Dagen till ära

Igår försökte jag göra mig lite fin. Hittade från när jag väntade Ida både mammastrumpbyxor och mammatrosor. (nåväl, sexiga är de inte men hela magen får plats i och jag kan väl säga jag känner mig finare då än när trosan ligger rullad under magen..) Till detta tog jag en gråvitsvart klänning. Å kände mig såå fin. Dock var det ju fint väder och strumpbyxorna åkte av innan jag ens hunnit sminka klart mig. På med ett par leggins och så iväg. Tog i farten med mig en varm tröja. (behöver jag säga den låg nedknölad i kassen hela tiden, det var ju vart ute sa ja ju...)

Redan i bilen ned kände jag att den braiga trosan inte alls kändes så bra över magen. Kliade, kanade och var allmänt bångstyrig. Efter en tur på stan och lunchdate med goaste vännerna så hade det blivit dags för mvcbesöket. Hastade in på toan. Nää, trosan var INTE bekväm. Höll på och få ett spel på toan. In till barnmorskan som vägde mig, tog div prover och sedan skulle mäta magen, lyssna på Liten och sedan känna efter hur hen ligger. Beklagade mig lite om att mammatrosor inte var så sköna som jag mindes dem från sist. Nä, sa hon det är många som tror de ska vara sköna men blir besvikna.

När jag lämnade mvc började det ösregna. Som en halvdränkt katt kom jag slutligen fram till min bil. Ida hade ringt och ville bli upphämtad då hon så lämpligen lagt sin regnjacka UNDER gympakläderna. Nu hör det ju inte till vanligheterna att jag kör för att hämta henne när vi bor så nära men nu var jag ju ändå i bilen så.. Och just som jag började backa upp på vår uppfart kom jag på vi skulle ju handla lite mjölk mm. Bara att köra till affären.. *suck*

3 paket mjölk, ett paket yoghurt, en klase bananer och en ask med kärnfria vindruvor och 110 kr fattigare körde vi hemåt igen. In med varorna i kylen, städa kaninpojkens bur och så läxläsning. Klockan var nu 15.20 när allt var klart. Jag hade fått för mig Idas kompis skulle vara här kl 16 men Ida sa nej så jag fick smsa maken å få svaret hon nog skulle komma vid 16.30. Stöp i säng och sov fem kvart i timmen. Maken kom hem 16.20 och jag bara låg kvar i sängen, oförmögen att röra mig.

Kompisen kom och det blev liv i luckan på Idas rum. Vi gjorde middag och tjejerna åt med god aptit. Kompisen blev hämtad och kvällsritualen körde igång. När Ida och jag gosat godnatt fastnade jag framför tvn en sväng och inte förrän jag skulle lägga mig kom jag att tänka på trosorna igen. Tog av dem och insåg vad som var "problemet"... Resåren var helt slut. Den hade t.o.m smulat sig så magen var svartprickig..

Så dagen till ära, mammatrosorna åkte i soporna, jag fick myst med goa vänner och veta att Liten ligger rätt inför vad som komma skall. Bara hoppas nu hen ligger kvar.. ;-)