Livet som gravid

Livet som gravid börjar lida mot sitt slut. Och alla som varit i slutskedet av en graviditet vet man både längtar halvt ihjäl sig efter det ofödda barnet och småfasas över vad som komma skall. The end is near of the life as we know it så att säga. Igår såg jag en framsida på någon gravidtidning på Ica där någon av Graafsystrarna (lär mig aldrig vem som är vem) sa hon längtade efter att bli smal igen. Nåväl, smal var jag inte direkt men jag saknar allt att ha min kropp för mig själv ibland. Jag längtar däremot oerhört efter att få sova på mage. (vilket jag vet inte kommer funka än på några månader då jag kommer amma..) Eller jag längtar efter att nå mina fötter utan att någon sparkar mig hårt i revbenen i protest mot att bli ihopknölad. Eller kunna sitta vid matbordet och nå fram med huvudet över tallriken för att slippa se ut som jag egentligen borde haft en haklapp. Charmiga småsaker som man som ogravid ler åt och inte ser som några som helst problem.

Ja, snart är min andra graviditet till ända och som alla i samma sits gör jag små försök att få ut Liten. Något man glömmer ganska fort efter barnet är ute är tyngden och kämpandet slutspurten ändå är. Det är inte utan man blir smått irriterad på folks hurtfriska kommentarer, för visst vet även vi gravida att barnet kommer när de är redo. Vi är gravida, inte idioter. Det jag tycker är härligt nu är lite av den vetskapen att bara några dagar efter Liten är ute kommer även jag glömt alla de här "besvären". Dels för det kommer vara andra besvär och dels för att det som är jobbigt nu bleknar i minnet så fort man ser sitt barn. Jag är ju omföderska, jag vet allt det där. Likväl vill jag bara påminna mig själv och andra om några tänkbara "problem" som man kan uppleva.

Sömnen- För min del störd redan från innan jag vet om jag är gravid pga illamående och ryggsmärtor. Ju längre graviditeten framskrider dessto mer störd för att nu i slutet vara 1-2 timmars sömn åt gången. (det sägs det är kroppens egna sätt att ställa in sig på vad som komma skall med ett hungrigt barn 24/7)

Kroppen- Minns en kollega som sa hon aaaaldrig skulle säga till någon gravid efter hon själv varit det att denna är vacker som gravid. Jag har sista tiden känt mig som en padda. Eller som en av de där superöverfeta man sett på tv där det liksom sticker ut två ben med svullna fötter under en gigantisk mage. Redan i 3-4 månaden började jag oroa mig lite för hur jag skulle fixa duschandet i vår dusch. Duschväggens ingång är ganska smal, inga problem för normala människor men med en bebismage är det supertrångt. (jodå, jag kommer allt in men maken får sig ett gott skratt varje gång..)

Toalettbestyr- Jag vet inte hur andra har det men jag har nog väldigt korta armar. Och jag är en vanemänniska utan dess like. Fast jag är även en problemlösare så jag får ihop det men uj vad jag längtar efter att få gå på toan på "mitt" sätt igen när magen är borta.

Humöret- Ja, förlåt älskade make och dotter för mitt humör. Jag har dock världens bäste man som förstår att innerst inne är det inte jag som säger eller få såna utbrott som kan komma. Sedan förstår nog de flesta människor att med störd sömn i flera månader påverkar humöret en del också. Är man sedan som jag är en person som är van vid att ha full kontroll på det mesta och ganska många järn i elden samtidigt så påverkas humöret utav att inte orka/ha möjligheten till det.

Ja, det är några av de sakerna jag tycker har varit påfrestande i denna graviditeten. Jag sa att jag aldrig skulle klaga om jag någonsin blev gravid igen. Det var minnesförlusten som lovade något sådant. Att vara gravid ÄR påfrestande. Men som väl är så glömmer man som sagt bort det när man har sitt barn i sin famn. :-)

Livet som gravid har för min del varit underbar denna gången, det är slutspurten som tar energin ur mig. Men snart är även det ett minne blott :-)