Hahaha.. Igår var en dag som gick till historien med ett leende. Inte hela dagen, eller många delar av den men en viss sekvens kommer leva kvar som otroligt rolig. I varje fall skrattade jag och min kära kompanjon i c-uppsatsskrivning gott.
Vi har fått en snurrig handledare som säkerligen är jättebra på mycket men handleda.. Njaaee.. Vi hade handledning förra torsdagen, vi fick kritik på vissa saker som vi satte oss och rättade efter vad vi förstått skulle vara rätt. Vi mailade på fredagen och bad henne kolla så vi var rätt ute nu så vi kunde jobba mer under helgen och inte tappa 2 dagar där. (hon sa på torsdagen att vi kunde göra det om det var något litet, vilket vi ju tyckte det kunde varit om hon kollat på det och sagt ja eller nej..) Vi hörde ingenting, vi såg inte till henne i dokumentet (jobbar man i googels så ser man varandra) Linda och jag blev väl aningen sura men beslöt oss för att jobba vidare just för att inte tappa dagar och tid. På söndagen satt jag och skrev, flyttade om och fixade när jag plötsligt fick syn på henne. :-O I ca 40 minuter markerade hon ord som vi kunde byta ut mm sedan försvann hon igen. Skrev att hon skulle återkomma på måndagfm. På måndagen markerade hon 1 ord (!!!) som vi kunde ändra. Inget om hurvida vi var på rätt väg eller inte med den stora ändringen hon sagt åt oss att göra.
Vi jobbade på och på tisdagen (igår alltså) gick vi för att prata med henne. Vi ansåg oss behöva hjälp nu, inte om några dagar. Hon var givetvis inte på sitt rum. (visade sig sedan att hon haft examinationer) Linda skrev ett litet brev som hon besvarade med ett mail där hon skrev hon antecknat vi skulle ha handledning på torsdagen och undrade om det inte var rätt. De som känner mig anar nog tonen i svaret vi skrev ihop tillbaka. 5 minuter efter vi sänt iväg mailet ringde Lindas telefon. Vår handledare ville träffas, Linda sa vart vi satt och fick orden, "jasså, ni är på skolan?!" Ööh, jaaa svarade Linda -Varje dag för att bli klara i tid. Jag kommer svarade handledaren och Linda och jag kände äntligen!! (och när kommer den roliga biten tänker du som läser nu kanske.. Lugn den kommer strax! ;-) )
In kommer vår handledare, halvt förvirrade då hon aldrig behövt vara i den delen av skolan innan. (några kursare kallar de små rummen för cellar) Hon hade hafsat med sig sin dator och kom med kläderna fladdrande efter sig. Bokstavligt talat! (några knappar fram i blusen trilskades och ville inte hålla ihop blusen så den gled konstant isär..) Har någon av er suttit och försökt ha ett allvarligt samtal med någon vars blus konstant glidit isär och personen inte alla gånger märkt det själv? Ingen lätt match ska jag be att få tala om. Speciellt när hon inte gav oss någon positiv kritik och vi inte alls förstod hur hon menade.
Till slut lyckades hon dock få oss att fatta och vi kastade oss över hen.. Nej, jag menar uppsatsen. ;-) Vi arbetade på och slet som djur. När man sitter i cellerna så får man räkna med besök av andra studenter. Kan vara ett kärt avbrott ibland men ibland vill man bara kunna låsa och dra för fönstren så man får arbeta ifred. Så när vi var som mest inne i arbetet hör jag hur dörren öppnas och sträcker bara upp handen och skriker NEJ!! (de flesta kursare som kommer in kan man skoja med på det viset..) Linda som dock kollat vem som kom skrattade och sa kom du in. Jäkla tur det för det var ju handledaren.. *pinsamt!!* (nu kan man skämta rätt bra med henne med men så anser jag inte man bemöter folk av högre "auktoritet") Dock så kom hon ju återigen in med den där blusen fladdrandes runt sig. Och jag kan bara föreställa mig hur hon måste sett ut när hon jagade sina kollegor för att få litteratur som skulle hjälpa oss... Eller när hon jagade runt hyllorna i biblioteket. (hon beskrev det faktiskt ganska bildligt för oss så hon såg allt det komiska i det hela också..)
Ja, så kan en dag på HV se ut.. När man skriver c-uppsats och suttit där i nästan 9 timmar behövs inte mycket för att reta skrattmusklerna.
Jag ber vår handledare om ursäkt för jag berättar denna historien men jag är övertygad om att du/hon bjuder på den. ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar