Svårt att få luft av olika anledningar. Ibland ligger Liten på något vis fel och klämmer ihop mina lungor. Ibland är näsan igensvullen och jag får ingen luft för det. Båda har med graviditeten att göra och är fullt normala. Ingen ide att gnälla för det. Men det tänker jag göra nu. För även om det är "normalt" (vem nu som bestämmer vad som är normalt och inte) så är det både jobbigt och ibland skrämmande.
Min barnmorska frågade mig sist jag var där om jag hade några komplikationer. Inte värre än dommningar i händer och ben, halsbränna eller så sa jag. Det är fullt normalt sa hon och känns det bättre så får du gå till VC för att få hjälp. Varför frågade hon när hon uppenbarligen inte tänkte ge råd eller stöd?? Dumt! Ibland saknar jag min förra bm, hon var urgullig. Ångrar jag inte bad att få henne igen, men snart är det över och då spelar det ju ingen större roll.
Men åter till min andnöd. Att gå upp till övervåningen är som att bestiga ett HÖGT berg. Gå upp för att hämta något och gå ned ganska omgående och jag måste ofta sätta mig och pusta ut..
Men jag älskar att vara gravid ändå :-)
I morse låg jag och kikade på magen när Liten bökade runt. Att det är trångt betvivlar jag inte, är mer faccinerad över att Liten envisas med att sno runt på detta viset. Såg på min navel att magen sjunkit ned en aning. Förhoppningsvis lägger sig Liten snart med huvudet nedåt och då sägs det ju bli lättare att andas igen. Längtar, längtar LÄNGTAR!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar