Man brukar säga små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Jag brukar säga det nog mest beror på barnen. Inte så att jag ser mina barn som bekymmer utan mer för att ibland stöter man på "problem" i samband med dem. Tex så var det ju "bekymmer" med Grynet då hon var nyfödd och inte gick upp i vikt enligt konstens alla regler. (hon är sin egen individ och tog det i sin takt)
Det är 9 år och två månader mellan mina tjejer. De må vara lika till utseendet men där slutar likheterna. Ida har alltid varit lite försiktig av sig, medan Gry kör på som en bulldozer. Jag kan allt som oftast fånga Grys uppmärksamhet med sång, medan Ida funkade det bäst att tala till.
Igår stötte jag på ett "problem" med Gry.. Hon kröp fram till trappen upp och helt sonika reste sig mot den. Så där bara. Vi har fått låna en trappgrind av barnens gudföräldrar men den var inte uppmonterad ännu. Nu är den det. Insåg jag fick lov att göra det bums för har hon en gång rest sig lär det följas av fler gånger i rask takt. Så jag monterade upp den själv med lite support av svärmor och Ida. Gry gillade det inte.
Stötte även på "problem" med Ida som nu börjar bli stor tjej och antar en kvinnokropp allt mer. Hon ville ha bikiniöverdelen på sig till skolan idag då ett linne jag köpt är aningens för stort. Kan jag verkligen köpa "bh" till min lilla höna??
Bekymmer , bekymmer.. Men jag har ändå världens underbaraste barn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar