Stress stress stress..

Inte nog med att jag är stressad i mitt liv för allsköns ting, nu ska FK stressa mig också.. Fick brev idag att de ansåg läkarintyget inte vara komplett utan kräver att läkaren kompletterar. Så det kommer dröja ytterligare innan jag får beslut om FK kommer betala ut någon sjukersättning till mig eller inte. Nu lever vi inte på ruinens brant men alla pengar behövs ju.

På detta så har nu fler goa kollegor börjat känna sig trötta och blir sjukskrivna. Min inre stress ökar och jag känner jag KAN inte vara hemma och kurera mig för de går på knäna för min skull. Kuratorn och läkaren sa jag borde vara hemma på heltid men jag försöker, nu är allt kaos överallt känner jag och jag överväger (egentligen mot bättre vetande) att jobba mina timmar i from november, för barngruppen skull så de får en trygghet. Att sedan jag har en känsla för att jag kommer krascha igen inom kort får jag nog ignorera.. Jag slipper stressen över att mitt arbete blir lidande och att mina kollegor får dra ett extra tungt lass..

Här är en bild på hur min kurator försökte förklara för mig hur en "normalkurva" brukar se ut och hur min kurva ser ut i stressynpunkt. Jag har många toppar och dalar men inga djupdalar där jag hinner återhämta mig utan ligger runt max hela tiden. Och nu spär då FK på den stressen och tvingar mig istället för att få någon/några månader nu då jag får skutan på rätt köl igen känna jag behöver bita ihop och kämpa på. Å visst, det kommer säkert gå att kämpa på. I någon månad eller så sedan kommer nästa kollaps. Men det kanske är bättre jag kör huvudet så hårt i att jag blir sängliggande och kostar samhället än mer pengar.. Nä, sparka på dem som redan ligger ned vet jag. (ja, jag är ledsen/arg/besviken/ för jag kan inte rå på denna punkten och jag är van att kämpa på men nu finns inte energin.)