2013.. Året vi åkte bergochdalbana

Ja, nu är det inte många timmar kvar på 2013 året som Ida helst vill glömma. Och vi andra med. Samtidigt har motgångarna gjort oss än mer ödmjuka och att vi tar vara på livet vad det än ger oss. Vi har haft ett riktigt tufft år, det tror jag nog ni som läser kan hålla med om. Bloggen har varit lite som en ventil men ni ska veta texten till viss del är tillrättalagd då orden ibland blir för hårda och kalla för att stämma med känslorna som gör att inläggen skapas. 

2013 har inte bara inneburit sorg och smärta utan en hel del glädje också. Bland annat så blev ju jag färdig med min utbildning, vi fick dränerat om (jo, jag anser det vara glädje då det medför mycket positivt i sitt kölvatten) jag fick jobb och Gry trivs på sin förskola. På det hela taget måste vi nog summera året som ett år vi kommer minnas. 

13/5 var en måndagsmorgon med solsken och mycket att göra, men som abrupt ändrades genom ett liitet felsteg. Ambulans, en arm som var helt av och sedan en mycket smärtpåverkad Ida. Så lätt något som ser ut att bli en kanondag kan ändras.. Tänker på det mycket och somnar nu oftast varje kväll med stor tacksamhet över att dagen fortlöpt utan liknande incidenter. 

Gott slut på 2013 önskar jag er och att 2014 blir ett år med mycket roliga händelser istället för sjukhusbesök och andra tråkigheter. 

Kraaam