Ja, jag har ju två helt fantastiska barn. (är säkerligen väldigt partisk i frågan men mina två ungar ÄR fantastiska!!) Jag imponeras dagligen utav Grys framfart i livet. Hennes outröttliga kamp om att upptäcka livet och allt vad det har att erbjuda. Hennes ofantliga problemlösande, att så små barn kan tänka ett, ibland två steg längre för att få tex det de önskar eller dyl. Hennes sociala förmåga, att känna av situationer och på sitt sätt tolka och upptäcka dem. Är säkerligen all kunskap jag lärt mig nu genom mina studier som gör mig så fascinerad men det ÄR sååå spännande och givande att studera henne. Att sitta med henne på golvet och se henne fixa och dona. Lägga i klossar i en låda, plocka ur lägga i en annan för att sedan hälla ur dem och lägga dem någon helt annanstans. Klättra upp och ned i sina små barnfåtlöjer, balansera på kanten och nästan ramla för att sedan fånga balansen igen och klättra ned. Bubbla och prata långa haranger med mig för att spänna blicken i mig om jag inte svarar eller säger vad det är hon nu pekar på. Komma med en bok och ge mig den för att antingen vilja komma upp i mitt knä eller vända sig om och "backa in till" i mitt knä om jag sitter på golvet. Ja, ni ska veta jag njuter varje sekund!
Sedan har vi ju Ida. Stora lilla Ida. Tonåring i en tioårings kropp. Humör, loj och idefull. Testar våra/mina gränser dagligen. "Ja, men mamma.. Jag var ju bara 1 minut för sen idag! Jag trodde inte du var så petig.." Jag får värsta De'ja vu känslan.. Inte nog med att hon utseendemässigt är lik mig.. Hon säger samma meningar jag sa för typ 26 år sedan.. Ibland undrar jag vad som är "värst".. Att hon är en kopia utav mig, eller att jag är låter som min mamma.....
Dock finns det något som skiljer mig och Ida åt. (eller ja, det är väl en hel del egentligen men..) Jag var aldrig hemma i hennes ålder.. I varje fall inte inne på mitt rum. Jag hade så många fritidsintressen att jag mer eller mindre bara sov och åt hemma.. Ridning, fotboll, gymnastik, spelade gitarr och så testade jag några sporter nån termin för att sedan lägga av..
Men mina barn är helt underbara och jag är sååå lycklig över dem båda och givetvis älskar jag dem över allt annat! Även om Ida ibland kan säga hon tycker jag visar det dåligt med mitt tjat och alla kraven... Försöker förklara jag gör och är sådan just för att jag älskar henne. Men det kommer hon inte förstå förrän den dagen hon själv är mamma och inser hon låter precis som sin mamma gjorde...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar