Ojojoj.. Snart är lilla skötebarnet, även kallad c-uppsatsen, färdig för att lämna sina mammors trygga famn och bege sig ut i vida världen. Men i helgen har hen fått mycket omvårdnad, kärlek och kvalitetstid med mammorna. Det är annat än vad våra "riktiga" barn fått minsann. Maken berättade att Ida frågat hur långt det var till Vara. När han sa det är nästan en timme bort fick hon något i blicken och mumlade att om nu hennes mamma kom hem vid 18 så skulle inte de andra barnen träffa sin mamma förrän en timme senare.... Å hon som längtade sååå efter sin, hur stod de andra ut?!!
Ja, helgen har gått åt till skolarbete. 10-18,30 på lördagen och 10-17,45 på söndagen har vi häckat på högskolan. Relativt ensamma men jäkligt effektiva måste jag få säga! Lustig var det på söndagen så kom en tjej som även varit där på lördagen och tydligen var doktorand. Hon susade förbi oss men kom tillbaka och frågade, visst satt ni här i går med?! Hon tyckte vi var flitiga och när vi berättade om vad vi skrev om blev hon imponerad. Då kommer d-uppsatsen gå som en dans tyckte hon. Nää, det blir ingen d-uppsats sa vi i kör. :-)
Idag när jag var på skolan kändes det nästan lite trångt efter att ha varit ensamma i två dagar ;-) Om någon undrar så är det nu 19 veckor kvar tills jag kan börja jobba med världens bästa yrke "på riktigt". Det känns visserligen som jag gör det på riktigt även när jag går som vikarie men.. Tja, jag kommer få mer betalt och det kommer vara ett annat ansvar, på gott och ont förstås.
Nähä, nu har jag både pluggat lite inför morgondagens studiegruppsträff och hunnit uppdatera er lite om mitt liv så nu får jag nog gå ned till familjen och se till att få barnen i säng så jag och maken kan umgås lite innan John Blund kommer för natten. 21 är det ju CSI också.. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar