Jag har efter alla år av längtan sagt jag ALDRIG ska klaga på att vara gravid. Men idag är jag en aning knäckt. Har mått bra större delen av tiden (om man bortser från illamående och sånt första 3-4 månaderna) Och egentligen mår jag väl bra idag med så sett.. Men är så in i bänken mörbultad i min mage. Liten rör sig som värsta sumobrottaren därinne. Känns som jag har blåmärken på revbenen och över magen. Jag får ingen luft, i varje fall inte tillräckligt med luft utan känner mig aningen yr. Ångrar mig att jag sa jag inte behövde träffa någon annan barnmorska medan min har semester. Samtidigt så tänker jag att så länge Liten rör på sig så pass som den gör så är ju inget fel. Jag har inget ödem, ingen feber och relativit bra aptit. Jag vet det är påfrestande för kroppen att vara gravid, speciellt sommartid. Men gnälla för man väntar ett underverk, nej! Det tänker jag inte göra.
Nio veckor kvar.. Jag klarar detta. (måste ju finnas en anledning till att det är kvinnor som föder barn.. En man skulle aldrig klara av graviditeten eller förlossningen..) ;-) Men idag vill jag bara sova, eller i varje fall gömma mig och få vara bara mig själva. Fast, jag är inte själv i min kropp. En Liten goding påkallar mammas uppmärksamhet. Längtar efter dig hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar