onsdag 23 januari 2013

Ekorrhjulet snurrar på

I fredags var det examen och lördag fest. Och i går (tisdag) var det ny kursstart. Jag kände ingen och klassen var relativt  liten (19 st) Jag var inte äldst (men näst äldst..) Jag brukar inte ha några problem att ta kontakt och det är (som ni som känner mig vet mycket väl..*fniss*) sällan så att jag är tyst. Men i går var det ingen stor Åza som satt där och kände sig otroligt vilsen. Saknade mina gamla kursare. Saknade familjekänslan som alltid var runt oss i skolan. Satt och tänkte på allt vi gått igenom tillsammans under de tre åren vi gick ihop. Hur mycket man vet om dem och inget om dem som nu satt runt mig. Hur mycket alla mina gamla kursare visste/vet om mig och hur lite dessa nya vet.. Orkar jag lära känna alla nya? För 20 veckor. Mina gamla kursare visste om min historia och jag deras. Alla visste jag är laktosintolerant, har två töser med 9 år mellan. Många delade min längtan då Grynet äntrade min värld. Vet om hur jag kämpar med att få ihop vardagen med att hjälpa mina föräldrar så mycket det går, renovera huset, umgås med vänner, jobba och på det då studera in emellan.. De vet vi har en segelbåt på kusten, att vi åker till svärföräldrarnas stuga i Dalarna och att vi hade en utekanin som var Idas "lillebror" till hon fick ett riktigt syskon.. Det gör ont när vänner man är så van att ha nära in på sig inte är lika nära, för att inte säga väldigt långt bort. Vad jag mest vill säga är väl att jag saknar er så otroligt mycket. Bara så ni vet... ;-)

Ska även berätta att i detta hjul nu då som snurrar på så blev det en ny studiegrupp, alla vet ju hvs förkärlek till dessa studiegrupper. Hamnade i en grupp med 4 stycken trevliga människor. (så jag kommer överleva, även om jag saknar er!) Och jag blev glatt överraskad ( nä, det är fel ord egentligen.. ) över att det verkar vara 4 drivna människor. Känns som vi ska få jobbat undan uppgifterna ganska kvickt vilket ju är bra. (som ni vet hatar jag ju att ha saker hängande efter/över mig)

I vardagen annars nu då så har maken åkt till huvudstaden för några dagars kurs. Det gör att jag varken har tid att fnula på c-uppsatsen eller läsa nu några dagar. Gry är i bästa upptäckar åldern och INGET får gå mistes om. Så att ens tro det skulle gå att göra något annat än att vara med henne är en dödsdom. Älskade gullungen!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar