Gråtfärdig

Varför kan livet aldrig vara lite enkelt?? Efter denna våren hoppades jag på en lugn avslutningscermoni i goda vänners lag (och släkt så klart) Om 8 dagar ska festen hållas och status just nu är vallgrav runt huset, altanen i bitar under jordmassor och en grävare som sagt han ska vara klar till min festdag och att altanen ska vara på plats kommer och jobbar 2 timmar och sticker iväg igen.

Jag blir gråtfärdig för jag inser det inte alls kommer finnas en altan på plats på MIN dag. Det kommer vara lervälling över HELA trädgården och troligen står vi utan värme och varmvatten fortfarande. Nu tänker du säkert hur illa har ni planerat egentligen? Nu är det som så att planeringen var att de skulle börjat gräva den 2/4 och då ta två veckor på sig. Maken skulle vara hemma (pappaledig) och jag skulle inte behöva bry mig nämnvärt utan köra skolarbete. Okej, 5/4 upptäcktes Idas diabetes så visst var det skönt det inte grävdes då. Å sedan kom ju den brutna armen. Men nu är det inte vi som skjutit upp starten utan grävarna. De har skyllt på tjälen och när den släppte så var ett hus före oss och där hade ägarna en 8 meter lång altan som de skulle gräva under. Och körde fast med någon maskin.....

Vi har aldrig haft tur med NÅGON av de hantverkare vi anlitat. I vårt förra hus var det några klåpare som höll på att slå sönder hela vårt nyinstallerade kök med en slagborr för de inte kunde mäta rätt då de skulle ta upp ett hål i skorstenen för att installera kaminen. Här bytte vi fönster med arbetet kring det för 100.000 och fick nytapetserade väggar förstörda, fasaden rasade ned och buckliga foder. Å nu dessa.. Än så länge så har han tagit ned lite av vår fasad med grävmaskinen, krossat stenmuren till rododendronen och så kommer troligen min fest bli ett gyttjeparty då.. Nästan så jag ångrar mig idag att jag valde vänta tills jag var helt klar med att fira, men i vintras när snön låg djup och kall lockade jordgubbar på altanen med bubbel mer..

Så nu har gnällfian av dagen gnällt klart. För idag i varje fall...