Så olika man kan tänka..

Ojoj, vilken sits jag hamnade i idag.. Häng med på en, inte direkt rak eller enkel att förstå, historia (som är sann, tyvärr..)

Mina grannar (inte närmsta) ska sälja sitt hus. Det ligger ute på Hemnet. Min ena kollega åker på semester och vikarien är moster till min granne. Jag säger något i stil med att det ju är kul de fått så bra bud på huset. Hon säger något i stil med "Ska de sälja? Varför då?" Jag svarar (något i stil med) "Ja, tydligen.." Varpå hon frågar om de ska gå i sär och jag säger att jag inte vet men att jag hört de just nu är särbos. Minns i efterhand nu att jag tänkte att för att vara så tighta systrar (vikariens syster jobbar inom företaget också) så verkar de inte ha så bra koll..
Idag möter jag systern (som är mamma till min granne) och säger "Wow, vilket budande det är på huset, vad kul!!" Döm nu om min förvåning när jag istället för att få något positivt tillbaka får en utskällning att jag minsann inte ska prata så jäkla mycket om sånt jag inte har med att göra. Speciellt inte till dotterns gudmor (min kollas vikarie) då dottern själv valt att inte säga något. Nämen oj då sa jag, jag trodde inte det var något direkt hemlighet eftersom huset ligger ute på nätet och att barnen talar om det i skolan.
För att bespara er mer djupgående detaljer så fick jag (även om jag personligen inte ser vad jag gjort för direkt fel) bett om ursäkt. Jag är verkligen ingen person som går med skvaller eller pratar vid mun så jag blev ärligt ledsen att få mig en sån utskällning för att folk väljer att tiga om en separation. Speciellt med orden "hon tänkte berätta OM de fick huset sålt" Men om huset inte blivit sålt då? Hade deras relation blommat upp igen och allt varit frid och fröjd? Kom igen nu va? Vi lever på 2010-talet och folk skiljer sig, lever som sambos/särbos/kombos, lever tillsammans på sitt vis - vad är det som är så "skamligt" att man väljer att tiga inför sin moster/gudmor? Maken och jag hade en tid då vi inte riktigt kunde bo ihop, men vi valde inte hymla med det, visst det var något som egentligen bara berörde oss men i ärlighetens namn så påverkade det många fler.
Nåväl, sagt och gjort så kan jag väl summera det hela att vill man något ska vara hemligt så får man nog smyga betydligt mer än att bjuda ut sitt hus på Hemnet, även om man väljer att inte det ska komma i tidningen för där "ser ju alla"… Jag har så taskigt minne att lögner kommer jag sällan ihåg men bra saker tenderar att fastna.. ;-)