Just nu handlar mina inlägg mest om mig själv men just nu behöver mitt fokus ligga på mig själv i första hand. Men ack så svårt det är! Jag försöker, men orkar inte. Känner mig misslyckad. Försöker igen och gör nåt halvdant och känner mig igen misslyckad. Jag vill så mycket men hur ska jag få till det? Har varit halvtidssjukskriven en månad nu och är efter det liksom delad i två lägen.
Läge 1 tycker att nu får det vara bra! Nu får jag bita ihop igen och kämpa hårdare. Jag försöker avstå från mig vilolur och göra nytta antigen hemma eller med någon jobbrelaterad grej. Börjar planera något större (större än att bara vara och vila, större än att vika tvätten eller plocka ur diskmaskinen) bygger upp en inre stress samtidigt som jag VET jag måste vila.
Läge 2 faller nästan i sömn innan jag ens hunnit vakna på morgonen. Tycker att bara vrida mig i sängen är ett för stort projekt. Här snurrar många tankar på hur många jag sviker med att inte ha någon ork. Bygger upp en inre stress då jag VET jag har förväntningar på mig från olika håll. Samtidigt så vaknar jag på nätterna och ligger och grubblar i timmar..
Så hur ska jag nu gå vidare? Jag letar efter nödknappen. Den som jag ska kunna trycka på så allt runt mig stannar upp så jag kan hinna i kapp. Behöver jag vara heltidssjukskriven? Hur gagnar det mig? Jag kommer känna en otrolig ångest inför mina kollegor som redan nu har det tufft. Jag kommer få tid att tänka ännu mer (bra eller dåligt??) Medicin? Vilka biverkningar har de? Både rent fysiskt men även psykiskt? Fortsätta på halvtidssjukskrivning? Och ha stressen för att känna en otillräcklighet mot både kollegor och barngrupp? Testa att jobba "som vanligt"? Å därmed stupa i säng vid 17 varje dag, inte orka träffa familjen eller vänner? Hur ska JAG få balans?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar