Sorg

Usch!! Igår var verkligen ingen rolig dag att heta Åza och vara mamma till Ida vars kanin inte mådde bra. Förra veckan sökte vi vård hos en veterinär till honom för han tappat pälsen på sina öron. (inte hela örat men det är en annan historia) Vi fick lite bannor för vi gett honom pellets varpå vi då när vi kom hem drog ned på det utifrån rekommendationen från veterinären på att han max skulle få 1-2 msk pellets om dagen. Istället öste vi in mer hö och sedan fick han smaskiga maskrosblad och kirskål. Hos veterinären fick han en spruta för sitt håravfall, vilket vet. trodde berodde på mjällkvalster och jag fick med medicin hem för att ge honom var 10:e dag. (vilket idag skulle bli första dagen)
Han var som vanligt fram till helgen då vi ju åkte till båten på lördagen. Han fick pellets i sin skål, nytt hö och vatten innan vi åkte och så kom vi ju hem på söndageftermiddagen då han återigen fick pellets och hö och vatten. På måndagkvällen reagerade jag på att pelletsen såg orörd ut, så han fick in ett äpple. Normalt brukar han kasta sig över äpplen så när jag kom ut på tisdagem och äpplet var orört blev jag orolig. Ringde vet. men deras tfntid var slut för dagen så jag försökte ge honom pellets vilket han totalratade. Dock började han att dricka. På onsdagen ringde jag vet och hörde vad de tyckte, de ville ha in honom men tyvärr hade de fullt så vi fick tid på torsdagen, kl 11.30. Fick ringt min mor som fick lov att följa med så hon kunde ta hand om Gry medan veterinären kollade vad som felades Stampe.
Hon gjorde en kontroll av både hans tarmar och tänder. (vi skulle egentligen åkt in på måndag nu för att slipa ned felställda tänder, men då han inte åt nu visste inte jag om de skulle våga söva honom) Tarmarna lät oroväckande mycket, även för mig som lekman, och tänderna såg värre ut än vad hon trodde. ( var inte samma vet. som kollade första gången) Hon beskrev vad hon skulle kunna göra för honom, men poängterade att han nu hade grymt ont i både magen och munnen. Det värsta jag vet är att låta ett djur lida och visst, jag hade kunnat lagt pengar på honom men tyvärr har jag ju inte tiden som jag skulle tvingas lägga på honom efter operation mm.
Så med tårar i ögonen bad jag henne låta honom få somna in. Stod med honom i famnen länge, med min näsa inborrad vid hans hals och grät. Sedan fick jag gå ut, ringa maken för att höra hur han tyckte vi skulle göra med kroppen, begrava hemma ihop med Ida eller? Gick och betalade för avlivningen och sedan fick jag gå tillbaka till honom. Veterinären förklarade hur det skulle gå tillväga och så la hon honom på en filt och gav honom sprutan. Hans sista minutrar klappade jag honom, pussade nosen och viskade till honom både förlåt och hur mycket han betytt för oss.
12.06 såg jag honom dra sitt sista andetag och några minuter senare kom veterinären in för att kontrollera. Jag fick lägga in honom i buren igen och så fick vi åka hem. I bilen pratade jag och mamma om att vi nog skulle begrava honom hemma hos dem, där han brukade bo om somrarna när vi varit ute i båten. Ringde maken och han tyckte det lät bra. Åkte hem till morfar och lämnade av Stampe och mormor och gav Grynet mat innan vi åkte hem till oss. Hade smsat Ida att hon fick följa med en kompis hem, kände jag behövde lite tid att samla ihop mig innan jag kunde träffa henne och berätta att hennes älskade kanin fått somna in.
Gry somnade i bilen hem varpå jag lät henne sova kvar där medan jag tömde buren. Ringde sedan Ida och bestämde möte med henne på vägen, ville inte hon skulle komma hem och finna buren tom. Hon anade nog vad som hänt för när vi möttes frågade hon inte hur det gått med Stampe, utan hon sa bara.. "jag har ingen kanin längre va?" Vi pratade om att han nu slapp lida och hon ställde några frågor hur det gått till och så grät vi ihop. Jag hade sagt till henne för några dagar sedan, då när jag började se han inte var sig själv längre, att han nog inte mådde så bra mm och hon var nog förberedd på att han inte skulle leva länge till. Men givetvis blev det en chock.
Vi åkte sedan hem till mina föräldrar allesammans och medan maken grävde ett hål under syrenbuskarna gjorde vi i ordning en låda med halm och la Stampe där i. Ida sjöng "Du gamla, du fria" (för han ju nu var fri från sin smärta) och så la hon och granntösen vita syrenkvistar (som vi fått av vår granne här hemma) på graven. (vi satte även ned urnan efter vår hund som vi fick avliva för 9,5 år sedan. Ingen hade förmått sig att urnsätta henne förr..)

Ja, igår var ingen rolig dag. Och idag regnar det ute. Sinnet är tungt, men livet går vidare..