Alltså, normalt sett så vet jag att jag ibland kan vara svår att leva med. Jag är ganska så bestämd (eller väldigt mycket ibland) Jag har ett humör som kan svänga och precis som de allra flesta så är de närmaste som får uppleva detta och jag behöver mat och sovtid på hyffsat fasta tider.
Som gravid har nog detta blivit (om möjligt) ännu tydligare. Eller ja, maten är väl inget större problem.. Är sällan hungrig. Fast när jag blir det så är det med besked. Sömnen däremot, den är supermegaviktig nu som gravid. Jag kan somna precis vart som helst. Nu det senaste så har jag tänkt jag bara ska vila lite grann för att avlasta ryggen samt lugna sammandragningarna men det slutar nästan alltid med att jag sover någon timme. Och hur kul är det för familjen att mamma sover? De vet ju att om de väcker mig förtidigt så får de en grinig mamma...... Men inte knorrar min underbare make inte. Nepp, han ser till att underlätta för mig. Jag är dig evigt tacksam älskade!!
Eller som nu i sommar då vi måste fixa en hel del på huset. Jag försöker så gott jag kan att hjälpa till men det är verkligen inte så lätt med stor mage som blir stenhård och gör ont. Då brukar jag gå över på markservicen, något som nästan är viktigare än själva renoverandet ibland. (för vem kan/vill renovera på tom mage? Eller utan minsta kaffeslurken i närheten? Eller med skitiga kläder?) Jag älskar att måla hus. Tycker det är både rogivande och kul att se hur fint det blir med lite färg. Just för detta stod jag i taskig ställning med en kickande bebis i magen och målade. Som "tack" fick jag ont som f*n i ryggen samt de kraftigaste sammandragningarna (liknade nästan förvärkar) hittills i denna graviditeten. Vem tror ni det går ut över när jag har ont och är trött? Jepp, maken. Men inte knorrar han. Onej. Han talar istället om hur duktig jag är och ger mig massor med kärlek. Ibland säger han "men älskling du ska/behöver inte göra det där" Och då svarar jag alltid "jag är gravid, inte handikappad". Fast ibland är nog inte skillnaden så stor som man tror. För det är handikappande att inte kunna göra sådant man är van att göra. Och jag är sannerligen inte van att bara stå vid sidan och titta på.
Men, jag är sannerligen gift med världens bäste make. Tack för du står ut med mig och alla nycker som kommer i mitt kölvatten. Jag älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar