Liten är inte så liten längre..

Upploppsrakan ligger framför mig. Längtan är stor. Viss rädsla finns för att något kan gå fel.

Liten, som magen fått heta, är inte så liten längre. Magen i sig är inte alls lika stor denna gången upplever jag jämfört med förra graviditeten men den är stor. En kollega sa för någon dag sedan när jag mötte henne att magen är allt större i verkligheten en bilderna visar.. Å så är det allt. Den ÄR stor. Ändå är den Liten.

Jag minns inte att jag ibland nästan tappade andan av rörelser förra gången. Att det kändes som magen mer eller mindre var totalt blåslagen invändigt. Liten är stark . Jättestark. Å då har hen troligen bättre plats än vad syrran bör haft. Knappa nio veckor kvar till beräknad födsel, BF. Minst sex veckor till ser jag helst hen är kvar.

Jag grunnar en hel del på ekonomin som kommer bli i höst. Ska jag ta studiemedel? Ska jag ta ut föräldradagar i förväg? Ska jag gå kursen som jag så gärna vill gå men på något vis börjar tvivla på jag kommer mäkta med. Envis är jag men.. Liten förtjänar ju det bästa, vad är bäst för Liten?

Somliga säger "Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer" Men jag tycker nog alla barn på något vis har stora bekymmer i sitt kölvatten.

Nu tycker Liten mamma suttit ned för länge så jag får ta å röra på mig. Liten är inte så liten längre, Liten har en bestämd vilja och mamma redan lindad runt sitt finger.