Smärta

Jag tycker det är härligt med att få lite tankeverksamhet kring saker man lätt kan anse vara viktigt. Idag ska man helst göra karriär innan man skaffar barn. Min svägerska sa något ( i varje fall för mig) skrämmande. Hennes yngre kollegor tyckte hon var ung då hon och brorsan (min alltså) skaffade barn då hon var 28.
När jag gick med Gry i vagnen idag så lyssnade jag på Klara Zimmergrens sommarprat. Hon pratade om barnlöshet. Längtan efter barn. Samhällets syn på barnlösa och ibland taktlösheten hos folk som med sina ord kan förstöra så himla mycket.

Alla som fått kämpa för att eventuellt kanske få barn vet alla fallgroparna. Vilka kommentarer som sårar så jävla djupt att man hellre fått en kniv i benet än fått höra just de där orden.
Klaras ord var av stor igen kännande potential för min del. Alla råden, snacket på olika sajter om längtan efter det sk plusset, skillnaden var och är att jag hade ju Ida. Samtidigt som jag längtade mig nästan sjuk efter ett barn till så hade jag underbara Ida. Pga det kunde jag ibland få höra ganska hårda kommentarer vilka till slut blev som ett mantra för mig själv. "Du har i varje fall Ida", "Du har ju ett friskt barn" Ingen kan förstå hur djupt det skar i mig. Jag kan förstå folk sa det i välmening men ibland är det bättre att tiga än att försöka "släta över".

Något som många gärna frågar folk som lyckats få ett barn som börjar bli några år är "Är det inte dags för syskon snart?" Gärna levereras den frågan med ett mjukt leende och en menande blick. Hade jag fått en krona för varje gång jag har fått den frågan hade jag varit rejält rik idag.
Vad är det som ger andra människor rätt i att ens ifrågasätta folks familjekonstilationer?? När jag var som mest nedstämd kunde jag svara "Tja, om man kunnat köpa dem på Ica så.."
Till slut började jag nästan alla nya relationer med nya männsikor/vänner med att redan från början säga vi inte kunde få fler barn. Bara för att folk skulle slippa fundera och jag slippa höra kommentarerna. Klara sa något om att när hon fick frågan så kunde hon aldrig bara säga nej utan kände sig nästan tvingad till att förklara varför. Varför ska det vara så?

Jag kan än idag nästan skämmas för hur jag flög ut mot en kompis den där dagen i slutet på januari för 1,5 å sedan. Jag hade förklara för henne att vi inte kunde få fler barn så som jag nästan rutinmässigt börjat göra nästan ett år tidigare och när jag började känna mig sjuk ville jag bara få lite medlidande. Istället sa hon halvt på skoj, halvt på allvar "Du kanske är gravid!" Jag minns inte riktigt hur jag sa, eller vad. Vet bara jag blev arg, ledsen och sur för hon sa så. Lätt röd om kinderna sa hon förlåt och sedan sa vi inget mer om den saken.
Veckan efter mådde jag fortfarande kymigt. Tänkte mest hela tiden att det var då en skitinfluensa som lurade i min kropp men aldrig bröt ut riktigt. Av nån anledning som jag inte minns nu så var jag på toaletten på övervåningen och där hade jag ägglossningstest som blivit över efter en intensiv period med dem som vägledare för när vi hade störst chans att bli gravida. Tänkte jag kan ju alltid kissa på en sådan (hade läst på nätet nån gång att de visade när man hade störst chans att bli gravid samt att om man var gravid visade de också positivt) Jag vet inte hur många gravidtest jag tagit genom åren men de har ju för de flesta gångerna varit negativa så jag hade inga större förhoppningar.
Testet visade positivt. Va? Fick läsa bruksanvisningen. Allvarligt? När jag en stund senare mötte min vän inför en föreläsning så tog jag henne lite åt sidan och förklarade vad jag gjort och att jag nog var gravid. Hon tyckte vi skulle gå å köpa gravidtest på lunchen för att veta men jag ville göra det tillsammans med maken.
När även ett "riktigt" gravidtest visade positivt bad jag om ursäkt för min reaktion då hon sagt så där. (än en gång FÖRLÅT Sari för min rekation!)

I varje fall Klara sa något som jag önskar fler tänker på.
Har en kvinna passerat 35, skippa frågan om hon har barn. Har hon barn kommer hon säkerligen leda in samtalet inom ganska snar framtid på just sina barn på ett eller annat vis. Har hon inga kommer hon när hon själv är redo berätta om det också. Jag vill bara tillägga att har hon ett barn, fråga inte om det inte skulle vara hög tid med syskon. Även den biten kommer hon berätta om när tiden är rätt.

Har du en timme över? Lyssna på Klaras sommarprat på podcast, du kommer få en insikt du har nytta av i många lägen.