En förälders mardröm del 2

Nu har det gått några dagar och jag har fått lite perspektiv efter olyckan. Jag var rätt upprörd efter och när jag läser första inlägget ser jag jag missat en del fakta mm men ändå fått med det viktigaste. Jag skrev som sagt ett mail till fröken i Idas klass och dagen efter fick jag ett i retur där hon skrev skolan beslutat att stänga kojan och att rektorn undersöker om den ligger på skolområdet eller inte.

Ida har fått en riktigt "vacker" blåklocka. Hon har tack och lov inte ont, men ibland kan hon glömma sig och gnida ögat och då gör det ju ont. Vi har talat mycket om vad som KUNDE ha hänt och hon förstår varför jag blev så skärrad.