Ojoj, tiden går så fort ibland! Har inte hunnit/orkat/velat/känt för att skriva på ett litet tag men det medför ju att det har hänt massor nu då jag skriver.. ;-)
Min resa är genomförd och WOW vilken resa jag hade! Precis vad jag behövde. Jag gjorde vad JAG ville, vad JAG kände för och åt när JAG ville! När fick DU prioritera bara dig själv en hel vecka senast? Nu kraxar säkerligen nån avundsjuk jäkel i dig att du minsann inte har skaffat barn för att resa ifrån dem en hel vecka! Men se, så tänkte jag med innan jag kraschade. Jag skulle minsann aldrig ditt eller datt men se det är INTE att vara varken duktig eller rättvis mot någon att ens tänka så. Och för att lugna dig nu kan jag meddela att jag pratade med familjen VARJE dag via facetime, alltså jag SÅG dem och pratade med dem varje dag! De fick följa med på rundtur på hotellet och se vart jag var om dagarna. Och jag fick möjlighet att träna, sola, läsa, sova, se på film och bara njuta en hel vecka. Jag kan varmt rekommendera att åka på en egen resa, helt ensam, man lär sig mycket om sig själv och kommer hem med ny energi. Som du nog förstår hade jag det kanonbra. Visst, det var ibland ensamt men med ett fullbokat hotell var det bara att gå ut ur rummet så försvann den känslan. Visst, det var väl inte såå kul att sitt ensam och äta måltid efter måltid men jag lärde känna ett par som jag åt middag med 4 kvällar av 7 så det gick verkligen ingen nöd på mig. Det fanns även fler svenskar som jag pratade lite med samt en finsk familj som hade en ursöt dotter som ofta kom och sa hej till mig då jag en dag i gymmet lät henne testa en maskin med min hjälp :-) (mamman hade en bebis i famnen varpå jag erbjöd mig att hjälpa henne..)
Annars tragglar jag på med min 80%iga tjänst. Jag har ökat på medicinen och börjar nu känna jag fixar läget och får allt mer sällan ångest för jag inte hunnit det jag anser vara viktigt, för vad är egentligen viktigt och för vem är det viktigt?! Doktorn som var grymt tveksam till att jag skulle jobba så mycket blev glatt överraskad när vi träffades förra veckan och han kände att jag nu är på rätt väg så han sa att om jag tyckte det var okej så ville han vi inte skulle ses förrän i maj/juni nästa gång. Givetvis fick jag ringa om det blev sämre men det kändes bra för mig. Kostar ju 100 per gång jag träffade honom så de pengarna kan jag göra annat för nu ju ;-) Nä men skämt och sido så kändes det bra att kunna släppa relingen lite och våga lita på mig själv igen. Utmattning ÄR ingen picknick men jag är tillbaka på banan tycker jag och är glad för det.
Så, nu blickar jag framåt istället och väntar på våren. Här är det barmark och snödropparna blommar och fåglarna har börjat kvittra hysteriskt ute. Lite i tidigaste laget men samtidigt härligt då dagarna blir ljusare och längre och vi kan vara utomhus mer både på jobbet och hemma igen.
Nä, nu är det dags att få Grynet i säng. Ida har sportlov men både jag och maken jobbar så Grynet får gå på förskolan. Hej hopp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar