I går, näg jag låg och vilade ringde min mamma. Ida pratade lite med henne för att sedan gå för att väcka mig. Dock hade maken kommit hem så han tog telefonen och pratade istället. Förstod på hans svar till mamma att något hänt.
Min kusin och hans fru väntar också barn, de skulle ha i början på augusti och jag då i slutet på september. Min kusins fru har alltid massor med järn i elden och enligt min mor hade något hänt när hon var i väg på ett av sina uppdrag. Mamma var givetvis orolig för hur jag skulle ta detta, hon gick själv igenom en ohygglig stressituation veckorna innan jag föddes då hennes far hastigt gick bort. Men maken lugnade henne och sa jag för det första inte är så lättstressad samt att jag låg och sov för tillfället.
En snabb koll på fejjan visade mig hon drabbats av havandeskapsförgiftning, alltså inget som har något direkt med hennes uppdragsutförande att göra eller dyl. Googlade lite på vad som påverkar att somliga får havandeskapsförgiftning och för min del stämde inget in på mig, mer än möjligen överviktsproblem. Via fejjan fick jag även reda på att hon var vid gott mod och mådde efter omständigheterna väl och att det var planerat med snitt antingen igår eller så idag. Hon var i vecka 32, alltså åtta veckor kvar till BF. I morse plockades så i varje fall lille Erik Karl Oskar ut. 1800 gram och 42 cm lång. Han ska vara pigg och kry samt ha humör så nu andas vi ut en aning. mamman ska må bra eller som hon skrev "super!bra." :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar