mängder ju! Synd jag inte vågade hänga på i år..
Nähä, då var det dags att återigen laga mat.. Våra liv är lite som Skalmans.. ;-) (även om det är betydligt friare idag än vad jag minns det från min barndom då det var ännu mer styrt efter klockan..)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar