Grått och trist väder

Ute har det nu i två dagar varit grått och trist väder. Men inne har jag haft solsken. Gry lyser upp vardagen. Visst, ibland gråter hon och jag står rådvill. Kan inse jag missat att äta för jag försökt göra sådant som jag vill få gjort under en stund som hon är nöjd så som städa, förbereda mat, fixa tvätt mm. (ja, jag tycker om att göra sådant. Gillar att pyssla om i vårt hem)
Men när jag lägger mig bredvid henne med mitt ansikte och hon fångar min blick och ger mig ett stort tandlöst leende, då smälter mitt hjärta och allt blir så underbart. Min älskade goa tösabit!

Jag tänker varje kväll att i morgon ska vi gå ut och gå med vagnen. Men varje eftermiddag inser jag att vi inte kommit ut. Allt tar sån tid. När jag var hemma med Ida hann jag göra mängder. Men i efterhand har jag kommit fram till att jag inte låg/satt bredvid henne i timmar och bara myste. Jag gjorde det väl, men inte lika länge som denna gången. Nu njuter jag i fulla drag. Kanske är det för vi denna gången fick en tuffare start, insikten i att inget är att ta förgivet.

Så för mig gör det inget att det är grått och trist väder ute, för jag har solsken och värme i form utav mys med världens underbaraste gullunge.