Idag har Liten stått på huvudet därinne och fotat mig i revbenen. Den som inte upplevt den känslan.. Ja, jag vet inte om jag ska säga ska skatta sig lycklig eller inte men skönt är det INTE. Igårkväll var det återigen kraftiga förvärkar. Pinvärkar som visserligen är bra att ha för att lära sig andas rätt men shitpommfritt va de gör ont.
Längtar väldans mycket efter att få ha Liten på utsidan just nu. Pussa de små fötterna, sätta näsan i nacken och nosa och höra de goa ljuden de små avger... Kommer ihåg Idas blick när hon ammade första gångerna. Ena ögat stängt andra spände hon i mig och höll kvar, tills mjölken kom och hon åt med glupande aptit... Mysigt minne :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar