Dyrt att vara ledig..

Uj, vad dyrt det kan bli att vara ledig.. ;)

Idag har hela familjen varit lediga tillsammans. Vi unnade oss middag på restaurang och sedan åkte vi och shoppade ihop. Å vips var en stor del av lönen borta.. ;) Men! Vi behövde nya flytvästar, vilka ju inte är direkt gratis.. Och maken behövde nya byxor! Funderar på vad jag köpte.. Hmm.. Blev nog inte så värst mycket till mig inser jag nu.. :-0 

Nåväl, det var mycket "brahagrejor" så inget kommer bli direkt liggandes! Men dyrt vart det! 

Älskade, underbara Gry!!

Det har nog ingen av er som läser min blogg gått förbi att Ida har diabetes. ;-)
Men jag har inte berättat att även Gry har det.. Oj, förlåt nu hoppas jag inte du satte kaffet i vrångstrupen men enligt Gry så har även hon diabetes och måste ta sprutor ;-) Nu består dock hennes spruta av en kavel (i barnstorlek) och hon tar bara en till två sprutor om dagen. Dock så görs det på exakt samma sätt som Ida gör. Mammahjärtat smälter över hur hon avgudar sin syster och hur hon gör allt för att underlätta och uppmuntra Ida.

Så olika man kan tänka..

Ojoj, vilken sits jag hamnade i idag.. Häng med på en, inte direkt rak eller enkel att förstå, historia (som är sann, tyvärr..)

Mina grannar (inte närmsta) ska sälja sitt hus. Det ligger ute på Hemnet. Min ena kollega åker på semester och vikarien är moster till min granne. Jag säger något i stil med att det ju är kul de fått så bra bud på huset. Hon säger något i stil med "Ska de sälja? Varför då?" Jag svarar (något i stil med) "Ja, tydligen.." Varpå hon frågar om de ska gå i sär och jag säger att jag inte vet men att jag hört de just nu är särbos. Minns i efterhand nu att jag tänkte att för att vara så tighta systrar (vikariens syster jobbar inom företaget också) så verkar de inte ha så bra koll..
Idag möter jag systern (som är mamma till min granne) och säger "Wow, vilket budande det är på huset, vad kul!!" Döm nu om min förvåning när jag istället för att få något positivt tillbaka får en utskällning att jag minsann inte ska prata så jäkla mycket om sånt jag inte har med att göra. Speciellt inte till dotterns gudmor (min kollas vikarie) då dottern själv valt att inte säga något. Nämen oj då sa jag, jag trodde inte det var något direkt hemlighet eftersom huset ligger ute på nätet och att barnen talar om det i skolan.
För att bespara er mer djupgående detaljer så fick jag (även om jag personligen inte ser vad jag gjort för direkt fel) bett om ursäkt. Jag är verkligen ingen person som går med skvaller eller pratar vid mun så jag blev ärligt ledsen att få mig en sån utskällning för att folk väljer att tiga om en separation. Speciellt med orden "hon tänkte berätta OM de fick huset sålt" Men om huset inte blivit sålt då? Hade deras relation blommat upp igen och allt varit frid och fröjd? Kom igen nu va? Vi lever på 2010-talet och folk skiljer sig, lever som sambos/särbos/kombos, lever tillsammans på sitt vis - vad är det som är så "skamligt" att man väljer att tiga inför sin moster/gudmor? Maken och jag hade en tid då vi inte riktigt kunde bo ihop, men vi valde inte hymla med det, visst det var något som egentligen bara berörde oss men i ärlighetens namn så påverkade det många fler.
Nåväl, sagt och gjort så kan jag väl summera det hela att vill man något ska vara hemligt så får man nog smyga betydligt mer än att bjuda ut sitt hus på Hemnet, även om man väljer att inte det ska komma i tidningen för där "ser ju alla"… Jag har så taskigt minne att lögner kommer jag sällan ihåg men bra saker tenderar att fastna.. ;-)

Bergochdalbana

Hej och hå vad det går.. Upp och ned. Vaknade på finfina 6,8 i morse för att till lunch (efter en promenad på 4,6 km) vara på 10,3.. Extrados med insulin sparsam lunch. Till mellanmålet låg hon på 11,6. Ännu en extrados med insulin för att en timme senare vara nere på 2,2..?!
Jag förstår henne att hon inte riktigt orkar med att vara i klassrummet med 27 andra stojande tonåringar när hon är hög och att på det sedan ha en rinnande snok och lätt huvudvärk gör det ju inte direkt bättre. Varför ska hon behöva bli insulinresistent när hon är förkyld för?? Så urbota dumt ju.. Vad gnäller hon för kanske du tänker nu men det är inte bara att höja doserna för då blir det just ett sånt bakslag som vi såg idag. Men Ida hon är tapper och kämpar på. Och som lite plåster på såren kom idag bekräftelsen att hon kommit med på diabeteslägret för de som går i mellanstadiet. 32 ungar varav hon iaf känner en tjej. Tror att hon kommer växa mycket efter lägret både i sin egen förståelse men även som person då hon är så jäkla duktig. Känns i mammahjärtat att skicka iväg sitt barn med en sån här allvarlig sjukdom, men låter så kul och lärorikt med bla glasstester och lite lugnande med att det finns både läkare och sjuksköterskor med! Nästa år tror jag att jag ska anmäla mig själv som hjälpförälder, man kommer inte i samma grupp som sitt eget barn och även vi kommer få lära oss mängder ju! Synd jag inte vågade hänga på i år..

Nähä, då var det dags att återigen laga mat.. Våra liv är lite som Skalmans.. ;-)  (även om det är betydligt friare idag än vad jag minns det från min barndom då det var ännu mer styrt efter klockan..)

Alltså..

Usch, vad folk kan vara elaka även fast man på sätt och vis sitter i samma båt! 

Jag följer flera föräldraforum för oss med barn som har diabetes och i helgen skrev jag i ett av dem. Jag tycker vårt liv i vår familj just nu funkar bra även om det fortfarande är en bergochdalbana. Ida har bra hba1c (långtidssocker) och för det mesta sköts allt smidigt. På just det forumet jag outade att vårt kämpande gett resultat blev reaktionen inte riktigt vad jag tänkt då jag skrev. Jag ville peppa fler föräldrar att våga släppa lite på kontrollen (å alla som känner mig vet jag är något av ett kontrollfreak) och inte låta sjukdomen ta över totalt. Vissa föräldrar (jag upplever det främst vara pumpanvändare) mäter sina barn 4-6 gånger per dygn. De korrigerar snabbt vid högre värden och får allt som oftast väcka för att höja igen. Jag ville uppmuntra dem att våga låta ett högt värde vara (så till vida det inte fortsätter stiga). Låta dem få höra att låta sina barn få vara barn och inte ständigt jaga dem med insulinet. (läste en dag om den mamma som var med sin 5-åring på ett lekland och barnet ville ha en slusch varpå mamman snabbt ville veta hur mycket insulin hon skulle ge.... Tanken är god men lek på lekland kräver mycket och insulin till en slusch är overkill) 

En mamma i forumet ifrågasatte mig vem jag var att anse mig ha rätt att säga åt henne att chilla.. Hon hade minsann suttit just natten innan med insulinkrampande barn trots att både pump och mätare larmat och fungerat (enligt henne). 

Försökte få henne att förstå jag menade att var och en måste självklart se efter sin familj och barns bästa men att våga släppa liiiite ibland. Min far har haft d1 i över 55 år och inte f*n har han lidit av att få sova. Han har levt relativt normalt bortsett just sin diabetes. Känningar får alla, även vi utan diabetes, dock behöver det inte resultera i kramper för alla. Pappa har sett en enorm utveckling av hjälpmedlena men även en oroväckande nedskärning av diabetesvården. Som förälder är jag glad att kunna mäta Ida, få en förståelse för hennes humör och agerande men är all kunskap verkligen till gagn? Jag menar, vi mäter främst till måltiderna medan vad jag kunnat förstå på forumet så mäter vissa varannan timme dygnet runt.. Vilken stress! Men varje familj ska absolut få göra det som känns bäst för dem. 

Jag anser att alla behöver få peppas i att våga klara sig själva men är grymt osäker på att pumpar och cgmmätare är svaret.. Ida kan inte leva utan sitt insulin, för 100 år sedan hade hon varit död nu men.. Ja, jag är kluven inför alla hjälpmedlena. 

Nä, det är onsdag och Gry och jag är lediga. Mysmorgon med god långfrukost innan morfar och mormor ska komma hit. Morfar ska göra en ögonbottsröntgen och då får han inte köra bil själv efteråt. Ett hjälpmedel jag tycker är bra.. Som medtrafikant vill man ju att mötande bilist ser en ju... 

Hej hopp!!