I knappt två år kämpade vi att få storasyster. Sedan var det ett uppehåll på tre år för att sedan börja försöka igen med småsyskon. Nu har vi kämpat i fem år för att för dryga halvåret sedan mer eller mindre lägga av totalt. Insåg vi fick vara glada och lyckliga för det underverk vi trots allt lyckats få i vår dotter. Vi hade ju trots allt kämpat med allsköns hemkurer och varit på olika utredningar om varför det aldrig blev något syskon.
Men, i helgen visade stickan två streck vilket med andra ord bevisar att vi väntar en liten till! Glädjen är stor och dottern, som nu blir nio år i sommar, bubblar va lycka och vill berätta för hela världen att HON ska äntligen bli storasyster, något hon längtat efter i mååånga år.
I den här bloggen kommer jag försöka skriva ned tankar och känslor om att vänta mitt andra barn. Då jag är 35 år gammal så kommer jag erbjudas fosterdiagnostik för att kunna utesluta eventuella fosterskador mm pga min ålder. Det har väckt många tankar.
Hoppas allt går vägen och att vi får snusa på vår efterlängtade bebis i slutet på September.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar